Tornevall Networks

Efter tolv år som Vänsterpartiets topp i Stockholmsregionen vill Jonas Lindberg ta sig in i riksdagen, för att stoppa privatiseringarna och vinsterna i vården. Han litar inte på att Socialdemokraterna kommer göra något åt problemen. – Det är därför Centerpartiet inte vill ha oss vid förhandlingsbordet. För att sossarna viker ner sig, säger han.

En gigant har gått ur tiden. Dolly Parton väckte känslor i alla led, världen över. Efter dödsbeskedet på tisdagskvällen strömmade hyllningsorden in.

Jag vill genom ett litet urval visa hur den västerländska elitintelligentian och medieapparaten ger stöd och apologetik för västerländsk aggression och terror i Latinamerika, specifikt Venezuela och Kuba.

Innan Washington attackerade Venezuela, accepterade all elitmedia de officiella lögnerna.

Jippot om Maduros ”narco-trafikanter” blev snabbt för pinsamt att repetera. Åtskilliga underrättelserapporter klargjorde att Venezuela stod för nästan minst tillverkning och export av narkotika i Latinamerika. Samtidigt hann Trump inte ens flyga den kidnappade Maduro till USA innan han benådade en av Latinamerikas mest ökända knarksmugglare, kuppmakaren och Honduras tidigare president Juan Orlando Hernández .

Partilinjen blev då att “diktatorn Maduro” valfuskar. Ett påstående som enligt CIA:s underrättelsestudier saknar bevis.

USA och dess hantlangare ”kan inte tolerera” sådana hemskheter. Det upprepades utan ironi, samtidigt som USA öppet intervenerat i Argentina och Honduras för att lägga sig i valen, samt ger entusiastiskt stöd till diktaturer som Saudiarabien och Egypten, vilka inte ens låtsas tillåta val och opposition.

Media uppfyllde sin roll med briljans, således.

Efter attacken blev Venezuela en ”proxy” åt USA under ”vicekungen” Marco Rubio, och “en de-facto vasallstat” som styrs av ”amerikanska bolag – inklusive Exxon Mobil, Conoco Phillips, Halliburton och GE Vernova”. USA kontrollerar hela oljesektorn och dess intäkter, enligt New York Times och Time Magazine.

Vi kan läsa, återigen utan ironi, att attacken i januari ”öppnat möjligheter som i decennier var bortom räckhåll” inom ”oljesektorn” och om ”Venezuelas gruvsektor som har enorm ekonomisk potential”, enligt Foreign Affairs.

”Venezuela har sin bästa chans på över ett decennium att återinföra demokrati och fixa sin kollapsade ekonomi” (en kollaps väst orsakade, vilket inte får nämnas). ”USA kommer vara avgörande” för att skapa ”demokratiska val”, som tankesmedjan Chatham House skriver i sin venezuelanska framtidsstudie.

Med andra ord: målet ”att återinföra demokrati”, som bestått av mordiska sanktioner, kuppförsök och militär aggression, kan endast uppfyllas genom att USA löper hela linan ut med sin militära aggression. Själva idén om att landet som förtryckt Venezuela, försökt genomföra statskupper, krossat dess ekonomi och dödat otaliga med sanktioner, attackerat och nu koloniserat det, nu ska ”återinföra demokrati” och leda ”demokratiska val” är så fanatiskt att det inte ens kan diskuteras bland minimalt rationella vuxna. Men dessa fraser krävs för propagandans skull, och därför är de fakta.

Även i Kuba ska ”amerikansk tillsyn” till sist ”återinföra demokrati” för att förvandla landet till en vasallstat. I över 60 år har illegala sanktioner använts i hopp om att ”skapa hunger, desperation och störtandet av regeringen”, som det heter i Mallory-memorandumet från 1960. Resultaten är ganska goda: blockaden har kostat Kuba troligen över två biljoner dollar.

De senaste åren har den intensifierats. Detaljerade studier pekar på ”ojämförbar ökning” av spädbarnsdödlighet i modern tid. Blockaden ”har dödat många bebisar” och ”dramatisk ökat antalet dödsfall”, ”omfattande undernäring, oerhörd försämring av sanitära förhållanden och en ökning av sjukdomar”.

Det enda problemet hjärntvättade västerlänningar finner i det är att de inte lyckats, som New York Times påpekat. ”Chansen att sanktionerna misslyckas uppnå sina mål är signifikant”, skriver Christopher Sabatini på tankesmedjan Chatham House.

Endast våldets och terrorns utsikter spelar roll och meriterar diskussion bland eliter. En attack lär vänta Kuba, ”som kommer falla väldigt snart”, enligt USA:s president Trump. Han menar att planen ”kommer fungera mycket väl. Det kommer fungera precis som i Venezuela” där USA ska ”ta Kuba”. Trump har också föreslagit att låta Marco Rubio bli Kubas president.

Försök hitta sådan öppet kolonial retorik någonstans, ens i de brittiska eller tyska arkiven. I västerländsk terrorkultur, däremot, passerar de utan några större reaktioner.

Inför det har en lång rad medvetet lögnaktiga ursäkter för att attackera ön – som att Kuba är ett ”hot” mot USA eller en bas för Kina och Ryssland – presenterats. Att dessa skulle avslöjas av mediesystemet som inget mer än transparenta ursäkter för attack, och än mer, påpeka att ryssarna skulle kunna använda samma argument för att attackera valfritt europeiskt land, är långt bortom det tänkbara i ett samhälle som vårt.

Media har lojalt svarat med taktisk debatt om en attack bör genomföras och ”demokratisera och demilitarisera ön”, för att citera New York Times. BBC skrev att en kidnappning av Castro ”är möjlig – men att det hade varit riskabelt och komplicerat”. Ledande strateger har också varnat för att ”dekapitering av ledarskapet är svår” (CSIS), och att en ockupation av Kuba ”är extremt riskabel”. Inte att det skulle vara fel och olagligt.

Såhär kan man fortsätta i oändlighet.

Ingen tvekan om att ryska generalstaben eller Moskvapressen hade samma diskussioner om hur ”dekapitering av ledarskapet är svår”, och att en ockupation ”är extremt riskabel” innan de invaderade Ukraina. Det är precis vad de som tjänar och jobbar för statens planer och terror har till uppgift att göra i vilket fungerande propagandasystem som helst.

Arbetarens Johan Apel Röstlund rapporterar om att M reagerar starkt mot ett antal satiraffischer som har tagits fram och satts upp av en anarkistgrupp och själv uppskattar jag inte minst att gruppen bland annat hänvisar till Kristerssons skuld vad gäller de korrupta utlandsadoptionerna.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aa-2.jpg

”Den senaste veckan har satiraffischer föreställande en beväpnad Ulf Kristersson satts upp bland valplakat och politisk reklam runt om i Sverige. Något som fått Moderaterna att se rött och Justitiekanslern, JK, att starta en utredning gällande förtal. Bakom aktionen står ett anonymt anarkistiskt nätverk som själva tar uppståndelsen med ro.”

Anarkisternas valplakat som fått Moderaterna att se rött

”– Ett fritt och öppet samhälle måste tåla satir, säger de till Arbetaren.

De kallar sig Bakunins Balaclavor och Kropotkins Kadaver och anklagas av den moderata partisekreteraren Karin Enström för att ha nått ”en ny bottennivå” i svensk politik.

Anledningen är de hemmatillverkade valplakaten som börjat spridas runt om i landet och som föreställer Ulf Kristersson och SD-ledaren Jimmie Åkesson. Den satirbild som fått mest uppmärksamhet och vållat störst ilska föreställer en beväpnad statsminister med texten ”Skjut alla fattiga barn innan de blir kriminella”.

När Arbetaren når det anonyma anarkistkollektivet har de en viss förståelse för Moderaternas upprördhet.”

(…)

”En av affischerna föreställer Ulf Kristersson med pistol och texten ”skjut alla fattiga barn innan de blir kriminella”. Det har fått Moderaterna att reagera. En ny bottennivå, säger partisekreteraren Karin Enström. Vad säger ni själva?

– Vi förstår att partisekreteraren är något av en expert på bottennivåer och därmed kanske har ett visst tolkningsföreträde, med tanke på att hon backar en av våra mest korrumperade politiker genom tiderna. Det påstås ibland att vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Kristerssons mest förlåtande drag är kanske då att intentionerna aldrig har varit goda. Hans väg mot makten är strösslad med samhällets mest utsatta. Att stjäla barn och boenden avsedda för sjuka och hemlösa, stötta ett pågående folkmord, utvisa eller skicka barn i fängelse är uppenbarligen inget som bekommer honom.”

(…)

”Det är hög tid att strukturera samhället nerifrån och upp, så som demokratin alltid varit tänkt att fungera. Vi finns överallt för alla som vill förändra världen utan att förminska den.”

Israels mest förhärdade vänner tvingas nu medge det som varit uppenbart för hela världen i decennier. Staten Israel är en rasistisk folkmordsstat som inte kan försvaras. Den senaste veckan har såväl vice statsminister Ebba Busch som Judiska centralrådets Aron Verständig kritiserat Israel. Busch lyfter i en poddintervju med Daniel Suhonen till och med möjligheten att införa sanktioner mot Israel.

Den israeliske säkerhetsministern Ben-Gvirs uttalande om att 30-40 Gazabor borde dödas varje natt, och att det finns folk i Gaza som inte förtjänar att leva eftersom de inte är människor, visar bortom allt tvivel att staten Israel styrs av rasister och folkmördare. Samma minister visade nyligen upp den avrättningsplats där Israel tänker hänga palestinier offentligt.

Ben-Gvir är inte ensam. Han är företrädare för en högerextrem politisk rörelse som är utbredd i det israeliska samhället. Det handlar inte bara om den fascistiska bosättarrörelsen utan om hela det sionistiska projektet. Sionismen är en extrem nationalistisk ideologi som verkar för ett Storisrael.

Avskyn från omvärlden mot Ben-Gvirs uttalanden och agerande är närmast total. Det är snart bara fundamentalister som Alice Teodorescu Måwe som tiger.

Israel är en kolonial statsbildning som saknar existensberättigande. Att inte stå upp för en enstatslösning är att acceptera kolonialism, ockupation och fördrivning.

Det palestinska folkets självklara rätt till sitt eget land erkänns inte av något av riksdagspartierna. I Palestinagruppernas valundersökning framförde samtliga svarande riksdagspartier, inklusive S, MP och V, att de vill se en tvåstatslösning. En sådan hållning är att gå sionismens ärenden och att svika det palestinska folket.

FN har i flera resolutioner slagit fast att ett ockuperat folk har rätt att göra motstånd. Detta motstånd, som även inkluderar väpnat motstånd, har som syfte att driva ut ockupanten för att befria landet från kolonial och utländsk dominans.

Riksdagspartierna måste sluta krypa för Israel och gå från ord till handling. Det räcker inte med att kritisera Israels agerande eller kräva ett stopp för folkmordet. De måste också agera. Den främsta och viktigaste åtgärden är att införa en total bojkott av staten Israel och verka för att landet isoleras i alla sammanhang.

Det palestinska folkets lidanden måste få ett slut och rättvisa skipas. För ett fritt och demokratiskt Palestina, från floden till havet!

Nu åtalas den man som enligt riksdagsledamot Richard Jomshof (SD) spottade på honom i samband med en konsert i våras.

Det var i början av förra året som GP avslöjade härvan i Alingsås-politiken: moderaten Daniel Filipsson, socialdemokraten Simon Waern och vänsterpartisten Emily Munter hade skapat den interna gruppen Gingänget där de sexchattade och skickade nakenbilder till varandra, hånade andra politiker och kom överens i politiska frågor. Filipsson och Munter hade också en sexuell relation.

Alingsåschatten, med manus och regi av Nanna Olasdotter Hallberg, är som det heter på reklamtavlan utanför Stadsteatern ”Based on a true kommunalpolitisk story”.

– Det finns en tydlig dramaturgi i det här, det är nästan Shakespearsk nivå på det. De använder ett chatt-språk som är absurt… hela historien säger väldigt mycket om makt idag, säger Nanna Olasdotter Hallberg till Proletären.

När skandalen avslöjades avgick både Filipsson och Waern medan Emily Munter, som nu bytt namn till Andersson, i slutet av april dömdes för förskringring av partiets kassa och för att systematiskt ha stulit från sin arbetsgivare. Hon fick villkorlig dom plus 90 dagsböter och ska också betala tillbaka 16 000 kronor till sin arbetsgivare och 26 000 till Vänsterpartiet, samt 63 000 i rättegångskostnader.

Munter spelade en aktiv roll i Gingänget: hon jobbade hårt med att få bort den lokale V-ledaren Marcus Wallin.

– Det är både en absurd fars och ett vittnesmål om tillståndet i svensk politik idag, säger Olasdotter Hallberg. Det är också en väldigt sorglig berättelse med en antihjälte som stjäl från både sina partikamrater och sin arbetsplats. Jag fångades av hennes öde.

Nanna Olasdotter Hallberg blev till en början mest förvånad över det som hände i Alingsås men insåg snart, efter att har intervjuat och gjort research inför pjäsen, att det är vanligare än vad man tror på kommunal nivå.

– Att kärleksband över partigränserna blir viktigare än partitillhörigheten. I [Alingsås] har socialdemokraten och moderaten haft en väldigt stark personkemi, de har semestrat ihop och mycket annat. Det är klart att det blir som upplagt för att skapa politiska samarbeten, säger hon.

Alla tre i Gingänget har avböjt kontakt med Nanna Olasdotter Hallberg.

– Men jag har pratat väldigt mycket med Vänsterpartiet och det har varit öppenhjärtiga samtal, både på lokal och nationell nivå. Jag har pratat en del med Socialdemokraterna och jag hade velat prata mer med Moderaterna, men de har tackat nej till det.  

Det är valtider och partiledarnas plyten pryder återigen våra gator. Blä.

Här är årets valaffischer från riksdagspartierna, eller åttaklövern som vi tycker om att kalla dem (de är ju rörande överens om så mycket):

Socialdemokraterna

Sveriges tråkigaste partiledare vill att Sverige ska tas på allvar och ledas av ett parti som tar ansvar. När man tittar på affischen får man bara känslan av att ha blivit kallad till studierektorn för en akademisk predikan. Men vad kan man vänta sig av ett parti som inte har någon som helst samhällsvision längre utöver att göra samma sak som högern men mer ”ansvarsfullt”. 

Sverigedemokraterna

Det är intressant att Sverigedemokraterna valt att köra på retrostuket då 1970-talet är det årtionde hela högern avskyr mest (de älskar i alla fall att snacka skit om det). Valloggan – det lilla biet – har de väl brainstormat fram för att ge fascismen en gullig fernissa och locka kvinnliga väljare till Sveriges största korvfest-parti. 

Och så klart Jimmie på bensinmacken. Högergubbar (och tanter) som poserar vid pumpen och klagar på höjda bränslepriser – men samtidigt stödjer krig som leder till oljebrist – är en fotogenre i sig.

Moderaterna

”Vi får saker gjorda”. Ja, jo… det får ni ju. Synd att de sakerna oftast bara gynnar rika jävlar. 

Riktigt tråkig affisch, med riktigt tråkig layout, prydd av en av Sveriges tråkigaste politiker (konkurrensen är hård men Uffe kommer helt klart med på prispallen).  

Om de inte var rika elitistiska skitungar skulle man nästan tycka synd om alla unga moderatbroilers som tvingas sätta upp de här på lyktstolparna.

Årets valaffischer från riksdagspartierna. Montage: Proletären

Miljöpartiet

Miljöpartiet fick ett tufft bakslag i samband med mässlingutbrottet på Urkult. Men de hämtar sig nog lagom till valet.

Budskapet känns som vanligt tråkigt och mästrande. Daniel Helldén har som vanligt världens mest självbelåtna aura, medan Amanda Lind ser ut att vara en av dem som fick mässlingen.

Vänsterpartiet

Nooshi är ute och snackar med folk i denna serie valaffischer. Men bilderna ser ut att vara tagna på V:s partikansli. 

Budskapet ”Vård framför vinster” är intressant. Men ska det inte vara ”Vapen framför vården”? Vänsterpartiet har ju sällat sig till krigshetsargänget och vill bland annat att miljardärsskatten, som de yrkar för på en annan affisch, ska gå till ökad upprustning. 

Kristdemokraterna

På listan över partier med minst existensberättigande hamnar KD högt. Sveriges Sarah Palin – den skogstokiga sionisten Ebba Busch – vill att vi ska tro. Menar hon på Jesus och hans budskap om ”allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig”? Eller att det är ”lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”? Nä. Vi ska ”Tro på Sverige” och ”Tro på företagen”(!)

Centerpartiet

Med ”Sverige kan mer” menas att vi kan privatisera ännu mer. Sjöfartsverket, Högskolan i Borås, Lantmäteriet – ut med det på entreprenad! 

I övrigt: Gäsp vilken tråkig affisch. Här har C ytterligare en partiledare vars efternamn man kan ordvitsa rejält på och de bara sumpar chansen totalt.

Liberalerna

F-ordet är för Liberalerna vad ”Arbetare” är för sossarna – ett ord man dammar av en gång vart fjärde år och använder lite i valrörelsen.

Sveriges mest urholkade och desperata parti hade väl kunnat ta ut svängarna lite i kampanjen. Nåja, snart får de lite mer Frihet när de slipper ställa väckarklockan för att gå på riksdagsmötena.  

Två byggföretag i Stockholmsområdet får betala 100.000 kronor vardera i företagsbot efter olyckor där arbetare skadats.

I september förra året föll en anställd vid LK08 Plåt AB omkring 2,5 meter från en stege under ett takarbete i Täby. Mannen drabbades av hjärnblödning, en mindre fraktur på halsryggen och sårskador. Han blev sjukskriven i drygt två månader. Företaget hade bland annat brustit i riskbedömningen och fallskyddet.

En månad senare fick en inhyrd arbetare en del av en byggställning i huvudet under arbete åt Västergården Marum Bygg AB i Norrtälje. Han bröt näsan och fick en sårskada som behövde sys. Även där konstaterades brister i bland annat riskbedömning och skyddsåtgärder.

Stoppa Richard Jomshofs ”hat-turné”. Det kravet riktar nu Magdalena Andersson (S) till SD-ledaren Jimmie Åkesson. – Det handlar om att öka splittringen och vända ilska mot personer på grund av deras tro, säger S-ledaren till Dagens ETC.