Tornevall Networks

Detta val är första gången vi röstar sedan Sverige övergav flera hundra år av militär alliansfrihet för ett medlemskap i Nato. Därefter följde det militära samarbetsavtalet med USA och historiskt stora satsningar på militär och krigsindustri.

Men om jag vill rösta för fred, vilket parti ska jag då välja? undrar Malin Nilsson, IKFF.

På bara några år har svensk säkerhetspolitik genomgått en dramatisk förändring. Sverige gick med i Nato utan att frågan prövades i vare sig ett riksdagsval eller en folkomröstning. Därefter slöts DCA-avtalet, som ger amerikanska styrkor tillgång till 17 svenska militärbaser.

Samtidigt fortsätter försvarsanslagen att öka. På tio år har Sveriges militära utgifter ökat med 289 procent, en utveckling som samtliga riksdagspartier står bakom, och utgifterna kommer fortsätta att öka. Samtidigt har denna genomgripande omläggning av svensk politik i stor utsträckning avpolitiserats.

IKFF:s valundersökning visar tydligt att militariseringen inte är ett höger-, vänster- eller mittenprojekt. Den är nu en gemensam utgångspunkt för samtliga riksdagspartier. De väljare som vill se en annan säkerhetspolitik saknar därmed representation. Exempelvis är en femtedel av väljarkåren negativa till Natomedlemskapet enligt SCB, men inget riksdagsparti driver frågan om ett svenskt utträde. Det inkluderar Vänsterpartiet och Miljöpartiet som röstade emot medlemskapet 2023.

Manliga sektorer vinnare

Säkerhet har i allt högre grad kommit att likställas med militär upprustning, medan andra perspektiv på trygghet och säkerhet trängts undan. Det är särskilt problematiskt ur ett jämställdhetsperspektiv. De mångmiljardsatsningar som nu görs går till mansdominerade sektorer som Försvarsmakten och vapenindustrin. Samtidigt bär kvinnor upp stora delar av samhället genom arbete inom vård och omsorg, med sämre villkor och löner. När välfärden inte räcker till är det kvinnor som obetalt täcker upp med sin tid, sin hälsa och sin ekonomi.

Enligt vår valundersökning säger Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna nej till en feministisk utrikes- och säkerhetspolitik. Inget av Tidöpartierna vill heller att försvarspolitiska beslut ska föregås av jämställdhetsanalyser. Det här trots att vår rapport Försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige visar att besluten som tagits det senaste decenniet riskerar omfattande negativa konsekvenser för kvinnors säkerhet, ekonomi och inflytande.

Socialdemokraterna vill återta den feministiska utrikespolitiken vid ett maktskifte, men har själva varit starkt drivande i den militarisering vi nu ser genom att ha röstat med regeringen i allt från DCA-avtalet till att tillåta utländska trupper att föra krig från svenskt territorium mot tredje land, även när det inte föreligger något hot mot Sverige.

Synen på säkerhet minskar tryggheten

Vår undersökning visar också att en majoritet av riksdagspartierna inte vill verka för att Sverige ansluter sig till FN:s kärnvapenförbud. Bara en knapp majoritet vill att Sverige fortsatt ska stå bakom förbudet mot personminor. Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna öppnar för ett Sverige som kan acceptera användning, produktion och lagring av personminor, vapen som förbjöds för att de är för inhumana och vars offer till största delen är civila.

Fred handlar inte bara om frånvaron av krig. Så länge säkerhet definieras snävt i militära termer kommer människors trygghet, jämställdhet och frihet att underordnas. Fred byggs inte genom militär styrka, utan genom fungerande samhällen, jämlikhet, demokrati och internationellt samarbete.

Möjligheten att rösta för fred borde vara självklar. Men i årets riksdagsval saknas ett sådant alternativ bland riksdagspartierna. I över hundra år har IKFF arbetat för en annan syn på säkerhet. Det är hög tid att Sveriges riksdagspartier börjar göra detsamma.

Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Inlägget Vem står upp för freden i riksdagsvalet? dök först upp på Dagens Arena.

Röstbeteendet skiljer sig stort mellan olika valdistrikt i Stockholm. Dagens Arena åkte ut till rödgröna Aspudden och det mer borgerliga Mälarhöjden och pratade med väljare om vad de tror skillnaderna beror på. 

Det går bra för de rödgröna partierna i Stockholms stad. Vänsterpartiet har fördubblat sitt stöd sedan valet 2010, från knappt 7,5 procent till drygt 15 procent 2022. Och Miljöpartiet går enligt SCB:s partisympatiundersökning starkt framåt i opinionen sedan förra valet. I Aspudden och Örnsberg i Stockholm fick de tre rödgröna partierna en stor majoritet av rösterna i valet 2022. I riksdagsvalet såväl som i kommunal- och regionalvalet. Ute bland landsbygdskommunerna är det dock främst Sverigedemokraterna som vinner mark.

Läraren och Örnsbergsbon Karin Tunare tror att en förklaring till de rödgrönas frammarsch i Stockholm handlar om utbildningsnivån bland väljarna där.

– Det är många med akademisk utbildning som bor här, och som arbetar med och är intresserade av kultur. De har barn, är medvetna och bryr sig om miljön. Man är påläst, har ett mer utvidgat sinne och är mer öppna och generösa, säger hon.

Karin Tunare. Foto: Olle Bergvall.

Men i Mälarhöjden, bara några tunnelbanestationer härifrån, ser röstbeteendet betydligt annorlunda ut. Socialdemokraterna är förvisso störst i områdets olika valdistrikt, men ofta följt av borgerliga partier. Vänsterpartiet och Miljöpartiet hamnar i flera distrikt långt ner på listan.

Karin Tunare tror att det handlar om skilda grundvärderingar mellan områdena.

– De tjänar kanske mer och vill få ut mer. De röstar mer för sin egen skull än ser till samhället i stort, man vill inte betala så mycket i skatt, till exempel. I Aspudden bor väldigt många kulturarbetare, och vi tjänar inte så mycket, säger Karin Tunare.

Själv har hon redan röstat. På Miljöpartiet.

– Det är väl de som jobbar hårdast med miljöfrågan och den är länkad till så många andra frågor. Migration, ekonomi, framtidsplaner, allt beror på miljön, säger hon.

Miljön viktig fråga

En annan väljare Dagens Arena möter denna sol- och regndag är Rut Öberg. Hon har bott i Aspudden sedan 1990-talet, berättar hon. De gamla värderingarna och miljökampen från 70- och 80-talet med hänger med henne, slår hon fast. Den viktigaste frågan är miljön, säger Rut Öberg. I valet står hon och väger mellan Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

– Det är de som fortfarande håller fast vid att kärnkraft inte är en allenarådande räddning. Ingen pratar i dag om avfallet som vi skrek oss hesa för på 70- och 80-talet. Att vi inte ska lämna över det till våra barn och barnbarn. Vad lämnar vi över i dag? Bara elände, säger Rut Öberg.

Rut Öberg. Foto: Olle Bergvall.

Att just Aspudden är så dominerande rödgrönt tror hon, precis som Karin Tunare, handlar om vilka typer av människor som bor där. Sedan hon flyttade dit har området ändrat karaktär dramatiskt. Då fanns många med sociala problem och missbruk. Nu har befolkningen bytts ut mot vad hon kallar ”innefolket” – kulturarbetare och intellektuella. Medan det i Mälarhöjden bor mer övre medelklass med andra värderingar.

Andreas Roth har själv röstat borgerligt för längesedan men lutar nu mot de rödgröna på grund av miljöfrågan. I storstäderna är man mer benägen att lyssna till vad forskningen säger i frågan, är hans gissning på varför de partierna går så starkt där. Det kan också handla om missnöje med SD-samarbetet.

Vad tror du avgör att väljarna i Mälarhöjden röstar så annorlunda jämfört med här i Aspudden?

– Jag vet inte, kanske är det ett mer kapitalstarkt område. Och har man mer kapital kanske man bryr sig mer om vad man får i den lilla skattesänkningen, som gör mycket för någon med mycket kapital men mindre för dem utan, säger Anderas Roth.

Andreas Roth. Foto: Olle Bergvall.

Hyresrätter het fråga

Att väljarna i Aspudden och Mälarhöjden röstar så olika är tydligt om man tittar på valaffischerna. Vid centrum i Aspudden och längs Hägerstensvägen mot Örnsberg dominerar de rödgröna partiernas valaffischer. I Mälarhöjden fyller de borgerliga partiernas valaffischer varenda lyktstolpe och staket.

Bland villorna ner mot vattnet promenerar småbarnspappan Per Åkesson med barnvagn. Kanske påverkar debatten om att bygga eller inte bygga hyresrätter i villaområden hur väljarna här röstar, spekulerar han.

– Det verkar vara en jäkligt het fråga just nu. Jag har sett moderater gå runt här och försöka konvertera, eller påverka. Själv förstår jag inte riktigt grejen. Så länge det finns plats för hyresrätter så kan man väl bygga dem, säger Per Åkesson.

Samtidigt säger han att han förstår att det inte är så kul att bo i närheten av områden som privata aktörer köper upp och bygger hyreskomplex i. Det blir inte så snyggt, menar han.

Per Åkesson. Foto: Olle Bergvall.

Att man röstar så olika i Mälarhöjden och Aspudden tror han handlar om de olika inkomstnivåerna. Själva lutar han åt de rödgröna i valet.

– Jag tycker väl att de som har mycket kan bidra mer än de gör i dag. Jag vet inte om jag står bakom en miljardärsskatt, men på något sätt måste ju kapital beskattas. För med ränta på ränta kommer de som äger mycket till slut att äga allt. Sen tycker jag inte att det är så bra med Vänsterpartiet, de är lite för extrema. Förhoppningsvis får Socialdemokraterna så mycket att de inte behöver ta hänsyn till dem, säger Per Åkesson.

Folk har inte råd

Utanför en klädbutik vid Mälarhöjdens centrum står Paula Rosenberg och tittar bland plaggen. Hon tror att många i storstäderna har märkt av att allt fler inte har råd med vanliga saker som de brukade ha råd med och det är därför de rödgröna partierna går framåt.

– Jag tror också att folk bryr sig mer och mer om miljön, nu när det rapporteras mycket om att klimatkrisen kommer närmare. I alla fall är det så i mina kretsar, att alla är intresserade av att göra vad som helst för miljön.

Paula Rosenberg. Foto: Olle Bergvall.

Vad tänker du om att det skiljer så mycket från hur folk röstar här i Mälarhöjden och bara några stationer närmare innerstan?

– Om jag ska vara ärlig tror jag att människor som har det gott ställt är mindre hågade att tänka på andra. De har svårare att föreställa sig att folk kanske inte har det så bra som man själv har. Enligt min erfarenhet är välbeställda områden mindre intresserade av andras välmående. Mälarhöjden är ju ett villaområde, och jag tror att där det finns hyresrätter har folk mer koll på hur andra har det. De som röstar borgerligt har inte riktigt föreställningsförmågan att de själva skulle kunna bli sjuka eller arbetslösa. För de har buffert, sparpengar eller fonder som gör att de inte tänker på det innan det händer. Det är min spaning, säger Paula Rosenberg.

Tveksamt rösta på S

Anders och Anna-Marie är på besök från Dalarna och promenerar i Mälarhöjdens villakvarter. För Anders är miljön en viktig fråga i valet i år.

– Det är skarpt läge. Det är någonting som styr mig i alla fall, att man måste rösta på partier som har starka miljöengagemang. Där är vänstern tydligast, säger Anders.

Att de rödgröna partierna är större i storstäderna än på mindre orter kan bero på att det inte är storstadsinvånarna som drabbas av höga bensinpriser. Man kan ställa bilen och åka kollektivt. På landet, där de bor, är det en helt annan femma, framhäver Anders.

– Populismen och Sverigedemokraterna går jättestarkt framåt där. Där handlar miljöfrågorna mer om vad det kostar i vardagen. Det gör det inte i Stockholm, säger Anders.

Anders och Anne-Marie. Foto: Olle Bergvall.

Både han och Anne-Marie lutar mot de rödgröna i valet. Men de är ambivalenta gentemot Socialdemokraterna.

– Det är med stor tvekan jag funderar på att rösta på dem. Jag tycker att de har gjort bort sig rejält när det kommer till migrations- och kriminalpolitiken. De har gått högerut för att de har varit väldigt rädda att högern ska ta röster från dem på grund av de frågorna, säger Anne-Marie.

Anders instämmer och lägger till:

– Jag tycker att de har blivit otroligt bleka när det gäller arbetarfrågor. De stöttar inte folk med lite pengar längre. Ambivalensen är väl att man samtidigt vill stödja ett stort parti som inte är till höger och då är det ju Socialdemokraterna kvar så att säga. Så att de har någon kraft. Att rösta på vänstern kan vara att kasta bort rösten för de har ingen chans.

Inlägget Stora skillnader i hur olika bostadsområden röstar i Stockholm dök först upp på Dagens Arena.

AFD:s seger visar att välfärd handlar om demokratins självförsvar.

Det är levnadskostnadskrisen, dumbom. Så sammanfattar ekonomen och världsledande inflationsexperten Isabella Weber sin analys av valresultatet i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt.

I delstatsvalet fick högerradikala Alternativ för Tyskland, AFD, över 43 procent. Förbundskansler Merz parti CDU förlorade mer än hälften av sina väljare jämfört med förra valet och fick bara 17 procent. Socialdemokraterna ligger kvar på förödande låga nio procent.

Ett annat förhållningssätt

Sachsen-Anhalt är inte att förväxla med delstaten Sachsen, där AFD fick sitt genombrott i samband med valet till förbundsdagen 2017 (då med 27 procent) och där partiet fick över 30 procent i förbundsdagsvalet 2024.

Men Sachsen-Anhalt präglas precis som andra delar av det tidigare Östtyskland av en nostalgi för DDR-tiden som verkar öka i takt med att den försvinner längre bort i tidens vad det verkar försonande dimma. I de här delarna av Tyskland finns också av historiska skäl ett annat förhållningssätt till Ryssland, ett förhållningssätt som kanske bäst kan beskrivas som en uppfattning att Ryssland måste hanteras snarare än bekämpas.

AFD har skickligt utnyttjat detta för att mobilisera mot den levnadskostnadskris som drabbat människor i spåren av Rysslands krig mot Ukraina och de sanktioner som väst riktat mot Ryssland. Det är inte Putin och fossilberoendet som gjort det dyrt att tanka bilen och sätta på elementen, enligt AFD, utan krigshetsare i Berlin.

Men den främsta förklaringen till AFD:s jordskredsseger är alltså, om man ska tro Isabella Weber, den ekonomiska situationen. Eller snarare, den ekonomiska osäkerheten.

Social trygghet

Väljarnas viktigaste fråga var soziale Sicherheit, enligt en vallokalsundersökning gjord av tyska public service-tv ARD. Soziale Sicherheit kan översättas med social trygghet eller – helt enkelt – med det vi brukar samla under rubriken välfärd. Trygga pensioner, tillgång till sjukvård, fungerande arbetsförmedling.

Det är frågor som är viktiga också för svenska väljare.

Kommande mandatperiod kommer att präglas av fortsatta geopolitiska spänningar.

Vi har två år kvar av Trumps mandatperiod, ingen fred i Ukraina i sikte, inga utsikter för att konflikterna i Mellanöstern ska komma närmare en lösning.

Läget i världsekonomin kommer också att vara sämre än på länge.

Vi har knappt börjat märka effekterna av minskade oljeleveranser genom Hormuzsundet. Högre bränslepriser kommer att tränga undan annan konsumtion, och bromsa den ekonomiska tillväxten – i hela världen. Samtidigt finns risk för stigande inflation, vilket i sig är negativt för ekonomin. Lägg till detta risken för brist på konstgödsel, men allt vad det innebär för livsmedelsförsörjningen. Och risken för social oro, som i sin tur kan elda på nya och gamla konflikter i en ond cirkel.

Högerpopulismen kan växa

Vilken regering kommer att styra Sverige under de här åren? Det vet vi inte än. Det är osannolikt att det blir en S-V-MP-regering. Socialdemokraterna skulle inte riskera att förlora Centerpartiet till andra sidan blockgränsen. Mest troligt är en S-MP-C-regering, om Magdalena Andersson blir regeringsbildare. Men en S-C-KD-regering är inte utesluten. Taktikerna på Sveavägen 68 skulle älska att försöka splittra även Tidösamarbetet.

Säga vad man vill om Socialdemokraternas trianguleringsstrategi i migrations- och kriminalitetspolitiken, den har nog ändå lyckats flytta samtalet till andra områden. Att döma av partiernas vallöften har mitten flyttats vänsterut när det gäller välfärden, med löften om höjda barnbidrag från KD och M som plötsligt föreslår gratis förskola.

Men i grunden är varken C eller KD några välfärdspartier.

Om den nya regeringen misslyckats med att leverera välfärd och trygghet i den tid vi lever i, riskerar vi att högerpopulismen och SD växer ännu mer till nästa val. Vi har en mandatperiod på oss.

Demokratins självförsvar

Nyliberaler framställer utgifter för välfärd som något som skämmer bort människor. I själva verket handlar det om demokratins självförsvar, menar Isabella Weber. Därför, skriver Weber på X, behöver vi ett paradigmskifte inom ekonomin. Hon bidrar själv med en handbok i anti-fascistisk ekonomisk politik som kommer i oktober.

Vi är många som ser fram emot den.

Lisa Pelling

Inlägget Vi har en mandatperiod på oss dök först upp på Dagens Arena.

The U.S. is bound by a U.N. treaty that says countries can't "claim" celestial bodies like the moon for themselves.

Talarico has polled well in a state that hasn't had a Democrat in the U.S. Senate since 1993.

”Frisläppandet av gisslan var inte ens med på listan över krigsmål.” Så sammanfattar en senior försvarstjänsteman den israeliska ledningens prioriteringar direkt efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 i en ny bok. I boken hävdas också att Netanyahu tio dagar före attacken varnades om kommande, stor Hamas-operation – men att han inte informerade någon om den.

Snart kommer Hanna Lindqvist bli yngst i riksdagen. Där vill hon göra upp med ”sosseriet” och göra Miljöpartiet till vänsterns största parti. – Man har kanske sett att livet kunde vara lika pissigt utan MP vid makten.

Snart kan alla tre skandinaviska länder ledas av socialdemokrater

Halveringen av priset fick effekt – fler åker kollektivt. Men vad kostar biljetten efter nyår? Söndagens val kan avgöra. Lågt pris för alla, säger V och MP. Gratis för barn och unga, säger S. M tycker att arbetsgivaren får betala. – Vi vill stärka de som arbetar och deras plånböcker, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M).

KD-ledaren Ebba Busch ger på X sitt svar på regeringsfrågan. Det är inte givet att SD ska få ministerposter, skriver hon.