Tornevall Networks

The Invite

De övertygade skådespelarinsatserna och den knivskarpa dialogen är den största behållningen med filmen. Det tycker Jon Andersson som sett Olivia Wildes “The Invite”, med svensk premiär i helgen. 

Joe och Angela har det jobbigt. Joe vantrivs med jobbet som lärare på ett musikkonservatorium och Angela ägnar det mesta av sin tid åt att renovera parets gemensamma hem. De bråkar jämt, har ett obefintligt sexliv och verkar mest vara tillsammans för deras dotters skull. En kväll när Joe kommer hem från jobbet visar det sig att Angela bjudit in grannarna från våningen över. Katastrof, menar Joe och ber Angela att ställa in middagen. Hon vägrar. Då meddelar Joe att han åtminstone ska påpeka för grannarna vilket oljud de för när de har sex nu när de möts öga mot öga. Angela bönar och ber honom att låta bli.

Klaustrofobisk stämning 

Olivia Wildes “The Invite”, som är en amerikansk nyinspelning av den spanska filmen “Sentimental”, är ett lyckat kammarspel om sex och relationer. Hela filmen, förutom några sekvenser i början, utspelas i Joe och Angelas lägenhet. Det bidrar till filmens täta och nästan klaustrofobiska stämning. Det finns ingenstans att fly om det blir för jobbigt.

Och jobbigt blir det. Joe har bestämt sig för att vara brutalt ärlig med grannparet. Men det visar sig snart att han inte är ensam om det. När kvällen är slut har de båda paren öppnat upp sig om felen på deras respektive relationer, hur de mår innerst inne och framför allt hur deras förhållande till sex ser ut.

Penélope Cruz och Olivia Wilde. Foto: Atsushi Nishijima/SF Studios

Dialogen är knivskarp, levererad med sällsynt ackuratess av de fyra skådespelarna. Ibland känns det som att vissa moment i filmen inte är helt trovärdiga. Skulle man verkligen bete sig så här på riktigt frågar jag mig flera gånger under filmen. Men de övertygande skådespelarinsatserna gör att man ändå köper det mesta av handlingen. Olivia Wilde, Seth Rogen, Penélope Cruz och Edward Norton är alla lysande i de fyra huvudrollerna.

Tabubelagd sex

Filmen väjer inte för tunga ämnen, men alltid med en humoristisk touch. Precis som en bra svart komedi ska göra.

Det sätt som filmen tar sig an tabubelagd sex kommer säkert chocka en del. Men det är också förmodligen det som kommer att göra “The Invite” till en av filmhöstens stora snackisar.

Olivia Wilde har på det stora hela gjort ett mycket sevärt, välspelat och roligt relationsdrama som hänger kvar i tankarna långt efter att man lämnat biosalongen.

Jon Andersson 

Inlägget Lyckat kammarspel om sex och relationer dök först upp på Dagens Arena.

På söndag är Naturskyddsföreningen medarrangör till en stor klimatdemontration i Stockholm. Dagens Arena har pratat med Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall om demonstrationen och om besvikelsen över hur klimatfrågan hanteras i valrörelsen.

Att vara medarrangörer till en klimatdemonstration är ett nytt men viktigt sätt för Naturskyddsföreningen att engagera sig i frågan enligt Beatrice Rindevall 

– Vi gör det för att vi vill visa hur många som bryr sig om den här frågan och hur bred den är. Det är alltifrån kyrkliga samfund till barnmorskorna och fackförbunden som går med i den här demonstrationen. Jag tror att vi alla behöver känna att vi inte är ensamma i den här frågan. 

Jämför med Pride

Beatrice Rindevall menar att klimatrörelsen har potential att växa till samma sorts folkrörelse som Pride. 

– Jag har alltid älskat att gå i pridetåget 0ch känna att det finns ett sådant starkt stöd i Sverige för de här rättigheterna, både i paraden men också från alla runt omkring. Där tror jag att miljörörelsen kan dra lärdom. Att ha hela den här paletten med både glädje och kärlek. Det hoppas vi kunna åstadkomma med den här demonstrationen. Vi vill att det ska vara en folkfest med ett allvarligt budskap. 

Att demontrationen kommer med bara tre veckor kvar till valet är ingen slump. Det är dags för politikerna att vakna när det gäller klimatfrågan, menar Beatrice Rindevall.

Nivån på klimatdebatten i valrörelsen så här långt ger hon inte mycket för. 

– Den får grovt underbetyg. Det är otroligt tråkigt att det är så lite fokus i debatten på de här frågorna. Om partiledarna signalerar att det här är viktigt, då kommer det påverka befolkningen. Tyvärr har vi brist på sådana ledare idag. 

Stora skillnader

Samtidigt är Beatrice Rindevall noga med att påpeka att det spelar roll vilket parti man lägger sin röst på i höst. Något som blir tydligt om man gör organisationens valkompass. 

– Det finns jättestora skillnader mellan partierna. Om man tittar på vår valkompass så kommer man att se det. Och det är både inom miljö och klimat. Vilka vill rädda strömmingen? Vilka vill nå våra klimatmål? Vilka vill göra det som krävs och vilka gör inte det? Allt det får man svar på om man gör valkompassen. 

Hur vill du att debatten kring klimatet ska se ut de sista veckorna innan valet?

– Jag vill att alla partiledarna ska titta på demonstrationen som är på söndag och fundera över vad de skulle vilja säga till alla de  tusentals människor som kommer att gå där. Partiledarna för de största partierna måste börja prata om miljö och klimat. 

Jon Andersson

Inlägget “Partiledarna måste börja prata om miljö och klimat” dök först upp på Dagens Arena.

Blir du ledsen om jag dör?

“Blir du ledsen om jag dör?” ställer angelägna frågor om samhället och den våldsspiral som många unga killar hamnar i. Jon Andersson blir starkt berörd av Rojda Sekersöz film. 

“Blir du ledsen om jag dör?” handlar om Nic som jobbar som ungdomsledare för organisationen Hela Malmö. Där kommer han i kontakt med baskettalangen Elijah. Nic har sett flera av de ungdomar han försökt hjälpa falla offer för gängkriminalitet. Han bestämmer sig därför för att han ska försöka rädda Elijah så att han inte går samma öde till mötes. Nic klarar inte av att se fler unga killar dö på grund av det meningslösa våldet. 

Stark film

Men utmaningarna är många. Elijahs mamma är gravt alkoholiserad och flera av hans vänner är involverade i gängkriminalitet. Till slut bestämmer sig Nic för att Elijah ska få bo hos honom, så att han inte hamnar i fel sällskap och kan försöka uppfylla sin dröm om att bli basketproffs. 

Peshang Rad och Rudwan Socdal är mycket bra i de två huvudrollerna. Foto: Ola Kjelbye/ Nordisk Film

Rojda Sekersöz har gjort en mycket stark och berörande film  om social utsatthet och hur lätt det är för unga killar att hamna snett i tillvaron. Peshang Rad gör ett gripande porträtt av Nic. Han lyckas på ett skickligt sätt göra Nic till en mänsklig karaktär fylld av empati men också återhållen smärta. Rudwan Socdal är samtidigt ett fynd i rollen som Elijah. Det finns en charm och självklarhet i hans skådespeleri som gör att man direkt fattar tycke för karaktären han spelar. Tillsammans bildar de ett fint men omaka par.

Om sociala orsaker

Miljöerna i Malmös arbetarkvarter är fint fångade och det finns en stark närvaro i såväl bilderna som det intensiva skådespeleriet. Filmen, som är baserad på Nicolas Lunabbas självbiografiska roman från 2022, ställer viktiga frågor om samhället och den våldsspiral som många unga killar hamnar i.

När dagens debatt verkar handla mer om att sätta barn i fängelse än att försöka komma åt de sociala orsaker som gör att de hamnar i grov kriminalitet är en film som “Blir du ledsen om jag dör?”extra viktig. 

“Blir du ledsen om jag dör? är utan tvekan en av höstens starkaste filmupplevelser så här långt. 

Jon Andersson

Inlägget En film som är viktigare än någonsin dök först upp på Dagens Arena.

Moderaterna vill spara 71 miljarder kronor för att finansiera nya skattesänkningar. Problemet är att de pengar som ska sparas bygger på vaga förhoppningar och tveksamma beräkningar, skriver Johan Sjölander.

Moderaterna har presenterat en lista för hur deras massiva skattesänkningar ska betalas. Det handlar om försämrad a-kassa, fluff och fromma förhoppningar.

Redan i våras slog finansminister Elisabeth Svantesson fast att reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip är intecknat, bland annat av försvar och kriminalvård. Samtidigt går M till val på stora skattesänkningar.

Lösningen är 71 miljarder kronor som ska frigöras till nästa mandatperiods slut. Hur detta ska gå till har sedan presenterats i en lista. Det är en fascinerande resa att ta del av den.

Sex miljarder är relativt konkreta: nedskärningar på arbetsmarknadspolitiken och bland annat försämrad a-kassa. Dåligt för arbetslösa, men fullt möjligt att genomföra. Problemet är bara att SD säger nej. Och det är alltså sex miljarder, av 71. Sedan blir det betydligt fluffigare.

Räknar hem framtida vinster

M räknar med 15 miljarder genom ökad sysselsättning. Fler i arbete stärker förstås statsfinanserna. Men en del av jobben ska komma genom sänkt skatt på arbete. Där uppstår en märklig rundgång: skattesänkningar ska skapa jobb, och de framtida vinsterna av jobben räknas sedan som finansiering av politiken.

Det går såklart att tro på sådana dynamiska effekter, även om det finns stor anledning att vara skeptisk. Men det är oavsett det något helt annat att räkna hem dem i förväg. Det förstod en gång Anders Borg, och i det hade han helt rätt. Men nu är M tillbaka där igen.

Ytterligare tio miljarder ska tas från statlig byråkrati. När Tidöregeringen 2024 sänkte de flesta myndigheters förvaltningsanslag med en procent gav det drygt en miljard. Nu ska närmare tio gånger så mycket fram, samtidigt som bland annat rättsväsendet ska fredas. Vilket såklart ökar trycket på övriga myndigheter.

Och det låter ju kanske bra. Ingen älskar en statlig byråkrat. Men det kommer, om det genomförs, få konsekvenser. Den här typen av besparingar är inte en osthyvel. Det är motorsåg. Och Moderaternas lista är väldigt tom på vad det är som ska sågas bort.

Sedan ska tio miljarder sparas genom färre felaktiga utbetalningar, eller som M säger, bidragsfusk. Det är såklart en bra ambition. Men den ska ställas mot att regeringen fortfarande bedömer att totalt 15–20 miljarder betalas ut felaktigt varje år, vilket är samma storleksordning som uppskattningen för 2021.

Vem ska kontrollera fusket?

Så trots en mandatperiod av nya kontrollåtgärder finns ännu ingen jämförbar mätning som visar att totalsumman faktiskt har minskat. Nu ska hälften bort på fyra år och man ska dessutom hinna sänka skatten för pengarna. Och samtidigt ska M alltså spara enorma pengar på den statliga byråkratin. Men vem ska då utföra dessa kontroller? Ekvationen är en smula mysteriös.

M räknar vidare med 20 miljarder från bättre offentlig upphandling. Även här inget fel på ambitionen. Och på området finns säkert pengar att frigöra. Framförallt ute i kommuner och regioner. Där pratar vi förmodligen ännu mer.

Men kommunernas besparingar hamnar inte i statsbudgeten. Då måste vi ta hem det i statlig upphandling, alltså främst försvar och statligt infrastruktur.

Och om Försvarsmakten kan köpa fler stridsfordon för samma pengar eller Trafikverket rusta mer järnväg är det utmärkt, men då har effektiviseringen blivit mer försvar och infrastruktur, inte ett jobbskatteavdrag. Det blir väldig svårt att se hur man ska kunna finansiera skattesänkningar på detta sätt.

Leder till nedskärningar

Till sist ska en slöserikommission hitta ytterligare tio miljarder. Problemet är bara att utredningen blir klar först 2028. M har alltså redan bestämt hur mycket slöseri den ska hitta innan den har hittat det. Därefter återstår dessutom väldigt kort tid för att fatta besluten och få full budgeteffekt till 2030.

Så ser Moderaternas 71 miljarder ut.

Verkliga men ännu ospecificerade myndighetsnedskärningar med oklara konsekvenser. En försämrad a-kassa som SD säger nej till. Förhoppningar om bättre upphandling och dramatiskt färre felaktiga utbetalningar. Dynamiska effekter som ännu inte har inträffat. Och tio miljarder som en utredning ännu inte har hittat.

Det är inte seriös finansiering av stora permanenta skattesänkningar.

Frågan svenska folket borde ställa sig är därför vad som händer när kalkylen inte håller. Vilka verkliga nedskärningar kastar firma Kristersson och Åkesson fram då?

För när valet står mellan skattesänkningar och välfärd väljer högern alltid det första. Det finns ingen anledning att tro att de kommer göra annorlunda denna gång.

Johan Sjölander, verksamhetschef Tankesmedjan Tiden

Inlägget Vem ska betala för Moderaternas skattesänkningar? dök först upp på Dagens Arena.

Svarta jobb skulle bli vita – blev bankomat för näringslivskriminalitet

Det går på mindre än en dag. Reportern i SVTs Uppdrag granskning fyller i en ansökan om ersättning för ROT-arbete hos Skatteverket, ett arbete som aldrig utförts. Företaget han ansöker för ägs av en kollega. Samma dag har det lagt till en ny SNI-kod och uppger sig numera syssla med renoveringar. Ansökan godkänns direkt, och några dagar senare betalas 10 080 kronor ut till kontot. Skatteverket krävde ingen faktura, ingen bekräftelse från den angivna kunden och inte ens ett kvitto på att arbetet betalats.

Har aldrig levererat

Systemet med ROT- och RUT-avdrag har länge varit kritiserat. Tillsammans kostade de nästan 30 miljarder kronor i skattemedel år 2025. Pengar som hade kunnat gå till över 50 000 undersköterskor blev istället sommarstugekök och flyttstädningar, i huvudsak till höginkomsttagare. ROT- och RUT-avdragen har aldrig levererat det som utlovades vid införandet och ingen granskning har kunnat stärka påståenden om att nya jobb skulle vara självfinansierande eller att svarta jobb skulle bli vita.

Tvärtom visar Uppdrags gransknings program att systemet istället utökat näringslivskriminaliteten. ROT-avdraget har blivit en bankomat där kriminella kan mjölka Skatteverket på våra gemensamma resurser. Metoden är enkel: man ansöker om ersättning för ett arbete som aldrig utförts och litar på att den kund man skrivit upp (ofta äldre personer) aldrig hör av sig till myndigheten. Och det verkar lyckas, ett företag har på kort tid fått ut över 2,7 miljoner kronor.

Ändra ansökningsprocessen

För den som prompt vill behålla systemet – till exempel Niklas Wykman och Gunnar Strömmer, som båda intervjuas i programmet – hoppas jag att man skyndsamt ändrar ansökningsprocessen så att fusket med skattemedel upphör. Själv tycker jag att det här bara är ytterligare ett argument till att avskaffa ROT- och RUT-avdraget så fort som möjligt. Vi har vetat länge att ROT- och RUT-avdrag är en ny bidragslinje för rika. Nu vet vi också att det är en bankomat för näringslivskriminella. Ändå fortsätter Gunnar Strömmer och Niklas Wykman försvara ROT och RUT som en viktig del av vårt välfärdssystem.

Vilgot Österlund

Inlägget Avskaffa ROT- och RUT-avdragen nu dök först upp på Dagens Arena.

”Pratar du med mig?” Foodorabudet reagerar på att överhuvudtaget bli tilltalad av en person på gatan. ”Det är ingen som har pratat med mig på ett år.”

Händelsen utspelar sig när en DN-reporter gör videointervjuer på stan i Södertälje. Hen ställer den enkla frågan: Hur är ditt liv just nu?

När budets story luckras upp förstår man att tillvaron är slitig. Han försörjer sin familj med en knapp lön. Han får inte jobba med det yrke han är utbildad för, och han har absolut inte tid att tänka på lyxigheter som att gå på SFI eller validera sin sjuksköterskeutbildning. Siktet är inställt på överlevnad och på att ta hand om familjen.

Utöver det är det svårt att skaffa svenska vänner eller ens bli hejad på av de främlingar han möter.

Jag som under våren turnerat i Sverige med mitt ideella projekt Integrationsbyrån vet att den här farsan är en av tusentals personer i samma situation. Deppigt är bara förnamnet.

Fjärde viktigaste frågan

Invandrings- och integrationsfrågor är enligt Novus väljarnas fjärde viktigaste fråga. Länge har det tolkats som att man är intresserad av ämnet för att man är emot invandring. Så enkelt är det inte. DN:s korta videointervju visar så väl vad det är med integrationen som inte fungerar. Och om det är något en majoritet av svenska folket är intresserade av så är det just en fungerande integration.

I en annan Novusundersökning man kan läsa att det till och med bland Sverigedemokraternas sympatisörer, som generellt är mest kritiska till invandring, finns en majoritet som är positiv till att de som följer lagen och är självförsörjande ska få stanna i landet. Om partierna inte vore så skraja för SD-sympatisörerna skulle en annan integrationspolitik vara möjlig.

Det är lätt att känna med det intervjuade Foodorabudet, särskilt om man haft en egen farsa som stretat på, på ungefär samma vis. Tänk hur livet hade kunnat te sig om han fått lite respit, kunnat arbeta som sjuksköterska och inte behöva jobba dygnet runt för att få lönen att räcka till det nödvändigaste.

Men du behöver inte tänka som en välvilligt inställd medmänniska, du kan också låta egenintresset styra: hur dumt är det inte att personer jobbar som matbud när de har examen och arbetslivserfarenhet från ett högkvalificerat yrke, där det dessutom råder brist?

Rimligt för etnonationalisten

Jimmie Åkesson försöker låta kaxig när han säger att han vill lägga noll kronor på integration. Detta är rimligt för den hårdnackade etnonationalisten. Men för alla oss andra – inklusive de sverigedemokratiska sympatisörerna – som vill ha ett välfungerande samhälle, är det bara korkat. En så kallad lose-lose för alla inblandade.

Under alltför lång tid har Jimmie och hans åsiktsgelikar tillåtits hålla i integrationspolitikens taktpinne. Hur upplyftande vore det inte med ett parti som lade fram förslag för att ta vara på den kompetens som invandrat till Sverige, som förbättrade SFI-undervisningen så att man snabbt kunde lära sig riktigt bra svenska eller som satsade på att invandrade och svenskar skulle lära känna varandra bättre genom föreningslivet?

I den här valrörelsen har de högerextrema som strategi att svämma över medierna med sådant som egentligen bättre hör hemma i avloppet. Tricket är att inte gå i deras fälla, att inte ge dem sin uppmärksamhet. Jag har gett mig tusan på att det lilla bidrag jag gör till debatten i den här valrörelsen ska handla om framtidsfrågor som på riktigt är viktiga för många människor. En fungerande integration hör definitivt dit.

Silvia Kakembo

Inlägget Foodorafarsan dök först upp på Dagens Arena.

Drönares allt viktigare roll i dagens krigsföring ger anledning till oro. Om drönare skulle ta sig utanför slagfältet blir de svåra att skydda sig emot. Nu behöver vi konkreta svar från staten och industrin om hur dessa vapensystem ska regleras, skriver Jonatan Michaneck.

Drönarnas intåg i krigsföringen står sannolikt för den största revolutionen på decennier. På tv-spels-liknande sätt kan krigsdrönarna styras mot fiendens posteringar och piloten sitter på bekvämt avstånd och behöver inte riskera sitt eget liv när attacken sker.

Samtidigt måste vi ställa frågan: är vi beredda på konsekvenserna av vapnets existens? Vad händer ifall de hamnar i orätta händer? Och hur anpassar vi oss till en verklighet där varje fågel på himlen i verkligheten kan vara ett dödligt vapen?

Drönare skulle, likt personminor, sannolikt vara otillåtna enligt krigets lagar ifall vi ännu befann oss på 70-talet. Krigsdrönare har möjliggjort billiga attacker mot långt mer värdefulla mål, särskilt i kriget i Ukraina där både slagskepp och bombflygplan bakom fiendens linje blivit mål för avancerade drönare. 

Skrämmande utveckling

Ett vapens effektivitet har samtidigt aldrig legat till grund för dess rättfärdigande. Kärnvapen förbjöds snabbt efter deras första användning. Detsamma går att säga om kemiska och biologiska vapen som förbjudits på grund av den överhängande risken för katastrof ifall de missbrukas. Idag har drönarna letat sig in i arsenalerna hos flera länders arméer, och de har använts utbrett i Ukraina, Iran, Gaza och Libanon.

Utvecklingen har gått snabbt och redan för två år sedan testades helt autonoma drönare på slagfältet i Ukraina. I ett test skickades en attackdrönare iväg till ett designerat område där den lokaliserade och eliminerade målen på egen hand, utan mänsklig inblandning. För att förtydliga, mördarrobotarna är här.

Fler skrämmande scenarion går enkelt att finna på internet där drönare förkläds till fåglar och utrustas antingen med kameror eller vapen. I Gaza visade Israel att ens personliga information med hjälp av AI-system innebar att man kunde bli en måltavla som omgående kunde förgöras. 

Länge föreställde vi oss mördarrobotar som en människoliknande Terminator med två händer och två ben. Drönarna har fullkomligt omkullkastat den idén och på ett mer fasansfullt sätt än det gick att föreställa sig är inte robotarna begränsade av terräng. Istället kommer döden flygande i hastigheter uppåt 300 km/tim.

Svårt skydda sig mot attackdrönare

Jag har svårt att föreställa mig ett pålitligt och trovärdigt skydd mot attackdrönare lastade med sprängladdningar. Det är bara en tidsfråga tills drönarna används utanför slagfältet. Kommer vi då någonsin att våga demonstrera, gå på konserter, delta i politiska möten, eller överhuvudtaget vistas utomhus? Det här ifall utomhus innebär att attackdrönare, möjligtvis kamouflerade till duvor, skulle kunna förgöra oss och vårt sällskap i ett ögonblick, med praktiskt taget inget bevismaterial kvar.

Den här debatten förtjänar ett större fokus eftersom jag anser att den handlar om ett nytt massförstörelsevapen som utvecklas och påhejas av privata och offentliga investeringar. Sveriges Daniel Ek, som grundade Spotify, har med sitt drönarfokuserade företag Helsing nyligen tagit in 17 miljarder kronor i en ny investeringsrunda. Ett tecken på den lukrativa marknad som mördarrobotar utgör.

Nu behöver vi konkreta svar från både staten och industrin om hur civila kan skyddas från drönare, och vilket arbete som görs för att reglera de dödliga vapensystemen.

Jonatan Michaneck, fristående debattör

Inlägget Krigsdrönare skulle förbjudas ifall de uppfunnits tidigare dök först upp på Dagens Arena.

I senaste avsnittet av Magasinet analyserar German Bender utfallet av Teslastrejken.

Vad innebär det här för svensk fackföreningsrörelse och för den svenska modellen och kommer det bli svårare att genomföra liknande strejker i framtiden?

Gäst: German Bender, utredningschef på tankesmedjan Arena Idé och författare till en bok om Teslastrejken.

Programledare: Jon Andersson.

Ni kan lyssna på podden här eller på andra ställen där poddar finns.

Inlägget Vad betyder utgången av Teslastrejken för den svenska modellen? dök först upp på Dagens Arena.

Utspel efter utspel med löften om mer pengar i plånboken har inte hjälpt. Men att S tappar borde inte överraska någon. 

Oppositionen leder stort, enligt en ny mätning från SVT/Verian. I princip är skillnaden mellan blocken lika stor i dag som den var innan sommaren.

Det motsäger delvis en undersökning från Demoskop förra veckan, som visade att avståndet krympt till 3,7 procent, även om Liberalerna även i den undersökningen såg ut att få lämna riksdagens, varför avståndet i praktiken var lite större även där.

Men Demoskop gör undersökningar som är självrekryterande, och många har tidigare kritiserat just deras metod, och siffror. De kommande mätningarna från andra institut får visa vartåt det blåser.

Hur som helst verkar det ganska klart att väljarna är på väg att vända hela Tidöprojektet ryggen. Utspel efter utspel under våren och sommaren, med allt vidlyftigare löften om mer pengar i plånboken, har inte hjälpt.

Slutsaten? I det här valet verkar värderingar spela större roll än något annat. Även genuint borgerliga väljare ogillar den auktoritära väg Tidölaget valet, och de är direkt emot att släppa in SD i regeringen.

Samtidigt ser Socialdemokraterna ut att tappa stöd. Flera kommentatorer har påpekat att S brukar tappa under de sista veckorna innan ett val. Men så har det inte alltid varit. Fram till valet 1994 var bilden den rakt motsatta. Då sade man att Socialdemokraterna, genom sina många medlemmar och enorma valmaskin brukade vinner röster under själva valspurten. 1994 tappande man dock rejält, även om de rödgröna vann valet med bred majoritet, och sedan dess har det varit regel att valrörelserna varit lite skakiga.

Den här gången kan ingen vara förvånad. Dels för att partiet under lång tid haft ett mycket högt stöd i väljaropinionen, och de flesta har nog tänkt att det varit uppskruvat eftersom det i stort sett bara varit Magdalena Andersson som synts bland oppositionspolitikerna. Dels för att S sedan valet 2022 gjort vägval som talar för att de kommer tappa till de andra rödgröna partierna.

Det är exakt vad som hänt i Danmark, där mycket av inspirationen till de senaste årens omläggning till en stramare migrationspolitik och mer auktoritär kriminalpolitik har hämtats.

Men på samma sätt som i Danmark har detta också inneburit att det samlade stödet för den rödgröna sidan varit mycket stort.

Det är drygt tre veckor kvar till valet och spänningen stiger.

Jesper Bengtsson

PS. Samtidigt som jag skriver detta får jag ett mail med en inbjudan till en presskonferens. Det är Vänsterpartiet som ska presentera sina prioriteringar inför “regeringsförhandlingar i höst”. Jag tänker att det oftast är bra att vinna val innan man börjar förhandla om regeringspolitiken. Men det är kanske bara jag? Å andra sidan kan den sortens utspel säkert leda till ytterligare fokus på att de rödgröna inte är överens. Det verkar vara viktigt för både Vänsterpartiet och Centerpartiet. 

Inlägget Tidöregeringen har helt enkelt misslyckats dök först upp på Dagens Arena.

Låt dig inte luras av Moderaternas förslag om så kallade ”trygghetshyror”. Det är bara tryggt för hyresvärdarnas växande plånböcker. Socialdemokraterna går till val på att öka den statliga styrningen av bostadspolitiken för ökad jämlikhet, skriver Jakob Brage.

Jag har alltid drömt om att bo i Göteborg. Efter alla festivalsomrar i ett soligt Slottsskogen så var jag fast besluten, här skulle jag bo en dag. Så blev det också. Efter min examen 2016 så flyttade jag till västkusten efter att jag blev antagen till ett mastersprogram. De sista veckorna innan flytten spenderade jag på Blocket, Facebook och andra sidor för bostadsförmedling. Med en vecka till terminen startade hörde någon av sig och kunde erbjuda ett rum. Samma vecka så reste jag med en sportbag fylld av kläder, äntligen var jag framme, i mina drömmars stad.

Rummet som låg ganska nära Redbergsplatsen hyrdes ut av en man, några år äldre än jag, med en sådan där härligt släpig göteborgska berättade han att ”Det var en snygg yogatjej som jag lovade rummet till först, men sen sa hon nej och då fick du rummet” De extra pengarna från min månatliga hyra gick till att köpa aktier och fonder. Efter flera år i studentbostad, om än små lägenheter, så var jag van vid att bo själv och bara behöva ta hänsyn till mig själv. Men här var jag utlämnad i en annan persons makt, jag hade en månads uppsägning, tryggheten kändes avlägsen.

Efter några veckor så visade det sig att den härliga göteborgska charmen var utbytt mot passiv aggressivitet, det började med småsaker ”Du använder för mycket tandkräm, det blir stopp i avloppet” eller ”Jakob kom med här. Trasan ska hänga så här” Jag fann det otroligt provocerande och förnedrande att få dagliga lektioner i hur ”han ville ha det” men samtidigt så satt han på all makt, jag tror att han upplevde sig som en god människa, socialarbetare och allt så var han van vid att visa vilsna unga människor hur livet skulle levas.

Det dröjde en månad sedan fick jag reda på att hans bror skulle flytta in, jag hade en månad på mig att flytta ut, som tur var hade jag inlett ett förhållande och kunde flytta in i min dåvarande flickväns källare, jag var fri från hans pendlande humör, från hans löjliga petitesser.

Resa på andrahandsmarknaden

Nu inleddes en annan resa, den om andrahandsmarknaden. Efter en månad i den trygga källaren så flyttade vi till ett andrahandsboende, en fin trea i Majorna med enda nackdelen att jag inte fick folkbokföra mig på adressen, med eftersändning kunde jag få viss post till adressen ändå. Efter sju månader behövde vi flytta igen, paret som vi hyrde av och som ville testa att bo på landet, de hade fått ändrade planer. Denna gång bar flytten av till Stigbergstorget. Det var en mycket vacker lägenhet, gamla trägolv med kakelugn och stilfullt inredd, här kunde vi bo länge, men det var litet för två personer och en katt. Så vi började leta efter något större.

En öppning: att få hyra nedre delen av ett radhus i Kungsladugård, vilken dröm. Med en liten trädgård, katten kunde vara ute. Men intresset var stort, vilket hyresvärden insåg och hyran höjdes med 2000 kronor. Hyran svalde halva min lön.

Det tog inte lång tid innan kläderna började lukta mögel, depressionen var ett faktum, jag mådde väldigt dåligt under denna period, när hyran var betald så räckte lönen knappt till mat. Ibland fick jag köpa mat på kredit, jag var fast med en ockerhyra och svartmögel, livet kändes otroligt tungt.

Det var någonstans, mitt i allt detta, som jag tog beslutet att flytta från Göteborg. Mina drömmars stad stannade vid detta; en dröm, inget annat.

Jag vet att flera delar liknande upplevelser, hur du kan vara helt utlämnad i din desperation efter ett tryggt boende, hur du går med på nästan vad som helst bara för att kunna stänga dörren om dig.

Marknadshyror i förklädnad

Trygghetshyror är marknadshyror i förklädnad, med detta förslag skulle dagens system där hyror förhandlas mellan hyresgäster och fastighetsägare bytas ut mot en modell där hyresvärdarna godtyckligt bestämmer vad de tror är en skälig hyra. Ditt inflytande som hyresgäst minskar och fler riskerar att bli helt utestängda från möjligheterna till en trygg bostad.

Socialdemokraterna vill i stället se till att fler ska få en bostad som du har råd att bo i. Vi går bland annat till val på att:

• Införa ett investeringsstöd riktat till byggande av hyresbostäder med rimliga hyresnivåer.

• Införa ett statligt fastighetsbolag för att bygga och förvärva bostäder i syfte att öka jämlikheten i hela landet.

• Fler unga ska få en bostad. Genom att Boverket får uppdraget att ge riktlinjer till kommuner för möjliggörandet att reservera bostäder för unga.

Under en allt för lång tid har vi låtit marknadskrafter styra bostadsmarknaden, det är inte rimligt att du som student ska avstå din drömutbildning på grund av att det inte finns bostäder som du har råd att bo i, det är inte rimligt att du som hyresgäst ska behöva bo i svartmögel och förväntas vara tacksam för att du har någonstans att bo.

Låt dig inte luras av Moderaternas förslag om så kallade ”trygghetshyror” den enda tryggheten förslaget ger är den om hyresvärdarnas växande plånböcker.

Marknadshyror ska aldrig vara ett alternativ i Sverige. Människors grundläggande trygghet ska inte vara inkomster för hyresvärdar. Sverige kan bättre än så.

Jakob Brage, regionkandidat för Socialdemokraterna i region Jönköpings län

Inlägget Knappast tryggt med Moderaternas trygghetshyror dök först upp på Dagens Arena.