Tornevall Networks

I Frankrike har kampen om vem som ska efterträda president Emmanuel Macron tjuvstartat under semesterns sista dagar. Nu har en av den franska socialdemokratins mest profilerade politiker gjort sin kandidatur officiell: Raphaël Glucksmann. Dagens ETC mötte EU-parlamentarikern för ett samtal om politiska förebilder och om den del av vänstern som han ständigt tar avstånd från: Jean-Luc Mélenchon och hans parti La France insoumise, Det okuvliga Frankrike. Men har han någon verklig chans mot Marine Le Pen och Jean-Luc Mélenchon? Kan Frankrike bli socialdemokratiskt, grönt och fortsatt EU-vänligt?

Natten till tisdag fick Johannes Klenell en öppen kommentar på X från en rektor på en svensk för- och grundskola: ”Ditt feta svin!” Inget mer. Klenell som är kulturredaktör på…

Läs hela artikeln på journalisten.se

Över tusen bolag med politikerkoppling har fakturerat kommunen eller regionen där politikern i fråga har ett pågående uppdrag. Och ett parti sticker ut. Det konstaterar Acta Publica i en ny rapport.

Den generation som fattar besluten idag kommer inte att leva med de värsta konsekvenserna. Trots det får ungas röster – och framtid – stå tillbaka för kortsiktiga politiska vinster och rädsla för att fatta obekväma beslut.

Reportern İrem Delice och tre av hennes kollegor på tidningen Aydın Denge, i västra Aydın-provinsen, greps den 26 augusti. Anledningen var att tidningen publicerat en artikel om ett dödsfall där kvinnan som dött hette Gülşen Erdoğan. Rubriken när İrem Delice spred artikeln i sociala medier var ”Erdoğan har avlidit”, medan artikelns rubrik var ”Gülşen Erdoğan har avlidit”. Åklagaren anser att mediet spridit desinformation eftersom läsarna kan tro att det handlar om landets president Recep Tayyip Erdoğan.

Tidningen skriver i ett uttalande att det var en rutinmässig publicering som följer den form de brukar använda för dödsfall och att redaktionen inte hade för avsikt att förvirra eller lura läsarna.

”I bilden som användes i nyhetsinlägget på sociala medier inkluderades endast frasen ’Erdoğan har avlidit’ eftersom både namn och efternamn inte passade in i mallen. När länken öppnas är det tydligt utifrån rubriken och texten att den avlidne är Gülşen Erdoğan. Det är helt uteslutet att Republiken Turkiets president, herr Recep Tayyip Erdoğan, nämns i det aktuella inlägget”, står det bland annat.

En domstol i Aydın försatte samma dag de fyra på fri fot i väntan på fortsatt utredning. Men reportern İrem Delice häktades några dagar senare, sedan åklagaren överklagat frigivandet.

Den amerikanska organisationen CPJ kräver att hon omedelbart friges: ”Ännu en gång har myndigheterna använt Turkiets desinformationslag för att beröva en journalist hennes frihet. İrem Delice bör omedelbart friges och myndigheterna måste sluta missbruka denna vaga lagstiftning för att kriminalisera journalistik. Företrädare för Aydın Denge säger att de rapporterade om en lokal persons död på samma sätt som de alltid gör och utan avsikt att använda en klickbetesrubrik. Även om misstag begicks förtjänar ingen att hamna i fängelse i det här fallet”, säger Özgür Öğret, CPJ:s Turkietrepresentant.

Teslakonflikten fick ett abrupt slut när Tesla efter tre års konflikt köpte ut de sista strejkande medlemmarna i IF Metall. Trots nederlaget finns det viktiga lärdomar att bygga vidare på när vi försöker förstå den näst längsta strejken i svensk historia. Inte minst vad gäller den fackliga byråkratins natur.

Redan från första start visade IF Metall vad nästan 40 år av passivitet har gjort med den svenska arbetarrörelsen. En hel generation arbetare (och deras ombudsmän) saknar erfarenheter av konkret kollektiv kamp. De har varken strejkat eller arrangerat stormöten.

Fackliga segrar bygger på kollektiv kamp. Genom beslut som både fattas och genomförs av arbetarna själva. 

I de allt mer centraliserade LO-förbunden har medlemmarna blivit något farligt. Deras inflytande ska undvikas till varje pris. Istället för att mobilisera människor till gemensam kamp vill LO utkämpa sina strider med ombudsmän och jurister.

Denna centraliserade och konflikträdda syn på fackligt arbete är centralt för det som kallas den svenska modellen. En politisk idé som fungerat som fotboja för Sveriges arbetare i snart hundra år. 

Redan från början presenterades den som en kompromiss mellan kapitalets vinstintressen och dåtidens krav på sociala reformer. Tanken var och är en maktbalans som bygger på samförstånd. Där löner och arbetslivsfrågor ska lösas av “arbetsmarknadens parter” genom förhandlingar, utan statlig inblandning, men framför allt över huvudet på medlemmarna. 

Detta var ingången när Metallordföranden Marie Nilsson försökte lösa konflikten. “Många svenska arbetsgivare kan intyga att IF Metall är ett konstruktivt och lösningsorienterat fackförbund”, skrev Nilsson i ett personligt brev till Elon Musk för att få honom att förstå det svenska fackets roll.

Förutsättningen för den svenska modellen var att arbetarrörelsen skulle acceptera kapitalismen som grunden för samhällsutvecklingen och profiten som drivkraften för industrin. Det finns konkretiserat genom industriavtalets allra första mening som slår fast det gemensamma ansvaret för “parterna” att stärka industrins konkurrenskraft. 

Med modellen följer även Arbetsdomstolen som träder in när frågor mellan fack och arbetsköpare inte kan lösas genom förhandlingar. Då ska arbetarna hållas borta och processen lämnas över till jurister och förhandlare. 

Arbetsdomstolen är ingen neutral instans. Något sådant existerar inte. Den agerar utifrån lagar och bestämmelser som är stiftade i ett samhälle där en klass har herraväldet och den dömer därefter. Det blev IF Metall varse under konflikten när man stämde Tesla men själva blev betalningsskyldiga.

Den maktbalans som den svenska modellen eftersträvar var alltså redan från början skev. Kollektivavtalens påtvingade fredsplikt gäller bara arbetarna. Under skydd av fredsplikten försöker kapitalet ständigt nagga avtalen i kanten genom ökat tempo och försämrade arbetsvillkor. 

Under många år pågick en parallell maktkamp som svar på kapitalets offensiv. Arbetare runt om i landet snackade ihop sig. I lunchrum och på verkstadsgolv fanns en självständig och levande arbetarrörelse som tog strid för höjda löner och förbättrade arbetsvillkor alldeles oavsett vad ombudsmännen tyckte. 

Den fackliga centraliseringen och nyliberalismens segertåg där massarbetslösheten gjordes permanent tömde den svenska arbetarrörelsen på kraft. Fackliga aktivister har marginaliserats och kämpande arbetarkollektiv lämnats ensamma. Den svenska modellen har blivit en tvångströja, som ett skyddsombud vid ett av matjätten Icas lager beskrev det för Proletären.

När IF Metall utlyste strejk mot en av världens rikaste kapitalister gjorde de det i en tid där fackföreningsrörelsen i Sverige knappt bedrivit en stor arbetsmarknadskonflikt på flera decennier. En hel generation arbetare har i princip aldrig strejkat och ombudsmännen är livrädda för att ens visa sig ute på arbetsplatserna. 

Det är något som den pensionerade LO-veteranden K-G Wanngård vittnar om i veckans Proletären. Under konflikten har han varje vecka organiserat demonstrationer utanför Teslas svenska huvudkontor i Stockholm. 

Flera gånger har han och de andra demonstranterna trakasserats av väktare och polis men inte en enda gång har de fått besök eller stöd av LO-förbunden själva. På en direkt fråga till LO om de inte borde skicka de som går spetsutbildningen för ombudsmän att delta i protesterna och prata med strejkbrytare blev svaret nej. 

IF Metalls nederlag visar att maktbalansen i den svenska modellen inte bara är rubbad, den har helt kapsejsat. Att Tesla nu öppet visat att de vägrar skriva under kollektivavtal är början på slutet för den svenska modellen. Ett naturligt steg där decennier av nyliberala attacker på välfärd, på arbetsrätt och strejkrätt har punkterat den svenska fackföreningsrörelsen. 

Kapitalet är inte längre intresserade av att kompromissa. Varken politiskt eller fackligt.

Under Teslakonflikten agerade IF Metall som de brukar. Toppstyrt och odemokratiskt. De strejkande arbetarna fick inte delta i de beslut som rörde dem. 

Direktiven och strategierna togs inte fram på stormöten utan diskuterades i mötesrum på LO-borgen. Framtagna av ombudsmän som inte själva besökt arbetsplatserna. En sådan strejk är dömd att misslyckas. 

Sveriges arbetarklass måste inte bara återupptäcka strejkvapnet, utan också återupptäcka sig själva som politisk kraft. Det finns ingen framtid för LO-facken och deras politiska företrädare. 

Alternativet för arbetarklassen är samma nu som alltid, oavsett om den vill kämpa mot nedskärningar eller för bättre arbetsvillkor: att gå samman och agera självständigt. Det finns ingen anledning att vänta på att ombudsmännen på LO-borgen eller Sveavägen 68 hörsammar kraven. 

Nog med samförstånd – det är dags för motstånd!

Gästinlägg av accountability_sweden Den här SD-reklamen fick vi skickade till oss och tänker nu ägna några minuter åt att analysera vad SD ägnar sig åt. Deras taktik kallas för DARVO och vi har skrivit om den tidigare på kontot. D-eflectA-ttackR-everse the roles ofV-ictim andO-ffender Vi vet alla att påståendet att svenskar diskrimineras i vården saknar … Fortsätt läsa Myt: SD påstår att svenskar diskrimineras i vården →

Kritiken mot IF Metall och hur de hanterat den nu avblåsta Teslastrejken, en av Sveriges genom tiderna längsta arbetsmarknadskonflikter, har varit hård. En av kritikerna är K-G Wanngård, facklig veteran i Handels, som engagerat sig i konflikten sedan dag ett. 

K-G Wanngård har tillsammans med några andra veteraner i ur och skur promenerat till protest mot strejkbryteri. Han har mött strejkbrytare, rykt ihop med väktare och poliser och sett alla sidor av den nästan tre år långa strejken.

En strejk som han nu i efterhand menar inte hade förutsättningar att lyckas.

– Det är ingen ide att ge sig ut på en skidtur om man inte vallat riktigt. Det är bara att konstatera att IF Metall inte gjorde tillräckligt förarbete och sedan inte tillräckliga insatser bland de berörda arbetarna. Det var en ung publik, nästan uteslutande unga män, medelåldern var låg, medvetenheten var låg… Flera medlemmar valde att vara kvar och inte gå ut i strejk och hänvisade till att de inte visste, eller att de hamnade i någon sorts lojalitetssituation som de inte kunde behärska. De var för dåligt rustade och det är det absolut viktigaste, säger K-G Wanngård till Proletären.

– Om man velat få till en konflikt som drabbat Tesla, så skulle det ha varit tomt där. Facket fick ut ett antal i konflikt och sedan fylldes det på litegrann vartefter, men det skedde i en takt som gjorde att Tesla inte hade problem att fylla luckorna. De importerade arbetare från övriga EU, gjorde omfördelningar i landet, och efter en tid så rullar också Arbetsförmedlingen på och fixar strejkbrytare åt dem. 

De blockader som facket lagt mot Tesla har inte heller haft tillräcklig effekt, menar K-G Wanngård.

– Man måste se till att de som bryter blockaden blir utsatta för konfliktåtgärder. Det måste kosta något att hjälpa Tesla. Och varför togs till exempel inte all distributionstrafik ut i konflikten? Leveranserna till Tesla har bara kunnat fortgå. Man har också kopplat på el och allt möjligt. Tesla kunde till stora delar fortsätta med driften. 

– När vi i gruppen granskade blockaden mot avfallshanteringen så var där ingen uppföljning eller insatser mot dem som bröt blockaden. Det har varit en passiv, tillåtande attityd. Och man har inte varit på plats och konfronterat.  

Just det där med att vara på plats är något som K-G Wanngård återkommer till. Han menar att konflikten, från IF Metalls sida, i huvudsak har varit ”kameral”. Och de fackliga veteraner och andra fackliga aktivister som velat hjälpa till eller ordna utåtriktade aktiviteter har fått kalla handen.

– Generellt har det varit så att IF Metall inte har velat ha med oss att göra och sagt till sitt folk att inte befatta sig med våra aktiviteter, och övriga fack har hängt på. Det gäller även socialdemokratin. De har en distans till aktivism.

”Promenader mot strejkbryteri”. Gänget av fackliga veteraner har protesterat utanför Tesla sedan konfliktens början. Foto: K-G Wanngård

K-G Wanngård var länge anställd som ombudsman på Handelsanställdas förbund och minns förbundets strejk mot den amerikanska leksaksjätten Toys R Us för drygt 30 år sedan. Också då var han på plats för att markera vikten av anställdas grundläggande trygghet.

Striden handlade, då som nu, om rätten till kollektivavtal. Toys R Us skrev på ett avtal efter tre månaders strejk och sympatiåtgärder.

– Den principiella vikten och uppmärksamheten, där frågan ställs på sin spets och där man utmanas av internationella bolag, där finns många paralleller. Men det finns också flera skillnader. Dels varade inte strejken lika länge, och dels var facket väldigt aktivt i att påverka kunderna, visa att man inte skulle handla där och hade picket lines med mera.

Proletären nr 33, 1995. Handels kom segrande ur kollektivavtalsstrejken mot den amerikanska leksakskedjan. 

– Företaget backade när bankerna kunde hålla på utbetalningar och så. Den typen av finansiella system finns inte idag. Som alltid är det så att ”money talks”. Man bromsade det ekonomiska flödet för Toys R Us, men under Teslakonflikten har man inte velat påverka marknaden.

I Teslakonfliktens inledning kontaktade K-G Wanngård IF Metall med några förslag som han tyckte var viktiga och angelägna, bland annat att försöka påverka kundunderlaget, kontakta alla företagskunder, och att facket skulle ha ett samtal med alla som hade förmånsbilar i firman. Och privatkunder skulle kontaktas med ett brev om konflikten.

– Men de menade att det skulle kunna uppfattas som hotfullt…

Visserligen har Teslaförsäljningen sjunkit under konflikttiden. Men det menar K-G Wanngård har mer att göra med att Elon Musk kommit ut som högerextremist.

– Han gjorde till stora delar jobbet som vi tycker att facket borde gjort.

Mest av allt är K-G Wanngård kritisk till hur snöpligt strejken avslutades. 

– Jag vänder mig inte främst emot att man avslutade den, allt kan inte fortgå i all oändlighet, men det sätt de avslutade den på och hur det drabbar de strejkande… bättre än så måste det alltid vara.

– Avslutet är djupt ovärdigt och alltihop måste utvärderas brett och respektfullt. Inte bara inom IF Metall, utan detta berör hela fackföreningsrörelsen. Det måste till en ordentlig analys av det här.  

Iran har under kvällen och natten riktat attacker mot länder runt om i Mellanöstern, som svar på amerikanska anfall. Samtidigt påstår USA:s president Donald Trump att han ”inte försöker tvinga Iran till förhandlingsbordet”.

Kommunistiska Partiet kräver en total bojkott av Israel – såväl ekonomisk och politisk som idrottslig, akademisk och kulturell. Inga pengar ska gå till tvångsfördrivning, etnisk rensning och ockupation. 

Medlemmar i K har arbetat med kravet på många fronter. Förra året skickade partimedlemmar in motioner om att verka för en bojkott av israeliska varor och ett fördömande av apartheidstaten på Handels, Livs och IF Metalls kongresser.

Arvid Taawo Foto: Proletären

Arvid Taawo står på K:s vallista i kommunvalet i Umeå och jobbar på ett lager som distribuerar livsmedel till restauranger. Han skrev en motion till Handels kongress som röstades ned med tre rösters marginal.

– En total bojkott av Israel vore ett kraftfullt medel för att isolera Israel internationellt. Samma metod användes för att isolera det rasistiska Sydafrika på 1980-talet och bidrog till apartheidsystemets fall. Vi kan göra det igen, säger Arvid Taawo, och fortsätter:

– Jag lade fram motionen eftersom det är en av de solidaritetshandlingar som palestinska fackföreningar efterfrågar av oss. Arbetarrörelsen har en stolt tradition av internationell solidaritet, en tradition som vi har ett ansvar att hålla levande.

Malin Åkerström, K:s förstanamn i Stockholm, tycker det är skamligt att sanktioner och bojkott inte redan införts i omfattande skala.

– Historien kommer att minnas vilka som valde att stå på folkmordsstaten Israels sida. Det gick fort att införa sanktioner mot Ryssland. Hyckleriet är skrämmande, säger hon.

K har spelat en aktiv roll i Palestinasolidariteten i Stockholm och i de demonstrationer som anordnats varje vecka sedan 7 oktober 2023.

– Vi har även arbetat med namninsamlingar. Runt tusen stockholmare skrev under ett medborgarförslag med krav på att Stockholms stad ska bojkotta israeliska varor och tjänster. 

Malin Åkerström berättar att avdelningen också startat en namninsamling som kräver att terrorstämpeln av det palestinska motståndet hävs.

– Ett ockuperat folk har rätt att göra motstånd, inklusive väpnat motstånd, enligt folkrätten. Den palestinska befrielsekampen är inte terrorism. Vi stödjer Palestinas motståndskamp på dess egna villkor.

Malin Åkerström. Foto: Achim Rödner

Jan-Åke Karlsson jobbar som lärare och är K:s förstanamn i Växjö. Han berättar att de vid två tillfällen lämnat in medborgarförslag om en kommunal bojkott av Israel.

– Det första för drygt 20 år sedan och det andra för två år sedan. Båda gångerna röstades det ned av alla partier i fullmäktige, inklusive Vänsterpartiet.

– Sedan 7 oktober har vi tillsammans med palestinska vänner arrangerat regelbundna Palestinademonstrationer. Från första stund bjöd vi in andra partier men ingen annan ville vara med, berättar Jan-Åke Karlsson.

– Men Växjöborna har kommit till demonstrationerna och visat sin solidaritet med Palestina. Israel begår folkmord, fördriver systematiskt palestinier och stjäl deras land. Det måste vi agera mot.

En bojkott av Israel är inte bara en protest mot förtryck, mot krigsindustrin och de multinationella företag som dominerar världsekonomin och livsmedelsindustrin. Det är ett försvar av mänsklig värdighet, frihet och liv. Det menar Albetol Mohammed, som inte är medlem i K men som står med på K:s vallista i Örebro.

– Kommunistiska Partiet har visat att de står stadigt i sitt stöd till det palestinska folket, till skillnad från de andra partierna som antingen accepterar eller aktivt försvarar den pågående ockupationen.

– Det inger hopp och stärker tron på att solidaritet fortfarande kan förändra världen. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst för Palestina, säger Albetol Mohammed.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org