En mer redaktionell vy: AI-analyser först som bakgrundsläsning, därefter kategorins artiklar presenterade som i en nyhetsöversikt med versionshistorik kvar.
När valrörelsen började var Nooshi Dadgostar jagad. Nu har hon vittring på S-väljare som fruktar en högersväng. Och löftena är många. Ett är att slåss i frågan som försvann. – Det går inte längre att säga att det här är omöjligt, säger V-ledaren.
När valrörelsen började var Nooshi Dadgostar jagad. Nu har hon vittring på S-väljare som fruktar en högersväng. Och löftena är många. Ett är att slåss i frågan som försvann. – Det går inte längre att säga att det här är omöjligt, säger V-ledaren.
TITLE: Dadgostars löfte: ”Det kommer bli billigare att leva” DESCRIPTION: När valrörelsen började var Nooshi Dadgostar jagad. Nu har hon vittring på S-väljare som fruktar en högersväng. Och löftena är många. Ett är att slåss i frågan som försvann. – Det går inte längre att säga att det här är omöjligt, säger V-ledaren. CONTENT: När valrörelsen började var Nooshi Dadgostar jagad. Nu har hon vittring på S-väljare som fruktar en högersväng. Och löftena är många. Ett är att slåss i frågan som försvann. – Det går inte längre att säga att det här är omöjligt, säger V-ledaren.
TITLE: Dadgostar: Inte träffat en enda som vill samarbeta med KD DESCRIPTION: När valrörelsen började var Nooshi Dadgostar jagad. Nu har hon vittring på S-väljare som fruktar en högersväng. Och löftena är många. Ett är att slåss i frågan som försvann. – Det går inte längre att säga att det här är omöjligt, säger V-ledaren. CONTENT: När valrörelsen började var Nooshi Dadgostar jagad. Nu har hon vittring på S-väljare som fruktar en högersväng. Och löftena är många. Ett är att slåss i frågan som försvann. – Det går inte längre att säga att det här är omöjligt, säger V-ledaren.
Av Ellen Ekman
Av Ellen Ekman
EU? Nei, takk!
EU? Nei, takk!
Online posts claimed ships were stuck at the entrance of the Welland Canal, which connects Lake Ontario to Lake Erie.
Online posts claimed ships were stuck at the entrance of the Welland Canal, which connects Lake Ontario to Lake Erie.
Bridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna.
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.”
Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt.
Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt.
– För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben.
Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken.
Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus.
– Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet.
Berit Gustafsson
Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark.
Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag.
Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm.
Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost.
Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge.
– Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma.
– Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen.
Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga.
Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan.
Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt.
En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge.
När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna.
– Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen.
Själv önskar hon sig en mittenregering:
– Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna.
Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar.
– Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han.
Lennart Axelsson
Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg:
– Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding.
Vad avgör när du röstar?
– Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller.
Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre.
– Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så.
På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon:
– Jag vill ha ren ärlighet.
Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då.
– Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson.
Varför är de flesta moderater tror du?
– Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare.
Text & bild: Elsa Persson
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Till höger: Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt.
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.”
Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt.
Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt.
– För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben.
Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken.
Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus.
– Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet.
Berit Gustafsson
Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark.
Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag.
Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm.
Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost.
Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge.
– Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma.
– Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen.
Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga.
Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan.
Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt.
En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge.
När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna.
– Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen.
Själv önskar hon sig en mittenregering:
– Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna.
Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar.
– Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han.
Lennart Axelsson
Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg:
– Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding.
Vad avgör när du röstar?
– Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller.
Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre.
– Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så.
På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon:
– Jag vill ha ren ärlighet.
Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då.
– Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson.
Varför är de flesta moderater tror du?
– Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare.
Text & bild: Elsa Persson
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Till höger: Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt.
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.”
Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt.
Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt.
– För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben.
Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken.
Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus.
– Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet.
Berit Gustafsson
Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark.
Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag.
Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm.
Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost.
Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge.
– Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma.
– Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen.
Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga.
Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan.
Till höger: Gunilla Jägenfeldt.
En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge.
När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna.
– Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen.
Själv önskar hon sig en mittenregering:
– Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna.
Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar.
– Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han.
Lennart Axelsson
Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg:
– Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding.
Vad avgör när du röstar?
– Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller.
Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre.
– Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så.
På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon:
– Jag vill ha ren ärlighet.
Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då.
– Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson.
Varför är de flesta moderater tror du?
– Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare.
Text & bild: Elsa Persson
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Till höger: Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk.
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Och nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften.
Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika.
Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs.
Fyra år har räckt för att börja rasera det.
Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder.
Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts.
Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”.
Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap.
Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig.
Vi föreslår tre saker:
Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda.
Återställ enprocentsmålet.
Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete.
Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar.
Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom:
Sara Kukka Salam, ordförande
Rafael Waters, vice ordförande
Azra Muranovic, riksdagsledamot (S)
Johan Büser, riksdagsledamot (S)
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Om nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserar Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Och nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserat Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk.
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Om nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften.
Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika.
Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs.
Fyra år har räckt för att börja rasera det.
Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder.
Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts.
Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”.
Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap.
Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig.
Vi föreslår tre saker:
Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda.
Återställ enprocentsmålet.
Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete.
Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar.
Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom:
Sara Kukka Salam, ordförande
Rafael Waters, vice ordförande
Azra Muranovic, riksdagsledamot (S)
Johan Büser, riksdagsledamot (S)
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Om nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserar Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Och nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserat Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
AI gör att vi behöver folkbildningen mer, inte mindre.
Inlägget Folkbildningens starkaste argument ligger framför oss dök först upp på Dagens Arena.
I en framtid där AI förändrar arbetets plats i våra liv kan folkhögskolan visa sig vara en institution vi behöver mer, inte mindre.
I somras publicerade ABF:s ordförande Tomas Eneroth och ett 30-tal debattörer ett upprop i Aftonbladet, där de försvarade folkbildningen som demokratins immunförsvar. De har rätt. När människor får färre platser att mötas, organisera sig och bilda sig tillsammans blir demokratin svagare.
Men de argumenterar utifrån det samhälle vi riskerar att förlora. Folkbildningens kanske starkaste existensberättigande kan i själva verket ligga i det samhälle vi håller på att skapa.
För att se det behöver vi för ett ögonblick lämna statsbidragen, Tidöavtalet och demokratins tillbakagång och rikta blicken mot en helt annan diskussion: artificiell intelligens.
Filosofen Nick Bostrom ställer i boken Deep Utopia frågan vad som händer om den tekniska utvecklingen faktiskt lyckas. Inte om AI tar makten eller utplånar mänskligheten, utan om den blir så kapabel att den kan utföra allt fler av de uppgifter som i dag kräver människor.
Att arbetet förändras är ingen naturkraft: tekniken införs av någon, och vinsterna tillfaller någon. Hur de fördelas blir en stor politisk fråga. Men även om vi löser den återstår en annan.
Under lång tid har arbetet burit en stor del av våra liv. Det ger försörjning, men också identitet, status, sammanhang och känslan av att behövas. Vårt utbildningssystem är i hög grad byggt kring samma idé: vi utbildar oss för att kunna göra nytta – på arbetsmarknaden, i ekonomin och i samhället.
När AI nu blir bättre på att skriva, analysera, programmera, diagnostisera och lösa allt fler kognitiva uppgifter är det vanligaste svaret att utbildningen måste anpassas till framtidens arbetsmarknad. Det är rimligt, men det skjuter också den större frågan framför oss.
Vad händer om människans konkurrensfördel inte längre är att hon kan producera sådant som maskinen inte kan? Vad bygger vi då våra liv kring?
Början till ett svar finns redan på svenska folkhögskolor.
När folkhögskolan fungerar som bäst pågår där något som är svårt att fånga i termer av utbildningsresultat. Människor läser, samtalar, skapar musik och konst, organiserar projekt, prövar tankar, lagar mat, arbetar med händerna, lär känna andra och ibland sig själva.
Skillnaden är inte alltid vad som görs – mycket av det pågår också i högre utbildning. Skillnaden är att det inte behöver leda vidare för att räknas. Visst finns där också målet att komma vidare till arbete eller högre studier. För många deltagare är det avgörande. Men det är långt ifrån hela berättelsen.
Folkhögskolan bär på en annan och i dag nästan radikal idé om utbildning: människan behöver inte bara bli användbar. Hon behöver få bli till.
Det går knappast att mäta i produktivitet, men kanske är det just den sortens bildning som kommer att bli viktigare. Om AI på allvar förändrar arbetslivet kommer problemet inte bara vara hur människor ska försörja sig. På försörjningsproblemet går det åtminstone i teorin att föreställa sig politiska lösningar.
Den svårare frågan kan bli vad vi ska göra med våra dagar. Vad gör vi med friheten när vi inte längre behöver ägna lika mycket av livet åt att producera? Var finner vi gemenskap när arbetsplatsen betyder mindre? Vad är värt att lära sig om kunskapen inte måste löna sig?
Det är frågor som ekonomin är ganska dålig på att besvara, men som folkbildningen har arbetat med länge. Inte genom att erbjuda en färdig livsfilosofi, utan genom att skapa platser där människor tillsammans kan göra sådant vars värde inte alltid går att räkna hem: lära sig, skapa, reflektera, samtala, organisera sig, fördjupa ett intresse och ingå i en gemenskap.
Den friheten kommer förstås inte att fördelas jämnt. Vissa kan få allt större delar av sitt arbete utförda av maskiner, medan andra fortfarande städar, vårdar, bygger och bär. Frihet från arbete är inte samma sak som frihet från slit.
Just därför är tillgången till bildning också en fördelningsfråga. Folkbildningen växte fram ur idén att bildning inte skulle vara förbehållen ett fåtal. Den uppgiften försvinner inte.
Det betyder förstås inte att svensk folkbildning är någon postindustriell utopi. Folkhögskolor och studieförbund kan vara tröga institutioner precis som alla andra, och gemenskap uppstår inte bara för att människor placeras i samma rum. Men formerna finns där och kan visa sig mer framtidsorienterade än vi anar.
Därför finns också något märkligt i samtidens krav på att folkbildningen ständigt ska bevisa sin nytta. Hur många kommer i arbete? Hur många går vidare till studier? Vilka mätbara effekter uppstår?
Självklart ska offentliga pengar följas upp. Men vi bör vara försiktiga med vilken människosyn som smyger sig in i själva frågan. För vi kan vara på väg mot ett samhälle där ekonomisk användbarhet blir en allt sämre grund för människors identitet och känsla av mening. Och just då pressar vi en av de institutioner som fortfarande bär på en bredare idé om bildning att legitimera sig genom nytta.
Industrisamhället organiserade stora delar av livet kring arbetet. Välfärdsstaten byggde institutioner för utbildning, vård och trygghet. Ett samhälle där tekniken gör allt mer av det produktiva arbetet åt oss kan behöva något annat också: institutioner för bildning, gemenskap och skapande. Där skulle folkhögskolan kunna vara en framtidsverkstad.
Vi kanske inte bara monterar ned en institution från det förflutna. Vi kan vara på väg att montera ned en institution som vi ännu inte har förstått att vi kommer att behöva mer än någonsin.
Johan Lindahl, strategisk rådgivare och blivande folkhögskollärare
Inlägget Folkbildningens starkaste argument ligger framför oss dök först upp på Dagens Arena.