En mer redaktionell vy: AI-analyser först som bakgrundsläsning, därefter kategorins artiklar presenterade som i en nyhetsöversikt med versionshistorik kvar.
blir ny Europakorrespondent på DN.
Sanna Torén Björling återvänder från Ukraina där hon varit korrespondent för att istället bli ny Europakorrespondent för Dagens Nyheter.
Hon har tidigare bland annat varit tidningens korrespondent i USA och arbetat på kulturredaktionen.
Hamilton Steiner blir DN:s nya korrespondent i Ukraina.
En röst på Centerpartiet innebär stabilitet snarare än strössel, säger partisekreteraren Hannes Hervieu. Detta efter Magdalena Anderssons uttalande om att samarbetspartierna är som olika smak på S. – Vi förbereder oss väldigt noga för de här förhandlingarna, säger Hervieu.
En röst på Centerpartiet innebär stabilitet snarare än strössel, säger partisekreteraren Hannes Hervieu. Detta efter Magdalena Anderssons uttalande om att samarbetspartierna är som olika smak på S. – Vi förbereder oss väldigt noga för de här förhandlingarna, säger Hervieu.
Kalla Fakta vann årets granskning för Barnmakarna och årets hederspris gick till TV4 Nyheternas utrikeskommentator Rolf Porseryd.
Årets granskning
”Kalla fakta: Barnmakarna”, TV4 Play/TV4
Årets dokumentärprogram
”Nunnan”, SVT
Årets nyheter- och aktualitetsprogram
”Svenska nyheter”, SVT
Årets sportproduktion
”VM-playoff med svenska herrlandslaget i fotboll”, Viaplay/Viaplay Sport
Årets faktaprogram
”6 dagar kvar att leva”, SVT
Årets hederspris
TV4 Nyheternas utrikeskommentator Rolf Porseryd.
Årets kvinnliga huvudroll
Carla Sehn ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig”, Netflix
Årets manliga huvudroll
Joel Spira ”Parterapi i Gagnef”, SVT
Årets komedi och humor
”Populära problem”, SVT
Årets kvinnliga programledare
Pernilla Wahlgren ”Allsång på Skansen”, SVT
Årets manliga programledare
Joakim Lundell ”Spökjakt”, TV4 Play/TV4
Årets underhållningsprogram
”Sveriges dummaste”, TV4 Play/TV4
Årets barnprogram
”Vi på Saltkråkan”, SVT
Årets kärleksreality
”Love is blind: Sverige”, Netflix
Årets realityprogram
”S:t Görans sjukhus”, Viaplay/TV3
Årets livsstilsprogram
”Här är ditt kylskåp”, Kanal 5/HBO Max
Årets tv-drama
”Hundarna”, SVT
Årets biroll
Kit Walker Johansson/”Hundarna”, SVT
Årets tävlingsreality
”Kompani Svan”, Kanal 5/HBO Max
Tittarnas favoritprogram
”Spökjakt – Inlåsta”, TV4 Play/TV4
Turkmenistan har pekats ut som värst i världen på jätteläckor av metan från åldrande olje- och gasanläggningar. Nu har landet åtgärdat åtta läckor.
Turkmenistan har pekats ut som värst i världen på jätteläckor av metan från åldrande olje- och gasanläggningar. Nu har landet åtgärdat åtta läckor.
Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i […]
Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013.
– Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i Áfram Island (ung. Fram för Island) arrangerade på Austurvöllurtorget i centrala Reykjavik.
– Vi litar inte på EU, det gynnar inte oss att vara med där.
Den stora anledningen till nej-sidans seger är EU-hotet mot den isländska fiskeindustrin. Fisk- och industrier inom den marina miljön står för närmare 40 procent av Islands export. Fisket, som en gång gjorde Island till en nation med en relativt hög levnadsstandard, är en del av den isländska folksjälen.
Det isländska fisket är starkt privatiserat och monopoliserat – en handfull familjer äger i princip hela industrin. Oppositionen mot monopoliseringen ökar men industrin sysselsätter också många islänningar som är rädda om sina jobb.
Runt 30.000 personer, en stor del av den arbetsföra befolkningen på ön som har 400.000 invånare, jobbar inom och nära industrin. Många fruktar att fiskeflottor från större EU-länder med Bryssels mandat skulle tillåtas slå ut det isländska fisket.
Det var arbetarna i lantbruket och den stora fiskeindustrin, liksom runt 60 procent av de unga väljarna mellan 18 och 29 år, som grundlade nej-sidans seger.
Islänningarna har lätt att minnas de tre så kallade torskkrigen mellan 1958 och 1976: sedan Island utökat sin fiskegräns till 200 sjömil utanför kusten, fick man kämpa mot en invaderande flotta av brittiska fiskefartyg.
1976 var Sigurbjörn Svavarsson styrman på kustbevakningsfartyget Ægir, ett av de många små isländska fartyg där sjömännen bedrev gerillakrig mot den brittiska flottan: de klippte av britternas trålar, gäckade den kungliga flottans krigsfartyg och lyckades också hålla britterna borta från isländska vatten.
I lördags var Svavarsson en av dem som röstade nej:
– Jag känner mig rädd att vi kan förlora kontrollen över det vi kämpat för, sade Svavarsson till nyhetsbyrån Reuters.
Omröstningen handlade till sist om Islands oberoende från klåfingriga EU-byråkrater. Islands Socialistparti (Sósíalistaflokkur Íslands) var en del av motståndet. I ett uttalande före omröstningen förde partiet fram också hotet mot den inhemska livsmedelsproduktionen, och konstaterade att ”isländskt jordbruk verkar under helt andra villkor än jordbruket på det europeiska fastlandet. Tullskydd och en oberoende jordbrukspolitik är nödvändiga verktyg för att skydda den inhemska produktionen, landets befolkning och nationens förmåga att försörja sig”.
Nejsidan samlade 52,8 procent av rösterna mot ja-sidans 47,2 procent. Valdeltagandet på 82,5 procent är det högsta i en folkomröstning på Island sedan den om självständighet 1944.
Sannolikt hade nej-sidan vunnit större om inte USA-presidenten Donald Trump skrämt upp väljare med sina hot mot Grönland – i ett tal i januari förväxlade Trump flera gånger Grönland med Island. Omröstningen var också tidigarelagd ett år just på grund av Trumps hot mot Grönland.
Det islänningarna sagt nej till är fortsatta samtal om ett fullt medlemsskap i EU:s tullunion och på sikt också i eurozonen. Island är redan en del av EU:s inre marknad och den gränsfria Schengenzonen.
TITLE: Island säger nej till EU – igen DESCRIPTION: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i […] CONTENT: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i Áfram Island (ung. Fram för Island) arrangerade på Austurvöllurtorget i centrala Reykjavik. – Vi litar inte på EU, det gynnar inte oss att vara med där. Den stora anledningen till nej-sidans seger är EU-hotet mot den isländska fiskeindustrin. Fisk- och industrier inom den marina miljön står för närmare 40 procent av Islands export. Fisket, som en gång gjorde Island till en nation med en relativt hög levnadsstandard, är en del av den isländska folksjälen. Det isländska fisket är starkt privatiserat och monopoliserat – en handfull familjer äger i princip hela industrin. Oppositionen mot monopoliseringen ökar men industrin sysselsätter också många islänningar som är rädda om sina jobb. Runt 30.000 personer, en stor del av den arbetsföra befolkningen på ön som har 400.000 invånare, jobbar inom och nära industrin. Många fruktar att fiskeflottor från större EU-länder med Bryssels mandat skulle tillåtas slå ut det isländska fisket. Det var arbetarna i lantbruket och den stora fiskeindustrin, liksom runt 60 procent av de unga väljarna mellan 18 och 29 år, som grundlade nej-sidans seger. Islänningarna har lätt att minnas de tre så kallade torskkrigen mellan 1958 och 1976: sedan Island utökat sin fiskegräns till 200 sjömil utanför kusten, fick man kämpa mot en invaderande flotta av brittiska fiskefartyg. 1976 var Sigurbjörn Svavarsson styrman på kustbevakningsfartyget Ægir, ett av de många små isländska fartyg där sjömännen bedrev gerillakrig mot den brittiska flottan: de klippte av britternas trålar, gäckade den kungliga flottans krigsfartyg och lyckades också hålla britterna borta från isländska vatten. I lördags var Svavarsson en av dem som röstade nej: – Jag känner mig rädd att vi kan förlora kontrollen över det vi kämpat för, sade Svavarsson till nyhetsbyrån Reuters. Omröstningen handlade till sist om Islands oberoende från klåfingriga EU-byråkrater. Islands Socialistparti (Sósíalistaflokkur Íslands) var en del av motståndet. I ett uttalande före omröstningen förde partiet fram också hotet mot den inhemska livsmedelsproduktionen, och konstaterade att ”isländskt jordbruk verkar under helt andra villkor än jordbruket på det europeiska fastlandet. Tullskydd och en oberoende jordbrukspolitik är nödvändiga verktyg för att skydda den inhemska produktionen, landets befolkning och nationens förmåga att försörja sig”. Nejsidan samlade 52,8 procent av rösterna mot ja-sidans 47,2 procent. Valdeltagandet på 82,5 procent är det högsta i en folkomröstning på Island sedan den om självständighet 1944. Sannolikt hade nejsidan vunnit större om inte USA-presidenten Donald Trump skrämt upp väljare med sina hot mot Grönland – i ett tal i januari förväxlade Trump flera gånger Grönland med Island. Omröstningen var också tidigarelagd ett år just på grund av Trumps hot mot Grönland. Det islänningarna sagt nej till är fortsatta samtal om ett fullt medlemsskap i EU:s tullunion och på sikt också i Euro-zonen. Island är redan en del av EU:s inre marknad och den gränsfria Schengenzonen.
TITLE: Island säger nej till EU DESCRIPTION: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i […] CONTENT: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i Áfram Island (ung. Fram för Island) arrangerade på Austurvöllurtorget i centrala Reykjavik. – Vi litar inte på EU, det gynnar inte oss att vara med där. Den stora anledningen till nej-sidans seger är EU-hotet mot den isländska fiskeindustrin. Fisk- och industrier inom den marina miljön står för närmare 40 procent av Islands export. Fisket, som en gång gjorde Island till en nation med en relativt hög levnadsstandard, är en del av den isländska folksjälen. Det isländska fisket är starkt privatiserat och monopoliserat – en handfull familjer äger i princip hela industrin. Oppositionen mot monopoliseringen ökar men industrin sysselsätter också många islänningar som är rädda om sina jobb. Runt 30.000 personer, en stor del av den arbetsföra befolkningen på ön som har 400.000 invånare, jobbar inom och nära industrin. Många fruktar att fiskeflottor från större EU-länder med Bryssels mandat skulle tillåtas slå ut det isländska fisket. Det var arbetarna i lantbruket och den stora fiskeindustrin, liksom runt 60 procent av de unga väljarna mellan 18 och 29 år, som grundlade nej-sidans seger. Islänningarna har lätt att minnas de tre så kallade torskkrigen mellan 1958 och 1976: sedan Island utökat sin fiskegräns till 200 sjömil utanför kusten, fick man kämpa mot en invaderande flotta av brittiska fiskefartyg. 1976 var Sigurbjörn Svavarsson styrman på kustbevakningsfartyget Ægir, ett av de många små isländska fartyg där sjömännen bedrev gerillakrig mot den brittiska flottan: de klippte av britternas trålar, gäckade den kungliga flottans krigsfartyg och lyckades också hålla britterna borta från isländska vatten. I lördags var Svavarsson en av dem som röstade nej: – Jag känner mig rädd att vi kan förlora kontrollen över det vi kämpat för, sade Svavarsson till nyhetsbyrån Reuters. Omröstningen handlade till sist om Islands oberoende från klåfingriga EU-byråkrater. Islands Socialistparti (Sósíalistaflokkur Íslands) var en del av motståndet. I ett uttalande före omröstningen förde partiet fram också hotet mot den inhemska livsmedelsproduktionen, och konstaterade att ”isländskt jordbruk verkar under helt andra villkor än jordbruket på det europeiska fastlandet. Tullskydd och en oberoende jordbrukspolitik är nödvändiga verktyg för att skydda den inhemska produktionen, landets befolkning och nationens förmåga att försörja sig”. Nejsidan samlade 52,8 procent av rösterna mot ja-sidans 47,2 procent. Valdeltagandet på 82,5 procent är det högsta i en folkomröstning på Island sedan den om självständighet 1944. Sannolikt hade nej-sidan vunnit större om inte USA-presidenten Donald Trump skrämt upp väljare med sina hot mot Grönland – i ett tal i januari förväxlade Trump flera gånger Grönland med Island. Omröstningen var också tidigarelagd ett år just på grund av Trumps hot mot Grönland. Det islänningarna sagt nej till är fortsatta samtal om ett fullt medlemsskap i EU:s tullunion och på sikt också i eurozonen. Island är redan en del av EU:s inre marknad och den gränsfria Schengenzonen.
Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i […]
Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013.
– Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i Áfram Island (ung. Fram för Island) arrangerade på Austurvöllurtorget i centrala Reykjavik.
– Vi litar inte på EU, det gynnar inte oss att vara med där.
Den stora anledningen till nej-sidans seger är EU-hotet mot den isländska fiskeindustrin. Fisk- och industrier inom den marina miljön står för närmare 40 procent av Islands export. Fisket, som en gång gjorde Island till en nation med en relativt hög levnadsstandard, är en del av den isländska folksjälen.
Det isländska fisket är starkt privatiserat och monopoliserat – en handfull familjer äger i princip hela industrin. Oppositionen mot monopoliseringen ökar men industrin sysselsätter också många islänningar som är rädda om sina jobb.
Runt 30.000 personer, en stor del av den arbetsföra befolkningen på ön som har 400.000 invånare, jobbar inom och nära industrin. Många fruktar att fiskeflottor från större EU-länder med Bryssels mandat skulle tillåtas slå ut det isländska fisket.
Det var arbetarna i lantbruket och den stora fiskeindustrin, liksom runt 60 procent av de unga väljarna mellan 18 och 29 år, som grundlade nej-sidans seger.
Islänningarna har lätt att minnas de tre så kallade torskkrigen mellan 1958 och 1976: sedan Island utökat sin fiskegräns till 200 sjömil utanför kusten, fick man kämpa mot en invaderande flotta av brittiska fiskefartyg.
1976 var Sigurbjörn Svavarsson styrman på kustbevakningsfartyget Ægir, ett av de många små isländska fartyg där sjömännen bedrev gerillakrig mot den brittiska flottan: de klippte av britternas trålar, gäckade den kungliga flottans krigsfartyg och lyckades också hålla britterna borta från isländska vatten.
I lördags var Svavarsson en av dem som röstade nej:
– Jag känner mig rädd att vi kan förlora kontrollen över det vi kämpat för, sade Svavarsson till nyhetsbyrån Reuters.
Omröstningen handlade till sist om Islands oberoende från klåfingriga EU-byråkrater. Islands Socialistparti (Sósíalistaflokkur Íslands) var en del av motståndet. I ett uttalande före omröstningen förde partiet fram också hotet mot den inhemska livsmedelsproduktionen, och konstaterade att ”isländskt jordbruk verkar under helt andra villkor än jordbruket på det europeiska fastlandet. Tullskydd och en oberoende jordbrukspolitik är nödvändiga verktyg för att skydda den inhemska produktionen, landets befolkning och nationens förmåga att försörja sig”.
Nejsidan samlade 52,8 procent av rösterna mot ja-sidans 47,2 procent. Valdeltagandet på 82,5 procent är det högsta i en folkomröstning på Island sedan den om självständighet 1944.
Sannolikt hade nejsidan vunnit större om inte USA-presidenten Donald Trump skrämt upp väljare med sina hot mot Grönland – i ett tal i januari förväxlade Trump flera gånger Grönland med Island. Omröstningen var också tidigarelagd ett år just på grund av Trumps hot mot Grönland.
Det islänningarna sagt nej till är fortsatta samtal om ett fullt medlemsskap i EU:s tullunion och på sikt också i Euro-zonen. Island är redan en del av EU:s inre marknad och den gränsfria Schengenzonen.
TITLE: Island säger nej till EU – igen DESCRIPTION: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i […] CONTENT: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i Áfram Island (ung. Fram för Island) arrangerade på Austurvöllurtorget i centrala Reykjavik. – Vi litar inte på EU, det gynnar inte oss att vara med där. Den stora anledningen till nej-sidans seger är EU-hotet mot den isländska fiskeindustrin. Fisk- och industrier inom den marina miljön står för närmare 40 procent av Islands export. Fisket, som en gång gjorde Island till en nation med en relativt hög levnadsstandard, är en del av den isländska folksjälen. Det isländska fisket är starkt privatiserat och monopoliserat – en handfull familjer äger i princip hela industrin. Oppositionen mot monopoliseringen ökar men industrin sysselsätter också många islänningar som är rädda om sina jobb. Runt 30.000 personer, en stor del av den arbetsföra befolkningen på ön som har 400.000 invånare, jobbar inom och nära industrin. Många fruktar att fiskeflottor från större EU-länder med Bryssels mandat skulle tillåtas slå ut det isländska fisket. Det var arbetarna i lantbruket och den stora fiskeindustrin, liksom runt 60 procent av de unga väljarna mellan 18 och 29 år, som grundlade nej-sidans seger. Islänningarna har lätt att minnas de tre så kallade torskkrigen mellan 1958 och 1976: sedan Island utökat sin fiskegräns till 200 sjömil utanför kusten, fick man kämpa mot en invaderande flotta av brittiska fiskefartyg. 1976 var Sigurbjörn Svavarsson styrman på kustbevakningsfartyget Ægir, ett av de många små isländska fartyg där sjömännen bedrev gerillakrig mot den brittiska flottan: de klippte av britternas trålar, gäckade den kungliga flottans krigsfartyg och lyckades också hålla britterna borta från isländska vatten. I lördags var Svavarsson en av dem som röstade nej: – Jag känner mig rädd att vi kan förlora kontrollen över det vi kämpat för, sade Svavarsson till nyhetsbyrån Reuters. Omröstningen handlade till sist om Islands oberoende från klåfingriga EU-byråkrater. Islands Socialistparti (Sósíalistaflokkur Íslands) var en del av motståndet. I ett uttalande före omröstningen förde partiet fram också hotet mot den inhemska livsmedelsproduktionen, och konstaterade att ”isländskt jordbruk verkar under helt andra villkor än jordbruket på det europeiska fastlandet. Tullskydd och en oberoende jordbrukspolitik är nödvändiga verktyg för att skydda den inhemska produktionen, landets befolkning och nationens förmåga att försörja sig”. Nejsidan samlade 52,8 procent av rösterna mot ja-sidans 47,2 procent. Valdeltagandet på 82,5 procent är det högsta i en folkomröstning på Island sedan den om självständighet 1944. Sannolikt hade nejsidan vunnit större om inte USA-presidenten Donald Trump skrämt upp väljare med sina hot mot Grönland – i ett tal i januari förväxlade Trump flera gånger Grönland med Island. Omröstningen var också tidigarelagd ett år just på grund av Trumps hot mot Grönland. Det islänningarna sagt nej till är fortsatta samtal om ett fullt medlemsskap i EU:s tullunion och på sikt också i Euro-zonen. Island är redan en del av EU:s inre marknad och den gränsfria Schengenzonen.
TITLE: Island säger nej till EU DESCRIPTION: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i […] CONTENT: Det firades rejält i Reykjavik på lördagskvällen när det stod klart att islänningarna sagt nej till att återuppta de förhandlingar om medlemskap i EU som pausades 2013. – Vi behöver inte EU, vi sköter oss själva och klarar oss bra, sade ett äldre par till Proletären i samband med det sista valmötet som EU-motståndarna i Áfram Island (ung. Fram för Island) arrangerade på Austurvöllurtorget i centrala Reykjavik. – Vi litar inte på EU, det gynnar inte oss att vara med där. Den stora anledningen till nej-sidans seger är EU-hotet mot den isländska fiskeindustrin. Fisk- och industrier inom den marina miljön står för närmare 40 procent av Islands export. Fisket, som en gång gjorde Island till en nation med en relativt hög levnadsstandard, är en del av den isländska folksjälen. Det isländska fisket är starkt privatiserat och monopoliserat – en handfull familjer äger i princip hela industrin. Oppositionen mot monopoliseringen ökar men industrin sysselsätter också många islänningar som är rädda om sina jobb. Runt 30.000 personer, en stor del av den arbetsföra befolkningen på ön som har 400.000 invånare, jobbar inom och nära industrin. Många fruktar att fiskeflottor från större EU-länder med Bryssels mandat skulle tillåtas slå ut det isländska fisket. Det var arbetarna i lantbruket och den stora fiskeindustrin, liksom runt 60 procent av de unga väljarna mellan 18 och 29 år, som grundlade nej-sidans seger. Islänningarna har lätt att minnas de tre så kallade torskkrigen mellan 1958 och 1976: sedan Island utökat sin fiskegräns till 200 sjömil utanför kusten, fick man kämpa mot en invaderande flotta av brittiska fiskefartyg. 1976 var Sigurbjörn Svavarsson styrman på kustbevakningsfartyget Ægir, ett av de många små isländska fartyg där sjömännen bedrev gerillakrig mot den brittiska flottan: de klippte av britternas trålar, gäckade den kungliga flottans krigsfartyg och lyckades också hålla britterna borta från isländska vatten. I lördags var Svavarsson en av dem som röstade nej: – Jag känner mig rädd att vi kan förlora kontrollen över det vi kämpat för, sade Svavarsson till nyhetsbyrån Reuters. Omröstningen handlade till sist om Islands oberoende från klåfingriga EU-byråkrater. Islands Socialistparti (Sósíalistaflokkur Íslands) var en del av motståndet. I ett uttalande före omröstningen förde partiet fram också hotet mot den inhemska livsmedelsproduktionen, och konstaterade att ”isländskt jordbruk verkar under helt andra villkor än jordbruket på det europeiska fastlandet. Tullskydd och en oberoende jordbrukspolitik är nödvändiga verktyg för att skydda den inhemska produktionen, landets befolkning och nationens förmåga att försörja sig”. Nejsidan samlade 52,8 procent av rösterna mot ja-sidans 47,2 procent. Valdeltagandet på 82,5 procent är det högsta i en folkomröstning på Island sedan den om självständighet 1944. Sannolikt hade nej-sidan vunnit större om inte USA-presidenten Donald Trump skrämt upp väljare med sina hot mot Grönland – i ett tal i januari förväxlade Trump flera gånger Grönland med Island. Omröstningen var också tidigarelagd ett år just på grund av Trumps hot mot Grönland. Det islänningarna sagt nej till är fortsatta samtal om ett fullt medlemsskap i EU:s tullunion och på sikt också i eurozonen. Island är redan en del av EU:s inre marknad och den gränsfria Schengenzonen.
I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson, psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson, psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
TITLE: Bergfeldts adhd-program uppfyller läkemedelsindustrins våtaste drömmar DESCRIPTION: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson är psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen. CONTENT: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson är psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
TITLE: Bergfeldts adhd-program uppfyller läkemedelsindustrins våtaste drömmar DESCRIPTION: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson, psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen. CONTENT: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson, psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson är psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson är psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
TITLE: Bergfeldts adhd-program uppfyller läkemedelsindustrins våtaste drömmar DESCRIPTION: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson är psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen. CONTENT: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson är psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
TITLE: Bergfeldts adhd-program uppfyller läkemedelsindustrins våtaste drömmar DESCRIPTION: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson, psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen. CONTENT: I Carina Bergfeldts program på SVT görs adhd till ett tillstånd som finns i kroppen. Poddarna Isa Östling och Tilda Törnqvists uppmanar fler att fixa en diagnos och få utskrivet medicin. Tillsammans uppfyller de utrednings- och läkemedelsindustrins våtaste drömmar, skriver Johan Bengtsson, psykiater och forskare. Hans råd är att kika på USA, som ligger ett decennium år före oss i adhd-utvecklingen.
Augusti månads mest lästa artiklar och krönikor på Magasinet Para§raf. Läs bland annat om statsministerns lögner och om varför en viss mängdrabatt vid straffbestämning faktiskt är logisk.
Augusti månads mest lästa artiklar och krönikor på Magasinet Para§raf. Läs bland annat om statsministerns lögner och om varför en viss mängdrabatt vid straffbestämning faktiskt är logisk.
Stor studie: Östersjön återhämtar sig inte
Stor studie: Östersjön återhämtar sig inte