Tornevall Networks

TITLE:
”Då ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet”

DESCRIPTION:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

CONTENT:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

TITLE:
”Då ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet”

DESCRIPTION:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta i att åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

CONTENT:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta i att åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

CONTENT:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

TITLE:
”Då ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet”

DESCRIPTION:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

CONTENT:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada. Mamman och dottern överlevde inte.

CONTENT:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada. Mamman och dottern överlevde inte.

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

CONTENT:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur fritidsbåten drogs in under fartygets bulb, den utbuktande delen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet började han reflexmässigt ta djupa andetag och fick in vatten i lungorna, något han beskriver som en brännande känsla. Till slut lyckades han ta sig upp till ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln i samband med olyckan. Han drabbades också av lunginflammation efter att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen blev kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada.

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Sonen är i dag på benen, men ska fortsatt utredas för eventuella skador. Mamman och dottern överlevde inte.

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Sonen är i dag på benen, men ska fortsatt utredas för eventuella skador. Mamman och dottern överlevde inte.

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada. Mamman och dottern överlevde inte.

CONTENT:
Den 28 juli kolliderade en fritidsbåt med ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. Ombord på fritidsbåten fanns en familj med mamma, pappa, son och dotter. Pappan och sonen överlevde olyckan. Mamman och dottern miste sina liv. På torsdagen inleddes rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde. Båda står åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan berättade i rätten att familjen var på båtsemester tillsammans med hans bror och dennes familj, i två separata båtar. Broderns båt hade fått motorproblem och en stund före olyckan bestämde de sig för att ändra planerna. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var mulet och hade börjat mörkna. Pappan berättar att dottern var ledsen och rädd, men att hon senare lugnade sig. Sedan hörde han ett motorljud. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Den 6 augusti skrevs sonen ut från sjukhuset, men han ska bli fortsatt undersökt för att säkerställa att han inte drabbats av en hjärnskada. Mamman och dottern överlevde inte.

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Sonen är i dag på benen, men ska fortsatt utredas för eventuella skador. Mamman och dottern överlevde inte.

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. ”Det mest traumatiska” Pappan slog i huvudet och axeln vid olyckan, samt att han fick lunginflammation av att ha andats in diesel som läckte från den förstörda båten. Han tillbringade en knapp vecka på sjukhuset, sonen fick ligga kvar lite längre. – Det mest traumatiska var väl egentligen att se sin son ligga i respirator och hans uppvaknande. Jag har aldrig varit med om att ett barn har varit sövd så länge. Han var väldigt snurrig och betedde sig konstigt. Och som jag hade förstått det, hade läkaren också befarat hjärnskada. – Jag var glad att han levde, men det var också jobbigt att se honom innan man visste hur illa däran han var. Sonen är i dag på benen, men ska fortsatt utredas för eventuella skador. Mamman och dottern överlevde inte.

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Vid tillfället var det mulet och hade börjat mörkna. Pappan säger att dottern var ledsen och rädd, men att hon sedan lugnade sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Bytte rutt Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. ”Jag får inget svar” Pappan berättar hur båten sugs in under bulben, alltså den utbuktande kölen längst fram på fartyget. – Vi har sjunkit ganska mycket ganska fort för jag ser inget ljus, eller så ligger kölen uppåt, men det blir i alla fall kolsvart i sittbrunnen. Och sen är det som att jag kläms under nånting där jag sitter och har svårt att ta mig loss. Under vattnet börjar han reflexmässigt ta djupa andetag och får in vatten i lungorna, något han upplever som en brännande känsla. Till slut lyckas han pressa sig uppåt och når ytan. – 50-100 meter bort ser jag två flytvästar som ligger och guppar i havet. Alltså mina barns flytvästar. Då börjar jag simma bort, plaska mig bort mot dem och ropa efter dem. Jag får inget svar, säger han i förhör. Sonen var i sin flytväst, men den andra var tom. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten, där han berättar sin upplevelse av hela händelseförloppet. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten, där han berättar sin upplevelse av hela händelseförloppet. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Texten uppdateras...

TITLE:
Tjörnolyckan: Pappans ord i rätten

DESCRIPTION:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. Texten uppdateras...

CONTENT:
Den 28 juli blev en fritidsbåt påkörd av ett stort fartyg utanför Tjörn på Västkusten. En familj – mamma, pappa, son och dotter – befann sig på fritidsbåten. Pappan och sonen överlevde, mamman och dottern miste sina liv. I dag har rättegången mot befälhavaren och lotsen på det norska lastfartyget Misje Verde inletts. De står båda åtalade för vållande till annans död. Pappans ord Pappan i familjen förhörs i rätten under torsdagseftermiddagen. Han berättar att de var på båtsemester tillsammans med hans bror med familj, i två separata båtar. Brodern hade haft lite problem med sin båt, så en stund innan olyckan bestämde de sig för att styra om. – Vi trodde att vi skulle till Marstrand. Men eftersom han hade lite motorproblem så bestämde vi oss för att strunta åka in i en gästhamn, om han inte kan få i backen och så där. Så då bestämde vi att avsluta semestern och åka hem samma dag, säger pappan i förhör. Det var ganska dåligt väder den dagen och pappan säger att barnen var lite rädda och oroliga. Men sedan lugnande det sig. – Barnen slutar låta vid ett tillfälle i båten. Och då hör jag ett motorljud strax på mitt babord. Ungefär som att det skulle vara en större motorbåt som är ute och kör. Då tittar jag över axeln bara för att och se ifall de har sett mig, ungefär vilket håll de är på väg åt. Då ser jag bara bulben, säger han. Texten uppdateras...