Tornevall Networks

TITLE:
Kinas oljemysterium gör det än mer akut att ställa om

DESCRIPTION:
Sverige måste fasa ut fossila bränslen - för vår säkerhet.

Inlägget Kinas oljemysterium gör det än mer akut att ställa om dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Kinas minskade oljeinköp visar att den som kontrollerar efterfrågan på olja kan påverka världsekonomin nästan lika mycket som den som kontrollerar utbudet. Sverige och Europa behöver fasa ut fossila bränslen för att värna vår säkerhet och möjlighet till självbestämmande, skriver Annie Ross från Reformisterna.

När Hormuzsundet stängdes tidigare i år på grund av kriget mellan USA och Iran var prognoserna tydliga. En femtedel av världens oljehandel passerar genom sundet. När flödet stoppades skulle oljepriset explodera. Analytiker gissade på 150 eller rent av 200 dollar per fat. En historisk energikris stod för dörren.

Men det hände inte. Varför?

I stället har världen bevittnat ett energipolitiskt mysterium. Trots den största störningen på oljemarknaden på decennier steg priserna mindre än väntat. Analytikerna har förbryllat sökt efter svaret.

Förklaringen visar sig vara: Kina.

Kina minskade oljeinköp

Världens största oljeimportör har drastiskt minskat sina oljeinköp, samtidigt som de lyckats hålla ekonomin igång utan några synliga tecken på energikris. Ingen vet ännu riktigt hur eller varför Kina gjort detta, eller hur länge det kan vara. Men en slutsats går redan att dra: Kinas agerande har blivit en av de viktigaste faktorerna bakom det globala oljepriset. De kan utöva ännu större makt över den globala fossilekonomin än vi trott.

Detta är ytterligare en varningsklocka som borde få Sveriges och Europas ledare att fasa ut fossila bränslen ännu fortare – utöver en rekordhet europeisk sommar som lett till förlorade skördar, överdödlighet och brända skogar.

Under lång tid har vi betraktat oljepriset som något som främst styrs av producenterna. OPEC fattar beslut. Krig bryter ut i Mellanöstern. Oljebolag eller mullorna i Teheran öppnar eller stänger kranarna.

Men Kinas agerande visar att den som kontrollerar en så stor efterfrågan också kan påverka marknaden i enorm omfattning.

Sverige djupt beroende av olja

Samtidigt är Sverige och Europa fortfarande djupt beroende av en råvara vars pris avgörs av beslut som fattas långt bortom vår demokratiska kontroll. År 2022 lärde vi oss den hårda vägen vad beroendet av rysk energi innebär. Nu ser vi att vår ekonomi även kan påverkas av kinesiska beslut som vi varken kan förutse eller påverka. TIllsammans kan Ryssland, Iran och Kina utöva stor kontroll över den globala ekonomin.

Varje gång oljepriset stiger ökar kostnaderna för transporter, industri, livsmedel och hushåll. Inflationen drivs upp. Företagens konkurrenskraft pressas tillbaka. Politiska konflikter i andra delar av världen blir plötsligt svenska problem.

Nu ökar oljepriset igen globalt eftersom Iran fortsätter att blockera Hormuzsundet och kriget fortsätter. Kriget i Ukraina har förstört raffinaderier vilket höjer dieselpriset. Hur länge Kina kan och vill hålla nere sin efterfrågan vet vi inte – kinesiska köpare har nu börjat importera igen. Och den kraftigt minskade produktionskapaciteten i världen kvarstår. Energikrisen är inte över.

Att ställa om ökar vår självständighet

Det kinesiska oljemysteriet visar något nytt: den som kontrollerar efterfrågan på olja kan påverka världsekonomin nästan lika mycket som den som kontrollerar utbudet. Sverige och Europa har ingen möjlighet att styra Rysslands, Irans eller Kinas beslut. Men vi kan styra vår egen energianvändning.

Utfasningen av fossila bränslen är inte längre bara en klimatfråga. Klimatomställningen är tätt sammanhängande med vår ekonomiska självständighet och nationella säkerhet.

Varje elbil som ersätter en bensinbil minskar vårt beroende av den globala oljemarknaden. Varje industriprocess som elektrifieras gör Europa mindre utsatt för geopolitiska chocker. Varje investering i biogas, vindkraft, solenergi och fossilfri elproduktion minskar möjligheten för externa aktörer att indirekt påverka europeisk inflation, konkurrenskraft och levnadsstandard.

Sverige och Europa måste så snabbt som möjligt fasa ut fossila bränslen. Det är avgörande för vår trygghet och frihet. Tidöpartiernas misslyckade klimat- och energipolitik måste bytas ut mot en kraftfull, rättvis och strukturell klimatomställning ledd av socialdemokratin.

 

Annie Ross (S), ordförande S-föreningen Reformisterna och riksdagskandidat Socialdemokraterna Stockholm (plats 14)

Inlägget Kinas oljemysterium gör det än mer akut att ställa om dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Kinas oljemysterium gör det än mer akut att ställa om

DESCRIPTION:
Sverige måste fasa ut fossila bränslen – för vår säkerhet.

Inlägget Kinas oljemysterium gör det än mer akut att ställa om dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Kinas minskade oljeinköp visar att den som kontrollerar efterfrågan på olja kan påverka världsekonomin nästan lika mycket som den som kontrollerar utbudet. Sverige och Europa behöver fasa ut fossila bränslen för att värna vår säkerhet och möjlighet till självbestämmande, skriver Annie Ross från Reformisterna.

När Hormuzsundet stängdes tidigare i år på grund av kriget mellan USA och Iran var prognoserna tydliga. En femtedel av världens oljehandel passerar genom sundet. När flödet stoppades skulle oljepriset explodera. Analytiker gissade på 150 eller rent av 200 dollar per fat. En historisk energikris stod för dörren.

Men det hände inte. Varför?

I stället har världen bevittnat ett energipolitiskt mysterium. Trots den största störningen på oljemarknaden på decennier steg priserna mindre än väntat. Analytikerna har förbryllat sökt efter svaret.

Förklaringen visar sig vara: Kina.

Kina minskade oljeinköp

Världens största oljeimportör har drastiskt minskat sina oljeinköp, samtidigt som de lyckats hålla ekonomin igång utan några synliga tecken på energikris. Ingen vet ännu riktigt hur eller varför Kina gjort detta, eller hur länge det kan vara. Men en slutsats går redan att dra: Kinas agerande har blivit en av de viktigaste faktorerna bakom det globala oljepriset. De kan utöva ännu större makt över den globala fossilekonomin än vi trott.

Detta är ytterligare en varningsklocka som borde få Sveriges och Europas ledare att fasa ut fossila bränslen ännu fortare – utöver en rekordhet europeisk sommar som lett till förlorade skördar, överdödlighet och brända skogar.

Under lång tid har vi betraktat oljepriset som något som främst styrs av producenterna. OPEC fattar beslut. Krig bryter ut i Mellanöstern. Oljebolag eller mullorna i Teheran öppnar eller stänger kranarna.

Men Kinas agerande visar att den som kontrollerar en så stor efterfrågan också kan påverka marknaden i enorm omfattning.

Sverige djupt beroende av olja

Samtidigt är Sverige och Europa fortfarande djupt beroende av en råvara vars pris avgörs av beslut som fattas långt bortom vår demokratiska kontroll. År 2022 lärde vi oss den hårda vägen vad beroendet av rysk energi innebär. Nu ser vi att vår ekonomi även kan påverkas av kinesiska beslut som vi varken kan förutse eller påverka. Tillsammans kan Ryssland, Iran och Kina utöva stor kontroll över den globala ekonomin.

Varje gång oljepriset stiger ökar kostnaderna för transporter, industri, livsmedel och hushåll. Inflationen drivs upp. Företagens konkurrenskraft pressas tillbaka. Politiska konflikter i andra delar av världen blir plötsligt svenska problem.

Nu ökar oljepriset igen globalt eftersom Iran fortsätter att blockera Hormuzsundet och kriget fortsätter. Kriget i Ukraina har förstört raffinaderier vilket höjer dieselpriset. Hur länge Kina kan och vill hålla nere sin efterfrågan vet vi inte – kinesiska köpare har nu börjat importera igen. Och den kraftigt minskade produktionskapaciteten i världen kvarstår. Energikrisen är inte över.

Att ställa om ökar vår självständighet

Det kinesiska oljemysteriet visar något nytt: den som kontrollerar efterfrågan på olja kan påverka världsekonomin nästan lika mycket som den som kontrollerar utbudet. Sverige och Europa har ingen möjlighet att styra Rysslands, Irans eller Kinas beslut. Men vi kan styra vår egen energianvändning.

Utfasningen av fossila bränslen är inte längre bara en klimatfråga. Klimatomställningen är tätt sammanhängande med vår ekonomiska självständighet och nationella säkerhet.

Varje elbil som ersätter en bensinbil minskar vårt beroende av den globala oljemarknaden. Varje industriprocess som elektrifieras gör Europa mindre utsatt för geopolitiska chocker. Varje investering i biogas, vindkraft, solenergi och fossilfri elproduktion minskar möjligheten för externa aktörer att indirekt påverka europeisk inflation, konkurrenskraft och levnadsstandard.

Sverige och Europa måste så snabbt som möjligt fasa ut fossila bränslen. Det är avgörande för vår trygghet och frihet. Tidöpartiernas misslyckade klimat- och energipolitik måste bytas ut mot en kraftfull, rättvis och strukturell klimatomställning ledd av socialdemokratin.

 

Annie Ross (S), ordförande S-föreningen Reformisterna och riksdagskandidat Socialdemokraterna Stockholm (plats 14)

Inlägget Kinas oljemysterium gör det än mer akut att ställa om dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
“Jag vill inte recensera public service”

DESCRIPTION:
Malin Danielsson tror det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik.

Inlägget “Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Liberalerna vill göra ett kulturlyft med mer offentliga pengar, samtidigt som partiet vill locka mer privat kapital till kulturen. Kulturpolitiska talespersonen Malin Danielsson försvarar också partiets samarbete med Sverigedemokraterna och säger att det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik – så länge principen om armlängds avstånd hålls. 

Vilka är de tre viktigaste kulturpolitiska frågorna för Liberalerna?

– Först och främst vill vi ha ett kulturlyft under den kommande mandatperioden. Vi behöver satsa mer på kulturen och se till att den blir tillgänglig för fler, inte minst barn och unga. Det är ett av våra vallöften.

Det andra är biblioteken. Där har vi specificerat en satsning på 250 miljoner kronor till framför allt folkbiblioteken. De behöver utvecklingsbidrag för att kunna stärka sin verksamhet i hela landet. Vi ser det som nästa steg efter den satsning vi har gjort på skolbiblioteken och riktiga böcker i skolan.

Det tredje är folkbildningen. Där vill vi satsa på folkbildningen och studieförbunden i synnerhet.

Där har ni ju svängt, om man ser till folkbildningen. Det har skett stora neddragningar under den här mandatperioden. Vad kommer det sig att ni har ändrat uppfattning?

– Egentligen har vi tyckt att folkbildningen ska ha pengar hela vägen, så vi har väl egentligen inte svängt i vår politik. Men under den här mandatperioden har vi gjort en omprioritering. Det handlar om läskrisen i svensk skola.

Vi behövde dels säkerställa att alla skolor har ett skolbibliotek, dels att barnen har riktiga böcker. Vi tror att det är en ödesfråga för bildningen i framtiden. När resurserna inte var obegränsade gjorde vi den här omprioriteringen.

Men studieförbunden har legat oss varmt om hjärtat hela vägen.

Kommer ni att få med er Moderaterna och Sverigedemokraterna på en sådan satsning? Studieförbunden ligger kanske inte riktigt lika varmt om deras hjärtan.

– Det är en fråga som vi har förhandlat in i Sverigelöftet som vi gjort tillsammans med Sverigedemokraterna. Vi vill ha en satsning på studieförbunden och det har de också gått med på.

Det tänker vi att de hedrar när vi sätter oss vid förhandlingsbordet efter valet.

Ni säger att ni vill göra ett kulturlyft. Vill ni därmed ge mer pengar till kulturen från den offentliga kassan, eller vill ni framför allt stimulera privata pengar?

– Vi vill både och. Vi ser att man behöver en stabil offentlig finansiering av kulturen för att säkerställa tillgång till kultur i hela landet, utifrån ett individperspektiv.

Men vi ser också att vi i framtiden kommer att ha det tuffare med de offentliga resurserna. Därför tror vi att det är viktigt att skapa bra förutsättningar för privat kapital att förstärka den offentliga grundplattan.

Vi har inte formulerat exakt hur det ska ske. Det kan gå genom kultursamverkansmodellen, riktade satsningar eller någonting helt annat.

Det är lite spännande med den utredning som kom nu, som ändå pekar på att det finns privat kapital som kan satsas på kultur och kanske framför allt långsiktigt bygga upp någonting. Det är ingen quick fix i morgon. Men det krävs en satsning från det offentliga också. Där någonstans tror jag att vi behöver hitta den: Hur kan vi från det offentliga satsa och samtidigt skapa incitament för privata aktörer att satsa, så att den totala kakan blir större? Det är ju målsättningen – att vi ska kunna få mer fri kultur.

Men det är alltså mer pengar från det offentliga som är Liberalernas utgångspunkt?

– Ja, mer pengar från det offentliga.

Varför är kulturpolitik viktigt?

– Från vår synpunkt handlar det om utbildning och bildning. Någonstans handlar det om att skapa möjligheter för människor att kunna tänka, känna, upptäcka och leva fritt.

Liksom kunskapen som kommer i skolan och bildningen du kan få när du läser böcker, så är kulturupplevelser i stort viktiga för att man som människa ska kunna sätta sig in i andras perspektiv, förstå sig själv och förstå sin omvärld. Ur ett liberalt utvecklingsperspektiv är det viktigt.

Sedan ser vi vad som händer i Ukraina, där Ryssland verkligen attackerar kulturella institutioner, språk och bibliotek. Det handlar någonstans om vilka vi är också. Därför är det viktigt både med vårt kulturarv och med den kultur som skapas nu och som visar vilka vi är i dag och speglar vår samtid.

För oss handlar det mycket om individens frihet. Men också om den samhörighet vi har genom kulturen och genom att kulturen beskriver oss här och nu.

Traditionellt har Liberalerna och Sverigedemokraterna ganska olika syn på vad kulturen ska vara till för. Ni ser kanske ett frihets- och mångfaldsperspektiv, medan SD vill satsa mer på svensk historia och kulturarv. Går det ihop?

– Vi har väldigt olika utgångspunkter. För oss handlar det om att individen själv ska kunna välja vilken väg man tar. Vi ska inte diktera att det här är den rätta kulturen. Går det att förena? Så länge vi håller principen om armlängds avstånd gör det ju det. Vi kan komma överens om att hitta mer pengar till kulturen om vi inte säger exakt hur de ska användas.

Men börjar man tulla på den principen, då är det svårt. Hittills har vi klarat den balansen och kunnat hålla det.

Från Sverigedemokraterna finns det ibland, inte minst i retoriken om public service, en tendens att tulla på principen. Men man har väl inte gjort det i praktiken.

Hur ser ni på utvecklingen av public service? Vilken sorts public service vill ni se?

– Vi tycker att det är jättebra att vi nu har en överenskommelse och ett sändningstillstånd på åtta år för public service, där det är ett fortsatt brett och fritt uppdrag.

Det är faktiskt mer pengar till public service under de kommande åren än vad det har varit tidigare, även om det inte alltid låter så i debatten. Det har funnits en debatt där man velat ha ett avsmalnat public service, och så har det inte blivit. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi landade i det här sändningstillståndet.

Vi tycker att public service gör ett otroligt viktigt jobb. Inte bara ur redaktionell synpunkt och sådant som man gärna pratar om i de här tiderna, utan också i det här att skapa gemensamma referenspunkter.

Jag träffade någon som sa det så väl: När man kommer ny till Sverige försöker man hitta referenspunkterna. Vad ska man prata om på arbetsplatsen eller i skolan? Och så tittar man på Mello och vet vad man ska prata om.

Det finns någonting i det också, den där lägerelden någonstans som skapar en gemenskap och ett vi som också är viktigt. Och den här bredden, att hela befolkningen syns på olika sätt i public service.

Vi är nöjda med överenskommelsen. Sedan vill vi gärna se högre ersättning för markkostnaderna. Vi tycker inte att det enbart är public service som ska stå för det.

Så ni tycker inte att public service är vänstervridet?

– Nej, vi recenserar inte public service på det sättet. Vi upprätthåller armlängds avstånd. Det finns ingen anledning för oss att ha åsikter om innehållet i public service.

Jesper Bengtsson

Intervjun är del fem i en serie om partiernas kulturpolitik.

Inlägget “Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
”Jag vill inte recensera public service”

DESCRIPTION:
Malin Danielsson tror det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik.

Inlägget ”Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Liberalerna vill göra ett kulturlyft med mer offentliga pengar, samtidigt som partiet vill locka mer privat kapital till kulturen. Kulturpolitiska talespersonen Malin Danielsson försvarar också partiets samarbete med Sverigedemokraterna och säger att det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik – så länge principen om armlängds avstånd hålls. 

Vilka är de tre viktigaste kulturpolitiska frågorna för Liberalerna?

– Först och främst vill vi ha ett kulturlyft under den kommande mandatperioden. Vi behöver satsa mer på kulturen och se till att den blir tillgänglig för fler, inte minst barn och unga. Det är ett av våra vallöften.

Det andra är biblioteken. Där har vi specificerat en satsning på 250 miljoner kronor till framför allt folkbiblioteken. De behöver utvecklingsbidrag för att kunna stärka sin verksamhet i hela landet. Vi ser det som nästa steg efter den satsning vi har gjort på skolbiblioteken och riktiga böcker i skolan.

Det tredje är folkbildningen. Där vill vi satsa på folkbildningen och studieförbunden i synnerhet.

Där har ni ju svängt, om man ser till folkbildningen. Det har skett stora neddragningar under den här mandatperioden. Vad kommer det sig att ni har ändrat uppfattning?

– Egentligen har vi tyckt att folkbildningen ska ha pengar hela vägen, så vi har väl egentligen inte svängt i vår politik. Men under den här mandatperioden har vi gjort en omprioritering. Det handlar om läskrisen i svensk skola.

Vi behövde dels säkerställa att alla skolor har ett skolbibliotek, dels att barnen har riktiga böcker. Vi tror att det är en ödesfråga för bildningen i framtiden. När resurserna inte var obegränsade gjorde vi den här omprioriteringen.

Men studieförbunden har legat oss varmt om hjärtat hela vägen.

Kommer ni att få med er Moderaterna och Sverigedemokraterna på en sådan satsning? Studieförbunden ligger kanske inte riktigt lika varmt om deras hjärtan.

– Det är en fråga som vi har förhandlat in i Sverigelöftet som vi gjort tillsammans med Sverigedemokraterna. Vi vill ha en satsning på studieförbunden och det har de också gått med på.

Det tänker vi att de hedrar när vi sätter oss vid förhandlingsbordet efter valet.

Ni säger att ni vill göra ett kulturlyft. Vill ni därmed ge mer pengar till kulturen från den offentliga kassan, eller vill ni framför allt stimulera privata pengar?

– Vi vill både och. Vi ser att man behöver en stabil offentlig finansiering av kulturen för att säkerställa tillgång till kultur i hela landet, utifrån ett individperspektiv.

Men vi ser också att vi i framtiden kommer att ha det tuffare med de offentliga resurserna. Därför tror vi att det är viktigt att skapa bra förutsättningar för privat kapital att förstärka den offentliga grundplattan.

Vi har inte formulerat exakt hur det ska ske. Det kan gå genom kultursamverkansmodellen, riktade satsningar eller någonting helt annat.

Det är lite spännande med den utredning som kom nu, som ändå pekar på att det finns privat kapital som kan satsas på kultur och kanske framför allt långsiktigt bygga upp någonting. Det är ingen quick fix i morgon. Men det krävs en satsning från det offentliga också. Där någonstans tror jag att vi behöver hitta den: Hur kan vi från det offentliga satsa och samtidigt skapa incitament för privata aktörer att satsa, så att den totala kakan blir större? Det är ju målsättningen – att vi ska kunna få mer fri kultur.

Men det är alltså mer pengar från det offentliga som är Liberalernas utgångspunkt?

– Ja, mer pengar från det offentliga.

Varför är kulturpolitik viktigt?

– Från vår synpunkt handlar det om utbildning och bildning. Någonstans handlar det om att skapa möjligheter för människor att kunna tänka, känna, upptäcka och leva fritt.

Liksom kunskapen som kommer i skolan och bildningen du kan få när du läser böcker, så är kulturupplevelser i stort viktiga för att man som människa ska kunna sätta sig in i andras perspektiv, förstå sig själv och förstå sin omvärld. Ur ett liberalt utvecklingsperspektiv är det viktigt.

Sedan ser vi vad som händer i Ukraina, där Ryssland verkligen attackerar kulturella institutioner, språk och bibliotek. Det handlar någonstans om vilka vi är också. Därför är det viktigt både med vårt kulturarv och med den kultur som skapas nu och som visar vilka vi är i dag och speglar vår samtid.

För oss handlar det mycket om individens frihet. Men också om den samhörighet vi har genom kulturen och genom att kulturen beskriver oss här och nu.

Traditionellt har Liberalerna och Sverigedemokraterna ganska olika syn på vad kulturen ska vara till för. Ni ser kanske ett frihets- och mångfaldsperspektiv, medan SD vill satsa mer på svensk historia och kulturarv. Går det ihop?

– Vi har väldigt olika utgångspunkter. För oss handlar det om att individen själv ska kunna välja vilken väg man tar. Vi ska inte diktera att det här är den rätta kulturen. Går det att förena? Så länge vi håller principen om armlängds avstånd gör det ju det. Vi kan komma överens om att hitta mer pengar till kulturen om vi inte säger exakt hur de ska användas.

Men börjar man tulla på den principen, då är det svårt. Hittills har vi klarat den balansen och kunnat hålla det.

Från Sverigedemokraterna finns det ibland, inte minst i retoriken om public service, en tendens att tulla på principen. Men man har väl inte gjort det i praktiken.

Hur ser ni på utvecklingen av public service? Vilken sorts public service vill ni se?

– Vi tycker att det är jättebra att vi nu har en överenskommelse och ett sändningstillstånd på åtta år för public service, där det är ett fortsatt brett och fritt uppdrag.

Det är faktiskt mer pengar till public service under de kommande åren än vad det har varit tidigare, även om det inte alltid låter så i debatten. Det har funnits en debatt där man velat ha ett avsmalnat public service, och så har det inte blivit. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi landade i det här sändningstillståndet.

Vi tycker att public service gör ett otroligt viktigt jobb. Inte bara ur redaktionell synpunkt och sådant som man gärna pratar om i de här tiderna, utan också i det här att skapa gemensamma referenspunkter.

Jag träffade någon som sa det så väl: När man kommer ny till Sverige försöker man hitta referenspunkterna. Vad ska man prata om på arbetsplatsen eller i skolan? Och så tittar man på Mello och vet vad man ska prata om.

Det finns någonting i det också, den där lägerelden någonstans som skapar en gemenskap och ett vi som också är viktigt. Och den här bredden, att hela befolkningen syns på olika sätt i public service.

Vi är nöjda med överenskommelsen. Sedan vill vi gärna se högre ersättning för markkostnaderna. Vi tycker inte att det enbart är public service som ska stå för det.

Så ni tycker inte att public service är vänstervridet?

– Nej, vi recenserar inte public service på det sättet. Vi upprätthåller armlängds avstånd. Det finns ingen anledning för oss att ha åsikter om innehållet i public service.

Jesper Bengtsson

Intervjun är del fem i en serie om partiernas kulturpolitik.

Inlägget ”Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
“Jag vill inte recensera public service”

DESCRIPTION:
Malin Danielsson tror det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik.

Inlägget “Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Liberalerna vill göra ett kulturlyft med mer offentliga pengar, samtidigt som partiet vill locka mer privat kapital till kulturen. Kulturpolitiska talespersonen Malin Danielsson försvarar också partiets samarbete med Sverigedemokraterna och säger att det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik – så länge principen om armlängds avstånd hålls. 

Vilka är de tre viktigaste kulturpolitiska frågorna för Liberalerna?

– Först och främst vill vi ha ett kulturlyft under den kommande mandatperioden. Vi behöver satsa mer på kulturen och se till att den blir tillgänglig för fler, inte minst barn och unga. Det är ett av våra vallöften.

Det andra är biblioteken. Där har vi specificerat en satsning på 250 miljoner kronor till framför allt folkbiblioteken. De behöver utvecklingsbidrag för att kunna stärka sin verksamhet i hela landet. Vi ser det som nästa steg efter den satsning vi har gjort på skolbiblioteken och riktiga böcker i skolan.

Det tredje är folkbildningen. Där vill vi satsa på folkbildningen och studieförbunden i synnerhet.

Där har ni ju svängt, om man ser till folkbildningen. Det har skett stora neddragningar under den här mandatperioden. Vad kommer det sig att ni har ändrat uppfattning?

– Egentligen har vi tyckt att folkbildningen ska ha pengar hela vägen, så vi har väl egentligen inte svängt i vår politik. Men under den här mandatperioden har vi gjort en omprioritering. Det handlar om läskrisen i svensk skola.

Vi behövde dels säkerställa att alla skolor har ett skolbibliotek, dels att barnen har riktiga böcker. Vi tror att det är en ödesfråga för bildningen i framtiden. När resurserna inte var obegränsade gjorde vi den här omprioriteringen.

Men studieförbunden har legat oss varmt om hjärtat hela vägen.

Kommer ni att få med er Moderaterna och Sverigedemokraterna på en sådan satsning? Studieförbunden ligger kanske inte riktigt lika varmt om deras hjärtan.

– Det är en fråga som vi har förhandlat in i Sverigelöftet som vi gjort tillsammans med Sverigedemokraterna. Vi vill ha en satsning på studieförbunden och det har de också gått med på.

Det tänker vi att de hedrar när vi sätter oss vid förhandlingsbordet efter valet.

Ni säger att ni vill göra ett kulturlyft. Vill ni därmed ge mer pengar till kulturen från den offentliga kassan, eller vill ni framför allt stimulera privata pengar?

– Vi vill både och. Vi ser att man behöver en stabil offentlig finansiering av kulturen för att säkerställa tillgång till kultur i hela landet, utifrån ett individperspektiv.

Men vi ser också att vi i framtiden kommer att ha det tuffare med de offentliga resurserna. Därför tror vi att det är viktigt att skapa bra förutsättningar för privat kapital att förstärka den offentliga grundplattan.

Vi har inte formulerat exakt hur det ska ske. Det kan gå genom kultursamverkansmodellen, riktade satsningar eller någonting helt annat.

Det är lite spännande med den utredning som kom nu, som ändå pekar på att det finns privat kapital som kan satsas på kultur och kanske framför allt långsiktigt bygga upp någonting. Det är ingen quick fix i morgon. Men det krävs en satsning från det offentliga också. Där någonstans tror jag att vi behöver hitta den: Hur kan vi från det offentliga satsa och samtidigt skapa incitament för privata aktörer att satsa, så att den totala kakan blir större? Det är ju målsättningen – att vi ska kunna få mer fri kultur.

Men det är alltså mer pengar från det offentliga som är Liberalernas utgångspunkt?

– Ja, mer pengar från det offentliga.

Varför är kulturpolitik viktigt?

– Från vår synpunkt handlar det om utbildning och bildning. Någonstans handlar det om att skapa möjligheter för människor att kunna tänka, känna, upptäcka och leva fritt.

Liksom kunskapen som kommer i skolan och bildningen du kan få när du läser böcker, så är kulturupplevelser i stort viktiga för att man som människa ska kunna sätta sig in i andras perspektiv, förstå sig själv och förstå sin omvärld. Ur ett liberalt utvecklingsperspektiv är det viktigt.

Sedan ser vi vad som händer i Ukraina, där Ryssland verkligen attackerar kulturella institutioner, språk och bibliotek. Det handlar någonstans om vilka vi är också. Därför är det viktigt både med vårt kulturarv och med den kultur som skapas nu och som visar vilka vi är i dag och speglar vår samtid.

För oss handlar det mycket om individens frihet. Men också om den samhörighet vi har genom kulturen och genom att kulturen beskriver oss här och nu.

Traditionellt har Liberalerna och Sverigedemokraterna ganska olika syn på vad kulturen ska vara till för. Ni ser kanske ett frihets- och mångfaldsperspektiv, medan SD vill satsa mer på svensk historia och kulturarv. Går det ihop?

– Vi har väldigt olika utgångspunkter. För oss handlar det om att individen själv ska kunna välja vilken väg man tar. Vi ska inte diktera att det här är den rätta kulturen. Går det att förena? Så länge vi håller principen om armlängds avstånd gör det ju det. Vi kan komma överens om att hitta mer pengar till kulturen om vi inte säger exakt hur de ska användas.

Men börjar man tulla på den principen, då är det svårt. Hittills har vi klarat den balansen och kunnat hålla det.

Från Sverigedemokraterna finns det ibland, inte minst i retoriken om public service, en tendens att tulla på principen. Men man har väl inte gjort det i praktiken.

Hur ser ni på utvecklingen av public service? Vilken sorts public service vill ni se?

– Vi tycker att det är jättebra att vi nu har en överenskommelse och ett sändningstillstånd på åtta år för public service, där det är ett fortsatt brett och fritt uppdrag.

Det är faktiskt mer pengar till public service under de kommande åren än vad det har varit tidigare, även om det inte alltid låter så i debatten. Det har funnits en debatt där man velat ha ett avsmalnat public service, och så har det inte blivit. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi landade i det här sändningstillståndet.

Vi tycker att public service gör ett otroligt viktigt jobb. Inte bara ur redaktionell synpunkt och sådant som man gärna pratar om i de här tiderna, utan också i det här att skapa gemensamma referenspunkter.

Jag träffade någon som sa det så väl: När man kommer ny till Sverige försöker man hitta referenspunkterna. Vad ska man prata om på arbetsplatsen eller i skolan? Och så tittar man på Mello och vet vad man ska prata om.

Det finns någonting i det också, den där lägerelden någonstans som skapar en gemenskap och ett vi som också är viktigt. Och den här bredden, att hela befolkningen syns på olika sätt i public service.

Vi är nöjda med överenskommelsen. Sedan vill vi gärna se högre ersättning för markkostnaderna. Vi tycker inte att det enbart är public service som ska stå för det.

Så ni tycker inte att public service är vänstervridet?

– Nej, vi recenserar inte public service på det sättet. Vi upprätthåller armlängds avstånd. Det finns ingen anledning för oss att ha åsikter om innehållet i public service.

Jesper Bengtsson

Intervjun är del fem i en serie om partiernas kulturpolitik.

Inlägget “Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
”Jag vill inte recensera public service”

DESCRIPTION:
Malin Danielsson tror det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik.

Inlägget ”Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Liberalerna vill göra ett kulturlyft med mer offentliga pengar, samtidigt som partiet vill locka mer privat kapital till kulturen. Kulturpolitiska talespersonen Malin Danielsson försvarar också partiets samarbete med Sverigedemokraterna och säger att det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik – så länge principen om armlängds avstånd hålls. 

Vilka är de tre viktigaste kulturpolitiska frågorna för Liberalerna?

– Först och främst vill vi ha ett kulturlyft under den kommande mandatperioden. Vi behöver satsa mer på kulturen och se till att den blir tillgänglig för fler, inte minst barn och unga. Det är ett av våra vallöften.

Det andra är biblioteken. Där har vi specificerat en satsning på 250 miljoner kronor till framför allt folkbiblioteken. De behöver utvecklingsbidrag för att kunna stärka sin verksamhet i hela landet. Vi ser det som nästa steg efter den satsning vi har gjort på skolbiblioteken och riktiga böcker i skolan.

Det tredje är folkbildningen. Där vill vi satsa på folkbildningen och studieförbunden i synnerhet.

Där har ni ju svängt, om man ser till folkbildningen. Det har skett stora neddragningar under den här mandatperioden. Vad kommer det sig att ni har ändrat uppfattning?

– Egentligen har vi tyckt att folkbildningen ska ha pengar hela vägen, så vi har väl egentligen inte svängt i vår politik. Men under den här mandatperioden har vi gjort en omprioritering. Det handlar om läskrisen i svensk skola.

Vi behövde dels säkerställa att alla skolor har ett skolbibliotek, dels att barnen har riktiga böcker. Vi tror att det är en ödesfråga för bildningen i framtiden. När resurserna inte var obegränsade gjorde vi den här omprioriteringen.

Men studieförbunden har legat oss varmt om hjärtat hela vägen.

Kommer ni att få med er Moderaterna och Sverigedemokraterna på en sådan satsning? Studieförbunden ligger kanske inte riktigt lika varmt om deras hjärtan.

– Det är en fråga som vi har förhandlat in i Sverigelöftet som vi gjort tillsammans med Sverigedemokraterna. Vi vill ha en satsning på studieförbunden och det har de också gått med på.

Det tänker vi att de hedrar när vi sätter oss vid förhandlingsbordet efter valet.

Ni säger att ni vill göra ett kulturlyft. Vill ni därmed ge mer pengar till kulturen från den offentliga kassan, eller vill ni framför allt stimulera privata pengar?

– Vi vill både och. Vi ser att man behöver en stabil offentlig finansiering av kulturen för att säkerställa tillgång till kultur i hela landet, utifrån ett individperspektiv.

Men vi ser också att vi i framtiden kommer att ha det tuffare med de offentliga resurserna. Därför tror vi att det är viktigt att skapa bra förutsättningar för privat kapital att förstärka den offentliga grundplattan.

Vi har inte formulerat exakt hur det ska ske. Det kan gå genom kultursamverkansmodellen, riktade satsningar eller någonting helt annat.

Det är lite spännande med den utredning som kom nu, som ändå pekar på att det finns privat kapital som kan satsas på kultur och kanske framför allt långsiktigt bygga upp någonting. Det är ingen quick fix i morgon. Men det krävs en satsning från det offentliga också. Där någonstans tror jag att vi behöver hitta den: Hur kan vi från det offentliga satsa och samtidigt skapa incitament för privata aktörer att satsa, så att den totala kakan blir större? Det är ju målsättningen – att vi ska kunna få mer fri kultur.

Men det är alltså mer pengar från det offentliga som är Liberalernas utgångspunkt?

– Ja, mer pengar från det offentliga.

Varför är kulturpolitik viktigt?

– Från vår synpunkt handlar det om utbildning och bildning. Någonstans handlar det om att skapa möjligheter för människor att kunna tänka, känna, upptäcka och leva fritt.

Liksom kunskapen som kommer i skolan och bildningen du kan få när du läser böcker, så är kulturupplevelser i stort viktiga för att man som människa ska kunna sätta sig in i andras perspektiv, förstå sig själv och förstå sin omvärld. Ur ett liberalt utvecklingsperspektiv är det viktigt.

Sedan ser vi vad som händer i Ukraina, där Ryssland verkligen attackerar kulturella institutioner, språk och bibliotek. Det handlar någonstans om vilka vi är också. Därför är det viktigt både med vårt kulturarv och med den kultur som skapas nu och som visar vilka vi är i dag och speglar vår samtid.

För oss handlar det mycket om individens frihet. Men också om den samhörighet vi har genom kulturen och genom att kulturen beskriver oss här och nu.

Traditionellt har Liberalerna och Sverigedemokraterna ganska olika syn på vad kulturen ska vara till för. Ni ser kanske ett frihets- och mångfaldsperspektiv, medan SD vill satsa mer på svensk historia och kulturarv. Går det ihop?

– Vi har väldigt olika utgångspunkter. För oss handlar det om att individen själv ska kunna välja vilken väg man tar. Vi ska inte diktera att det här är den rätta kulturen. Går det att förena? Så länge vi håller principen om armlängds avstånd gör det ju det. Vi kan komma överens om att hitta mer pengar till kulturen om vi inte säger exakt hur de ska användas.

Men börjar man tulla på den principen, då är det svårt. Hittills har vi klarat den balansen och kunnat hålla det.

Från Sverigedemokraterna finns det ibland, inte minst i retoriken om public service, en tendens att tulla på principen. Men man har väl inte gjort det i praktiken.

Hur ser ni på utvecklingen av public service? Vilken sorts public service vill ni se?

– Vi tycker att det är jättebra att vi nu har en överenskommelse och ett sändningstillstånd på åtta år för public service, där det är ett fortsatt brett och fritt uppdrag.

Det är faktiskt mer pengar till public service under de kommande åren än vad det har varit tidigare, även om det inte alltid låter så i debatten. Det har funnits en debatt där man velat ha ett avsmalnat public service, och så har det inte blivit. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi landade i det här sändningstillståndet.

Vi tycker att public service gör ett otroligt viktigt jobb. Inte bara ur redaktionell synpunkt och sådant som man gärna pratar om i de här tiderna, utan också i det här att skapa gemensamma referenspunkter.

Jag träffade någon som sa det så väl: När man kommer ny till Sverige försöker man hitta referenspunkterna. Vad ska man prata om på arbetsplatsen eller i skolan? Och så tittar man på Mello och vet vad man ska prata om.

Det finns någonting i det också, den där lägerelden någonstans som skapar en gemenskap och ett vi som också är viktigt. Och den här bredden, att hela befolkningen syns på olika sätt i public service.

Vi är nöjda med överenskommelsen. Sedan vill vi gärna se högre ersättning för markkostnaderna. Vi tycker inte att det enbart är public service som ska stå för det.

Så ni tycker inte att public service är vänstervridet?

– Nej, vi recenserar inte public service på det sättet. Vi upprätthåller armlängds avstånd. Det finns ingen anledning för oss att ha åsikter om innehållet i public service.

Jesper Bengtsson

Intervjun är del fem i en serie om partiernas kulturpolitik.

Inlägget ”Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.