En mer redaktionell vy: AI-analyser först som bakgrundsläsning, därefter kategorins artiklar presenterade som i en nyhetsöversikt med versionshistorik kvar.
Kände Benjamin Netanyahu till att Hamas planerade en terrorattack? Det är vad Israel frågar sig efter en artikel i Haaretz, baserad på en ny bok, där premiärministern sägs ha varnats för en sådan attack tio dagar före terrordådet 7 oktober – utan att göra något åt det. Nu går Netanyahu till motattack.
Kände Benjamin Netanyahu till att Hamas planerade en terrorattack? Det är vad Israel frågar sig efter en artikel i Haaretz, baserad på en ny bok, där premiärministern sägs ha varnats för en sådan attack tio dagar före terrordådet 7 oktober – utan att göra något åt det. Nu går Netanyahu till motattack.
Högern har haft greppet – nu svänger de unga åt vänster. På gymnasiet i Halmstad skrålas om hårdare straff och SD:s energidryck delas snabbt ut till nya Instagram-följare. Men Aida Birinxhiku – utkpekad som statsråd om S vinner valet – känner vinden i ryggen. – Jag tror det finns en längtan efter politiker som inte är som influencers.
Högern har haft greppet – nu svänger de unga åt vänster. På gymnasiet i Halmstad skrålas om hårdare straff och SD:s energidryck delas snabbt ut till nya Instagram-följare. Men Aida Birinxhiku – utkpekad som statsråd om S vinner valet – känner vinden i ryggen. – Jag tror det finns en längtan efter politiker som inte är som influencers.
Alla som befinner sig i TV4-huset under kommande partiledardebatt och statsministerduell måste godkänna att Säpo får göra registerkontroll av dem.
Det gäller även personal och externa journalister som bevakar torsdagens debatt och lördagens statsministerduell i TV4. – Det gäller alla som vistas i huset, även gäster och personal. Så var…
22-årige Leo driver en av flera svenska tjänster som vill sätta rättningen av prov i händerna på AI. Men medan han hävdar att tjänsten hjälper både lärare och elever oroar sig betygsexperten Per Måhl för att viktiga kunskapsluckor kan missas.
Det var runt två år sedan 22-åriga Leo Johnsson från Piteå lade Youtube-karriären på is, efter drygt sju års gejmande framför kameran. Timmarna han lade på kanalen ”guldleo21” brukade han främst tillbringa i tv-spelet Fortnite, inför över 56 000 prenumeranter.
Nu har hans bolag, med samma namn som Youtube-kanalen, bytt bransch. Leo Johnsson säljer numera AI-tjänsten Kriteria – som automatiskt rättar prov och uppgifter åt lärare i grundskolan, gymnasiet och komvux, samt genererar individuell feedback till elever. AI-förslagen på rättning och betyg görs utefter Skolverkets egna styrdokument, som lärare också ska använda som underlag för betygsättning.
”Jag rättade 27 prov på 1 timme i stället för en hel helg! Och eleverna fick bättre feedback än jag hunnit skriva själv”, lyder en recension på sajten, från den anonyma profilen ”Högstadielärare i svenska”.
– Jag gick själv aldrig ut gymnasiet, och en stor anledning var att jag ofta kände mig förvirrad utan att få hjälp av lärarna, berättar Leo Johnsson för Flamman.
– Fick jag ett F på ett prov, med kommentaren ”träna mer!”, var det sällan någon förklarade vad jag skulle förbättra.
Han vill inte säga vilken AI-modell Kriteria bygger på – men hemsidan avslöjar att OpenAI, företaget bakom ChatGPT, just nu är ”primär aktiv leverantör”. Han intygar att all elevdata lagras krypterat och GDPR-anpassat inom EU – så länge läraren som laddar upp ett inskannat, ifyllt prov själv kommer ihåg att maska elevens namn.
Det mesta i skolan lämpar sig inte att betygsättas på det här sättet med AI.
Inspirationen till tjänsten kom dels från Leo Johnssons mamma, som är lågstadielärare, dels ur egna erfarenheter av skoltiden.
– Jag och flera kompisar märkte i gymnasiet hur lärare som inte gillade vissa elever kunde ge dem sämre betyg för i stort sett samma uppgift. När någon får ett C och kompisen får ett A märks det ju, men det kan vara svårt att kontrollera eller bevisa.
Bara den senaste månaden har 187 nya Kriteria-konton skapats, enligt Leo Johnsson. Tjänsten är just nu helt gratis, men alla är inte positiva.
På Facebook har flera lärare lämnat beska kommentarer – som bland annat kallar verktyget ”juridiskt tveksamt”, och till för ”lata, obehöriga och desperata” lärare. Men de hårdaste kritikerna har aldrig provat Kriteria, menar Leo Johnsson.
– Vissa verkar tänka ”hur ska AI vara bättre än mig, jag har jobbat med det här i 20 år”. Har du jobbat på samma sätt så länge är du troligen ganska rädd för förändring.
Att försöka ersätta lärares bedömningar med ”olika sorters tekniska lösningar” är dock inget nytt, menar Per Måhl, gymnasielärare och expert på betyg och bedömning.
– Det har man egentligen försökt med sedan 60-talet, när så kallade ”programmerade läromedel” kom.
”Om en lärare inte gör och rättar sina egna prov försämras den samlade effekten av undervisningen”, skrev han i Dagens Nyheter 2024, som svar på en text av Handelsstudenten Noah Langert Hedman – vars AI-tjänst Gradr är en snarlik konkurrent till Kriteria. På marknaden finns även Graderly – ett samarbete mellan lärare och elever på Sundsgymnasiet i Trelleborg.
Per Måhl menar att inte ens mer ”lätträttade” ämnen som matematik lämpar sig för helt automatiserad rättning, då AI:n riskerar att missa viktiga saker:
https://www.flamman.se/ai-parti-staller-upp-i-valet-med-palme-som-ledare/
AI-parti ställer upp i valet – med ”Palme” som ledare
Palme får nytt liv – som AI-partiledare
– Mattelärare kommer inte bara kunna hitta fel, utan också kunna säga vad de beror på, baserat på erfarenhet av ”standardfel” och vanliga missuppfattningar. De kan också lyfta sådana fel i helklass. Det mesta i skolan lämpar sig inte att betygsättas på det här sättet med AI, vill jag säga.
Att göra maskinbedömning till standard riskerar att leda till att lärare utformar uppgifter för att vara ”lätträttade”, och tappar fokuset på komplexa resonemang och djupare förståelse, menar Per Måhl.
Är inte lärare redan ganska ”maskinellt” styrda i sina bedömningar, om de också måste utgå från samma Skolverket-dokument som Kriteria?
– Nja. Skolverkets bedömningsanvisningar är väldigt allmänt skrivna, och har faktiskt fått kritik för att vara för luftiga. De skulle kunna bli mycket mer handfasta. Jag anser att de bästa betygsgrunderna finns på yrkesgymnasier, där kraven för godkänt ofta är mycket konkreta, för att de i stort sett kommer direkt från arbetslivet.
Nu är det valtider, vilket syns med all önskvärd tydlighet när man ser hur enögda de flesta politiker är. De ser bara det som kan samlas i röster och blundar för de realiteter som står för dörren.
Nu är det valtider, vilket syns med all önskvärd tydlighet när man ser hur enögda de flesta politiker är. De ser bara det som kan samlas i röster och blundar för de realiteter som står för dörren.
Etableringen av det gränsnära mottagningscentret i Malmö markerar ett direkt praktiskt genomförande av EU:s nya migrations- och asylpakt som officiellt började tillämpas i hela unionen den 12 juni 2026. Centret är strategiskt placerat i Malmö och utgör ett av totalt fyra mottagningscenter i Sverige – de övriga ligger i Mölndal, Märsta och Boden. Följande förändringar sker nu i … Fortsätt läsa #EU: Vad innebär den nya migrations- och asylpakten? →
Etableringen av det gränsnära mottagningscentret i Malmö markerar ett direkt praktiskt genomförande av EU:s nya migrations- och asylpakt som officiellt började tillämpas i hela unionen den 12 juni 2026. Centret är strategiskt placerat i Malmö och utgör ett av totalt fyra mottagningscenter i Sverige – de övriga ligger i Mölndal, Märsta och Boden. Följande förändringar sker nu i … Fortsätt läsa #EU: Vad innebär den nya migrations- och asylpakten? →
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-3.jpg
Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/stat.jpg
Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/kim.jpg
Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-3.jpg
Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/stat.jpg
Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/kim.jpg
Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/1-3.jpg
Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/stat.jpg
Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/kim.jpg
Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.
TITLE: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul DESCRIPTION: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […] CONTENT: Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel. Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner. Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott. Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden. Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer. En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen: ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.” Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande: “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.” Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna. Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
