En mer redaktionell vy: AI-analyser först som bakgrundsläsning, därefter kategorins artiklar presenterade som i en nyhetsöversikt med versionshistorik kvar.
Under den fantastiska klimatdemonstrationen förra helgen var vi 50 000 på gatorna. Det var en dans större än någon annan jag varit med i. Det var också ett sätt att tillsammans säga att det är nog nu. För det är vi människor som är nyckeln till lösningen på klimatkrisen, inte några vindflöjelministrar.
Under den fantastiska klimatdemonstrationen förra helgen var vi 50 000 på gatorna. Det var en dans större än någon annan jag varit med i. Det var också ett sätt att tillsammans säga att det är nog nu. För det är vi människor som är nyckeln till lösningen på klimatkrisen, inte några vindflöjelministrar.
Though people speculated that Costco stopped selling the products due to a controversial Good Good Golf ad, the retailer hadn't provided a reason.
Though people speculated that Costco stopped selling the products due to a controversial Good Good Golf ad, the retailer hadn't provided a reason.
Vi är många - men inför valet saknas klimatet på dagordningen.
Inlägget Rekordstor demonstration för klimatet. Men var är politikerna? dök först upp på Dagens Arena.
Ja, vi visste det. Vi är många. 50 000 tågade genom Stockholm förra helgen. Men vad svarar politiken på Klimatdemonstrationen?
Som redan framgått i pressen blev demonstrationen som hölls den 23 augusti i Stockholm en av de största hittills i Sverige med 50 000 deltagare. Den var arrangerad av Naturskyddsföreningen tillsammans med 280 andra organisationer, stora som Svenska kyrkan (Stockholms och Uppsala stift), PRO Stockholms län, Hyresgästföreningen, Rädda barnen, LO Stockholms län och Scouterna.
Men också många små organisationer som Södra Latins elevkår, Uppsala cykelförening, Älvräddarna och Grand Panthers med något hundratal medlemmar deltog. Folk hade kommit från hela landet vandrades, på cykel och med tåg för att kräva klimatåtgärder nu.
Det är inte mycket i den politiska debatten inför valet som tyder på att politikerna förstått eller är benägna göra något åt denna ödesfråga. Men det vill väljarna. Det visar storleken och bredden i demonstrationen. Och det visar även opinionsundersökningar.
De 50 000 demonstranterna har många meningsfränder. Opinionsundersökningarna från Demoskop i juni och juli 2026 för Svenska Dagbladet visar att klimatet är en av väljarnas tre viktigaste frågor tillsammans med ekonomi och lag och ordning.
Nästan alla ser ett (mycket stort eller stort) samband mellan värmerekord och skogsbränder och det förändrade klimatet. Enligt IPSOS för SVT gäller det:
76 procent av alla tillfrågade
85 procent bland kvinnorna, 68 procent bland männen
96 procent bland de rödgröna väljarna, 53 procent bland Tidöväljarna
Klimatrörelsen lyssnar på forskningen. EU:s klimattjänst Copernicus konstaterar att juni–juli har varit de varmaste uppmätta någonsin i Västeuropa, med temperaturer 2,8 grader över genomsnittet. Forskare beskriver det som en direkt följd av växthusgasutsläpp där torka och hetta förstärker varandra, samt att högtryck allt oftare låses fast över kontinenten via så kallad atmosfärisk blockering
Därav värmeböljorna i Europa, floder som sinar och skogar som brinner. Fraktfartyg som har svårt att ta sig fram. Kärnkraftverk som inte kan kylas ner och måste stängas. Det blir elbrist.
Bränderna hotar människor och bebyggelse. Skogsbränder innebär också stora momentana utsläpp av koldioxid till atmosfären och minskad förmåga att framledes lagra koldioxid. Temperaturen i växthuset ökar. Det är den onda cirkel vi hamnat i och som vi måste ta oss ur.
De tilltänkta regeringsbildarna Ulf Kristerson och Magdalena Andersson håller tal. Men berättar inte hur de tänker de ta oss ur klimatkatastrofen. De nämnde inte alls klimatfrågan i sina Almedalstal och har ingen politik som gör att vi klarar våra egna klimatmål eller lever upp till det vi åtagit oss i EU.
Researchers Desk är en oberoende och partipolitiskt obunden icke vinstdrivande organisation som samlar och förmedlar vetenskaplig kunskap om klimat och bilologisk mångfald. De är inte nådiga när de bedömer de potentiellt regeringsbildande partiernas klimatambitioner. Moderaterna och Socialdemokraterna är sämst i klassen tillsammans med Sverigedemokraterna. Bäst är Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Hur ska vi få med Magdalena Andersson och Ulf Kristersson i tåget med parollen ”Enade för klimatet”? De vet nog, och deras väljare vet, att politiken inte kommer undan klimatfrågan. Den kommande regeringens klimathandlingsplan måste publiceras i början av mandatperioden. Väljarna måste få veta före valet vad den ska innehålla.
Siv Ericsdotter, är civilekonom och tidigare kanslichef i regeringens miljövårdsberedning.
Åsa Sohlman, är nationalekonom och tidigare departementsråd i regeringskansliet.
Båda är medlemmar i Grand Panthers, ett partipolitiskt obundet ett nätverk av mor- och farföräldrar och andra äldre, som är djupt oroliga för vad klimatförändringarna innebär för kommande generationer.
Inlägget Rekordstor demonstration för klimatet. Men var är politikerna? dök först upp på Dagens Arena.
Politiskt är Norrsundet en delad ort. Det är den också i energifrågan.
Inlägget Norrsundet byter färg i sitt eget energival dök först upp på Dagens Arena.
Först lade bruket ned och sedan sågen. Politiskt är Norrsundet numera en delad ort. Det är den också i energifrågan. För eller emot vindkraft. För eller emot kärnkraft. Det här är tredje delen i Janne Sundlings granskning av Det antigröna expertlaget.
Av Janne Sundling
Norrsundet är ett litet brukssamhälle fyra mil norr om Gävle. Det var länge något av ett modellsamhälle för arbetarrörelsen. Folk här jobbade på pappersbruket eller sågverket, nio av tio röstade på Socialdemokraterna, dansade, festade eller höll möten gjorde man på Folkets hus. När det gamla brann ner byggdes ett nytt. Arbetarteatern satte upp en föreställning om ortens historia där över 100 personer var engagerade.
I dag är bilden en annan i Norrsundet. Först lade bruket, Kopparfors senare ägt av Stora Enso, ned 2008, sedan sågen 2012. Socialdemokraterna är fortfarande största parti, med 37,1 procents stöd i förra valet. Men SD har växt i val efter val och fick i valet 2022 stöd av 33,4 procent. Politiskt är det numera en delad ort. Det är den också i energifrågan: För eller emot vindkraft. För eller emot kärnkraft. Dilemmat kring och debatten om framtidens energiförsörjning är kanske aldrig tydligare än här.
En solig julidag är Norrsundet lite en idyll. Speciellt i det gamla fiskeläget på södra sidan. Nationsbeteckningen på husbilarna skvallrar om turistande norrmän och holländare. När landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) höll ett informellt möte med fiskeriministrar från länderna runt Östersjön i september 2024 skedde det i Norrsundet. Gästerna bjöds på finkrogen Bergmans Fisk.
När hus och sommarstugor är till salu är det ofta stockholmare som är köpare. Huspriserna går upp efter att ha dalat i många år efter att bruket och sågen slagit igen. Då när jobben försvann. Kvar fanns i princip bara jobben på hemtjänsten och Konsum. När sedan lågstadieskolan slog igen 2016 krympte den redan lilla offentliga sektorn på orten. När Folkets hus fick ekonomisk kris fick kommunen gå in och ta över.
Men nu finns förhoppningar om att jobben ska återvända. Och det hoppas man ska ske genom energisatsningar och grön omställning. Frågan är bara vilken. På gamla bruksområdet vid hamnen finns redan Colabit som vill bygga en produktionsanläggning för fossilfria drivmedel. Tillståndet finns, men får de fart på tillverkning och investerare?
På Stora Ensos stora skogsägor en bit öster om Norrsundet planerar Enso och Vindr Vindpark Gävle Norra med 12 vindkraftverk. Norr om orten, närmare Söderhamn, finns planer för en större vindpark med 30 vindkraftverk.
Regeringen har gett klartecken till havsburen vindkraft genom Fyrskeppet Offshore fem mil utanför Norrsundet i Bottenhavet med 93 vindkraftverk. Fyra andra vindkraftsparker utanför Gävlebukten fick däremot nej av regeringen. Och det slutar inte där, företaget Blykalla med en professor i kärnteknik som styrelseordförande, vill bygga sex mindre kärnkraftreaktorer, SMR, öster om hamnen. Just hamnen, tågspår till området, närheten till Europavägen, kraftledningar i luften ovanför, ser de som stora fördelar, liksom de tekniska lösningar de tänkt sig.
– Tack vare den blykylda tekniken kan vi köra på samma bränsleladdning i 25 år. Det använda bränslet kan återvinnas i våra egna reaktorer, säger styrelseordföranden Janne Wallenius till Gefle Dagblad.
Men det kostar. En färdig SMR-reaktor tillverkad i fabrik beräknar de ska kosta en miljard kronor, till det kommer kostnaden för drygt 20 ton anrikat uran, på mellan 260 och 380 miljoner kronor beroende på marknadspris. Med anläggningskostnader alltså en investering på minst sju miljarder kronor.
Kent Edin sitter i Samhällsbyggnadsnämnden och fullmäktige för S, tidigare var han också ordförande i Norrsundets S-förening, men aktiviteten sviktade så de slog ihop sig med Hamrånges S-förening. Vi tar en tur ned till hamnen och han pekar ut var kärnkraften är tänkt att byggas, på en kulle ovanför.
– Ja, nu har vi fått en ny fråga som delar samhället. För eller emot kärnkraft eller vindkraft. Uppfattningarna går isär.
– Vad tycker jag om vindkraft? Ja, vi behöver ju kraft. Annars blir det väl kärnkraft, som ju levererar, men tar tid att bygga och är dyr. Här pratar man om att det bara skulle behöva ta några år till start, men det ser jag inga möjligheter till, det tar längre tid, säger han.
Investeringar är också vad som krävs för att få igång produktionen av fossilfritt bränsle.
– Det saknas runt 3 – 4 miljarder för att komma igång.
I valet 2006 tog SD plats i fullmäktige i Gävle med tre mandat, fyra år innan de kom in i riksdagen. I dag är de stadens tredje största parti. En gång kallades länet för ”Röda Gävleborg”, och där var Norrsundet den rödaste orten.
”Men nu har det blivit det bruna Norrsundet, SD fick över 30 procent av rösterna! Om ni hör något som mullrar på Österhed (kyrkogården) så är det gamla fabriks- och sågverksarbetare som roterar i sina gravar och vill komma upp”, stod det i en insändare i Arbetarbladet efter valet 2022.
Förra gången jag var här, 2016, var det för att bevaka ett informationsmöte som kommunen ordnade. I flyktingkrisens spår ville ett företag ta hit en båt och göra den till flyktingförläggning för 660 asylsökande. Då fanns det redan ett 100-tal asylsökande i de bostäder som blivit tomma efter flera år av utflyttning. Några ”båtflyktingar” kom inte hit, men Norrsundet var delat redan då i för eller emot flyktingmottagningen. Och sedan dess har den röda färgen bleknat eller flagnat ännu mer. I valet 2018 tappade S tio procent av sina röster i Norrsundet.
– Sverigedemokraterna har helt klart profiterat på det missnöje som finns på landsbygden. I Gävle i stort har man nog heller inte förstått problemen i ytterområdena, och det missnöje som växt här när de stora arbetsgivarna försvann från oss, säger Kent Edin.
– Tidigare kunde alltid företagen hjälpa till lokalt. Behövde idrottsföreningen ett nytt tak till klubbhuset kunde Kopparfors gå in och betala det.
Makten över Gävle tog Socialdemokraterna 1919 och behöll den i nästan 100 år. Men i valet 1998 kom ett rejält ras, partiet tappade tio mandat i fullmäktige. Det föregicks av en präktig skandal där tre S-kommunalråd av fyra tvingats avgå efter att ha nyttjat kommunens kort för omfattande spritnotor på ställen utomlands med lättklädda damer. Historien avslöjades ungefär samtidigt som den kommunala skandalen i Motala.
Efter valet 2022 är det en höger-vänster-mitten-koalition som styr staden, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Det är rätt folktomt i Norrsundet den här dagen, de 996 som bor här verka ägna sig åt annat. Inget läge för en ”vox pop” eller Vi femma, med röster från orten, alltså. Men diskussionen pågår på tidningarnas insändarsidor och på sociala medier.
”I över hundra år har Norrsundets väljare varit Socialdemokraternas trognaste. Som mest vill jag minnas att de på 1970-talet fick bortåt 95 procent av rösterna i valkretsen. Socialdemokraterna var så dominerande på orten att om man köpte Expressen i kiosken måste man också köpa Aftonbladet för att stoppa den i, annars kom glåpord och tillmälen. De få som prenumererade på GD (liberala Gefle Dagblad) blev förstås också pikade”, skriver en insändarskribent och fortsätter:
”Gävlepolitikerna (S) är förstås för unga för att minnas den stora tillit till Socialdemokraterna som Norrsundet uppvisade. Även om de skulle göra det tror jag att deras behov av stöd från småpartierna är större än deras sunda förnuft. De vill nu helt ödelägga kustområdet till sorg och förtvivlan för ortsbor, båtfolk, turister och naturvänner. Särskilt tragiskt att man även saboterar för de unga yrkesfiskare som så beundransvärt storsatsar på sin anläggning på Saltharsfjärden. Vem kommer att vilja äta fisk fångad i ett uppgrävt hav och vilka vill leva vid ett hav fyllt med 290 meter höga monster?”
”Norrsundet och Gävle ska inte vara platser för storskaliga kärnkraftsexperiment. Vi har inte råd med Tidöregeringens prestigekärnkraft för 1000 miljarder kr, när vi bor precis bredvid ett av Sveriges bästa vindlägen – Gävlebukten – där privata investerare har velat bygga vindkraft i havet i flera år. Regeringen har inte ens kunnat ge dem besked”, heter det i en namninsamling på nätet startad av MP i Gävle.
Men även kärnkraftsplanerna väcker kritik:
”Att gå från forskningsprojekt till fungerande kärnkraft tar årtionden. Först ska [den nya] tekniken bevisas i testanläggningar. Därefter följer tillstånd, säkerhetsprövningar och en första kommersiell reaktor. En realistisk tidshorisont är inte tio år – utan snarare 30 år innan större kommersiell drift kan vara på plats.
Samtidigt talar vi om investeringar på många miljarder kronor – innan en enda kilowattimme produceras. De hundratals miljoner som hittills tagits in räcker bara en kort bit på vägen. Ändå presenteras projektet som en lösning runt hörnet. Politiker talar om drift inom tio år, utan offentlig kostnadsbild – samtidigt som staten förväntas stå för en stor del av finansieringen och riskerna. Detta är inte en cykelparkering. Det är ett av de mest komplexa och riskfyllda projekt man kan föreställa sig”,
Det skriver signaturen ”En som räknar på verkligheten” i en insändare i Gefle Dagblad.
Och planerna på vindkraft väcker också starka reaktioner.
”Man är beredd att säga ja trots den oro som finns. Människor riskerar att påverkas av vibrationer och buller. Naturupplevelsen kan förändras helt. Fastighetsvärden kan sjunka och hus kan bli svåra att sälja. Det här handlar om vår hälsa, vår närmiljö och vår framtid i Hamrånge de kommande 50 åren”, skriver Stef van Heteren på Facebook.
”Stackars Trödjebor som dels kommer få sin natur förstörd och se sina fastighetsvärden sjunka. Enbart för att Gröna Khmererna ska få förstöra Sveriges elsystem”, menar Ulf Larsson på Facebook.
”Fruktansvärt! Hur kan ni så samvetslöst förstöra livskvalitet för närboende? För att vi ska få lite el ibland, när vi behöver den som minst.
Skäms alla inblandade och jag lider verkligen med de som drabbas av det här helvetet”, tycker Robert Forsvall på Facebook.
”Ni skulle ta och lyssna på till exempel Christian Sandström och Christian Steinbeck. När ska folk börja fatta att det finns varken lönsamhet eller ”nytta” med vindkraft då vi inte kan lagra elen utan måste dumpa överskottet till underpriser. Sen ska vi inte tala om den miljöpåverkan de har. Men vansinnet och slöseriet med våra skattepengar kommer fortsätta ett antal år till”, skriver Gunnar Jansson på Facebook.
”De får väl bygga sina vidriga vindkraftverk i Stockholms skärgård, på västkusten, utanför riksdagshuset eller på det kungliga slottets borggård. Eller köpa sin el från Polen!”, tycker Ronny Lindholm på Facebook
Så den politiska polariseringen snarare ökar än minskar. Tonläget höjs och motsättningarna skruvas upp. Och som insändarskribenten noterade, det Röda Norrsundet skiftar färgnyans till en allt mörkare ton.
Janne Sundling
Här kan ni läsa hela granskningen.
Inlägget Norrsundet byter färg i sitt eget energival dök först upp på Dagens Arena.
Premissen med två SD-snubbar vilse i Rinkeby är åtminstone delvis lyckad.
Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Det tycker Jon Andersson som sett Michael Lindgrens “Flaggan”, med svensk premiär i dag.
Det är valkväll 2010 och Sverigedemokraterna har samlats i en källarlokal i Stockholm för vaka in valresultatet. När beskedet kommer att partiet fått över 4 procent och kommit in i riksdagen vet jublet inga gränser. De flesta politiskt intresserade minns den där kvällen då segerrusiga Sverigedemokrater hoppade omkring och gastade “Jimmie Åkesson tjalalala”. Just det ögonblicket har regissören och komikern Michael Lindgren velat återskapa i filmen “Flaggan”, med svensk premiär i helgen.
I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville (Noel Flike), Tobias (Arvid Swedrup) och KJ (Henrik Knutsson), som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby.
Det ska dock visa sig vara lättare sagt än gjort att utföra uppgiften. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias irrar runt i området.
De två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar under sin natt i Rinkeby. Foto: SF Studios
Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Filmen sparkar åt alla håll och gör narr av alltifrån SD-snubbarna, till AFA-sympatisörer och finska alkoholister.
Lindgren visar också att han är duktig på politisk humor. Han driver såväl med ideologiskt drivna Sverigedemokrater som vänsteraktivister, som med 2026 års glasögon verkar en aning naiva. Att regissören har en vana att jobba med den typen av humor från program som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” märks. Samtidigt lyckas Lindgrens film inte riktigt komma upp i samma högstanivå som dessa program.
Den första halvan av filmen är en galen färd genom Rinkeby, där de två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar. Tyvärr tappar filmen lite tempo i den senare delen och blir lite mer av en klassisk romantisk komedi. Något som drar ner betyget en aning. “Flaggan” är på många sätt en bagatell. Men en ganska rolig sådan.
Jon Andersson
Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen DESCRIPTION: Premissen med två SD-snubbar vilse i Rinkeby är åtminstone delvis lyckad. Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Flaggan Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Det tycker Jon Andersson som sett Micke Lindgrens “Flaggan”, med svensk premiär i dag. Det är valkväll 2010 och Sverigedemokraterna har samlats i en källarlokal i Stockholm för vaka in valresultatet. När beskedet kommer att partiet fått över 4 procent och kommit in i riksdagen vet jublet inga gränser. De flesta politiskt intresserade minns den där kvällen då segerrusiga Sverigedemokrater hoppade omkring och gastade “Jimmie Åkesson tjalalala”. Just det ögonblicket har regissören och komikern Micke Lindgren velat återskapa i filmen “Flaggan”, med svensk premiär i helgen. Sparkar åt alla håll I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville (Noel Flike), Tobias (Arvid Swedrup) och KJ (Henrik Knutsson), som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby. Det ska dock visa sig vara lättare sagt än gjort att utföra uppgiften. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias irrar runt i området. De två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar under sin natt i Rinkeby. Foto: SF Studios Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Filmen sparkar åt alla håll och gör narr av alltifrån SD-snubbarna, till AFA-sympatisörer och finska alkoholister. Tappar i tempo Lindgren visar också att han är duktig på politisk humor. Han driver såväl med ideologiskt drivna Sverigedemokrater som vänsteraktivister, som med 2026 års glasögon verkar en aning naiva. Att regissören har en vana att jobba med den typen av humor från program som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” märks. Samtidigt lyckas Lindgrens film inte riktigt komma upp i samma högstanivå som dessa program. Den första halvan av filmen är en galen färd genom Rinkeby, där de två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar. Tyvärr tappar filmen lite tempo i den senare delen och blir lite mer av en klassisk romantisk komedi. Något som drar ner betyget en aning. “Flaggan” är på många sätt en bagatell. Men en ganska rolig sådan. Jon Andersson Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen DESCRIPTION: Premissen med två SD-snubbar vilse i Rinkeby är åtminstone delvis lyckad. Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Flaggan Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Det tycker Jon Andersson som sett Michael Lindgrens “Flaggan”, med svensk premiär i dag. Det är valkväll 2010 och Sverigedemokraterna har samlats i en källarlokal i Stockholm för vaka in valresultatet. När beskedet kommer att partiet fått över 4 procent och kommit in i riksdagen vet jublet inga gränser. De flesta politiskt intresserade minns den där kvällen då segerrusiga Sverigedemokrater hoppade omkring och gastade “Jimmie Åkesson tjalalala”. Just det ögonblicket har regissören och komikern Michael Lindgren velat återskapa i filmen “Flaggan”, med svensk premiär i helgen. Sparkar åt alla håll I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville (Noel Flike), Tobias (Arvid Swedrup) och KJ (Henrik Knutsson), som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby. Det ska dock visa sig vara lättare sagt än gjort att utföra uppgiften. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias irrar runt i området. De två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar under sin natt i Rinkeby. Foto: SF Studios Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Filmen sparkar åt alla håll och gör narr av alltifrån SD-snubbarna, till AFA-sympatisörer och finska alkoholister. Tappar i tempo Lindgren visar också att han är duktig på politisk humor. Han driver såväl med ideologiskt drivna Sverigedemokrater som vänsteraktivister, som med 2026 års glasögon verkar en aning naiva. Att regissören har en vana att jobba med den typen av humor från program som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” märks. Samtidigt lyckas Lindgrens film inte riktigt komma upp i samma högstanivå som dessa program. Den första halvan av filmen är en galen färd genom Rinkeby, där de två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar. Tyvärr tappar filmen lite tempo i den senare delen och blir lite mer av en klassisk romantisk komedi. Något som drar ner betyget en aning. “Flaggan” är på många sätt en bagatell. Men en ganska rolig sådan. Jon Andersson Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
Premissen med två SD-snubbar vilse i Rinkeby är åtminstone delvis lyckad.
Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Det tycker Jon Andersson som sett Micke Lindgrens “Flaggan”, med svensk premiär i dag.
Det är valkväll 2010 och Sverigedemokraterna har samlats i en källarlokal i Stockholm för vaka in valresultatet. När beskedet kommer att partiet fått över 4 procent och kommit in i riksdagen vet jublet inga gränser. De flesta politiskt intresserade minns den där kvällen då segerrusiga Sverigedemokrater hoppade omkring och gastade “Jimmie Åkesson tjalalala”. Just det ögonblicket har regissören och komikern Micke Lindgren velat återskapa i filmen “Flaggan”, med svensk premiär i helgen.
I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville (Noel Flike), Tobias (Arvid Swedrup) och KJ (Henrik Knutsson), som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby.
Det ska dock visa sig vara lättare sagt än gjort att utföra uppgiften. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias irrar runt i området.
De två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar under sin natt i Rinkeby. Foto: SF Studios
Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Filmen sparkar åt alla håll och gör narr av alltifrån SD-snubbarna, till AFA-sympatisörer och finska alkoholister.
Lindgren visar också att han är duktig på politisk humor. Han driver såväl med ideologiskt drivna Sverigedemokrater som vänsteraktivister, som med 2026 års glasögon verkar en aning naiva. Att regissören har en vana att jobba med den typen av humor från program som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” märks. Samtidigt lyckas Lindgrens film inte riktigt komma upp i samma högstanivå som dessa program.
Den första halvan av filmen är en galen färd genom Rinkeby, där de två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar. Tyvärr tappar filmen lite tempo i den senare delen och blir lite mer av en klassisk romantisk komedi. Något som drar ner betyget en aning. “Flaggan” är på många sätt en bagatell. Men en ganska rolig sådan.
Jon Andersson
Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen DESCRIPTION: Premissen med två SD-snubbar vilse i Rinkeby är åtminstone delvis lyckad. Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Flaggan Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Det tycker Jon Andersson som sett Micke Lindgrens “Flaggan”, med svensk premiär i dag. Det är valkväll 2010 och Sverigedemokraterna har samlats i en källarlokal i Stockholm för vaka in valresultatet. När beskedet kommer att partiet fått över 4 procent och kommit in i riksdagen vet jublet inga gränser. De flesta politiskt intresserade minns den där kvällen då segerrusiga Sverigedemokrater hoppade omkring och gastade “Jimmie Åkesson tjalalala”. Just det ögonblicket har regissören och komikern Micke Lindgren velat återskapa i filmen “Flaggan”, med svensk premiär i helgen. Sparkar åt alla håll I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville (Noel Flike), Tobias (Arvid Swedrup) och KJ (Henrik Knutsson), som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby. Det ska dock visa sig vara lättare sagt än gjort att utföra uppgiften. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias irrar runt i området. De två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar under sin natt i Rinkeby. Foto: SF Studios Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Filmen sparkar åt alla håll och gör narr av alltifrån SD-snubbarna, till AFA-sympatisörer och finska alkoholister. Tappar i tempo Lindgren visar också att han är duktig på politisk humor. Han driver såväl med ideologiskt drivna Sverigedemokrater som vänsteraktivister, som med 2026 års glasögon verkar en aning naiva. Att regissören har en vana att jobba med den typen av humor från program som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” märks. Samtidigt lyckas Lindgrens film inte riktigt komma upp i samma högstanivå som dessa program. Den första halvan av filmen är en galen färd genom Rinkeby, där de två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar. Tyvärr tappar filmen lite tempo i den senare delen och blir lite mer av en klassisk romantisk komedi. Något som drar ner betyget en aning. “Flaggan” är på många sätt en bagatell. Men en ganska rolig sådan. Jon Andersson Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen DESCRIPTION: Premissen med två SD-snubbar vilse i Rinkeby är åtminstone delvis lyckad. Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Flaggan Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Det tycker Jon Andersson som sett Michael Lindgrens “Flaggan”, med svensk premiär i dag. Det är valkväll 2010 och Sverigedemokraterna har samlats i en källarlokal i Stockholm för vaka in valresultatet. När beskedet kommer att partiet fått över 4 procent och kommit in i riksdagen vet jublet inga gränser. De flesta politiskt intresserade minns den där kvällen då segerrusiga Sverigedemokrater hoppade omkring och gastade “Jimmie Åkesson tjalalala”. Just det ögonblicket har regissören och komikern Michael Lindgren velat återskapa i filmen “Flaggan”, med svensk premiär i helgen. Sparkar åt alla håll I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville (Noel Flike), Tobias (Arvid Swedrup) och KJ (Henrik Knutsson), som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby. Det ska dock visa sig vara lättare sagt än gjort att utföra uppgiften. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias irrar runt i området. De två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar under sin natt i Rinkeby. Foto: SF Studios Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Filmen sparkar åt alla håll och gör narr av alltifrån SD-snubbarna, till AFA-sympatisörer och finska alkoholister. Tappar i tempo Lindgren visar också att han är duktig på politisk humor. Han driver såväl med ideologiskt drivna Sverigedemokrater som vänsteraktivister, som med 2026 års glasögon verkar en aning naiva. Att regissören har en vana att jobba med den typen av humor från program som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” märks. Samtidigt lyckas Lindgrens film inte riktigt komma upp i samma högstanivå som dessa program. Den första halvan av filmen är en galen färd genom Rinkeby, där de två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar. Tyvärr tappar filmen lite tempo i den senare delen och blir lite mer av en klassisk romantisk komedi. Något som drar ner betyget en aning. “Flaggan” är på många sätt en bagatell. Men en ganska rolig sådan. Jon Andersson Inlägget Rolig komedi om natten då SD kom in i riksdagen dök först upp på Dagens Arena.
Dagens Arena har träffat Michael Lindgren bioaktuell med komedin “Flaggan”.
Inlägget “Min dröm är att SD:are och vänsterpartister ska garva åt filmen tillsammans” dök först upp på Dagens Arena.
Han ligger bakom humorsuccéer som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” och är aktuell med komedin “Flaggan”, med biopremiär i helgen. En film som utspelar sig under valnatten då SD kom in i riksdagen. Dagens Arenas Jon Andersson har träffat Michael Lindgren och pratat gymnasieminnen, SD:s valframgångar och hur den högerextrema profilen Nick Alinia kunde bjudas in som panelist i SVT-programmet “IFS – Invandrare för Svenskar”.
Jag träffar Michael Lindgren i foajén på Scandic Anglais vid Humlegården i Stockholm. Han droppar in några minuter sent med två klädpåsar i händerna. Det märks att han är lite uppe i varv. Det är bråda dagar för regissören, skådespelaren, manusförfattaren och programmakaren. Premiären för hans nya film “Flaggan”, om två Sverigedemokrater som går vilse i Rinkeby, är bara dagar bort. Slutklippningen av filmen blev nyligen klar och marknadsföringen av filmen är i full gång. Det tar en liten stund för honom att komma ner i varv, men snart slår vi oss ner i en soffgrupp med utsikt mot Humlegården med varsin kopp kaffe i handen.
I dag är Lindgren ett av de mest etablerade namnen i humor-Sverige med succéer som “Grotesco”, “Svenska Nyheter” och “Herr Talman” på meritlistan. Men kanske hade han inte varit där han är i dag om det inte vore för en teatergrupp i hemorten Lidingö.
– Kärnan i gänget som sen blev Grotesco var egentligen en ungdomsteatergrupp från Lidingö som älskade att hitta på små sketcher och filma det. Långt innan Youtube fanns. Redan i mellanstadiet skrev Henrik Dorsin, som var min klasskompis, sin första originalmusikal. Sen fortsatte vi bara göra grejer och när vi blev vuxna så anslöt sig flera professionella skådespelare. Men jag, Henrik Dorsin och Emma Molin är alla kvar från Lidingötiden, berättar han.
Själv kom jag i kontakt med Michael Lindgren redan under gymnasiet, då vi gick i parallellklass på Mediagymnasiet i Nacka, en av Sveriges första medieutbildningar på gymnasienivå. Att han och kamraterna från Lidingö var lite duktigare än oss andra på att göra film och skriva manus märktes redan då.
– Vi kom direkt från högstadiet och kanske spöade vi de flesta med våra filmer för att vi hade hållit på redan. Vi hade kommit en bra bit, konstaterar han.
Bland annat gjorde Michael Lindgren och kompisarna filmen “Subway Justice” som blev en snackis på skolan.
– Det var en ganska fånig berättelse om någon sorts mörk superhjälte som hade cowboyhatt och lång rock och som verkade som en hämnare. Någon sorts vigilante i tunnelbanan som tog hand om folk som hade fötterna på sätet och sånt. Vi gjorde det lite quirky, med överdriven humor, musik och med en känsla för filmberättande som jag tror väckte lite uppseende i plugget.
Efter gymnasiet fortsatte gänget att göra teater på Lidingö och år 2000 satte de upp en krogshow. Men efter det kände Lindgren att det var dags att göra något annat.
– Jag började känna mig jävligt trött på att harva på Lidingö, så jag och Henrik bestämde oss för att nu skiter vi i det här. Det var uppenbart redan då att Henrik Dorsin var ett komiskt geni. Jag hade lite bättre självförtroende men mindre talang, så jag peppade honom “att nu ska vi breaka i stan”.
Dorsin skrev manus och stod på scen medan Lindgren producerade och regisserade. Men att slå igenom på teater – och revyscenerna i Stockholm skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.
– Det var skitsvårt att få en scen någonstans. Vi försökte överallt i stan. Till slut så fick vi hyra foajen på Tribunalen på Hornsgatan och där satte vi upp Henriks första show “Slängar av sleven” 2003, berättar Lindgren.
Några av medlemmarna i Grotesco samt regissören Anna Vnuk (i mitten) inför föreställningen på Scalateatern 2015. Foto: Wikimedia
Efter det fortsatte Lindgren och Dorsin att göra projekt ihop. 2006 gick de ihop med delar av det gamla barndomsgänget och nytillkomna skådisar för att delta i SVT:s tävling “Humorlabbet”. Förstapris var en egen humorserie i SVT – och det blev Grotesco.
– I början var det mer crazy och inte så himla politiskt. Säsong två blev lite mer politisk och säsong tre mycket mer politisk, säger han.
Den tredje säsongen som sändes på SVT 2017 innehöll avsnitt som “Flyktingkrisen – en musikal”, ”2022 – ett framtidsscenario”- utformad som en framtida valvaka i tv och “Ladies Night” – om patriarkala strukturer i humorbranschen. Men Lindgren var inte mätt på att göra politisk humor. Tvärtom. I samband med att tredje säsongen av “Grotesco” sändes fick han uppdraget att försöka få igång en svensk motsvarighet till det politiska satirprogrammet “The Daily Show”. Flera försök hade gjorts utan att få fäste. Lindgren menar att det finns flera orsaker till att han lyckades så bra med “Svenska Nyheter” när andra satsningar gått bet.
– Många av de andra satsningarna var det jag kallar för perukhumor. Man skojade om hur det såg ut och hur det kändes, men man glömde bort själva substansen. När jag fick i uppdrag att utveckla ett sådant program för SVT så skalade vi bort allt det där och fokuserade bara på substansen. Vi kom fram till att det räckte med en snubbe och ett skrivbord. Vi tog bort allt annat och satsade alla pengar på en enkel scenografi, publik och manus. Alltså journalister, researchers och komiker som skriver substantiellt och politiskt meningsfullt humormaterial.
Konceptet blev en succé och på fredag är det premiär för säsong 18 av det populära humorprogrammet. Michael Lindgren har dock sedan länge lämnat programmet och sökt sig vidare mot nya projekt. Det senaste året har all energi ägnats åt filmen “Flaggan”, en komedi om valnatten 2010 då SD kom in i riksdagen, med svensk premiär i dag fredag.
– Det första fröet till filmen föddes redan då när bilderna från SD:s valvaka kom, med de här männen som gastade ‘Jimmie Åkesson tjalalala’. Jag ville vara på den platsen den stunden och sätta mig in i deras perspektiv, berättar han.
I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville, Tobias och KJ, som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby.
Genom de tre karaktärerna ville Lindgren spegla tre typiska Sverigedemokrater vid den här tiden.
– Jag föreställer mig att Ville kommer ifrån en moderat familj som han gör uppror emot, genom att vara lite mer anti-PK och göra farsan förbannad. Tobias, som är hans yngre kusin, har från början inspirerats av Ville men efterhand blivit mer ideologiskt driven. Han tror på värdekonservatismen och på nationalismen som idé. Jag tror att han högaktar Jimmie Åkesson som ledare för Sverigedemokraterna, men kanske ännu mer Mattias Karlsson som en sorts ideologisk kompass. Och sen träffar de KJ på den här valvakan som är en annan sort och som kanske har en bakgrund som skinnskalle i Lund på 90-talet men som nu tagit på sig kostym. Jag tycker att det är tre ganska distinkta SD-sorter som jag är övertygad om fanns. Särskilt då, 2010.
Men det går inte så lätt som de tre SD:arna tror och de blir kvar i Rinkeby betydligt längre än vad de tänkt. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias fortsätter att irra runt i området. Att de befinner sig just på den platsen är viktigt, menar Michael Lindgren.
– Rinkeby är superviktigt för filmen. Det är ju kanske den mest kända symbolen för det som då från SD-håll upplevdes som det havererade mångkultursamhället. Så bara som en komisk premiss är det själva grejen. Alltså två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby.
Huvuddelen av filmen är inspelad på plats i Rinkeby. För att det skulle funka var det viktigt att få med sig Rinkebyborna på båten.
– En del av projektet var att bygga relationer med lokalsamhället och förklara att vi ville göra någonting bra. Att vi skulle göra en film om några SD-snubbar som kommer och kränker ert torg med en jättestor flagga. Det visste jag att jag var tvungen att förankra.
– Det är en annan nyckel till att göra det just 2010, för att det var en lite oskyldigare tid. Det var innan gängkrigen hade slagit sönder familjer och det hade blivit som allra värst med skjutningar och sprängningar och sånt. Men det var också en tid med en jättestor somalisk inflyttning. Det var en cocktail av faktorer som gjorde att det gick så jävla illa sen. Dels hade du en avveckling av samhället. Under Reinfeldt 1 och det borgerliga styret i Stockholm så avvecklade man mycket service i Rinkeby. Polisen fanns inte kvar på samma sätt. Försäkringskassan och stadsdelsförvaltningen flyttade till Kista för att man skulle effektivisera och slå ihop allting. Så samhällsservicen försvann. Och samtidigt som det hände så hade man en väldigt stor somalisk inflyttning, på samma gång som många andra grupper flyttade därifrån.
– Min dröm är att SD:are och vänsterpartister och sossar och moderater ska kunna sitta i samma salong och garva åt den här filmen tillsammans.
Det som hände på valkvällen 2010 skulle också komma att förändra svensk politik i grunden, enligt Lindgren.
– Det finns så himla mycket man kan tänka på i relation till den där natten. Det finns ett före och ett efter. Efter det har vi inte kunnat bilda några stabila regeringar för att vi har hållit på med decemberöverskommelser och januariavtal . Nu har vi Tidö, för till slut kunde man inte ignorera ett parti som nu till och med är större än Moderaterna. Jag tycker att det är väldigt intressant och det hänger också ihop med den perioden som jag kallar för åsiktskorridoren mellan 2005-2015. Under de åren var det extremt politiskt känsligt att prata om invandring och integration på ett sätt som riskerade att tolkas som SD-vänligt. Det tror jag är en väldigt stor del av förklaringen till att SD växte så mycket. Varför ska vi inte kunna prata om antal invandrare som kommer under en given tid och hur vi integrerar dem med arbeten, boenden, utbildning och så vidare? Det var helt absurt att vi inte kunde göra det i ett välfärdssamhälle som Sverige.
– Det är klart att pendeln har svängt för långt på vissa sätt. Men om de andra partierna hade tagit i det på ett sundare sätt så hade SD:s narrativ inte fått så stor plats. Sen tror jag inte, till skillnad från många andra i det vänsterliberala etablissemanget, som jag ändå anser mig tillhöra, att SD är en ulv i fårakläder som ljuger om vilka de är. De har nazistiska vit makt-rötter, men inte bara. Jag skulle säga att konservativ nationalism och en sorts gråsosseideal som romantiserar folkhemmet är minst lika starka delar av deras fundament.
– Jag tycker att det är skräckpropaganda, ärligt talat. De har inte lagt några sådana förslag eller visat att de har auktoritära tendenser på det sättet. Utrensningen som de har gjort, genom att ändra partiprogrammet och utesluta rasistiska medlemmar, tror jag är på riktigt. De har splittrats två gånger i denna process, först bröt Nationaldemokraterna sig ut 2002 och efter införandet av nolltoleransen mot rasism uteslöts Kasselstrands fraktion, som bildade AfS 2018. De har varit tvungna att städa ur för att komma in i värmen, närma sig borgerligheten och bli trovärdiga hos medelklassen. Och det har kommit in nya generationer av SD:are som absolut inte kommer ur vit makt eller så. Det är så de har vuxit och är Sveriges andra största parti i dag. Att fortsätta brunsmeta dem som att ingenting alls förändrats tycker jag är intellektuellt ohederligt. Det betyder inte att det inte finns etnonationalistiska tendenser kvar – kampanjer som “Längtar du hem till Mogadishu” är inte riktad till frivilliga återvandrare, det är en rassig hundvissla. Ett annat tydligt exempel på deras splittrande retorik är den största smurfen av dem alla – Richard Jomshof – som har ett fullkomligt avhumaniserande sätt att prata om muslimer.
– Jag tror inte att den kommer att ha någon större påverkan. Det är ju faktiskt framför allt en jävligt fröjdig, dum buddy komedi. Två galna snubbar som hamnar på ett tokigt äventyr i en kontext som de inte förstår. Det är ganska allmänmänskligt och mest av allt roligt. Det kanske får någon att tänka till på marginalen, men jag har ingen avsikt att den ska ha någon valpåverkan. Jag ser inte filmen som partipolitisk, utan som en film om ett vägskäl i svensk modern historia. Jag använder de två SD-killarna för att skoja om hela Sverige.
– Ja, det är en PR-strategi och ingenting annat. Och det är ju smart. För det gör ju att folk blir peppade och intresserade. Det hade varit ganska tråkigt om den kom två veckor efter valet. Då hade ingen sett den.
– Det vet jag inte. Det ska bli väldigt spännande. Jag hoppas att de kommer att tycka om den. För min dröm är att SD:are och vänsterpartister och sossar och moderater ska kunna sitta i samma salong och garva åt den här filmen tillsammans. Kanske åt olika saker, men ändå ha någon sorts gemensam nämnare och referens. Det tycker jag är den finaste typen av underhållning. När man kan hitta en krysspunkt där vi kan garva tillsammans. Därför tycker jag att det är så häftigt att den går på bio också. För att just att sitta i en biosalong och skratta tillsammans är väldigt speciellt. Egot blir lite upplöst. När det är liksom 200 pers runt omkring en. Då hör du inte dig själv, så då garvar du mycket mer.
Filmen “Flaggan”, som Lindgren regisserat, har premiär i dag fredag.
Samtidigt som Michael Lindgren höll på med efterproduktionen av filmen blev han också en av huvudpersonerna i en kontrovers kring SVT-programmet “IFS- invandrare för svenskar” som blossade upp i början av sommaren. Lindgren, som var med och startade programmet, blev inför den senaste säsongen ombedd att komma med förslag på kontroversiella namn som kunde vara möjliga panelister i programmet, och föreslog bland annat Yasin Byn och Nick Alinia. Den senare är enligt EXPO högerextrem aktivist och har gjort sig känd för videos på sociala medier där han konfronterar alltifrån klimataktivister till Palestinademontranter och politiker han inte gillar. EXPO:skartläggningvisar att Alinia har kopplingar till nynazistiska och våldsbejakande organisationer, som Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och Aktivklubb Sverige.
Varför SVT valde att boka Alinia säger Lindgren att han inte har insyn i, eftersom han inte deltog i det redaktionella arbetet och inte hade insyn i processen. Vanligtvis lyfts kontroversiella namn upp till ansvarig utgivare, men så skedde inte i detta fall enligt uttalanden från ansvarig utgivare Helena Olsson. I en stillbild som Alinia la ut från besöket på SVT gör han vad många tolkat som en vit makt-gest. Helena Olsson meddelade senarei en text i Dagens Nyheteratt avsnittet med Alinia inte kommer att sändas.
– Hade jag jobbat som producent hade jag gjort min research och vetat exakt vem vi hade att göra med. Vad jag hade beslutat i det läget vet jag inte, säger Lindgren.
– Han var bara på min radar i periferin, som en ny Chang Frick eller Hanif Bali-typ. Givet efter allt jag har hört och det du säger så kanske jag inte hade föreslagit honom. Men det blir en väldigt hypotetisk situation. Om det är så att Nick Alinia har aktiva kopplingar till organisationer som NMR, om han är ideologisk rasist eller uppmuntrar till hot och hat och våld mot journalister skulle jag inte vilja att han var med i IFS. Men för att avgöra det så behöver jag göra min egen research. Och jag tar inte ditt andrahandsvittnesmål om vad EXPO säger som absolut sanning.
– Ja. Då skulle jag vilja veta vad han gjort då, exakt vad han gjort. Jag tycker att det har funnits en tendens i svensk offentlighet att brunsmeta och misstänkliggöra personer genom guilt by association. Det andra är att jag är yttrandefrihetsextremist. Jag tycker i princip att om du inte har begått yttrandefrihetsbrott, och det är hets mot folkgrupp eller förtal, så har du rätt att yttra dig i svensk offentlighet. Och han är inte dömd eller ens åtalad för sådana brott, vad jag vet. Då undrar jag, var är den rykande pistolen?
Michael Lindgren säger också att det var fel av SVT att inte sända programmet.
– Jag jobbade inte med programmet. Jag har inte sett inspelningen. Men jag har hört av de som var där att han fick rätt mycket skit. Och att han såg ganska torr och tråkig ut, för att han inte är en rolig person. Det är inte så att han inte fick mothugg. Det är inte heller så att man legitimerar en persons åsikter för att man sitter bredvid den personen i ett rum. Det är inte så det fungerar. Om du sitter där och håller käften eller fnissar med, då legitimerar du personen. Men om du säger emot, då gör du tvärtom. Då står du upp mot personen. Och det är det vi behöver lära oss i Sverige. Det enda som krävs för att ondskans ska segra är att de goda är tysta.
Den närmaste tiden har Michael Lindgren tänkt ägna åt att vila upp sig. Produktionen av “Flaggan” har varit intensiv. Beslutet om att filmen skulle göras kom först i november och hela 2026 har ägnats åt inspelning och efterproduktion. Slutklippningen blev klar bara några dagar innan den första förhandsvisningen i förra veckan.
– Jag måste ha semester. Jag jobbade ju rakt igenom hela sommaren. Så jag har inte haft någon semester alls, säger han.
Men det kan dock bli en kort semester om han får möjlighet att ägna sig åt ett nytt drömprojekt.
– Jag har en aktuell idé som det är lite brådis med. Det är att jag skulle vilja göra en nyårsspecial av “Herr talman”. En dockmusikal om regeringsbildningen nu efter valet. För det kommer att bli en sån jävla cirkus. Hur det än går så kommer det bli katastrof. Jag tror att det skulle bli en jävligt rolig dockmusikal. Jag hoppas att vi kan få till det. Men jag vet inte om vi hinner.
Jon Andersson
Inlägget “Min dröm är att SD:are och vänsterpartister ska garva åt filmen tillsammans” dök först upp på Dagens Arena.
I de kretsarna är kärnkraften en allena saliggörande möjlighet.
Inlägget Granskningen av antigröna expertlaget viktig bild dök först upp på Dagens Arena.
I de kretsarna är kärnkraften en allena saliggörande möjlighet.
Dagens Arenas reportage om det ”antigröna expertlaget” ger en intressant och viktig bild av kampanjen mot den gröna omställningen. Janne Sundlings text är ett föredömligt stycke journalistisk.
Han sätter pusselbitarna på plats, och skapar ett sammanhang. För den här antigröna kritiken har varit mycket intensiv de senaste åren, vilket många har identifierat och noterat. Reportaget visar hur sammanvuxet det här nätverket är. Och att det finns pengar som finansierar rapporterna och kampanjen. Kritiken har riktat udden mot vind- och solkraft. Men även och kanske framför allt den gröna industriomställningen i norra Sverige.
Dessa ”experter” och ”journalister” utgör en allians mellan den salongsfähiga borgerligheten och ytterhögern. Inte minst har olika slags alternativmedier blivit en plattform för klimatkritiken. Det är väl också det riktigt intressanta i sammanhanget. Det antigröna är en mix av allt möjligt. Där finns klimatförnekare. Eller de som hävdar att lilla Sverige inte ska eller kan göra så mycket. Och att det snarare är dom andra (dom i Syd) som måste sänka sina utsläpp. Många i det här gänget hyser en aversion mot Miljöpartiet, som beskrivs som befolkat av flummare och elitister som inte förstår sig på ”vanligt folk”, eller för den delen näringslivets och industrins konkurrensutsatta vardag.
I den här antigröna-världen är vind och sol ett hot mot miljön och naturen, men kärnkraft en närmast allena saliggörande möjlighet att lösa allt, från behovet av mer el till minskade fossilutsläpp. Hanteringen av det radioaktiva kärnavfallet förbigås numera med tystnad.
Till detta kommer en rejäl dos populism. I förra valet utlovades lägre elpriser och lägre bränslekostnader vid pump. Det gick hem i slutet av valrörelsen, Tidöpartierna fick en liten övervikt.
Det är lite svårare att förstå sig på varför många i det ”anti-gröna expertlaget” är så kritiska till den gröna industriomställningen. Kanske har den blivit ett rött skynke av ett annat skäl. Inte minst många i facket och arbetarrörelsen har satt stora förhoppningar till den gröna industrin. Något som säkert kan ha triggat igång en och annan aversion.
På den borgerliga kanten vill man helst ha patent på näringslivsfrågorna. Därför har nätverket producerat föreställningen att de här projekten bygger på massiva statliga subventioner. Vilket är felaktigt, som Janne Sundling mycket riktigt påpekar. Men att väcka det gamla socialistspöket funkar fortfarande i vissa salonger. Särskilt om man lyckas måla en bild av det nu är fråga om ett nytt Stålverk 80 och dags för en statlig styrning (rent av planekonomi) igen. Det är sådant som mobiliserar känslorna på högerkanten. Uppenbarligen även när påståendena saknar verklighetsförankring.
Allt detta är mycket tragiskt och är i själva verket en politisk återvändsgränd. Att klimatet utgör och är en avgörande politisk utmaning står utom alla tvivel. Men den gröna industriomställningen bär på ytterligare en dimension. Sverige har utvecklats genom en diversifierad och högtutvecklad industrisektor, understödd av offentliga insatser vad gäller investeringar, infrastruktur och utbildning. Allt detta har gjort det möjligt för oss att forma en välfärdsmodell som skapar ökad tillväxt, nya jobb och bättre livsvillkor. Den gröna industriomställningen som minskar utsläppen är kungsvägen som kan säkra vår välfärdsmodell. Och som ger oss möjlighet att hantera klimatet. Den genererar redan arbetstillfällen där de behövs som mest. Arbetslöshet är låg i exempelvis Norrbotten. Den här dimensionen har gått det ”antigröna expertlaget” förbi.
Detta ska förstås som att inte utesluta kritik mot enskilda projekt eller hur de har skötts. Det finns mycket att säga om Northvolt. Jag skrev själv kritiskt för drygt ett år sedan.
Den ”antigröna” vågen är global. Tänk Donald Trump. Här i Sverige har Sverigedemokraterna fått med sig de tre andra borgerliga partierna och lyckats lägga om den svenska klimatpolitiken. Utsläppen har ökat. Inte minst från trafiken, när skatterna sänkts och reduktionsplikten minskat. Subventionerna av det förnybara har tagits bort. Utbyggnaden av vind och sol stannat av.
Fokus har i stället hamnat på att åter bygga ut kärnkraften. Som väntat tar det längre tid än vad regeringen hoppats på, som utlovade att spaden skulle sättas i marken före årets val. Så blev det inte. Ett skäl handlar förstås om att kärnkraften är dyr och osäker eftersom priserna går upp och ned.
Därför har regeringen utlovat företagen höga elpriser (!) framöver. Men också drivit igenom statliga stöd och garantier till kärnkraften. Man kan bara tolka det i rent politiska termer. Det som klassas som rött eller grönt ska inte subventioneras. Men det blåa laget har bestämt för att öppna statens kassakista för saker det gillar.
Det är hög tid att lägga om politiken, efter Tidöåren. Sverige ska ligga i fronten och investera i den nya gröna tekniken. Det skapar tillväxt, jobb och välfärd även i framtiden. Och skapar förutsättningar för att klara klimatmålen. Den ”antigröna”-kampanjen är en återvändsgränd som gör oss fattigare och skjuter den nödvändiga klimatomställningen på framtiden. Det har vi inte råd med.
Håkan A Bengtsson
Inlägget Granskningen av antigröna expertlaget viktig bild dök först upp på Dagens Arena.
While there have been reports of stabbings in Detroit in August 2026, a police spokesperson told Snopes the claims weren't true.
While there have been reports of stabbings in Detroit in August 2026, a police spokesperson told Snopes the claims weren't true.
A known spoof account paired a real photo of Kim with a misleading caption.
A known spoof account paired a real photo of Kim with a misleading caption.