Några veckor efter att det regionala försvarssamarbetet Meckapakten först presenterades den 7 augusti har företrädare för de hittills enda tre medlemsländerna haft sitt första toppmöte. På måndagen samlades försvarsministrarna och andra representanter för Turkiet, Saudiarabien och Pakistan i Istanbul, för att ta nästa steg i vad som kommit att kallas för ett muslimskt Nato.
Liknelsen med den USA-ledda militäralliansen bygger på att också Meckapakten vilar på grundprincipen att ett militärt angrepp på en medlem ska ses som en attack på samtliga, likt Natos artikel 5.
Till skillnad från Nato har den helt färska Meckaalliansen ännu inte en gemensam militär och försvarspolitisk struktur. Samtidigt är den nya försvarspakten åtminstone indirekt ett resultat av USA:s allt kärvare relationer med övriga Natoländer och andra allierade under Donald Trump – och mer direkt av den ökade instabiliteten i regionen i svallvågorna av USA:s och Israels krig mot Iran.
Trump, som vill att allierade länder ska stå för sina egna militärutgifter, har hyllat initiativet till Meckapakten, medan mer klassiskt Natotillvända politiker och opinionsbildare i USA ser den nya alliansen för vad den är: ett bevis på USA:s minskade inflytande i Mellanöstern. Vilket också är rubriken på en artikel publicerad av den New York-baserade tankesmedjan Council of Foreign Relations.
I artikeln konkluderar författaren Steven A. Cook att det inte går att överskatta betydelsen av den nya militäralliansen, och att det med Meckapakten som konkurrent till Israel och det block av länder i regionen som normaliserat relationerna med Israel genom de så kallade Abrahamavtalen (Bahrain och Förenade Arabemiraten) inte längre går att tala om en USA-ledd ordning i Mellanöstern.
Även om det är för tidigt att slå fast, är det tydligt att USA:s inflytande i regionen minskar. När Iran har slagit tillbaka mot amerikanska militärbaser i Mellanöstern har också flera av USA:s allierade fått lära sig priset för att hysa militärinstallationer i utbyte mot att hålla Washington på gott humör.
Och det kan komma att bli än värre för Trump och USA när Meckapakten växer, vilket är ett uttalat mål. Förutom Egypten, som Turkiets utrikesminister Hakan Fidan kallat för en framtida ”naturlig partner” i alliansen, har det kommit uppgifter från Teheran som Trump knappast lär välkomna.
Förra helgen sade chefen för det iranska parlamentets pressavdelning Mehdi Rahimi i en intervju med Al Mayadeen att Irans ledarskap för närvarande överväger en inbjudan att ansluta sig till Meckapakten. Dagen därpå förnekade dock talespersonen för det iranska utrikesministeriet Esmaeil Baghaei att Iran skulle mottagit en formell inbjudan.
Samtidigt finns det analytiker som menar att det i själva verket är en antiiransk allians som ser dagens ljus och som beskriver Meckapakten inte bara som ett muslimskt Nato utan mer specifikt ett sunnitiskt Nato, med udden riktad mot det shiamuslimska Iran. Den tolkningen motsägs dock inte bara av den icke bekräftade inviten till Teheran utan också av Pakistans roll för att få slut på kriget mellan USA och Iran.
När representanterna för de tre länderna i Meckapakten möttes i Istanbul i måndags var Pakistans högsta militära chef Asim Munir en av deltagarna. Toppmötet hölls en vecka efter att Munir senast varit på besök i Teheran, för fjärde gången sedan USA och Israel inledde kriget mot Iran för ett halvår sedan.
Munir var i Iran för att försöka återuppliva förhandlingarna mellan USA och Iran, som ledde till det samförståndsavtal som undertecknades i Pakistans huvudstad Islamabad i juni – men som inte respekterades av USA och som Iran därför lämnade en månad senare.
Måndagens möte i Istanbul hölls också bara timmar efter att USA på nytt anfallit Iran, efter att USA:s utrikesminister Marco Rubio förra veckan sagt att han inte såg framför sig några nya militära operationer utan att fokus nu var på fler och hårdare ekonomiska sanktioner.
På måndagsmorgonen attackerade USA robotramper på ön Larak i Hormuzsundet, varpå Iran svarade med att skicka missiler och drönare mot militärbaser i Jordanien och Förenade Arabemiraten som härbärgerar amerikanska trupper.
De tre länderna som hittills utgör Meckapakten har all anledning att vara oroade över kriget mot Iran och de ytterligare ökade spänningarna det medför i regionen, utöver Israels folkmord i Gaza och regelbundna attacker på Libanon. Saudiarabien är en av USA:s närmaste allierade i Mellanöstern och har sett Iran slå tillbaka mot såväl militärbaser och energianläggningar som USA:s ambassad i landet.
Turkiets relationer med Israel har samtidigt stadigt försämrats sedan den 7 oktober 2023 och Israels efterföljande folkmord på palestinier i Gaza. När Israel bombade en flygbas i den syriska provinsen Idlib för några veckor sedan, under förevändning att stoppa en förestående utplacering av turkiska trupper där, fördömde den turkiska regeringen det som ett sätt att sabotera dels Turkiets ökade samarbete med Syrien under den tidigare al-Qaidaledaren Ahmed al-Sharaa, och dels Meckapakten som presenterats bara några dagar tidigare.
Syriens utrikesminister Asaad al-Shaibani har också sagt att Syrien överväger att gå in i Meckapakten, som det återstår att se hur den utvecklas. De tre nuvarande medlemmarna har ett gemensamt intresse av stabilitet men samtidigt olika intressen och rivaler.
Saudiarabien har redan sedan länge ett nära militärt samarbete med kärnvapenstaten Pakistan, men medan ledarskapet i Riyadh fokuserar på oljeexporten och konflikten med huthirebellerna i Jemen är det Indien som är Pakistans stora rival och som det var nära att bli krig med förra våren.
Natomedlemmen Turkiet skulle i teorin också kunna dra in Nato i ett krig om Turkiet attackeras efter att ha hjälpt Saudiarabien eller Pakistan i en militär konflikt.
Frågetecknen är fortfarande många, men klart är att allt fler länder helt enkelt har slutat lita på USA. Medan Donald Trump presenterar även dåliga nyheter för landet han leder som personliga framgångar, och hans krigspolitik stadigt eldar på imperiets utdragna dödsdans.