Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833eTTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott.
Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade kört in i en kaj i centrala Vänersborg föregående dag och kaptenen anhölls för grov vårdslöshet i sjötrafik men är inte längre misstänkt.
Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget.
– Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin.
Två poliser var på plats och de språkades vid.
– De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför.
När han började ta bilder stoppade polisen honom.
– En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen.
– Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.”
Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
– Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat.
Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna.
– Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin.
Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.
– Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden.
TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen:
”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.”
Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA.
Vad tycker du om polisens agerande?
– Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.”
Men det var inte du som behövde lära dig något?
– Nej, det var poliserna.
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833e
7a8241197a533225063c0921e42505c514907031
TITLE: Polisen tvingade TTELA:s reporter att radera bilder – utan laglig grund DESCRIPTION: TTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott. CONTENT: Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade kört in i en kaj i centrala Vänersborg föregående dag och kaptenen anhölls för grov vårdslöshet i sjötrafik men är inte längre misstänkt. Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget. – Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin. Två poliser var på plats och de språkades vid. – De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför. När han började ta bilder stoppade polisen honom. – En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen. – Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.” Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat. Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna. – Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin. Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden. TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen: ”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.” Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA. Vad tycker du om polisens agerande? – Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.” Men det var inte du som behövde lära dig något? – Nej, det var poliserna.
TITLE: Polisen tvingade TTELA:s reporter att radera bilder – utan laglig grund DESCRIPTION: TTELA:s reporter Joachim Flodin delgavs misstanke om brott mot skyddslagen – nu är poliserna misstänkta för brott. CONTENT: Tidigt på tisdagsmorgonen den 12 maj begav sig TTELA:s reporter Joachim Flodin till den gamla hamnen i Vänersborg för att fotografera och rapportera om fartyget Wilson Saimaa som lagt till i kanalen. Fartyget hade börjat ta in vatten sedan det gått hål vid en manöver vid en bro i Trollhättan och föregående dag anhölls kaptenen för grov vårdslöshet i sjötrafik, men är inte längre misstänkt. Joachim Flodin tog flera bilder och videofilmer, gjorde en ståuppa, och skickade till redaktionen, som publicerade. Sedan körde han över Dalbobron till andra sidan för att få bättre bilder på fartyget. – Det stod en polisbil vid en avspärrning så jag tänkte att det skulle bli en kanonbild av fartyget med en polisbil i förgrunden, berättar Joachim Flodin. Två poliser var på plats och de språkades vid. – De frågade om jag var journalist, och ville se presskort och körkort. Jag blev förvånad men frågade inte varför. När han började ta bilder stoppade polisen honom. – En av dem sa att jag inte får ta bilder innan de vet om det är fotoförbud medan den andre gick och ringde för att undersöka saken. Jag tyckte det var konstigt, det fanns inga skyltar om att det skulle vara ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Det dröjde innan polisen fick svar, och under tiden fick han inte lämna platsen. – Jag skrev i Slack till redaktionen vad som pågick, de kunde ju börja undra varför jag inte levererade någonting. Då blev jag tillsagd av polisen att jag borde avbryta, jag fick inte prata med någon. När jag frågade varför sa han bara: ”Vi tar det sen.” Efter en lång väntan kom beskedet att det gamla hamnområdet var ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag frågade hur jag skulle kunna veta det när det inte finns några skyltar, och fick svaret att det borde jag ha vetat. Joachim Flodin fick sätta sig i baksätet på polisbilen och delgavs misstanke om brott mot skyddslagen. De ville fotografera av bilderna i hans privata mobiltelefon samt jobbtelefonen som bevismaterial, och sedan skulle de raderas. Om han vägrade skulle de ta mobiltelefonerna i beslag. Efter samtal med TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander raderades bilderna. – Man känner sig liten när man sitter i baksätet på en polisbil och delges brottsmisstanke. Det kändes surrealistiskt, säger Joachim Flodin. Bara några timmar senare fick han veta att han inte längre var misstänkt för brott. Det gamla hamnområdet är inte, och har aldrig varit, ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. – Jag fick väldigt bra stöd av cheferna och arbetskamraterna hela tiden. TTELA:s chefredaktör Fredrik Hofflander säger till tidningen: ”Jag ser väldigt allvarligt på detta. Att poliser på så oerhört lösa grunder stoppar en reporter och går igenom hans telefon, det är ett arbetssätt som inte hör hemma i ett fritt land som Sverige.” Nu har polisen anmält sig själva till avdelningen för särskilda utredningar, rapporterar TTELA. Vad tycker du om polisens agerande? – Det var oprofessionellt. De hade hindrat mig från att arbeta också, i ungefär en timme. Det sista en av poliserna sa till mig var: ”Jag hoppas att du har lärt dig något av detta.” Men det var inte du som behövde lära dig något? – Nej, det var de.
7a8241197a533225063c0921e42505c514907031
91fb91d4429bb63b7010a1de0321d4e4ff9b833e
ffc0d91b761379d479ca91f4cc104b7b69d2b1dcJa, det är ett historiskt beslut att offentlighetsprincipen nu införs i friskolor. Men någon “game changer” för öppenhet kommer det inte bli. För de journalister som granskar skolfrågor lär detta bli en besvikelse. Därför kommer vi fortsätta att kräva ökad insyn i friskolor
På torsdag (21/5) röstar riksdagen om förslaget att införa offentlighetsprincipen i friskolor. Förslaget ingår som en del av Tidööverenskommelsen och reglerna träder i kraft den 1 januari 2027.
Journalistförbundet ser dagens besked som ett första viktigt steg för att öka insynen i privata skolor. Med de nya reglerna kan journalister och andra ta del av allmänna handlingar på plats på skolorna och skolorna har även en skyldighet att lämna ut handlingar skyndsamt. På så sätt är förändringen historisk och principiellt viktig.
Men tyvärr finns det också begränsningar som kommer att göra att förändringen inte får så stort genomslag i praktiken. Den må vara historisk, men någon “game changer” är den tyvärr inte. De nya reglerna hade kunnat bidra till en ökad förståelse för vad de privata skolorna använder skattepengarna till. Det hade kunnat fylla en ännu större funktion, men förslaget är utformat på ett sätt som begränsar insynen i onödan. Det handlar dels om vilka uppgifter som kommer att omfattas av sekretess, dels om de lättnadsregler som föreslås för mindre skolor.
Sekretessreglerna som gäller för offentliga skolor går inte att direkt översätta till privata. Inte minst ekonomiska uppgifter hos friskolor träffas av sekretessbestämmelser om affärs- och driftsförhållanden på ett sätt som inte är fallet i kommunala skolor. Att bara införa samma regler för privata och kommunala skolor skulle därför inte vara möjligt. För att undvika att uppgifter sekretessbeläggs hos friskolorna innehåller förslaget regler om vilka uppgifter som friskolorna ska vara skyldiga att lämna ut.
Problemet är att det är väldigt begränsat vilka uppgifter som omfattas. Det handlar om uppgifter i underlag för mottagande och urval av elever i avslutade ärenden, uppgifter i ärenden om anställning och lön, antal elever och sammansättning av grupper, betyg och lärartäthet. Men när det gäller uppgifter om ekonomi – och därmed om hur skattemedel används i praktiken – saknas det undantag. Mycket lär därför även fortsatt vara hemligt, på ett område som de flesta nog anser att det vore rimligt att granska.
För journalister som bevakar skolfrågor och vill kartlägga hur skattepengar används lär de nya reglerna knappast underlätta. För elever och föräldrar som hade önskat sig mer insyn för att kunna bedöma risken för ekonomiska problem på en privat skola lär lagändringen inte heller hjälpa.
Till detta kommer att mindre privata skolor kommer att omfattas av lättnadsregler som gör att de inte behöver följa alla krav som ställs på kommunala skolor till exempel när det gäller att lämna ut handlingar skyndsamt.
Att även friskolor nu kommer omfattas av offentlighetsprincipen är en milstolpe. Men när det gäller att i praktiken få reell insyn är den här milstolpen bara ett första steg.
Listan med uppgifter som inte omfattas av sekretess måste utökas. Även mindre privata skolor måste prioritera att leva upp till lagkraven som deras kommunala motsvarigheter redan lyder under. Alla skolor ska gå att granska på samma villkor. Journalistförbundet kommer därför fortsätta argumentera för mer öppenhet såväl i friskolor som i annan offentligt finansierad verksamhet.
Ulrika Hyllert
ordförande Journalistförbundet
e2c2c14d496eeaa51cca1bcc05d4ea006ea417cb16 journalister har fått Journalistförbundets kreativitetsstipendium på Södra Öland för hösten 2025.
Höstens stipendiater:
Sara Håkansson, Lunds universitet
Christoph Andersson, Frilans
Jerker Norlander, frilans
Maja Ljung, Ystads Allehanda
Gellert Tamas, frilans
Åsa Elmroth, Travronden/TR Media AB
Josefin Ulriksson, SVT
Elle Carlsson, frilans
Samuel Mesterton, frilans
Anette Niklasson, Helsingborgs Dagblad
Paul Enequist, Expressen
Amorina Ahlsell, Sveriges Radio
Matilda Arborelius, DN
Therese Thomasson, Sydsvenskan
Ellinor Collin, frilans
Matilda A Ljungkvist, Kyrkans tidning/Verbum
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443adJournalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter.
På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN.
Juryns motivering lyder:
”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.”
De har vunnit Årets stilist
Katrine Kielos, 2025
Malena Rydell, 2024
Cecilia Uddén, 2023
Oisín Cantwell, 2022
Lubna El-Shanti, 2021 (Jubileumspristagare: Tom Alandh, 2021)
Anna-Lena Laurén, 2020
Kristina Lindh, 2019
Andres Lokko, 2018
Jenny Teleman, 2017
Torbjörn Nilsson, 2016
Karin Thunberg, 2015
Björn af Kleen, 2014
Johar Bendjelloul, 2013
Carina Bergfeldt, 2012
Grattis, hur känns det?
– Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen.
Förväntade du dig att vinna?
– Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare.
Behövs stilistik i ekonomijournalistiken?
– Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk.
Har du något knep?
– Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del.
Du sitter hemma och högläser dina texter?
– Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år.
Det här vill man ju filma.
– Ja, det är bra content.
Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar?
– Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre.
Vad tänker du om din egen språkliga stil?
– Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt.
Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr.
Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP.
Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
e42f4d8bb83e530bfdbffba22b819bedbecffd77
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443ad
TITLE: Katrine Kielos är Årets stilist – ”Känns underbart” DESCRIPTION: Journalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter. CONTENT: På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN. Juryns motivering lyder: ”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.” Grattis, hur känns det? – Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen. Förväntade du dig att vinna? – Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare. Behövs stilistik i ekonomijournalistiken? – Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk. Har du något knep? – Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del. Du sitter hemma och högläser dina texter? – Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år. Det här vill man ju filma. – Ja, det är bra content. Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar? – Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre. Vad tänker du om din egen språkliga stil? – Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt. Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr. Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP. Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
TITLE: Katrine Kielos är Årets stilist – ”Känns underbart” DESCRIPTION: Journalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter. CONTENT: På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN. Juryns motivering lyder: ”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.” De har vunnit Årets stilist Katrine Kielos, 2025 Malena Rydell, 2024 Cecilia Uddén, 2023 Oisín Cantwell, 2022 Lubna El-Shanti, 2021 (Jubileumspristagare: Tom Alandh, 2021) Anna-Lena Laurén, 2020 Kristina Lindh, 2019 Andres Lokko, 2018 Jenny Teleman, 2017 Torbjörn Nilsson, 2016 Karin Thunberg, 2015 Björn af Kleen, 2014 Johar Bendjelloul, 2013 Carina Bergfeldt, 2012 Grattis, hur känns det? – Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen. Förväntade du dig att vinna? – Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare. Behövs stilistik i ekonomijournalistiken? – Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk. Har du något knep? – Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del. Du sitter hemma och högläser dina texter? – Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år. Det här vill man ju filma. – Ja, det är bra content. Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar? – Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre. Vad tänker du om din egen språkliga stil? – Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt. Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr. Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP. Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443ad
e42f4d8bb83e530bfdbffba22b819bedbecffd77
e42f4d8bb83e530bfdbffba22b819bedbecffd77Journalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter.
På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN.
Juryns motivering lyder:
”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.”
Grattis, hur känns det?
– Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen.
Förväntade du dig att vinna?
– Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare.
Behövs stilistik i ekonomijournalistiken?
– Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk.
Har du något knep?
– Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del.
Du sitter hemma och högläser dina texter?
– Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år.
Det här vill man ju filma.
– Ja, det är bra content.
Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar?
– Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre.
Vad tänker du om din egen språkliga stil?
– Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt.
Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr.
Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP.
Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
e42f4d8bb83e530bfdbffba22b819bedbecffd77
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443ad
TITLE: Katrine Kielos är Årets stilist – ”Känns underbart” DESCRIPTION: Journalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter. CONTENT: På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN. Juryns motivering lyder: ”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.” Grattis, hur känns det? – Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen. Förväntade du dig att vinna? – Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare. Behövs stilistik i ekonomijournalistiken? – Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk. Har du något knep? – Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del. Du sitter hemma och högläser dina texter? – Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år. Det här vill man ju filma. – Ja, det är bra content. Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar? – Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre. Vad tänker du om din egen språkliga stil? – Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt. Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr. Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP. Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
TITLE: Katrine Kielos är Årets stilist – ”Känns underbart” DESCRIPTION: Journalistens pris Årets stilist 2025 går till ekonomijournalisten Katrine Kielos. – Vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat men desto roligare, säger Katrine Kielos, som avslöjar ett knep för att få slagkraftiga texter. CONTENT: På tisdagskvällen utsågs vinnaren i Journalistens tävling Årets stilist, traditionsenligt under en middag på en restaurang i Stockholm. Årets pristagare är ekonomijournalisten och frilansen Katrine Kielos, författare, krönikör i Finansmagasinet och programledare på EFN. Juryns motivering lyder: ”Att säga att Katrine Kielos har stil är närmast en tautologi, som att sminka en ros. Men vari består den? Kärnan är kärleken till folkbildning. Själv lärd som en uggla överskattar hon inte publikens kunskaper, men underskattar aldrig vår intelligens. Genom att besjäla torr nationalekonomi avdramatiserar hon pengar och politik, kön och kapital. Som en trollkarl rycker hon sidenduken av en massa myter, trollar bort kaninen men har den kvar – i bättre skick. Katrine Kielos stil gör läsarna smartare, ja, frågan är om vi inte blir snyggare också.” De har vunnit Årets stilist Katrine Kielos, 2025 Malena Rydell, 2024 Cecilia Uddén, 2023 Oisín Cantwell, 2022 Lubna El-Shanti, 2021 (Jubileumspristagare: Tom Alandh, 2021) Anna-Lena Laurén, 2020 Kristina Lindh, 2019 Andres Lokko, 2018 Jenny Teleman, 2017 Torbjörn Nilsson, 2016 Karin Thunberg, 2015 Björn af Kleen, 2014 Johar Bendjelloul, 2013 Carina Bergfeldt, 2012 Grattis, hur känns det? – Det känns underbart och väldigt roligt. Jag blev rörd av motiveringen. Förväntade du dig att vinna? – Nej, vi ekonomijournalister brukar inte vinna skönhetspriser, så det var oväntat, men desto roligare. Behövs stilistik i ekonomijournalistiken? – Den behövs mer där än på många andra ställen skulle jag säga. Det är viktiga frågor som ofta döljs i dåligt språk, i bemärkelsen väldigt tekniskt eller exkluderande språk. Jag tror att det är en typ av journalistik där man måste locka in folk. Har du något knep? – Jag läser mina texter högt. Om man kan höra en mänsklig röst i texten och det inte låter som en text så har man lyckats. Det strävar jag efter. Det är tur att man jobbar hemma en del. Du sitter hemma och högläser dina texter? – Ja. Då och då dunkar jag rytmen med handen också. Det ser ganska vansinnigt ut, men så har jag gjort i 20 år. Det här vill man ju filma. – Ja, det är bra content. Gör du på samma sätt när du skriver böcker som när du skriver artiklar? – Ja, kanske till och med ännu mer. Artiklar skriver man snabbare. Böcker har man möjlighet hålla på med längre. Vad tänker du om din egen språkliga stil? – Jag tror man hittar ett språk som bygger ens egna tillkortakommanden. Jag har aldrig varit så bra på kommentering – och semikolon undviker jag. Jag har ibland fått kritik för att jag skriver för enkelt. ”Ett provocerande enkelt språk” var det någon recensent som skrev om en av mina böcker. Förlaget ville använda det på baksidesblurben. Recensenten menade väl det som någonting dåligt, men jag tyckte det var positivt. Priset Årets stilist instiftades av Tidningen Journalisten 2013 och tilldelas en journalist som utmärkt sig genom sitt språk. Priset är 10 000 kr. Nominerade var också Christoffer Röstlund Jonsson, Dagens ETC, och Jonathan Bengtsson, GP. Juryn består av Axel Andén, chefredaktör, Journalisten, Ulrika Knutson, kulturskribent och författare, Pelle Andersson, författare och förläggare Ordfront förlag, samt Hanna Lundquist, reporter och bokredaktör, Journalisten.
5c2296897e3f01b401c5b66066d6a00d855443ad
e42f4d8bb83e530bfdbffba22b819bedbecffd77
cabba97ce7ed1be5ef452acd68a8e7a0a9134930Reportrar utan gränser har intervjuat fem palestinska journalister som berättar att de torterats av israeliska fångvaktare.
I intervjuer som Reportrar utan gränser publicerar idag vittnar fem palestinska journalister från Gaza om tortyr de utsatts för av israeliska fångvaktare. Fyra av dem ställer upp med namn och bild, men en är anonym av rädsla för repressalier från den israeliska armén.
Ingen av dem har kunnat återuppta arbetet som journalist efter frigivningen – vissa på grund av skadorna efter tortyren de utsatts för.
“Dessa återkommande handlingar tyder på en systematisk förföljelse av journalister i Palestina, med syftet att förhindra mediebevakning av människorättsbrott begångna av den israeliska staten. RSF fortsätter att kräva att alla palestinska journalister som godtyckligt frihetsberövats av Israel omedelbart friges”, säger Martin Roux, samordnare för RSF:s krishjälp, i en kommentar.
9317b1b9799fa5ca751bcdeab146fb5b82b3b787blir programledare för TV4:s sändningar under fotbolls-VM.
TV4 och TV4 Play sänder 68 av mästerskapets totalt 104 matcher. Idag presenterade TV4 sin “laguppställning” för fotbolls-VM:
Programledare:
Pär Lernström
Anna Brolin
Kommentatorer:
Lasse Granqvist
Adam Pinthorp
Lena Sundqvist
Peter Backe
Niklas Jarelind
Christopher Kviborg
Christoffer Svanemar
Experter:
Jens Fjellström
John Guidetti
Irma Helin Zibanejad
Vicki Blommé
Olof Lundh
Jonas Olsson
Hasse Backe
Siavoush Fallahi
Reportrar:
Axel Pileby
Martin von Knorring
Filip Jacobson
Thomas Pickelner
3f1ed7cfd585fb3421cf450bc774a8648439a46eEuropadomstolen kräver svar av svenska staten rörande domen för gravfridsbrott mot Henrik Evertsson och Linus Andersson för filmningen av Estonia 2020. ”Vi anser att deras yttrandefrihet har kränkts”, säger journalisternas advokat Jon Wessel-Aas till Journalisten.
I mars 2023 fällde Hovrätten för Västra Sverige journalisten Henrik Evertsson och vrakexperten Linus Andersson för gravfridsbrott och dömde dem till 80 dagsböter för att de filmat Estonias vrak med en dykrobot för dokumentärserien “Estonia – fyndet som ändrar allt” som tilldelades Stora Journalistpriset i kategorin Årets avslöjande 2020.
I juni 2023 nekade Högsta domstolen prövningstillstånd och under hösten vände sig Evertsson och Andersson till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. De anser att deras yttrandefrihet enligt Europakonventionens artikel 10 kränktes i och med de fällande domarna.
Europadomstolen har beslutat att ta upp fallet och kräver svar av den svenska regeringen, vilket Dagens Juridik var först med att rapportera om.
Journalisternas norske advokat Jon Wessel-Aas är nöjd med domstolens beslut.
– Över 90 procent av klagomålen till Europadomstolen tas inte upp. Vi har passerat nålsögat, och det betyder att vi kommer att få ett avgörande, säger Jon Wessel-Aas till Journalisten.
Europadomstolen är inte en överinstans till de nationella domstolarna, utan dess uppgift är att granska påstådda brott mot den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.
– Skulle Europadomstolen komma fram till att Evertssons och Anderssons yttrandefrihet har kränkts kan de få ersättning för sina omkostnader och böter, och det förväntas att domarna mot dem ändras och att de frias, säger Jon Wessel-Aas.
Ett avgörande kommer sannolikt att dröja ett eller två år till, och det är en del som talar för att klagomålet kommer att anses ogrundat. I tidigare avgöranden har Europadomstolen gett de nationella domstolarna rätt när journalister dömts för brott i samband med research, till exempel 2012 när Expressens dåvarande chefredaktör Thomas Mattsson och dåvarande reporter Diamant Salihu dömdes för vapenbrott när tidningen undersökte hur lättillgängliga vapen är i Malmö och köpte en insmugglad tjeckisk pistol illegalt.
Vad talar för att Europadomstolen går på er linje?
– Estonialagens huvudsyfte är, utöver att förhindra gravplundring, att visa hänsyn för de omkomna och deras anhöriga. Det hade gått 25 år efter förlisningen när Evertsson och Andersson filmade vraket, och med tiden försvagas det syftet helt naturligt. I de andra fall där Europadomstolen dömt har man också lagt vikt vid att journalisterna hade kunnat använda legala metoder för att sin research. I det här fallet fanns det inget annat sätt att dokumentera skadorna på Estonia än att filma dem på plats, säger Jon Wessel-Aas.
Vad kommer Europadomstolen att titta särskilt på?
– Hur svensk domstol värderat Evertssons och Anderssons yttrandefrihet. I domskälen framkommer att man har tagit hänsyn till att det handlat om journalistisk research i en fråga med stort allmänintresse, men Europadomstolen kommer att göra en bedömning om man har tagit tillräcklig hänsyn till Europakonventionen.
Regeringen ska svara Europadomstolen i augusti, och en dom väntas tidigast nästa år.
b22e218b8132cd3ba3788fc91baa208aebd7f887Sedan kriget mellan USA och Iran inleddes har pressfriheten i många av gulfstaterna minskat dramatiskt. Risken är stor att tillståndet permanentas, skriver CPJ.
I Kuwait, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Qatar har myndigheterna frihetsberövat journalister sedan kriget startade. Många incidenter har aldrig offentliggjorts, eftersom journalister och mediebolag är rädda för repressalier från myndigheterna, skriver CPJ.
Många av fallen handlar om bestraffningar för helt rutinmässig journalistik, som att filma, fota och publicera nyhetsartiklar. Anklagelserna har varit breda och vaga, som att ”sprida falsk information”, ”skada den nationella säkerheten”, ”missbruka kommunikationsenheter”.
Enligt CPJ finns det en risk att tillståndet nu permanentas.
”Det som är offentligt känt är bara toppen av ett isberg. Utöver de fall vi offentligt kan bekräfta förblir ett växande antal attacker orapporterade – tystade av rädsla för ytterligare repressalier. Detta klimat av rädsla tvingar journalister till självcensur och stryper nyhetsflödet. Vi kan inte tillåta att detta blir norm. Regeringar måste agera nu för att skydda pressfriheten, säkerställa ansvarsskyldighet och skapa förutsättningar för journalister att rapportera utan rädsla”, säger CPJ:s Mellanösternansvariga Sara Qudah.
00042909ec138d774cfb6e3da48792644c5019afDEBATT Bevakningen av Indien i svensk public service saknar kritisk kontext kring mänskliga rättigheter, nationalism och demokratisk utveckling.
När Indiens premiärminister Narendra Modi nyligen besökte Sverige beskrev SVT mötet som historiskt mellan två demokratier. Men tittarna fick knappast veta varför Modi samtidigt är föremål för omfattande internationell kritik.
Det är talande för ett större problem i svensk public service-bevakning av Indien: frånvaron av kritisk kontext kring mänskliga rättigheter, nationalism och demokratisk utveckling.
Indien är i dag världens folkrikaste land, en geopolitisk stormakt och en allt viktigare partner för Europa. Sverige fördjupar samtidigt samarbeten med Indien inom handel, teknologi och försvar. Just därför behövs en journalistik som är självständig, kunnig och kritiskt granskande.
Men den svenska bevakningen präglas alltför ofta av ett märkligt försiktigt tonläge.
Internationella människorättsorganisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och Reporters Without Borders har under lång tid dokumenterat en oroande utveckling kring pressfrihet, minoriteters rättigheter och demokratiska institutioners oberoende i Indien.
Internationella rapporter och forskare har återkommande beskrivit ett hårdare klimat för muslimer, kristna, daliter, akademiker, aktivister och kritiska journalister.
Trots detta beskrivs Narendra Modi i svensk public service ofta främst som moderniserare, strategisk partner eller ledare för världens största demokrati – betydligt mer sällan som ledare för ett land där många internationella bedömare ser en tydlig demokratisk tillbakagång.
Skillnaden mot internationell rapportering är påfallande. I brittiska medier och internationell public service diskuteras Modi och den hindunationalistiska utvecklingen regelbundet i relation till pressfrihet, majoritetspolitik och försvagade demokratiska institutioner. Svenska tittare får betydligt mer sällan ta del av den kontexten.
Det handlar inte om att svensk public service ska bedriva aktivism. Det handlar om grundläggande journalistik: att ge publiken relevant sammanhang.
Samma kritiska reflex som svenska medier använder i bevakningen av USA, Ryssland eller Turkiet tycks ofta försvinna när det gäller Indien.
Problemet märks också i hur Indien ibland skildras kulturellt. Underhållningsformat och reseprogram har återkommande reproducerat exotiserande bilder där Indien reduceras till färgstark kuliss för svenska berättelser om kulturkrockar och “det annorlunda”. För många av oss med indisk bakgrund framstår det som en oreflekterad fortsättning på ett kolonialt sätt att se på landet.
När personer med ansvar för utrikesrapportering samtidigt deltar i sådana format väcks också frågor om journalistisk distans och rollförståelse.
Flera journalister, forskare och Indienkännare har under lång tid reagerat på obalansen i svensk Indienbevakning och påtalat detta för SVT utan större gehör. Det handlar inte om individuella journalisters avsikter utan om vilka berättelser svensk public service återkommande väljer att förstärka – och vilka som hamnar i bakgrunden.
Vi vet också av egen erfarenhet hur svårt det blivit att bedriva oberoende journalistik i Indien. Kritiska journalister övervakas, pressas eller nekas arbetsmöjligheter. Det borde leda till större vaksamhet hos svenska redaktioner – inte större försiktighet. Att föra fram kritiska perspektiv om Indien innebär i dag reella risker för journalister, forskare och människorättsförsvarare.
BBC:s dokumentär India: The Modi Question blockerades i Indien och följdes senare av myndighetsraider mot BBC:s kontor (2023) – en händelse som internationellt väckte frågor om pressfriheten i landet.
Public service har ett särskilt ansvar att hjälpa publiken förstå världen i hela dess komplexitet. När rapporteringen om Indien gång på gång saknar centrala perspektiv om demokrati och mänskliga rättigheter riskerar journalistiken att bli missvisande.
Svenska tittare förtjänar bättre än så.
Parul Sharma
Människorättsjurist med fokus på Sydasien
Ulrika Nandra
Journalist och författare