Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
df9395d1c228229b1afc5c5021c18a64fa5e400dDet här säger allt om SD och inte minst om Åkesson själv och partitoppen: Trots ETC:s avslöjande från igår att Marcus Öhrn har sålt vit makt-musik via sin webbutik No Shame (och pikant nog samtidigt som han befann sig på SD-bussen i sällskap med Åkesson och de andra partitopparna) samt nyutgett nazistisk musik via sitt […]
Det här säger allt om SD och inte minst om Åkesson själv och partitoppen:
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/jkpg-9-sep.jpg
Trots ETC:s avslöjande från igår att Marcus Öhrn har sålt vit makt-musik via sin webbutik No Shame (och pikant nog samtidigt som han befann sig på SD-bussen i sällskap med Åkesson och de andra partitopparna) samt nyutgett nazistisk musik via sitt skivbolag No Shame Records uppträdde Öhrn igår i Jönköping när Åkesson valtalade där tillsammans med bland andra Mattias Karlsson.
Partiet backar nämligen upp Öhrn till 100% på grund av att han är en mycket nära vän till Åkesson som han också har hållhakar på. SD:s partikultur är både genomkorrupt och maffia- och sektliknande för varje gång det blåser runt en SD-topp eller runt en intimrelationspartner till en av topparna så får de alltid stanna kvar på sina poster och i partiet så längde de just är vänner till Åkesson.
Utöver att Öhrn och Åkesson turnerar land och rike runt i partiets valkampanjbuss och att Öhrn värmer upp publiken på valmötena innan Åkesson äntrar scenen och håller tal har Öhrn dessutom också stått bakom Fröken Snusks sång ”Så länge som mitt hjärta slår” tillsammans med Åkesson samt gett ut albumet Åkezzonz och också det tillsammans med Åkesson. Albumet innehåller fem nyskrivna sånger som Öhrn och Åkesson står bakom och även framför tillsammans samt fem coversånger som Öhrn och Åkesson likaså framför ihop. Därtill ger Öhrn ut hans och Åkessons band Bedårande barn på sitt skivbolag No Shame Records som samtidigt nyutger gammal vit makt-musik.
SD:s, Öhrns och Åkessons långa valturné stannar idag till i Norrköping och avslutas slutligen i Kungsträdgården i Stockholm den 12 september dagen innan valdagen och det är högst sannolikt att Öhrn kommer att agera konferencier och uppträda och sjunga och spela även under de sista kvarvarande valmötena trots ETC:s avslöjande.
695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aaIdag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-3.jpg
Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/stat.jpg
Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/kim.jpg
Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-3.jpg
Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/stat.jpg
Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/kim.jpg
Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-3.jpg
Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/stat.jpg
Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/kim.jpg
Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
ce25f40b5bbc4573910ecd9da1c51249759c5cb2Kommer de osäkra väljarna att avgöra valet? Demoskop har nyligen undersökt de fortfarande osäkra marginalväljarna som antagligen kommer att bestämma sig först på valdagen, och varav många troligen kommer att röstskolka eller rösta blankt. Enligt Ipsos senaste undersökning utgör andelen osäkra väljare runt 12% vilket innebär att valet kan komma att avgöras av denna väljargrupp […]
Kommer de osäkra väljarna att avgöra valet?
Demoskop har nyligen undersökt de fortfarande osäkra marginalväljarna som antagligen kommer att bestämma sig först på valdagen, och varav många troligen kommer att röstskolka eller rösta blankt.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/scb.jpg
Enligt Ipsos senaste undersökning utgör andelen osäkra väljare runt 12% vilket innebär att valet kan komma att avgöras av denna väljargrupp även om den är ”illojal” och ”svår att lita på” i den meningen att många av dem kommer att välja ”sofflocket” den 13 september. Enligt Demoskop identifierar sig de flesta av marginalväljarna som höger (32%) snarare än vänster (20%) och de flesta uppger att ekonomin är deras viktigaste politikområde och inte invandringen eller klimat- och miljöfrågan.
Både blocken och alla partier ”slåss” nu in i det sista om att vinna över de osäkra marginalväljarna och S gör det genom att öppet adressera dessa väljare som att de just ser sig som höger (se bild 2) och det återstår nu att se om denna valstrategi kommer att visa sig vars framgångsrik eller ej.
Idag har SCB också släppt siffror från sin stora partisympatiundersökning från maj i år, som också har fokus på de osäkra väljarna och som indikerar att unga är mer osäkra än äldre (och unga väljare röstskolkar dessutom också i hög grad medan valdeltagandet omvänt är osannolikt högt bland pensionärerna) samt att lågutbildade likaså är mer osäkra än högutbildade och detsamma gäller kvinnor jämfört med män och utrikes födda jämfört med inrikes födda. Andelen väljare som kommer att rösta blankt verkar slutligen vara större i år än inför tidigare val för i SCB:s undersökning från maj i år uppgav nästan 8% att de kommer att rösta blankt den 13 september att jämföra med 3% inför 2018 års val.
5ed123ecf46e2ee0cf0713433cfee23016e8d4e3ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra […]
ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik:
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/etc.jpg
Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra SD-toppar. Öhrn har inför SD:s valkampanj satt ihop det tillfälliga bandet Åkezzonz som inleder mötena innan Åkesson kliver upp på scenen och han agerar därför också som ett slags konferencier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/tag.jpg
Tillsammans med Åkesson står Öhrn dessutom också bakom Fröken Snusks sång ”Så länge som mitt hjärta slår” och därför anges både Åkezzonz (det vill säga just Öhrn) och Fröken Snusk som de artister som framför ”Så länge som mitt hjärta slår”. ”Så länge som mitt hjärta slår” kan sägas ha blivit SD:s inofficiella valkampanjsång och det är den överlägset mest spelade valsången under denna valkampanj med över 600 000 spelningar på Spotify trots att sången släpptes för bara några veckor sedan.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/ak.jpg
Sedan något år tillbaka är Öhrn också ägare av Ultima Thules gamla webbutik No shame liksom av skivbolaget No Shame Records. Via No shame saluför Öhrn rasideologisk och antisemitisk vit makt-musik i form av band och artister som Brutal Attack, Nordwind, Valkyria, Carl Klang, We Want War och Sturmwehr. Innan Öhrn tog över No shame salufördes inte den typen av extrem musik när Ultima Thule-medlemmarna själva ägde webbutiken. De nazistiska banden säljs framför allt via No shames konto på Tradera och genom skivbolaget No Shame Records har Öhrn dessutom återutgivit album med gamla nazistiska skinheadband som bland annat innehåller tonsatta dikter av den svenska fascismens chefsideolog Per Engdahl.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/sp.jpg
Det mest anmärkningsvärda är att Öhrn säljer den rasideologiska och antisemitiska musiken exakt samtidigt som han reser runt i landet för SD:s räkning och tillsammans med Åkesson. Den 2 september, på samma dag som Öhrn uppträdde i Gävle innan Åkesson talade, lade han exempelvis ut flera annonser på Tradera som bland annat rör det brittiska nazistbandet Brutal Attack. Och senast iförrgår, samtidigt som Öhrn reste ihop med Åkesson i SD:s valbuss på väg till Kalmar där gårdagens valmöte ägde rum, lade han ut bilder på flera skivomslag på No Shames Facebook-sida och meddelade att de är till salu och bland annat flera album med den amerikanska antisemitiska sångaren Carl Klang.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/fb.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/fbs.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/trad.jpg
Öhrn ackompanjerar och musiksätter med andra ord SD:s och Åkessons pågående valturné och valkampanj och det tre gånger om även om det handlar om olika musikstilar. Dels gör han det på på scenen tillsammans med sitt band Åkezzonz, som naturligtvis är en blinkning till den svenska dansbandsmusiken, och dels gör han det genom sången ”Så länge som mitt hjärta slår” ihop med Fröken Snusk, som i sin tur är en blinkning till den svenska epadunkmusiken. Slutligen gör han det också via sin webbutik No Shame och då handlar det om nazistisk vit makt-musik.
Det går nästan att se framför sig i huvudet hur Öhrn sitter med sin dator i SD:s turnébuss och lägger ut annonser på Tradera och inlägg på Facebook som innefattar försäljning av vit makt-musik samtidigt som han sekunden därefter umgås med Åkesson och de andra SD-topparna och småler när han inom sig hör nazistiska sånger som hyllar det kommande raskriget.
Frågan är nu om Öhrn kommer att kunna fortsätta att turnéra runt tillsammans med Åkesson fram tills valdagen eller om SD och Åkesson kommer att tvinga Öhrn att ta timeout. Hittills har dock SD backat upp Öhrn och sannolikt då han står Åkesson så nära. Utan Öhrns band Åkezzonz, som inleder Åkessons tal, förstörs antagligen också den folkfeststämning som SD:s och Åkessons valmöten kännetecknas av.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/mo.jpg
https://www.etc.se/inrikes/sjunger-i-aakessons-dansband-saeljer-i-hemlighet-nazistmusik
”Åkesson och Öhrn är mer än bara bandkompisar. För två år sedan var Öhrn gäst på Åkessons bröllop där han glatt poserade ihop med KD-ledaren Busch för foton i sociala medier. Öhrn stod även för underhållningen på bröllopet och sjöng låtar av det danska rockbandet Gasolin.
Dagens ETC kan nu berätta att Marcus Öhrn driver webbshoppen och skivbolaget No shame, ett företag som startades redan 1993 av Ultima Thules trummis Ulf Hansen, 62. Eftersom den tidigare SD-politikern Hansen tröttnade på postorderbranschen för snart två år sedan har Öhrn tagit över verksamheten. Och det är genom No shame som Öhrn säljer nazimusik, både begagnade cd:s och nya utgåvor på etiketten med samma namn. Det är samma skivbolag som släpper Jimmie Åkessons dandsband Åkezzons och Noice.
På No shames Traderakonto har Öhrn i helgen lagt upp hårdför och uttalad vit makt-rock. Det handlar om cd:s med till exempel Brutal Attack, Sturmwehr, Nordwind, Carl Klang, Sot, Battle Scarred, Pitbullfarm, Valkyria, We Want War och Enhärjarna. Flera av titlarna är så grovt hatiska att de är förbjudna att sälja på internationella musiksajten Discogs. Till exempel Valkyria gavs ut på Nordiska förlaget, som på 00-talet var Skandinaviens största distributör av tonsatt rashets, och specialiserade sig på högerextrem, antisemitisk propaganda.
Brittiska Brutal Attack är känd för låttitlar som ”White pride, white passion”, ”Race war rising” och ”Aryan child”, och tyska Sturmwehrs olika konvolut är nedlusade med SS-symboler och Tredje rikets stormtrupper. Svenska death metal-gruppen We Want War listar sina textämnen som nationalsocialism, vit makt, krig och antisemitism, och har spår som ”White power” och ”1488”.”
(…)
”Marcus Öhrn är ute på SD-turné med Åkezzons och vill inte ställa upp på en intervju. Men skriver i sms att han googlat på namnen och inga av artisterna han säljer är högerextrema. Efter att Dagens ETC skickat motbevis, svarar han att det är den mänskliga faktorn som ligger bakom att han säljer ”sunkmusik”. Öhrn säger sig ha av en slump råkat bytt till sig en låda med vit makt-skivor.
– Du tror väl inte att jag skulle sälja sån skit med vilje? Jag kan inget om sån musik, jag hyser inga sympatier för den, skriver han och säger att han direkt instruerat sambon att slänga alla skivorna. Annonserna försvinner också snabbt från Tradera.”
(…)
”Marcus Öhrns bolag No shame ger också ut återutgåvor med gamla extremnationalistiska rockband som Odins Änglar, Midgårds Söner, Agent Bulldog och Hel. Samt fem album med Eskilstunas Völund Smed, bland annat debuten ”Runor” från 1994. I original gavs den ut på Ragnarock records, som i Sverigedemokraternas egen vitbok kallas för det bolag som på 90-talet helt dominerade den svenska marknaden för vit makt-rock. ”Runor” innehåller också två rockifierade texter av politikern Per Engdahl, den svenska fascistideologen som avled 1994. Engdahl anges som textförfattare på omslaget till originalutgåvan – men inte på Marcus Öhrns nypress från i år.
På en annan Völund Smed-skiva som Marcus Öhrn säljer spelar Sveriges genom tiderna mest profilerade vit makt-musiker Joakim Karlsson, känd från Pluton Svea och Pitbullfarm. När Karlsson avled 2025 vid 54 års ålder flockades nazister och Hells Angels-kopplade mc-knuttar till begravningen och minnesfesten.
Marcus Öhrn säger att han inte visste att Karlsson spelar på just den skivan och att bara för att han gör det så betyder det inte att just den skivan är nazistisk. Han undrar också vem Per Engdahl är.
– Du måste förstå att jag inte är insatt i sån här musik. Du försöker sätta dit en ovetande människa. Nej, jag vet inte vem Engdahl är. Hur ska jag veta det? Du verkar tro att allt är utstuderat. Jag tycker att du griper efter halmstrån. Jag är varken rasist, fascist eller nazist. Vilket du försöker få mig att vara, skriver SD-musikern Marcus Öhrn i sms.
Efter att Dagens ETC tagit kontakt med skivbolagsbossen börjar titlar rensas bort från No shames sajt. Völdund Smed raderas, och allt med Fröken Snusk och Jimmie Åkesson har försvunnit från startsidan.”
(…)
”Sverigedemokraternas backar Marcus Öhrn och pressavdelningen skriver i ett mejl:
– Vi har förstått att detta förklaras av den mänskliga faktorn och att han inte känt till det du beskriver. Vår bild är att han har tagit detta på stort allvar och att han har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra rätt för sig, skriver SD:s pressavdelning.”
f22cbcebf738557eb9bdadc27fdc1c7c65e848c3
5ed123ecf46e2ee0cf0713433cfee23016e8d4e3
TITLE: Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, säljer nazistisk och antisemitisk musik när han befinner sig i SD:s turnébuss DESCRIPTION: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra […] CONTENT: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra SD-toppar. Öhrn har inför SD:s valkampanj satt ihop det tillfälliga bandet Åkezzonz som inleder mötena innan Åkesson kliver upp på scenen och han agerar därför också som ett slags konferencier. Tillsammans med Åkesson står Öhrn dessutom också bakom Fröken Snusks sång ”Så länge som mitt hjärta slår” och därför anges både Åkezzonz (det vill säga just Öhrn) och Fröken Snusk som de artister som framför ”Så länge som mitt hjärta slår”. ”Så länge som mitt hjärta slår” kan sägas ha blivit SD:s inofficiella valkampanjsång och det är den överlägset mest spelade valsången under denna valkampanj med över 600 000 spelningar på Spotify trots att sången släpptes för bara några veckor sedan. Sedan något år tillbaka är Öhrn också ägare av Ultima Thules gamla webbutik No shame liksom av skivbolaget No Shame Records. Via No shame saluför Öhrn rasideologisk och antisemitisk vit makt-musik i form av band och artister som Brutal Attack, Nordwind, Valkyria, Carl Klang, We Want War och Sturmwehr. Innan Öhrn tog över No shame salufördes inte den typen av extrem musik när Ultima Thule-medlemmarna själva ägde webbutiken. De nazistiska banden säljs framför allt via No shames konto på Tradera och genom skivbolaget No Shame Records har Öhrn dessutom återutgivit album med gamla nazistiska skinheadband som bland annat innehåller tonsatta dikter av den svenska fascismens chefsideolog Per Engdahl. Det mest anmärkningsvärda är att Öhrn säljer den rasideologiska och antisemitiska musiken exakt samtidigt som han reser runt i landet för SD:s räkning och tillsammans med Åkesson. Den 2 september, på samma dag som Öhrn uppträdde i Gävle innan Åkesson talade, lade han exempelvis ut flera annonser på Tradera som bland annat rör det brittiska nazistbandet Brutal Attack. Och senast iförrgår, samtidigt som Öhrn reste ihop med Åkesson i SD:s valbuss på väg till Kalmar där gårdagens valmöte ägde rum, lade han ut bilder på flera skivomslag på No Shames Facebook-sida och meddelade att de är till salu och bland annat flera album med den amerikanska antisemitiska sångaren Carl Klang. Öhrn ackompanjerar och musiksätter med andra ord SD:s och Åkessons pågående valturné och valkampanj och det tre gånger om även om det handlar om olika musikstilar. Dels gör han det på på scenen tillsammans med sitt band Åkezzonz, som naturligtvis är en blinkning till den svenska dansbandsmusiken, och dels gör han det genom sången ”Så länge som mitt hjärta slår” ihop med Fröken Snusk, som i sin tur är en blinkning till den svenska epadunkmusiken. Slutligen gör han det också via sin webbutik No Shame och då handlar det om nazistisk vit makt-musik. Det går nästan att se framför sig i huvudet hur Öhrn sitter med sin dator i SD:s turnébuss och lägger ut annonser på Tradera och inlägg på Facebook som innefattar försäljning av vit makt-musik samtidigt som han sekunden därefter umgås med Åkesson och de andra SD-topparna och småler när han inom sig hör nazistiska sånger som hyllar det kommande raskriget. Frågan är nu om Öhrn kommer att kunna fortsätta att turnéra runt tillsammans med Åkesson fram tills valdagen eller om SD och Åkesson kommer att tvinga Öhrn att ta timeout. Hittills har dock SD backat upp Öhrn och sannolikt då han står Åkesson så nära. Utan Öhrns band Åkezzonz, som inleder Åkessons tal, förstörs antagligen också den folkfeststämning som SD:s och Åkessons valmöten kännetecknas av. https://www.etc.se/inrikes/sjunger-i-aakessons-dansband-saeljer-i-hemlighet-nazistmusik Det är valfest i natten vid Sölvesborgs slott. Jimmie Åkesson kliver ner från scenen, där han spelar klaviatur med sitt dansband Åkezzonz, för att dra igång ett vilt kongatåg. En lång linje av fans i SD-kepsar och partitröjor dansar glatt efter en extatisk partiledare. Stadens mest kände son hytter med näven och viftar till åskådarna att falla in i ledet bakom honom. Dansormen ringlar på förbi en churrosvagn och som soundtrack till dansen kör Åkezzonz en cover på Vikingarnas klassiker ”Djingis Khan”. Sjunger gör Marcus Öhrn, 52. Som Dagens ETC kan avslöja kränger vit makt-rock vid sidan om karriären som SD-musiker. Samma skivbolag som också ger ut just Åkezzonz. Innan Sölvesborg har SD:s valturné betat av Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Malmö och Karlstad. Och vid varje stopp har dansbandet som bär partiledarens namn stått för underhållningen. Gruppen brukar avsluta konserterna med Ultima Thule-låten ”Fäderneslandet”. Kvällen vid slottet är inget undantag. Den tidigare Noice-sångaren Marcus Öhrn har i minst ett decennium varit djupt insyltad med Sverigedemokraterna. Tillsammans med Jimmie Åkesson har han i bandet Bedårande Barn spelat på flera partiets tillställningar. (…) Men Åkesson och Öhrn är mer än bara bandkompisar. För två år sedan var Öhrn gäst på Åkessons bröllop där han glatt poserade ihop med KD-ledaren Busch för foton i sociala medier. Öhrn stod även för underhållningen på bröllopet och sjöng låtar av det danska rockbandet Gasolin. Dagens ETC kan nu berätta att Marcus Öhrn driver webbshoppen och skivbolaget No shame, ett företag som startades redan 1993 av Ultima Thules trummis Ulf Hansen, 62. Eftersom den tidigare SD-politikern Hansen tröttnade på postorderbranschen för snart två år sedan har Öhrn tagit över verksamheten. Och det är genom No shame som Öhrn säljer nazimusik, både begagnade cd:s och nya utgåvor på etiketten med samma namn. Det är samma skivbolag som släpper Jimmie Åkessons dandsband Åkezzons och Noice. På No shames Traderakonto har Öhrn i helgen lagt upp hårdför och uttalad vit makt-rock. Det handlar om cd:s med till exempel Brutal Attack, Sturmwehr, Nordwind, Carl Klang, Sot, Battle Scarred, Pitbullfarm, Valkyria, We Want War och Enhärjarna. Flera av titlarna är så grovt hatiska att de är förbjudna att sälja på internationella musiksajten Discogs. Till exempel Valkyria gavs ut på Nordiska förlaget, som på 00-talet var Skandinaviens största distributör av tonsatt rashets, och specialiserade sig på högerextrem, antisemitisk propaganda. Brittiska Brutal Attack är känd för låttitlar som ”White pride, white passion”, ”Race war rising” och ”Aryan child”, och tyska Sturmwehrs olika konvolut är nedlusade med SS-symboler och Tredje rikets stormtrupper. Svenska death metal-gruppen We Want War listar sina textämnen som nationalsocialism, vit makt, krig och antisemitism, och har spår som ”White power” och ”1488”. När Dagens ETC beställer skivor från No shames Traderakonto leder pengaspåret till Öhrns hemadress och telefonnummer, men det är sambon som står som säljare. (…) Marcus Öhrn är ute på SD-turné med Åkezzons och vill inte ställa upp på en intervju. Men skriver i sms att han googlat på namnen och inga av artisterna han säljer är högerextrema. Efter att Dagens ETC skickat motbevis, svarar han att det är den mänskliga faktorn som ligger bakom att han säljer ”sunkmusik”. Öhrn säger sig ha av en slump råkat bytt till sig en låda med vit makt-skivor. – Du tror väl inte att jag skulle sälja sån skit med vilje? Jag kan inget om sån musik, jag hyser inga sympatier för den, skriver han och säger att han direkt instruerat sambon att slänga alla skivorna. Annonserna försvinner också snabbt från Tradera. Men begagnade cd:s är inte den enda nazism Marcus Öhrn säljer under namnet No shame. På skivbolagets egna sajt klickar man sig snabbt fram mellan mängder av skivor och t-shirts. Där finns mer rumsrena artister som raggarhjälten Eddie Meduza, Bedårande Barn, Fröken Snusk, Åkezzons och SD-husbandet Ultima Thule. Men kan köpa en återutgåva av Ultima Thules första demokassett, komplett med loggan och adressen för vit makt-bolaget Nordikfist som gav ut den 1987. Men Marcus Öhrns bolag No shame ger också ut återutgåvor med gamla extremnationalistiska rockband som Odins Änglar, Midgårds Söner, Agent Bulldog och Hel. Samt fem album med Eskilstunas Völund Smed, bland annat debuten ”Runor” från 1994. I original gavs den ut på Ragnarock records, som i Sverigedemokraternas egen vitbok kallas för det bolag som på 90-talet helt dominerade den svenska marknaden för vit makt-rock. ”Runor” innehåller också två rockifierade texter av politikern Per Engdahl, den svenska fascistideologen som avled 1994. Engdahl anges som textförfattare på omslaget till originalutgåvan – men inte på Marcus Öhrns nypress från i år. På en annan Völund Smed-skiva som Marcus Öhrn säljer spelar Sveriges genom tiderna mest profilerade vit makt-musiker Joakim Karlsson, känd från Pluton Svea och Pitbullfarm. När Karlsson avled 2025 vid 54 års ålder flockades nazister och Hells Angels-kopplade mc-knuttar till begravningen och minnesfesten. Marcus Öhrn säger att han inte visste att Karlsson spelar på just den skivan och att bara för att han gör det så betyder det inte att just den skivan är nazistisk. Han undrar också vem Per Engdahl är. – Du måste förstå att jag inte är insatt i sån här musik. Du försöker sätta dit en ovetande människa. Nej, jag vet inte vem Engdahl är. Hur ska jag veta det? Du verkar tro att allt är utstuderat. Jag tycker att du griper efter halmstrån. Jag är varken rasist, fascist eller nazist. Vilket du försöker få mig att vara, skriver SD-musikern Marcus Öhrn i sms. Efter att Dagens ETC tagit kontakt med skivbolagsbossen börjar titlar rensas bort från No shames sajt. Völdund Smed raderas, och allt med Fröken Snusk och Jimmie Åkesson har försvunnit från startsidan. Marcus Öhrn i sms: – Du sa att den jävla Jocke Karlsson spelade på den Völund Smed vilket jag inte visste. Så när jag fick veta det så plockade jag självklart bort skiten. Eller hur? Sverigedemokraternas backar Marcus Öhrn och pressavdelningen skriver i ett mejl: – Vi har förstått att detta förklaras av den mänskliga faktorn och att han inte känt till det du beskriver. Vår bild är att han har tagit detta på stort allvar och att han har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra rätt för sig, skriver SD:s pressavdelning.
TITLE: Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, säljer nazistisk och antisemitisk musik när han befinner sig i SD:s turnébuss DESCRIPTION: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra […] CONTENT: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra SD-toppar. Öhrn har inför SD:s valkampanj satt ihop det tillfälliga bandet Åkezzonz som inleder mötena innan Åkesson kliver upp på scenen och han agerar därför också som ett slags konferencier. Tillsammans med Åkesson står Öhrn dessutom också bakom Fröken Snusks sång ”Så länge som mitt hjärta slår” och därför anges både Åkezzonz (det vill säga just Öhrn) och Fröken Snusk som de artister som framför ”Så länge som mitt hjärta slår”. ”Så länge som mitt hjärta slår” kan sägas ha blivit SD:s inofficiella valkampanjsång och det är den överlägset mest spelade valsången under denna valkampanj med över 600 000 spelningar på Spotify trots att sången släpptes för bara några veckor sedan. Sedan något år tillbaka är Öhrn också ägare av Ultima Thules gamla webbutik No shame liksom av skivbolaget No Shame Records. Via No shame saluför Öhrn rasideologisk och antisemitisk vit makt-musik i form av band och artister som Brutal Attack, Nordwind, Valkyria, Carl Klang, We Want War och Sturmwehr. Innan Öhrn tog över No shame salufördes inte den typen av extrem musik när Ultima Thule-medlemmarna själva ägde webbutiken. De nazistiska banden säljs framför allt via No shames konto på Tradera och genom skivbolaget No Shame Records har Öhrn dessutom återutgivit album med gamla nazistiska skinheadband som bland annat innehåller tonsatta dikter av den svenska fascismens chefsideolog Per Engdahl. Det mest anmärkningsvärda är att Öhrn säljer den rasideologiska och antisemitiska musiken exakt samtidigt som han reser runt i landet för SD:s räkning och tillsammans med Åkesson. Den 2 september, på samma dag som Öhrn uppträdde i Gävle innan Åkesson talade, lade han exempelvis ut flera annonser på Tradera som bland annat rör det brittiska nazistbandet Brutal Attack. Och senast iförrgår, samtidigt som Öhrn reste ihop med Åkesson i SD:s valbuss på väg till Kalmar där gårdagens valmöte ägde rum, lade han ut bilder på flera skivomslag på No Shames Facebook-sida och meddelade att de är till salu och bland annat flera album med den amerikanska antisemitiska sångaren Carl Klang. Öhrn ackompanjerar och musiksätter med andra ord SD:s och Åkessons pågående valturné och valkampanj och det tre gånger om även om det handlar om olika musikstilar. Dels gör han det på på scenen tillsammans med sitt band Åkezzonz, som naturligtvis är en blinkning till den svenska dansbandsmusiken, och dels gör han det genom sången ”Så länge som mitt hjärta slår” ihop med Fröken Snusk, som i sin tur är en blinkning till den svenska epadunkmusiken. Slutligen gör han det också via sin webbutik No Shame och då handlar det om nazistisk vit makt-musik. Det går nästan att se framför sig i huvudet hur Öhrn sitter med sin dator i SD:s turnébuss och lägger ut annonser på Tradera och inlägg på Facebook som innefattar försäljning av vit makt-musik samtidigt som han sekunden därefter umgås med Åkesson och de andra SD-topparna och småler när han inom sig hör nazistiska sånger som hyllar det kommande raskriget. Frågan är nu om Öhrn kommer att kunna fortsätta att turnéra runt tillsammans med Åkesson fram tills valdagen eller om SD och Åkesson kommer att tvinga Öhrn att ta timeout. Hittills har dock SD backat upp Öhrn och sannolikt då han står Åkesson så nära. Utan Öhrns band Åkezzonz, som inleder Åkessons tal, förstörs antagligen också den folkfeststämning som SD:s och Åkessons valmöten kännetecknas av. https://www.etc.se/inrikes/sjunger-i-aakessons-dansband-saeljer-i-hemlighet-nazistmusik ”Åkesson och Öhrn är mer än bara bandkompisar. För två år sedan var Öhrn gäst på Åkessons bröllop där han glatt poserade ihop med KD-ledaren Busch för foton i sociala medier. Öhrn stod även för underhållningen på bröllopet och sjöng låtar av det danska rockbandet Gasolin. Dagens ETC kan nu berätta att Marcus Öhrn driver webbshoppen och skivbolaget No shame, ett företag som startades redan 1993 av Ultima Thules trummis Ulf Hansen, 62. Eftersom den tidigare SD-politikern Hansen tröttnade på postorderbranschen för snart två år sedan har Öhrn tagit över verksamheten. Och det är genom No shame som Öhrn säljer nazimusik, både begagnade cd:s och nya utgåvor på etiketten med samma namn. Det är samma skivbolag som släpper Jimmie Åkessons dandsband Åkezzons och Noice. På No shames Traderakonto har Öhrn i helgen lagt upp hårdför och uttalad vit makt-rock. Det handlar om cd:s med till exempel Brutal Attack, Sturmwehr, Nordwind, Carl Klang, Sot, Battle Scarred, Pitbullfarm, Valkyria, We Want War och Enhärjarna. Flera av titlarna är så grovt hatiska att de är förbjudna att sälja på internationella musiksajten Discogs. Till exempel Valkyria gavs ut på Nordiska förlaget, som på 00-talet var Skandinaviens största distributör av tonsatt rashets, och specialiserade sig på högerextrem, antisemitisk propaganda. Brittiska Brutal Attack är känd för låttitlar som ”White pride, white passion”, ”Race war rising” och ”Aryan child”, och tyska Sturmwehrs olika konvolut är nedlusade med SS-symboler och Tredje rikets stormtrupper. Svenska death metal-gruppen We Want War listar sina textämnen som nationalsocialism, vit makt, krig och antisemitism, och har spår som ”White power” och ”1488”.” (…) ”Marcus Öhrn är ute på SD-turné med Åkezzons och vill inte ställa upp på en intervju. Men skriver i sms att han googlat på namnen och inga av artisterna han säljer är högerextrema. Efter att Dagens ETC skickat motbevis, svarar han att det är den mänskliga faktorn som ligger bakom att han säljer ”sunkmusik”. Öhrn säger sig ha av en slump råkat bytt till sig en låda med vit makt-skivor. – Du tror väl inte att jag skulle sälja sån skit med vilje? Jag kan inget om sån musik, jag hyser inga sympatier för den, skriver han och säger att han direkt instruerat sambon att slänga alla skivorna. Annonserna försvinner också snabbt från Tradera.” (…) ”Marcus Öhrns bolag No shame ger också ut återutgåvor med gamla extremnationalistiska rockband som Odins Änglar, Midgårds Söner, Agent Bulldog och Hel. Samt fem album med Eskilstunas Völund Smed, bland annat debuten ”Runor” från 1994. I original gavs den ut på Ragnarock records, som i Sverigedemokraternas egen vitbok kallas för det bolag som på 90-talet helt dominerade den svenska marknaden för vit makt-rock. ”Runor” innehåller också två rockifierade texter av politikern Per Engdahl, den svenska fascistideologen som avled 1994. Engdahl anges som textförfattare på omslaget till originalutgåvan – men inte på Marcus Öhrns nypress från i år. På en annan Völund Smed-skiva som Marcus Öhrn säljer spelar Sveriges genom tiderna mest profilerade vit makt-musiker Joakim Karlsson, känd från Pluton Svea och Pitbullfarm. När Karlsson avled 2025 vid 54 års ålder flockades nazister och Hells Angels-kopplade mc-knuttar till begravningen och minnesfesten. Marcus Öhrn säger att han inte visste att Karlsson spelar på just den skivan och att bara för att han gör det så betyder det inte att just den skivan är nazistisk. Han undrar också vem Per Engdahl är. – Du måste förstå att jag inte är insatt i sån här musik. Du försöker sätta dit en ovetande människa. Nej, jag vet inte vem Engdahl är. Hur ska jag veta det? Du verkar tro att allt är utstuderat. Jag tycker att du griper efter halmstrån. Jag är varken rasist, fascist eller nazist. Vilket du försöker få mig att vara, skriver SD-musikern Marcus Öhrn i sms. Efter att Dagens ETC tagit kontakt med skivbolagsbossen börjar titlar rensas bort från No shames sajt. Völdund Smed raderas, och allt med Fröken Snusk och Jimmie Åkesson har försvunnit från startsidan.” (…) ”Sverigedemokraternas backar Marcus Öhrn och pressavdelningen skriver i ett mejl: – Vi har förstått att detta förklaras av den mänskliga faktorn och att han inte känt till det du beskriver. Vår bild är att han har tagit detta på stort allvar och att han har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra rätt för sig, skriver SD:s pressavdelning.”
5ed123ecf46e2ee0cf0713433cfee23016e8d4e3
f22cbcebf738557eb9bdadc27fdc1c7c65e848c3
f22cbcebf738557eb9bdadc27fdc1c7c65e848c3ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra […]
ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik:
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/etc.jpg
Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra SD-toppar. Öhrn har inför SD:s valkampanj satt ihop det tillfälliga bandet Åkezzonz som inleder mötena innan Åkesson kliver upp på scenen och han agerar därför också som ett slags konferencier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/tag.jpg
Tillsammans med Åkesson står Öhrn dessutom också bakom Fröken Snusks sång ”Så länge som mitt hjärta slår” och därför anges både Åkezzonz (det vill säga just Öhrn) och Fröken Snusk som de artister som framför ”Så länge som mitt hjärta slår”. ”Så länge som mitt hjärta slår” kan sägas ha blivit SD:s inofficiella valkampanjsång och det är den överlägset mest spelade valsången under denna valkampanj med över 600 000 spelningar på Spotify trots att sången släpptes för bara några veckor sedan.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/ak.jpg
Sedan något år tillbaka är Öhrn också ägare av Ultima Thules gamla webbutik No shame liksom av skivbolaget No Shame Records. Via No shame saluför Öhrn rasideologisk och antisemitisk vit makt-musik i form av band och artister som Brutal Attack, Nordwind, Valkyria, Carl Klang, We Want War och Sturmwehr. Innan Öhrn tog över No shame salufördes inte den typen av extrem musik när Ultima Thule-medlemmarna själva ägde webbutiken. De nazistiska banden säljs framför allt via No shames konto på Tradera och genom skivbolaget No Shame Records har Öhrn dessutom återutgivit album med gamla nazistiska skinheadband som bland annat innehåller tonsatta dikter av den svenska fascismens chefsideolog Per Engdahl.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/sp.jpg
Det mest anmärkningsvärda är att Öhrn säljer den rasideologiska och antisemitiska musiken exakt samtidigt som han reser runt i landet för SD:s räkning och tillsammans med Åkesson. Den 2 september, på samma dag som Öhrn uppträdde i Gävle innan Åkesson talade, lade han exempelvis ut flera annonser på Tradera som bland annat rör det brittiska nazistbandet Brutal Attack. Och senast iförrgår, samtidigt som Öhrn reste ihop med Åkesson i SD:s valbuss på väg till Kalmar där gårdagens valmöte ägde rum, lade han ut bilder på flera skivomslag på No Shames Facebook-sida och meddelade att de är till salu och bland annat flera album med den amerikanska antisemitiska sångaren Carl Klang.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/fb.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/fbs.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/trad.jpg
Öhrn ackompanjerar och musiksätter med andra ord SD:s och Åkessons pågående valturné och valkampanj och det tre gånger om även om det handlar om olika musikstilar. Dels gör han det på på scenen tillsammans med sitt band Åkezzonz, som naturligtvis är en blinkning till den svenska dansbandsmusiken, och dels gör han det genom sången ”Så länge som mitt hjärta slår” ihop med Fröken Snusk, som i sin tur är en blinkning till den svenska epadunkmusiken. Slutligen gör han det också via sin webbutik No Shame och då handlar det om nazistisk vit makt-musik.
Det går nästan att se framför sig i huvudet hur Öhrn sitter med sin dator i SD:s turnébuss och lägger ut annonser på Tradera och inlägg på Facebook som innefattar försäljning av vit makt-musik samtidigt som han sekunden därefter umgås med Åkesson och de andra SD-topparna och småler när han inom sig hör nazistiska sånger som hyllar det kommande raskriget.
Frågan är nu om Öhrn kommer att kunna fortsätta att turnéra runt tillsammans med Åkesson fram tills valdagen eller om SD och Åkesson kommer att tvinga Öhrn att ta timeout. Hittills har dock SD backat upp Öhrn och sannolikt då han står Åkesson så nära. Utan Öhrns band Åkezzonz, som inleder Åkessons tal, förstörs antagligen också den folkfeststämning som SD:s och Åkessons valmöten kännetecknas av.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/mo.jpg
https://www.etc.se/inrikes/sjunger-i-aakessons-dansband-saeljer-i-hemlighet-nazistmusik
Det är valfest i natten vid Sölvesborgs slott. Jimmie Åkesson kliver ner från scenen, där han spelar klaviatur med sitt dansband Åkezzonz, för att dra igång ett vilt kongatåg. En lång linje av fans i SD-kepsar och partitröjor dansar glatt efter en extatisk partiledare. Stadens mest kände son hytter med näven och viftar till åskådarna att falla in i ledet bakom honom. Dansormen ringlar på förbi en churrosvagn och som soundtrack till dansen kör Åkezzonz en cover på Vikingarnas klassiker ”Djingis Khan”. Sjunger gör Marcus Öhrn, 52. Som Dagens ETC kan avslöja kränger vit makt-rock vid sidan om karriären som SD-musiker. Samma skivbolag som också ger ut just Åkezzonz.
Innan Sölvesborg har SD:s valturné betat av Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Malmö och Karlstad. Och vid varje stopp har dansbandet som bär partiledarens namn stått för underhållningen. Gruppen brukar avsluta konserterna med Ultima Thule-låten ”Fäderneslandet”. Kvällen vid slottet är inget undantag.
Den tidigare Noice-sångaren Marcus Öhrn har i minst ett decennium varit djupt insyltad med Sverigedemokraterna. Tillsammans med Jimmie Åkesson har han i bandet Bedårande Barn spelat på flera partiets tillställningar.
(…)
Men Åkesson och Öhrn är mer än bara bandkompisar. För två år sedan var Öhrn gäst på Åkessons bröllop där han glatt poserade ihop med KD-ledaren Busch för foton i sociala medier. Öhrn stod även för underhållningen på bröllopet och sjöng låtar av det danska rockbandet Gasolin.
Dagens ETC kan nu berätta att Marcus Öhrn driver webbshoppen och skivbolaget No shame, ett företag som startades redan 1993 av Ultima Thules trummis Ulf Hansen, 62. Eftersom den tidigare SD-politikern Hansen tröttnade på postorderbranschen för snart två år sedan har Öhrn tagit över verksamheten. Och det är genom No shame som Öhrn säljer nazimusik, både begagnade cd:s och nya utgåvor på etiketten med samma namn. Det är samma skivbolag som släpper Jimmie Åkessons dandsband Åkezzons och Noice.
På No shames Traderakonto har Öhrn i helgen lagt upp hårdför och uttalad vit makt-rock. Det handlar om cd:s med till exempel Brutal Attack, Sturmwehr, Nordwind, Carl Klang, Sot, Battle Scarred, Pitbullfarm, Valkyria, We Want War och Enhärjarna. Flera av titlarna är så grovt hatiska att de är förbjudna att sälja på internationella musiksajten Discogs. Till exempel Valkyria gavs ut på Nordiska förlaget, som på 00-talet var Skandinaviens största distributör av tonsatt rashets, och specialiserade sig på högerextrem, antisemitisk propaganda.
Brittiska Brutal Attack är känd för låttitlar som ”White pride, white passion”, ”Race war rising” och ”Aryan child”, och tyska Sturmwehrs olika konvolut är nedlusade med SS-symboler och Tredje rikets stormtrupper. Svenska death metal-gruppen We Want War listar sina textämnen som nationalsocialism, vit makt, krig och antisemitism, och har spår som ”White power” och ”1488”.
När Dagens ETC beställer skivor från No shames Traderakonto leder pengaspåret till Öhrns hemadress och telefonnummer, men det är sambon som står som säljare.
(…)
Marcus Öhrn är ute på SD-turné med Åkezzons och vill inte ställa upp på en intervju. Men skriver i sms att han googlat på namnen och inga av artisterna han säljer är högerextrema. Efter att Dagens ETC skickat motbevis, svarar han att det är den mänskliga faktorn som ligger bakom att han säljer ”sunkmusik”. Öhrn säger sig ha av en slump råkat bytt till sig en låda med vit makt-skivor.
– Du tror väl inte att jag skulle sälja sån skit med vilje? Jag kan inget om sån musik, jag hyser inga sympatier för den, skriver han och säger att han direkt instruerat sambon att slänga alla skivorna. Annonserna försvinner också snabbt från Tradera.
Men begagnade cd:s är inte den enda nazism Marcus Öhrn säljer under namnet No shame.
På skivbolagets egna sajt klickar man sig snabbt fram mellan mängder av skivor och t-shirts. Där finns mer rumsrena artister som raggarhjälten Eddie Meduza, Bedårande Barn, Fröken Snusk, Åkezzons och SD-husbandet Ultima Thule. Men kan köpa en återutgåva av Ultima Thules första demokassett, komplett med loggan och adressen för vit makt-bolaget Nordikfist som gav ut den 1987.
Men Marcus Öhrns bolag No shame ger också ut återutgåvor med gamla extremnationalistiska rockband som Odins Änglar, Midgårds Söner, Agent Bulldog och Hel. Samt fem album med Eskilstunas Völund Smed, bland annat debuten ”Runor” från 1994. I original gavs den ut på Ragnarock records, som i Sverigedemokraternas egen vitbok kallas för det bolag som på 90-talet helt dominerade den svenska marknaden för vit makt-rock. ”Runor” innehåller också två rockifierade texter av politikern Per Engdahl, den svenska fascistideologen som avled 1994. Engdahl anges som textförfattare på omslaget till originalutgåvan – men inte på Marcus Öhrns nypress från i år.
På en annan Völund Smed-skiva som Marcus Öhrn säljer spelar Sveriges genom tiderna mest profilerade vit makt-musiker Joakim Karlsson, känd från Pluton Svea och Pitbullfarm. När Karlsson avled 2025 vid 54 års ålder flockades nazister och Hells Angels-kopplade mc-knuttar till begravningen och minnesfesten.
Marcus Öhrn säger att han inte visste att Karlsson spelar på just den skivan och att bara för att han gör det så betyder det inte att just den skivan är nazistisk. Han undrar också vem Per Engdahl är.
– Du måste förstå att jag inte är insatt i sån här musik. Du försöker sätta dit en ovetande människa. Nej, jag vet inte vem Engdahl är. Hur ska jag veta det? Du verkar tro att allt är utstuderat. Jag tycker att du griper efter halmstrån. Jag är varken rasist, fascist eller nazist. Vilket du försöker få mig att vara, skriver SD-musikern Marcus Öhrn i sms.
Efter att Dagens ETC tagit kontakt med skivbolagsbossen börjar titlar rensas bort från No shames sajt. Völdund Smed raderas, och allt med Fröken Snusk och Jimmie Åkesson har försvunnit från startsidan. Marcus Öhrn i sms:
– Du sa att den jävla Jocke Karlsson spelade på den Völund Smed vilket jag inte visste. Så när jag fick veta det så plockade jag självklart bort skiten. Eller hur?
Sverigedemokraternas backar Marcus Öhrn och pressavdelningen skriver i ett mejl:
– Vi har förstått att detta förklaras av den mänskliga faktorn och att han inte känt till det du beskriver. Vår bild är att han har tagit detta på stort allvar och att han har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra rätt för sig, skriver SD:s pressavdelning.
f22cbcebf738557eb9bdadc27fdc1c7c65e848c3
5ed123ecf46e2ee0cf0713433cfee23016e8d4e3
TITLE: Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, säljer nazistisk och antisemitisk musik när han befinner sig i SD:s turnébuss DESCRIPTION: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra […] CONTENT: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra SD-toppar. Öhrn har inför SD:s valkampanj satt ihop det tillfälliga bandet Åkezzonz som inleder mötena innan Åkesson kliver upp på scenen och han agerar därför också som ett slags konferencier. Tillsammans med Åkesson står Öhrn dessutom också bakom Fröken Snusks sång ”Så länge som mitt hjärta slår” och därför anges både Åkezzonz (det vill säga just Öhrn) och Fröken Snusk som de artister som framför ”Så länge som mitt hjärta slår”. ”Så länge som mitt hjärta slår” kan sägas ha blivit SD:s inofficiella valkampanjsång och det är den överlägset mest spelade valsången under denna valkampanj med över 600 000 spelningar på Spotify trots att sången släpptes för bara några veckor sedan. Sedan något år tillbaka är Öhrn också ägare av Ultima Thules gamla webbutik No shame liksom av skivbolaget No Shame Records. Via No shame saluför Öhrn rasideologisk och antisemitisk vit makt-musik i form av band och artister som Brutal Attack, Nordwind, Valkyria, Carl Klang, We Want War och Sturmwehr. Innan Öhrn tog över No shame salufördes inte den typen av extrem musik när Ultima Thule-medlemmarna själva ägde webbutiken. De nazistiska banden säljs framför allt via No shames konto på Tradera och genom skivbolaget No Shame Records har Öhrn dessutom återutgivit album med gamla nazistiska skinheadband som bland annat innehåller tonsatta dikter av den svenska fascismens chefsideolog Per Engdahl. Det mest anmärkningsvärda är att Öhrn säljer den rasideologiska och antisemitiska musiken exakt samtidigt som han reser runt i landet för SD:s räkning och tillsammans med Åkesson. Den 2 september, på samma dag som Öhrn uppträdde i Gävle innan Åkesson talade, lade han exempelvis ut flera annonser på Tradera som bland annat rör det brittiska nazistbandet Brutal Attack. Och senast iförrgår, samtidigt som Öhrn reste ihop med Åkesson i SD:s valbuss på väg till Kalmar där gårdagens valmöte ägde rum, lade han ut bilder på flera skivomslag på No Shames Facebook-sida och meddelade att de är till salu och bland annat flera album med den amerikanska antisemitiska sångaren Carl Klang. Öhrn ackompanjerar och musiksätter med andra ord SD:s och Åkessons pågående valturné och valkampanj och det tre gånger om även om det handlar om olika musikstilar. Dels gör han det på på scenen tillsammans med sitt band Åkezzonz, som naturligtvis är en blinkning till den svenska dansbandsmusiken, och dels gör han det genom sången ”Så länge som mitt hjärta slår” ihop med Fröken Snusk, som i sin tur är en blinkning till den svenska epadunkmusiken. Slutligen gör han det också via sin webbutik No Shame och då handlar det om nazistisk vit makt-musik. Det går nästan att se framför sig i huvudet hur Öhrn sitter med sin dator i SD:s turnébuss och lägger ut annonser på Tradera och inlägg på Facebook som innefattar försäljning av vit makt-musik samtidigt som han sekunden därefter umgås med Åkesson och de andra SD-topparna och småler när han inom sig hör nazistiska sånger som hyllar det kommande raskriget. Frågan är nu om Öhrn kommer att kunna fortsätta att turnéra runt tillsammans med Åkesson fram tills valdagen eller om SD och Åkesson kommer att tvinga Öhrn att ta timeout. Hittills har dock SD backat upp Öhrn och sannolikt då han står Åkesson så nära. Utan Öhrns band Åkezzonz, som inleder Åkessons tal, förstörs antagligen också den folkfeststämning som SD:s och Åkessons valmöten kännetecknas av. https://www.etc.se/inrikes/sjunger-i-aakessons-dansband-saeljer-i-hemlighet-nazistmusik Det är valfest i natten vid Sölvesborgs slott. Jimmie Åkesson kliver ner från scenen, där han spelar klaviatur med sitt dansband Åkezzonz, för att dra igång ett vilt kongatåg. En lång linje av fans i SD-kepsar och partitröjor dansar glatt efter en extatisk partiledare. Stadens mest kände son hytter med näven och viftar till åskådarna att falla in i ledet bakom honom. Dansormen ringlar på förbi en churrosvagn och som soundtrack till dansen kör Åkezzonz en cover på Vikingarnas klassiker ”Djingis Khan”. Sjunger gör Marcus Öhrn, 52. Som Dagens ETC kan avslöja kränger vit makt-rock vid sidan om karriären som SD-musiker. Samma skivbolag som också ger ut just Åkezzonz. Innan Sölvesborg har SD:s valturné betat av Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Malmö och Karlstad. Och vid varje stopp har dansbandet som bär partiledarens namn stått för underhållningen. Gruppen brukar avsluta konserterna med Ultima Thule-låten ”Fäderneslandet”. Kvällen vid slottet är inget undantag. Den tidigare Noice-sångaren Marcus Öhrn har i minst ett decennium varit djupt insyltad med Sverigedemokraterna. Tillsammans med Jimmie Åkesson har han i bandet Bedårande Barn spelat på flera partiets tillställningar. (…) Men Åkesson och Öhrn är mer än bara bandkompisar. För två år sedan var Öhrn gäst på Åkessons bröllop där han glatt poserade ihop med KD-ledaren Busch för foton i sociala medier. Öhrn stod även för underhållningen på bröllopet och sjöng låtar av det danska rockbandet Gasolin. Dagens ETC kan nu berätta att Marcus Öhrn driver webbshoppen och skivbolaget No shame, ett företag som startades redan 1993 av Ultima Thules trummis Ulf Hansen, 62. Eftersom den tidigare SD-politikern Hansen tröttnade på postorderbranschen för snart två år sedan har Öhrn tagit över verksamheten. Och det är genom No shame som Öhrn säljer nazimusik, både begagnade cd:s och nya utgåvor på etiketten med samma namn. Det är samma skivbolag som släpper Jimmie Åkessons dandsband Åkezzons och Noice. På No shames Traderakonto har Öhrn i helgen lagt upp hårdför och uttalad vit makt-rock. Det handlar om cd:s med till exempel Brutal Attack, Sturmwehr, Nordwind, Carl Klang, Sot, Battle Scarred, Pitbullfarm, Valkyria, We Want War och Enhärjarna. Flera av titlarna är så grovt hatiska att de är förbjudna att sälja på internationella musiksajten Discogs. Till exempel Valkyria gavs ut på Nordiska förlaget, som på 00-talet var Skandinaviens största distributör av tonsatt rashets, och specialiserade sig på högerextrem, antisemitisk propaganda. Brittiska Brutal Attack är känd för låttitlar som ”White pride, white passion”, ”Race war rising” och ”Aryan child”, och tyska Sturmwehrs olika konvolut är nedlusade med SS-symboler och Tredje rikets stormtrupper. Svenska death metal-gruppen We Want War listar sina textämnen som nationalsocialism, vit makt, krig och antisemitism, och har spår som ”White power” och ”1488”. När Dagens ETC beställer skivor från No shames Traderakonto leder pengaspåret till Öhrns hemadress och telefonnummer, men det är sambon som står som säljare. (…) Marcus Öhrn är ute på SD-turné med Åkezzons och vill inte ställa upp på en intervju. Men skriver i sms att han googlat på namnen och inga av artisterna han säljer är högerextrema. Efter att Dagens ETC skickat motbevis, svarar han att det är den mänskliga faktorn som ligger bakom att han säljer ”sunkmusik”. Öhrn säger sig ha av en slump råkat bytt till sig en låda med vit makt-skivor. – Du tror väl inte att jag skulle sälja sån skit med vilje? Jag kan inget om sån musik, jag hyser inga sympatier för den, skriver han och säger att han direkt instruerat sambon att slänga alla skivorna. Annonserna försvinner också snabbt från Tradera. Men begagnade cd:s är inte den enda nazism Marcus Öhrn säljer under namnet No shame. På skivbolagets egna sajt klickar man sig snabbt fram mellan mängder av skivor och t-shirts. Där finns mer rumsrena artister som raggarhjälten Eddie Meduza, Bedårande Barn, Fröken Snusk, Åkezzons och SD-husbandet Ultima Thule. Men kan köpa en återutgåva av Ultima Thules första demokassett, komplett med loggan och adressen för vit makt-bolaget Nordikfist som gav ut den 1987. Men Marcus Öhrns bolag No shame ger också ut återutgåvor med gamla extremnationalistiska rockband som Odins Änglar, Midgårds Söner, Agent Bulldog och Hel. Samt fem album med Eskilstunas Völund Smed, bland annat debuten ”Runor” från 1994. I original gavs den ut på Ragnarock records, som i Sverigedemokraternas egen vitbok kallas för det bolag som på 90-talet helt dominerade den svenska marknaden för vit makt-rock. ”Runor” innehåller också två rockifierade texter av politikern Per Engdahl, den svenska fascistideologen som avled 1994. Engdahl anges som textförfattare på omslaget till originalutgåvan – men inte på Marcus Öhrns nypress från i år. På en annan Völund Smed-skiva som Marcus Öhrn säljer spelar Sveriges genom tiderna mest profilerade vit makt-musiker Joakim Karlsson, känd från Pluton Svea och Pitbullfarm. När Karlsson avled 2025 vid 54 års ålder flockades nazister och Hells Angels-kopplade mc-knuttar till begravningen och minnesfesten. Marcus Öhrn säger att han inte visste att Karlsson spelar på just den skivan och att bara för att han gör det så betyder det inte att just den skivan är nazistisk. Han undrar också vem Per Engdahl är. – Du måste förstå att jag inte är insatt i sån här musik. Du försöker sätta dit en ovetande människa. Nej, jag vet inte vem Engdahl är. Hur ska jag veta det? Du verkar tro att allt är utstuderat. Jag tycker att du griper efter halmstrån. Jag är varken rasist, fascist eller nazist. Vilket du försöker få mig att vara, skriver SD-musikern Marcus Öhrn i sms. Efter att Dagens ETC tagit kontakt med skivbolagsbossen börjar titlar rensas bort från No shames sajt. Völdund Smed raderas, och allt med Fröken Snusk och Jimmie Åkesson har försvunnit från startsidan. Marcus Öhrn i sms: – Du sa att den jävla Jocke Karlsson spelade på den Völund Smed vilket jag inte visste. Så när jag fick veta det så plockade jag självklart bort skiten. Eller hur? Sverigedemokraternas backar Marcus Öhrn och pressavdelningen skriver i ett mejl: – Vi har förstått att detta förklaras av den mänskliga faktorn och att han inte känt till det du beskriver. Vår bild är att han har tagit detta på stort allvar och att han har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra rätt för sig, skriver SD:s pressavdelning.
TITLE: Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, säljer nazistisk och antisemitisk musik när han befinner sig i SD:s turnébuss DESCRIPTION: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra […] CONTENT: ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson och Eigil Söderin avslöjar att Marcus Öhrn, som just nu turnerar runt tillsammans med Åkesson, samtidigt säljer nazistisk och antisemitisk musik: Åkessons nära vän Marcus Öhrn, före detta sångare i Noice och numera sångare i Åkessons band Bedårande barn, turnerar just nu land och rike runt tillsammans med Åkesson och andra SD-toppar. Öhrn har inför SD:s valkampanj satt ihop det tillfälliga bandet Åkezzonz som inleder mötena innan Åkesson kliver upp på scenen och han agerar därför också som ett slags konferencier. Tillsammans med Åkesson står Öhrn dessutom också bakom Fröken Snusks sång ”Så länge som mitt hjärta slår” och därför anges både Åkezzonz (det vill säga just Öhrn) och Fröken Snusk som de artister som framför ”Så länge som mitt hjärta slår”. ”Så länge som mitt hjärta slår” kan sägas ha blivit SD:s inofficiella valkampanjsång och det är den överlägset mest spelade valsången under denna valkampanj med över 600 000 spelningar på Spotify trots att sången släpptes för bara några veckor sedan. Sedan något år tillbaka är Öhrn också ägare av Ultima Thules gamla webbutik No shame liksom av skivbolaget No Shame Records. Via No shame saluför Öhrn rasideologisk och antisemitisk vit makt-musik i form av band och artister som Brutal Attack, Nordwind, Valkyria, Carl Klang, We Want War och Sturmwehr. Innan Öhrn tog över No shame salufördes inte den typen av extrem musik när Ultima Thule-medlemmarna själva ägde webbutiken. De nazistiska banden säljs framför allt via No shames konto på Tradera och genom skivbolaget No Shame Records har Öhrn dessutom återutgivit album med gamla nazistiska skinheadband som bland annat innehåller tonsatta dikter av den svenska fascismens chefsideolog Per Engdahl. Det mest anmärkningsvärda är att Öhrn säljer den rasideologiska och antisemitiska musiken exakt samtidigt som han reser runt i landet för SD:s räkning och tillsammans med Åkesson. Den 2 september, på samma dag som Öhrn uppträdde i Gävle innan Åkesson talade, lade han exempelvis ut flera annonser på Tradera som bland annat rör det brittiska nazistbandet Brutal Attack. Och senast iförrgår, samtidigt som Öhrn reste ihop med Åkesson i SD:s valbuss på väg till Kalmar där gårdagens valmöte ägde rum, lade han ut bilder på flera skivomslag på No Shames Facebook-sida och meddelade att de är till salu och bland annat flera album med den amerikanska antisemitiska sångaren Carl Klang. Öhrn ackompanjerar och musiksätter med andra ord SD:s och Åkessons pågående valturné och valkampanj och det tre gånger om även om det handlar om olika musikstilar. Dels gör han det på på scenen tillsammans med sitt band Åkezzonz, som naturligtvis är en blinkning till den svenska dansbandsmusiken, och dels gör han det genom sången ”Så länge som mitt hjärta slår” ihop med Fröken Snusk, som i sin tur är en blinkning till den svenska epadunkmusiken. Slutligen gör han det också via sin webbutik No Shame och då handlar det om nazistisk vit makt-musik. Det går nästan att se framför sig i huvudet hur Öhrn sitter med sin dator i SD:s turnébuss och lägger ut annonser på Tradera och inlägg på Facebook som innefattar försäljning av vit makt-musik samtidigt som han sekunden därefter umgås med Åkesson och de andra SD-topparna och småler när han inom sig hör nazistiska sånger som hyllar det kommande raskriget. Frågan är nu om Öhrn kommer att kunna fortsätta att turnéra runt tillsammans med Åkesson fram tills valdagen eller om SD och Åkesson kommer att tvinga Öhrn att ta timeout. Hittills har dock SD backat upp Öhrn och sannolikt då han står Åkesson så nära. Utan Öhrns band Åkezzonz, som inleder Åkessons tal, förstörs antagligen också den folkfeststämning som SD:s och Åkessons valmöten kännetecknas av. https://www.etc.se/inrikes/sjunger-i-aakessons-dansband-saeljer-i-hemlighet-nazistmusik ”Åkesson och Öhrn är mer än bara bandkompisar. För två år sedan var Öhrn gäst på Åkessons bröllop där han glatt poserade ihop med KD-ledaren Busch för foton i sociala medier. Öhrn stod även för underhållningen på bröllopet och sjöng låtar av det danska rockbandet Gasolin. Dagens ETC kan nu berätta att Marcus Öhrn driver webbshoppen och skivbolaget No shame, ett företag som startades redan 1993 av Ultima Thules trummis Ulf Hansen, 62. Eftersom den tidigare SD-politikern Hansen tröttnade på postorderbranschen för snart två år sedan har Öhrn tagit över verksamheten. Och det är genom No shame som Öhrn säljer nazimusik, både begagnade cd:s och nya utgåvor på etiketten med samma namn. Det är samma skivbolag som släpper Jimmie Åkessons dandsband Åkezzons och Noice. På No shames Traderakonto har Öhrn i helgen lagt upp hårdför och uttalad vit makt-rock. Det handlar om cd:s med till exempel Brutal Attack, Sturmwehr, Nordwind, Carl Klang, Sot, Battle Scarred, Pitbullfarm, Valkyria, We Want War och Enhärjarna. Flera av titlarna är så grovt hatiska att de är förbjudna att sälja på internationella musiksajten Discogs. Till exempel Valkyria gavs ut på Nordiska förlaget, som på 00-talet var Skandinaviens största distributör av tonsatt rashets, och specialiserade sig på högerextrem, antisemitisk propaganda. Brittiska Brutal Attack är känd för låttitlar som ”White pride, white passion”, ”Race war rising” och ”Aryan child”, och tyska Sturmwehrs olika konvolut är nedlusade med SS-symboler och Tredje rikets stormtrupper. Svenska death metal-gruppen We Want War listar sina textämnen som nationalsocialism, vit makt, krig och antisemitism, och har spår som ”White power” och ”1488”.” (…) ”Marcus Öhrn är ute på SD-turné med Åkezzons och vill inte ställa upp på en intervju. Men skriver i sms att han googlat på namnen och inga av artisterna han säljer är högerextrema. Efter att Dagens ETC skickat motbevis, svarar han att det är den mänskliga faktorn som ligger bakom att han säljer ”sunkmusik”. Öhrn säger sig ha av en slump råkat bytt till sig en låda med vit makt-skivor. – Du tror väl inte att jag skulle sälja sån skit med vilje? Jag kan inget om sån musik, jag hyser inga sympatier för den, skriver han och säger att han direkt instruerat sambon att slänga alla skivorna. Annonserna försvinner också snabbt från Tradera.” (…) ”Marcus Öhrns bolag No shame ger också ut återutgåvor med gamla extremnationalistiska rockband som Odins Änglar, Midgårds Söner, Agent Bulldog och Hel. Samt fem album med Eskilstunas Völund Smed, bland annat debuten ”Runor” från 1994. I original gavs den ut på Ragnarock records, som i Sverigedemokraternas egen vitbok kallas för det bolag som på 90-talet helt dominerade den svenska marknaden för vit makt-rock. ”Runor” innehåller också två rockifierade texter av politikern Per Engdahl, den svenska fascistideologen som avled 1994. Engdahl anges som textförfattare på omslaget till originalutgåvan – men inte på Marcus Öhrns nypress från i år. På en annan Völund Smed-skiva som Marcus Öhrn säljer spelar Sveriges genom tiderna mest profilerade vit makt-musiker Joakim Karlsson, känd från Pluton Svea och Pitbullfarm. När Karlsson avled 2025 vid 54 års ålder flockades nazister och Hells Angels-kopplade mc-knuttar till begravningen och minnesfesten. Marcus Öhrn säger att han inte visste att Karlsson spelar på just den skivan och att bara för att han gör det så betyder det inte att just den skivan är nazistisk. Han undrar också vem Per Engdahl är. – Du måste förstå att jag inte är insatt i sån här musik. Du försöker sätta dit en ovetande människa. Nej, jag vet inte vem Engdahl är. Hur ska jag veta det? Du verkar tro att allt är utstuderat. Jag tycker att du griper efter halmstrån. Jag är varken rasist, fascist eller nazist. Vilket du försöker få mig att vara, skriver SD-musikern Marcus Öhrn i sms. Efter att Dagens ETC tagit kontakt med skivbolagsbossen börjar titlar rensas bort från No shames sajt. Völdund Smed raderas, och allt med Fröken Snusk och Jimmie Åkesson har försvunnit från startsidan.” (…) ”Sverigedemokraternas backar Marcus Öhrn och pressavdelningen skriver i ett mejl: – Vi har förstått att detta förklaras av den mänskliga faktorn och att han inte känt till det du beskriver. Vår bild är att han har tagit detta på stort allvar och att han har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra rätt för sig, skriver SD:s pressavdelning.”
5ed123ecf46e2ee0cf0713433cfee23016e8d4e3
f22cbcebf738557eb9bdadc27fdc1c7c65e848c3
14eea97cff9e9fdfa04903febd5e996d877f329aDen senaste Pisa-undersökningen är en formidabel kalldusch för Kristerssons regering liksom för den svenska skolan och i förlängningen för hela det svenska samhällsbygget. De svenska 15-åringarnas resultat har nu nått den absoluta bottennivån i den meningen att kunskapsnivåerna aldrig har varit lägre än just nu och sedan Pisa-undersökningen sjösattes i dess nuvarande form för 26 […]
Den senaste Pisa-undersökningen är en formidabel kalldusch för Kristerssons regering liksom för den svenska skolan och i förlängningen för hela det svenska samhällsbygget.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/ssss-1.jpg
De svenska 15-åringarnas resultat har nu nått den absoluta bottennivån i den meningen att kunskapsnivåerna aldrig har varit lägre än just nu och sedan Pisa-undersökningen sjösattes i dess nuvarande form för 26 år sedan. Skolverket menar att den stora förklaringen till katastrofraset står att hitta i att mycket få barn och unga numera läser böcker och än mindre tidningar och magasin på fritiden.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-1.jpg
Runt en tredjedel av de svenska högstadieleverna saknar idag grundläggande kunskaper i läsförståelse och matematik och runt en fjärdedel gör det i naturvetenskap. Dessa siffror är betydligt högre bland barnen som kommer från socioekonomiskt svaga hushåll där det handlar om runt hälften.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-2.jpg
Barn som kommer från socioekonomiskt svaga hushåll innebär de facto i mycket hög grad elever med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund, varav de allra flesta numera är andragenerationare (det vill säga de är födda och uppväxta i Sverige). Även när hänsyn tas till socioekonomisk bakgrund presterar ungdomarna med utländsk bakgrund betydligt sämre än de majoritetssvenska ungdomarna (som då inte heller presterar särskilt väl).
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/2-1.jpg
Och återigen är klyftan mellan eleverna med svensk och utländsk bakgrund större i Sverige än i andra OECD-länder (det vill säga i praktiken västländer) och särskilt gäller det läsförståelsenivån, vilket är mycket oroväckande inför framtiden. Andelen barn och unga vuxna med utländsk (och framför allt utomeuropeisk bakgrund) är numera rekordhög och totalt handlar det om 45% om även barnen som har en utrikesfödd och en inrikesfödd förälder inkluderas.
Med andra ord innebär det att en hög andel grundskoleelever per årskull numera misslyckas med att uppnå tillräckliga kunskapsnivåer i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, vilket i sin tur innebär att de kommer ha mycket svårt att ta sig in på gymnasiet och än svårare att till slut komma in på en högskola.
ae11abf70f0de70de536bc15cbf71497c5d6dff8Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår […]
Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S:
Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger.
Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/vanster.jpg
Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/parti.jpg
Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har röstskolkat en masse och valt ”sofflocket”.
I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/hrm1wkgbaaa2bdn.jpg
Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/alkompis_if0spdupoc.jpg
Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav exempelvis 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan.
Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.
d5604b15b3b8a98132bffa5b7f51a120f56dbadb
ae11abf70f0de70de536bc15cbf71497c5d6dff8
TITLE: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S DESCRIPTION: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår […] CONTENT: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger. Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V. Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel. Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har framför allt röstskolkat en masse. I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort. Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden. Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga webbtidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan. Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.
TITLE: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S DESCRIPTION: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår […] CONTENT: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger. Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V. Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel. Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har röstskolkat en masse och valt ”sofflocket”. I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort. Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden. Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav exempelvis 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan. Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.
ae11abf70f0de70de536bc15cbf71497c5d6dff8
d5604b15b3b8a98132bffa5b7f51a120f56dbadb
d5604b15b3b8a98132bffa5b7f51a120f56dbadbValdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår […]
Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S:
Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger.
Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/vanster.jpg
Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/parti.jpg
Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har framför allt röstskolkat en masse.
I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/hrm1wkgbaaa2bdn.jpg
Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/alkompis_if0spdupoc.jpg
Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga webbtidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan.
Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.
d5604b15b3b8a98132bffa5b7f51a120f56dbadb
ae11abf70f0de70de536bc15cbf71497c5d6dff8
TITLE: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S DESCRIPTION: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår […] CONTENT: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger. Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V. Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel. Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har framför allt röstskolkat en masse. I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort. Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden. Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga webbtidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan. Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.
TITLE: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S DESCRIPTION: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår […] CONTENT: Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S: Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger. Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V. Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel. Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har röstskolkat en masse och valt ”sofflocket”. I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort. Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden. Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav exempelvis 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan. Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.
ae11abf70f0de70de536bc15cbf71497c5d6dff8
d5604b15b3b8a98132bffa5b7f51a120f56dbadb