Tornevall Networks

Veckans gräv spelade in live under Gräv i Kristianstad under rubriken ”När makten gör motstånd”.

På scen berättade:

Anna Roxvall om massmaskningen och ljugandet under hennes och Johan Perssons granskning Somaliauppgörelsen (Ekot).

Ystads Allehandas reportrar Helena Wennström och Britt Risberg om att bli Säpoanmälda när de ställde frågor till Sjöbo elnäts vd.

DN:s reportrar Hugo Lindkvist och Kristoffer Örstadius om svårigheterna med att få ut handlingar om säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm – och hur det lossnade när de använde pseudonym.

Expos Erik Glaad och Jonathan Leman om påtryckningarna från migrationsministerns presstab inför Expos publicering I ministerns närhet.

I podden diskuteras vilka strategier journalister och redaktioner kan använda för att möta motståndet och komma runt det.

KONTAKTA OSS

Veckans gräv är en podd från Tidningen Journalisten och Scoop, som är Föreningen Grävande journalisters tidning.

Tipsa oss om fler aktuella gräv till kommande avsnitt!

Mejla till: vg@journalisten.se

Veckans gräv finns ute nu, där poddar finns.

Fredrik Furtenbach

Ålder: Fyller 61 i vår

Bor: Lägenhet söder om Söder.

Familj: Flickvän, två barn, 18 och 22 år.

Titel: Inrikespolitisk kommentator på SR Ekot. Hedersdoktor vid Göteborgs

universitet.

Bakgrund: Började plugga juridik men hoppade av när han var den enda i klassen som tyckte att grundlagarna var intressantast. Pluggade statsvetenskap på Göteborgs universitet, jobbade på SOM-institutet med Sören Holmberg som chef. Gick den ettåriga utbildningen på JMK.

Politisk reporter på DN, SvD, Dagens Politik och SR.

Fritid: Åker runt på loppisar i Sverige med flickvännen. Letar efter kul prylar och vintagekläder. Samlar på armbandsur, mest 70-tal. Gillar gammal elektronik.

Drivkraft: Intresserad av politik, vill hänga med. Vill förklara och sätta det politikerna säger i ett sammanhang.

Knepigaste politikern: Göran Persson var speciell. Han brukade fråga varför jag inte bytt ut mitt efternamn, som han uttalade fel. Bildt och Schyman kunde också vara jobbiga.

Fredrik Furtenbach klev 1993 in som politisk reporter på Sveriges riksdag. Det är två år tidigare än riksdagens ålderspresident, socialdemokraten Anders Ygeman.

– Under pandemin när det nästan var tomt här passade jag på att besöka riksdagslokaler jag aldrig varit i, som skjutbanan, 1600-talsinnergården, och gåvoförrådet.

I gåvorummet staplas alla presenter som riksdagsledamöter får men enligt de svenska antikorruptionsreglerna inte tillåts ta emot.

Det var DN:s praktikhandledare Micke Jaresand som på en minut år 1993 avgjorde Fredrik Furtenbachs yrkesbana. Juristsonen från Örgryte var 28 år när han kom in på den korta journalistutbildningen på JMK och flyttade till Stockholm, efter studier i statsvetenskap, arbete på SOM-institutet och en inställd musikkarriär – han var basist i flera band, från punk till depprock, goth och synth, gav ut skivor med Mazola Party.

När han klev in som praktikant på DN ville Fredrik Furtenbach egentligen bli grävande reporter.

– Det var det coola på den tiden. Men Jaresand frågade vad jag hade pluggat och bestämde helt enkelt att jag skulle vara på politiksidorna. Jag var lite tveksam, för de såg jävligt tråkiga ut, det var massiva textsjok med någon svartvit bild. Sen blev det mer intressant ju mer man kom in i det.

Han visade sig vara bra på att hitta politiknyheter genom att redan då ”ringa runt en massa”, och kunde varva vikariat på DN och SvD, och 1997 släppas in på Sveriges Radio. Där har Fredrik Furtenbach blivit kvar. Han har gått från politikreporter till inrikespolitisk chef, till inrikespolitisk kommentator.

Fredrik Furtenbach promenerar i Stanniolgränd i riksdagshuset. Foto: Tor Johnsson

Vad är det som hållit dig kvar i politiken i 33 år?

– Det är väl ändå att ju mer man lär sig, desto mer intressant är det.

Ett rent intellektuellt intresse?

– Jo, men det tycker jag. Jag är ganska intresserad av forskning fortfarande också, statsvetenskap. Jag har mycket kontakt med valforskare och använder gärna forskningsresultat när jag ska förklara politik. Min inställning till mitt jobb är att det inte ska vara tyckande, det ska egentligen bara vara att förklara och sätta i ett sammanhang. Varför partier och politiker gör som de gör. Jag vill gärna ha fakta att stå på.

Det finns olika sorters kommentatorer, även på public service.

– Att kunna läsa politiker rätt och förklara det för folk är viktigare för mig än att vara spetsig eller profilera mig själv, säger Fredrik Furtenbach.

Du blir aldrig frustrerad av att inte få tycka något?

– Nej. Det är tillfredsställande. Men jag är ju helt miljöskadad, van vid att inte ha åsikter. Jag är väldigt försiktig privat också. Min syrra brukar försöka prata politik med mig ibland. Hon säger att jag är som en socialarbetare: ”Jag hör vad du säger.”

Röstar du?

– Jag röstar blankt. Jag har röstat på olika partier tidigare, men sen tyckte jag att det var lika bra att rösta blankt. Det är klart att jag har värderingar, men dagspolitikens olika förslag är det väldigt lätt att hålla distans till.

Snart sagt varje politiknyhet kommenteras idag. Alla trogna Sveriges Radio-lyssnare, kanske de mer lättfotade också, känner nog igen Fredrik Furtenbachs sätt att med lite torr skepsis rama in de dagspolitiska krumbukterna. Sedan några år blir han inte heller ihopblandad med forna poddparhästen Tomas Ramberg (nu på DN), som också han har göteborgsk diktion.

– Ibland kunde jag få skäll för något som jag inte hade sagt, men jag kunde också få beröm för något jag inte sagt.

Idag är det Helena Gissén och Fredrik Furtenbach som poddar ihop i SR:s politikpodd Det politiska spelet, programledda av Parisa Höglund. DPS, som de kallar den, tar sig an inrikespolitiken på ett snackigare och mer lättsamt vis; kommentatorerna kan unna sig syrligheter på politikernas bekostnad. Podden hör till hans roligaste arbetsuppgifter, tycker Fredrik Furtenbach.

– Det är kul att få nörda ner sig lite, med smala grejer, ibland. Och det finns utrymme för lite mer humor.

Ett av många exempel på nörderi är när han lyfte en opinionsundersökning om vilket partis sympatisörer som gillar hundar respektive katter mest (svar: M respektive V).

Vad gör det med en människa att ha närkontakt med yrkespolitiker i 33 år? Vad ser Fredrik Furtenbach när han blickar ut över det svenska politiska landskapet – bildligt och bokstavligt, från sitt smala arbetsrum med fönster mot kammaren.

Han ger ett public service-svar på den sista frågan, börjar prata om två rätt tydliga block men med komplicerande faktorer på båda sidor.

I sitt avlånga arbetsrum kan Fredrik Furtenbach titta direkt ned på de folkvalda – när de är i kammaren. Ofta är det glest mellan riksdagsledamöterna. Foto: Tor Johnsson

Blir du någon gång trött på politiken?

– Absolut. Extra mycket på några saker. Den politiska logiken att det är så viktigt att det ska gå dåligt för motståndaren, det är ju ganska barnsligt. Och så lagspelandet, att det är ett lag mot ett annat: det är bara vid riktiga kriser som man kan samarbeta ordentligt.

Papegojsvaren, att folkvalda inte lämnar sina talepunkter, stör honom också, även om det är värst för nyhetsreportrar som ska klippa inslag. Han tycker att det har blivit värre med den saken.

Det finns mer:

– Det här med att man gör sig dummare än vad man är, anklagar motståndaren för något man vet inte är sant. Det är också löjligt. Särskilt valrörelser är ju fulla av den sortens retorik. Och sen som du vet, debatterna är inte så ofta debatter, det är seriemonologer: ”Varför svarar du inte på min fråga?” ”Varför svarar du inte på min fråga?”

Det politiska spelet, fenomenet, inte podden, har funnits så länge det funnits makthavare, menar Fredrik Furtenbach. Därför blir det relevant för medierna att spegla och förklara. Särskilt eftersom politikerna själva sällan medger att de ägnar sig åt just spel.

– De får igenom sin politik på sätt de inte så gärna pratar om. Då blir det ännu viktigare att journalisterna berättar hur det går till. Varför de gör som de gör.

För att vara bra på sitt jobb pratar han – med partifolk, forskare, myndigheter, opinionsinstitut. Han kan inte bara hänga med i det dagliga, utan behöver veta vad som händer över tid, sådant som pågår men syns mindre.

Inför riksdagsvalet håller han som vanligt koll på opinionen, vilka frågor folk tycker är viktiga, och hur nöjda de är med utvecklingen. Ekot frågar också vad medborgarna tycker att det pratas för lite om. Ofta är svaret vård, skola, omsorg, samtidigt som valforskning visat att medierna underbevakade vård inför valet 2022.

– Vi ska försöka komma bort från det där, och har valt ut ett antal frågor som vi ska satsa på oavsett vad politikerna pratar om.

80-talsklockan från Seiko bars av Sigourney Weaver i filmen Aliens. Foto: Tor Johnsson

Hur blir valrörelsen?

– En del kollegor har trott att den blir ovanligt smutsig. Jag vågar inte ta gift på det, det brukar vara relativt smutsigt. Men att både den blå och den röda sidan anklagar varandra för att vara antisemiter, det är ett nytt lågvattenmärke.

Vi pratar om journalisthatet på X, där Fredrik Furtenbach motvilligt befinner sig eftersom politikerna ännu gör det. Förr kunde det komma konstruktiv kritik där, idag är det bara ”ett gäng idioter, ryska troll och botar” som reagerar.

– Man får inte övertolka det.

Mer nedslående tycker han den tilltagande mediekritiken från M och i viss mån KD är.

– Jag tycker att det här grälet med DN som regeringen har haft är väldigt anmärkningsvärt. Man får en känsla av att det har hänt något.

Vad tänker du om det?

– Det är väl någon tidsanda som sprids och som jag gissar kanske göds av partierna längst ut, Sverigedemokraterna och deras systerpartier världen runt.

Fredrik Furtenbach, Sveriges Radio Ekots inrikespolitiska kommentator, i riksdagshusets östra del där bland annat riksdagens högtidliga öppnande hålls varje år. Foto: Tor Johnsson

Vilka är riskerna?

– Jag tror inte att man gör sitt samhälle en tjänst när man försöker sprida eller cementera en misstro mot rapporteringen i de stora medierna.

Kommer några tidigare politiska sanningar att försvinna i år? Han verkar upplivad av frågan. Sanningen att inget parti kan åka ur riksdagen tror han sitter löst. Däremot ser han inte att samarbeten över blockgränsen kommer att ske. Inte ens under andra världskriget var en samlingsregering självklar, säger han.

Regeringsfrågan lär fortsatt få en stor plats under utfrågningarna inför valet. Det spelar Tidöregeringen i händerna, som har ett samarbete på plats.

– Ja, medierna och Tidöpartierna drar åt samma håll där. Man vill ju gärna ha en kritisk infallsvinkel mot oppositionen också. Men det beror också på hur C agerar.

Det säkraste man kan säga är att valåret blir arbetsintensivt. Tur att Fredrik Furtenbach kan ta många kommentarer hemma i lägenhetsköket, kvällar och helger. Normala arbetstider har han inte, jobb och fritid går ihop.

– Jag är fine med att kompa ut när det går. Sen är det klart att jag inte tycker att allt är värt en kommentar. Vissa nyhetshändelser kan jag tycka är för små.

Fotografen och konstnären Charlie Hay, Lillhärdal i Härjedalen, tilldelas Svenska Fotobokspriset 2026 för sin bok No one left to blame. Charlie Hay har fotograferat platser runt om i världen där människor tagit sina liv. I fotoboken kompletteras de svartvita bilderna med en essä av psykologen Vincent Stephen.

Juryns motivering:

”Med ett anspråkslöst format tar Charlie Hay sig an ett komplext ämne utan att bli exploaterande när han fotograferar platser där självmord har ägt rum. Det dova bildspråket och den höga tryckkvaliteten tar med omsorg hand om förlusten och tystnaden som tematik. Fotografi, form, tryck och text samverkar så att fotoboken blir berörande och uttrycker en stilla sorg.”

Vinnaren får en prissumma på 40 000 kronor.

Priset delades ut av Svenska fotografers förbund på Fotoboksgalan den 25 mars i Stockholm.

Övriga nominerade var Hannah Modigh för Searching for Sivagami, Christoffer Hjalmarsson för Echoes of Maidan, Emanuel Cederqvist för Paler Ash och Trinidad Carillo för Oneiromance. De nominerade tilldelas 10 000 kronor vardera.

Sveriges Tidskrifters årsmöte 2026 som hölls den 27 mars 0valde följande ledamöter till Sveriges Tidskrifters styrelse:

Presidium

Ordförande James Savage, The Local (Omval)

Personlig ersättare: Anna Fröjd, Expo (Nyval)

Vice ordförande: Helena Ingvarsdotter, Kollega (Omval)

Personlig ersättare: Åsa Uhlin, Läkartidningen (Nyval)

Övriga ledamöter

Hannes Andersson, Everysport Group (Omval)

Personlig ersättare: Ola Carlson, Offside Press (Omval)

Jonas Nordling, Hotellrevyn (Nyval)

Personlig ersättare: Martin Källberg, Svensk Jakt (Omval)

Cia Jansson, Aller Media (Omval)

Personlig ersättare: Sara Ångström Burling, Aller Media (Omval)

Helena La Corte, LRF Media (Omval)

Personlig ersättare: Thomas Peterssohn, Ny Teknik Group (Omval)

Heikki Lampinen, Story House Egmont (Omval)

Personlig ersättare: Per Kjellander, Story House Egmont (Omval)

Thomas Mattsson, Bonnier News (Omval)

Personlig ersättare: Hanna Mild, Bonnier News (Omval)

Camilla Sjöberg, Albinsson & Sjöberg (Omval)

Personlig ersättare: Anders Juhlin, Keesing Media Group (Omval)

Brit Stakston, Blankspot (Omval)

Personlig ersättare: Leonidas Aretakis, Flamman (Omval)

Jon Åsberg, Fokus (Omval)

Personlig ersättare: Josefin Sigedal, Affärsvärlden (Omval)

Ledamöter i det publiceringsetiska rådet

Fristående sakkunnig ledamot: Lena K Samuelsson, tidigare Aftonbladet (Nyval)

Ledamot: Susanna Lundell, Arbetsvärlden, Företagshistoria (Omval)

Ledamot: Susanna Skarrie, Hem & Hyra (Omval)

Ytterligare en ledamot till det publiceringsetiska rådet utses enligt stadgarna av styrelsen bland dess ledamöter

DN förändrar sitt helgmagasin lagom till påskhelgen och tar in biträdande kulturchef Åsa Beckman och reportern Hanna Fahl som huvudredaktörer. Första numret kommer på lördag.

Premiärnumret frontas av svenska världsartisten Robyn, aktuell med ny skiva och puffarna utlovar reportage om Markarydssjukan (en ärftlig cancergen som gäckat läkarvetenskapen), recept på lyxiga äggrätter samt en genomgång av sötsugets mekanik. Magasinet trycks på tjockare papper och har fått en grafisk upputsning.

Hur skiljer sig Helgen från DN Lördag?

– Helgen är tänkt som lyxigare helgläsning. Vi lägger ihop de studioplåtade intervjuerna från Kultursöndag och de starka reportagen från DN Lördag. Blandat med samtidsspaningar, hälsa, krog, mat och dryck med mera. Jag är säker på att materialet i Helgen kommer att gå bra även digitalt – men det känns ju extra roligt att vi på DN i dag kan göra en sådan här printsatsning, berättar Åsa Beckman för Journalisten.

Fortsätter du som biträdande kulturchef och Hanna Fahl som reporter, krönikör och poddare?

– Vi fortsätter båda med våra vanliga arbetsuppgifter.

Blir de personer som gjort DN Lördag kvar på Helgen?

– Ja, vi har skapat en helghubb där vi samlat ett gäng redaktörer som lämnar texter till Helgen. Där håller Sîlan Diljen i reportagen, och där ingår också bland annat Maria Stengård, som gör mycket livsstilsmaterial, och matredaktören Elin Peters. Och så kommer förstås reportrar från hela redaktionen att skriva i Helgen.

Här är några av 2026 års aprilskämt i medierna:

Sydsvenskan avslöjar att Malmö ska få en signaturdoft för 490 000 skattekronor. En parfymör har fått i uppdrag att ta fram en signaturdoft som ska användas i kommunens fastigheter. ”Kanske nyponrosor med frityrolja? Eller Pågens gifflar korsad med kanalens basiska dunst”, säger parfymören Bernt Gamott.

Ölandsbladet rapporterar att surdegen med Borgholms stora tomma torg är på väg att tas om hand: torget ska bli en karibisk sandstrand med pool, flamingos och palmer – och sand influgen direkt från Bahamas.

Folkbladet Västerbotten avslöjar att norrländskt sötvatten ska ledas söderut via pipelines – till Stockholms trädgårdar och pooler. Ersättningen till Norrland består av rabatterat flaskvatten, en ny busskur och ett löfte om att någon gång bygga klart Norrbotniabanan.

Konkurrenten Västerbottens-Kuriren kontrar med att Umeå kompletterar det offentliga konstverket ”Standing Man” på Rådhustorget med en ny staty – ”Standing Woman”. Den nya statyn kommer dock att stå ”något snett bakom” Standing Man. ”Det är viktigt att satsa på jämställdhet, men också att inte … ja, dra det för långt, jämställdhet är en känslig fråga för vissa i dessa tider”, säger projektledaren till VK.

I Helsingborgs Dagblad rapporterar den för dagen nya reportern Jenny Ahl att HD för att motverka dialekternas död lanserar den nya AI-boten nAIj. Den ska göra att all journalistik kan skrivas och läsas på ”ren nordvästskånska”.

Haparandabladet rapporterar att världens högsta skyskrapa ska byggas på gränsen mellan Sverige och Finland. Tvillingstäderna Haparanda och Torneås nya gemensamma stadshus ska bli 1 000 meter högt.

Frilansgruppen Blå kontoret meddelar att man klonar sina medarbetare för att möta konkurrensen från AI. ”Vi har gått från 30 personer till 98 på bara några månader. Det fina är att vi nu kan jobba hälften så mycket och fakturera minst dubbelt”, säger en Fredrik Nejman som numera finns i fyra versioner.

Och det vetenskapspositiva förlaget Fri Tanke skriver i ett pressmeddelande att man inleder ”ett nytt och oväntat samarbete” med Mediumförbundet och under våren lanserar podcasten Samtal bortom samtalet – ”en serie djupgående möten med medier, forskare, filosofer och, när omständigheterna tillåter, även avlidna tänkare”.

Arbetaren berättar om en oväntad politisk comeback, i artikeln: ”Chock­vänd­ningen: Katja Nyberg klar för Liberalerna” får vi veta att efter Liberalernas beslut att öppna upp för att sitta i regering med Sverigedemokraterna har  helt nya grupper och enskilda börjat intressera sig för partiet. ”Med Katja Nyberg i partiet kan vi skaka av oss den präktighetsaura som förföljt oss”, säger en företrädare för partiet.

Kulturmagasinet Opulens rapporterar idag om en satsning på ”filosofisk fine dining” i Malmö. Restaurang A priori kommer att erbjuda ”upplevelsebaserad gastronomi där mat, dryck och filosofiska reflektioner integreras” och bland de planerade rätterna finns Wittgensteins fisksoppa likväl som Mousse på morot och bergsalt.

Och så berättar Byggnadsarbetaren att mobilförbud i byggbodar sprids över landet. ”Hopplöst. Två lärlingar fick abstinens och kunde inte äta.”

Tidningen Journalisten har inget eget aprilskämt, men det löste Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis åt oss på Facebook:

Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis fejkade en Journalistenartikel.

SVT har varslat om uppsägning av 141 tjänster, varav ungefär en tredjedel utanför Stockholm. Men hur besparingarna slår på de olika arbetsplatserna runt om i landet är fortfarande oklart för många. Oron är stor.

På SVT Göteborg har ingen siffra presenterats, men sannolikt handlar det om fler än fem journalister på programsidan och möjligen en på nyheterna.

– Helt ärligt så vet jag inte en siffra idag. Vi vet att det verkar vara fler på programavdelningen än på nyheterna, men mer än så vet jag inte, säger Sofia Netskar, ordförande i journalistsektionen på SVT Göteborg.

– Det är ju ett enormt ledsamt förslag som verkar kunna slå hårt mot personal i väldigt många delar av Sverige.

Hur är stämningen bland medlemmarna?

– Det är omskakande för alla, och frågorna flyger åt alla håll just nu. Det är svårt för alla att förstå exakt hur det kommer att landa, säger Sofia Netskar.

SVT Nyheter Småland blir enligt förslaget av med sin lokala tv-desk, vilket innebär att man kommer att sluta sända lokala nyheter från tv-huset i Växjö. De lokala nyhetssändningarna för Småland kommer i stället att skötas från någon av de fem orter som kommer att kvar sina tv-deskar. Redaktionen i Växjö drabbas hårt. Fem av 14 tjänster ska försvinna på redaktionen i Växjö: två programledare, två reportrar och en redaktör.

– Vi visste att det skulle bli stora besparingar och att det kunde bli nedskärningar även hos oss, men jag blev förvånad över att det blev så mycket som fem tjänster i Växjö. Det känns jättetråkigt att det bara kommer att bli sex reportertjänster kvar i Växjö. Det är klart att det kommer att märkas att det blir färre journalister som bevakar området, säger Clary Kroon, ordförande i journalistsektionen i Småland.

– Stämningen är dyster. Det finns en stor oro, men mycket är oklart ännu, så ingen vet vem det är som kommer att bli drabbad. Det känns också väldigt tråkigt att Växjö måste sluta sända nyheter efter över 40 år, säger Clary Kroon.

Även SVT:s lokala nyhetsredaktioner i Stockholm, Sundsvall och Karlstad förlorar sina tv-deskar, enligt arbetsgivarens förslag.

Rino Rotevatn, ordförande i journalistsektionen i Värmland, är noga med att poängtera att det inte går att slå fast hur det kommer att bli i Karlstad – inget är ju förhandlat och klart.

– Det som det flaggats för är ju att tv-desken försvinner och det skulle kunna innebära tre à fyra tjänster, säger Rino Rotevatn.

Hur ser du på förslaget?

– Det känns tungt och inte bara för att det sannolikt leder till uppsägningar. Det är en del av vår själ och identitet som går förlorad och eftersom vi ännu inte fått några konkreta svar på hur de lokala nyhetssändningarna kommer att produceras och se ut är ovissheten stor just nu.

Även på arbetsplatser där arbetsgivaren inte lagt något varsel finns en oro. SVT Nyheter Öst i Norrköping, Linköping och Visby påverkas inte alls i förslaget sett till antalet anställda.

– Nedläggningen av fyra tv-deskar kommer dock göra att vår tv-desk får mer att göra. Det råder en orolig stämning, så klart, eftersom det är så många frågetecken, säger Tobias Holmqvist, ordförande i sektionen på klubbsektionen i Norrköping.

På SVT i Dalarna och Gävleborg klarar man sig undan nedskärningar. Tv-desken i Falun kommer precis som den i Norrköping att få ansvar för fler lokala titlar när fyra tv-deskar läggs ned.

– Det gäller både morgon- och kvällssändningar och kommer att innebära en ökad belastning på de kvarvarande tv-deskarna när de får ta hand om de nedlagda deskarnas jobb, säger Anders Hansson, ordförande på sektionen i Dalarna och Gävleborg.

En pooltjänst som delats mellan Gävle och Uppsala och är placerad i Gävle försvinner enligt förslaget.

– Stämningen på arbetsgolvet är lättad i Dalarna efter gårdagens besked men lite mer spänd i Gävleborg av förklarliga skäl. Även om Gävleborg och Dalarna klarade sig hyfsat i det här förslaget så går tankarna här förstås till de kamrater och kollegor som ligger sämre till och eventuellt kommer att få lämna sina jobb. Det är aldrig roligt med nedskärningar men nu vet vi i alla fall huvuddragen i vad arbetsgivaren vill göra. Vi hoppas på framgångar i de förhandlingar som väntar och att det blir färre uppsägningar i slutänden än de varsel som lagts nu, säger Anders Hansson.

Förslaget har relativt liten påverkan på SVT Norrbotten.

– Vi vet ännu inte ifall paketet kommer att påverka tillsättandet av en vakant tjänst på redaktionen, säger Hans Sternlund, sektionsordförande i Norrbotten.

Hur ser du på förslaget?

– Det var ett betydligare tuffare besked än väntat och jag hade inte trott att det inte skulle beröra så många tjänster som det ser ut att göra. Vi är såklart nedstämda och vi känner med våra kollegor på de mer drabbade redaktionerna.

På SVT Umeå med 120 medarbetare berörs ett tiotal tjänster av förslaget.

Enligt arbetsgivarens förslag ska SVT Nyheters lokala editioner i Helsingborg och i Södertälje helt upphöra och ”integreras i SVT Nyheter Skåne respektive SVT Nyheter Stockholm”. I informationen från SVT uppges att redaktionerna kommer att finnas kvar, men ”minskar något i storlek”. Många medarbetare har dock uppfattat det som att redaktionerna helt läggs ned, men SVT uppger för Journalisten att redaktionerna enligt förslaget kommer att finnas kvar på plats i Helsingborg och i Södertälje.

– Det är väldigt förvirrande just nu, det är mycket man vill ha svar på, säger en medarbetare.

På måndagen informerades SVT:s personal om att SVT varslar 141 tjänster. Ungefär två tredjedelar av varslen ligger på Nyheter och Sport.

Enligt uppgifter till Journalisten försvinner var tionde tjänst på Riksnyheterna i Stockholm: 30 tjänster. Stämningen bland medarbetarna beskrivs för Journalisten som lite orolig men avvaktande, med många frågor som är oklara i nuläget.

Titeln ”Nyheter på lätt svenska” läggs ned, övriga produktioner blir så vitt känt kvar men ska göras av färre personer och på billigare sätt.

– Man pratar mycket om nya arbetssätt, smarta samarbeten, planering och automation, och det kan vara jättebra saker men det är svårt att förstå vad det innebär i praktiken. Det finns en oro att vi ska spara genom tuffare scheman, sämre kvalitet eller stress genom att hoppa mellan olika roller. Det blir jätteviktigt att vi är varsamma om arbetsmiljön, att förändringar förankras väl hos medarbetarna och att vi värnar vår journalistik om vi ska bli färre, säger Hedvig Eriksson, ledamot i sektionsstyrelsen.

En del av sparbetinget som tydligt har kommunicerats är att slå ihop Aktuellt och Agenda. De idag två olika redaktionerna föreslås bli en gemensam.

– Det här är två program som rätt mycket jobbar med saker som påminner om varandra, med politiska debatter, ansvarsutkrävande intervjuer, reportage och bildberättande. Ibland jagar vi samma gäster till programmen. Vi tror att det blir bättre på helheten om man jobbar som en redaktion, säger ansvarig utgivare Michael Kucera.

Hur stor besparing innebär det i antal tjänster?

– Vi vet inte riktigt, men har sagt i storleksordningen ungefär fyra tjänster.

Kommer programtitlarna Aktuellt och Agenda att finnas kvar?

– Vad det här ska heta vet vi inte än, det är ett varumärkesarbete som vi behöver göra. Ska allt heta Agenda, ska allt heta Aktuellt, ska det heta något annat?

Hur har det här landat hos medarbetarna?

– Det är en omtumlande tid, när man får besked att vi ska bli färre, att man själv eller kollegor kanske får gå. Det finns mycket frågor, säger Michael Kucera.

På SVT Sport ska det enligt uppgifterna som kommunicerades på måndagen röra sig om ett tiotal tjänster som försvinner.

– Det har inte på något sätt preciserats vilka roller som kommer att drabbas, uppger AnnaMaria Fredholm, sektionsordförande i journalistklubben vid SVT.

Hur ser du på förslaget?

– Det är tufft. Men så mycket är oklart att det är svårt att ta in. Vissa delar av omställningen låter lovande och kan bli bra, ökad närvaro i Play, och så vidare. Andra känns tuffare, som att sporten lämnar Morgonstudion. Rent rättighetsmässigt kommer det självklart att slå mot det breda sportutbudet och det känns tråkigt, men går i linje med den nya strategin. Det gör många ledsna, många här på SVT Sport har sett oss som en kanal för små sporter som inte får synas på så många andra ställen. Det är stor risk att det utbudet minskar drastiskt nu, ännu mer än det hade gjort om enbart den nya strategin skulle följas.

Hur är stämningen bland medlemmarna hos er?

– Tung. Lite förvirrad, vad ska egentligen hända och med vem?

I en video på Christian Petersons Instagram med över 900 000 visningar syns en pressfotograf som bevakar en demonstration. Högeraktivisten Nick Alinia dyker upp i bild och väser ”Ditt jävla äckel. Ni kan inte skrämma oss. Fattar du det? Fattar du att ni håller på att förlora? Gå till polisen din jävla sopa”.

Det är oklart vilka som håller på att förlora, och vad, men jag tolkar det som att det är journalistkåren som håller på att förlora möjligheten att kunna utföra sitt arbete utan att bli trakasserade av högerextremister.

Christian Peterson, med en bakgrund inom Nordiska motståndsrörelsen och på den högerextrema sajten Exakt24 och Nick Alinia följer efter honom och filmar bland annat hans mobilskärm där hans sms-konversationer syns. Han gör ett nytt försök att fotografera talarna, men då ställer sig Christian Peterson i vägen för att hindra honom från att ta bilder.

Sedan följer digitala uthängningar från både Christian Peterson och Nick Alinia som publicerar filmer och inlägg om händelsen. Rubriken på en av filmerna är ”Nick Alinia jagar iväg Expo”. Sedan följer, enligt ett välkänt mönster, trakasserier och hot från deras följare mot fotografen.

Tidigare har ETC och Expressen skrivit om hur de som granskat Christian Peterson utsatts för trakasserier som drabbat dem och deras familjer. Många journalister har aldrig berättat om det, av familjeskäl eller för att de har blivit avrådda av säkerhetsskäl. Anna Gullberg var en av dem, fram till att hon nyligen trädde fram och skrev i Expressen om den orosanmälan som vände upp och ner på hennes liv efter att hon granskat Christian Peterson. (Christian Peterson nekar till att det är han själv som gjort en orosanmälan om Anna Gullberg.)

Högerextrema aktivister har i alla tider ägnat sig åt trakasserier av meningsmotståndare och journalister. Det som är nytt är att både Christian Peterson och Nick Alinia samtidigt lyfts fram i andra medier och poddar. Ironiskt nog delvis för sina ”journalistiska” gärningar.

När det gäller en podd som Framgångspodden med Alexander Pärleros, som nyligen gästades av Nick Alinia, kanske det handlar om att han inte riktigt förstår vad han gör. Kanske är det helt oemotståndligt bra content att ha en gäst som är en ”kontroversiell” person med många följare. Jag vet inte.

I andra fall, som när det gäller Fokus och Kvartal, är de fullt medvetna om vad de gör. När Nick Alinia var med i Kvartals podd i höstas var det, till skillnad mot i Framgångspodden, med kontext, problematiserande och kritiska frågor. Men Nick Alinia presenterades av Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt som ”högerprofil, youtuber och publicist”.

Kvartal har också flera gånger beskrivit Christian Peterson som journalist i sin rapportering.

Lite kontext: Sedan Pelle Zackrisson vandrade in på Kvartals redaktion i höstas, med ett glatt humör och en bakgrund på Bulletin, Nyheter Idag och Riks, har det blivit drag under galoscherna. Han rekryterades som ”reporter med fokus på nyhetsarbete och granskning”, men nu sägerKvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt att Zackrisson är en ”profil”, med hög rätt att tycka vad han vill, vilket alla på Kvartal ska vara nu om jag förstått det hela rätt.

Pelle Zackrisson har i alla fall tagit den rollen på stort allvar. Christian Peterson benämner han som ”journalist” eller ”frilansjournalist” och i en intervju med ETC beskriver han honom som en journalist med ”ett otroligt journalistiskt driv” och säger till ETC:s reporter: ”Jag tycker att ni är journalister, likväl som att Christian Peterson är journalist och folk som jobbar på SVT”. En beskrivning som Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt inte verkar ha några problem med.

När den högerradikale amerikanske filmaren James O’Keefe besökte Sverige och gjorde ett ”reportage” från Rinkeby tillsammans med Christian Peterson skrev Pelle Zackrisson en hyllande artikel i Kvartal, och beskrev James O’Keefe som ”på många sätt en throwback till klassisk grävjournalistik”.

Själv blev jag nyligen ofrivilligt Pelle Zackrissons försvarare i en försåtligt upplagd artikel i Svenska Dagbladet. Jag uttalade mig allmänt om politiker och tjänstemän som börjat bete sig mer fientligt mot medier och journalister, men när jag läste artikeln var det enda intervjuade caset Pelle Zackrisson som tydligen nekats en intervju med S-ledaren Magdalena Andersson. Jag tycker att det var yrkesetiskt tveksamt av Svenska Dagbladet. Om SvD:s reporter istället frågat mig om sitt specifika case hade jag kanske svarat något i stil med att det är imponerande att Magdalena Andersson besitter en så djup kunskap om det svenska medielandskapet att hon förstått att Pelle Zackrisson är som ett inbäddat alternativmedie i Kvartalredaktionen. (Några som däremot inte verkar ha förstått det är redaktionen på Medierna i P1 som beskriver sig som ett ”mediegranskande program”, men som intervjuade Pelle Zackrisson om utgivarfrågor i en fryntligt inledd intervju i förrförra veckans program.)

Vad är det som pågår här egentligen? Försöker Jörgen Huitfeldt trolla ”mainstreammedia”, tycker Medierna i P1 att det känns lite spännande att haka på, och försöker Svenska Dagbladet trolla mig? Kanske var det Kvartal som trollade in sig själva i den där SvD-artikeln? Jag är själv förvirrad, vilket jag antar att delar av Kvartals redaktion också måste vara. Men jag vet en sak: Det här bidrar till att legitimera aktörer som ligger bakom verkliga trakasserier och hot mot riktiga journalister. Och jag undrar: Varför vill Kvartal kalla högerextrema aktivister för journalister?

Transparens: Pressfotografen i fråga är deltidsanställd på Journalisten, men frilansar för flera andra uppdragsgivare, och fotograferade demonstrationen för Expo.

Fotnot: Läs mer om ok-tecknet och kopplingen till högerextremism här.

Igår gick SVT ut med att 141 tjänster varslas i sparbetinget om 355 miljoner kronor som företaget genomför, delvis som en följd av de kraftigt ökade kostnaderna för marknätet.

Nu uppger kulturminister Parisa Liljestrand för Kulturnyheterna att regeringen ”har för avsikt att remittera ett förslag” om extra pengar för att täcka de ökade marknätskostnaderna. Ministern understryker dock att ”ett beslut om en extra medelstilldelning inte är fattat, utan det är något som riksdagen kommer att få ta slutlig ställning till”.

Påverkas i så fall det nu liggande sparpaketet?

– Sparpaketet kommer att bli lindrigare om samhällskostnaderna för marknätet kompenseras. Men SVT behöver fortfarande sänka kostnaderna, svarar Catarina Wilson, kommunikationsansvarig på SVT.