Tornevall Networks

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne allierade

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne allierade

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne allierade

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning. Klockan 21.25 fördes Tegenfeldt till ett annat hotellrum, där Häggström tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen bodde och var han därefter dök upp yrkesmässigt. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, chef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, avdelningschef på myndigheten, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och slutligen sektionschef för hälso- och sjukvård på Ssveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade Simon Häggström klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning. Klockan 21.25 fördes Tegenfeldt till ett annat hotellrum, där Häggström tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ännu ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan för hotellrummet.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens. Men Tegenfeldt hade inte byggt sin offentliga ställning på ödmjukhet inför mänsklig svaghet. Han hade byggt den på rätten att bedöma andra – ibland med kategoriska och livslånga slutsatser. Därför är hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj. Den går rakt in i frågan om hans omdöme och trovärdighet som medicinalråd, myndighetschef och moralisk grindvakt.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en mer bokstavligt drömsk vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy – ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” tankevärld ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen – en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen bodde och var han därefter dök upp yrkesmässigt. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades med samma ord som Tegenfeldt själv hade förvägrat andra en andra chans:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste, nästan mässande,om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

Thomas Tegenfeldt Ocr Samtliga

998KB ∙ PDF file

Download

Download

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning. Klockan 21.25 fördes Tegenfeldt till ett annat hotellrum, där Häggström tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen bodde och var han därefter dök upp yrkesmässigt. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne allierade

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne allierade

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne allierade

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning. Klockan 21.25 fördes Tegenfeldt till ett annat hotellrum, där Häggström tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen bodde och var han därefter dök upp yrkesmässigt. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, chef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, avdelningschef på myndigheten, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och slutligen sektionschef för hälso- och sjukvård på Ssveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade Simon Häggström klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning. Klockan 21.25 fördes Tegenfeldt till ett annat hotellrum, där Häggström tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ännu ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan för hotellrummet.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens. Men Tegenfeldt hade inte byggt sin offentliga ställning på ödmjukhet inför mänsklig svaghet. Han hade byggt den på rätten att bedöma andra – ibland med kategoriska och livslånga slutsatser. Därför är hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj. Den går rakt in i frågan om hans omdöme och trovärdighet som medicinalråd, myndighetschef och moralisk grindvakt.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en mer bokstavligt drömsk vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy – ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” tankevärld ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen – en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen bodde och var han därefter dök upp yrkesmässigt. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades med samma ord som Tegenfeldt själv hade förvägrat andra en andra chans:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste, nästan mässande,om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

Thomas Tegenfeldt Ocr Samtliga

998KB ∙ PDF file

Download

Download

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Medicinalrådets förlorade heder

DESCRIPTION:
Som medicinalråd var Thomas Tegenfeldt en av statens mäktigaste tjänstemän i vård-Sverige. Sedan greps han naken på ett hotell efter att ha köpt sex. Det här är berättelsen om dubbelmoral och om hur en högt uppsatt statlig ämbetsman hölls om ryggen av sitt nätverk.

CONTENT:
Thomas Tegenfeldt

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Johan Carlson

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Ingela Gotthardsson, f d kommunchef

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning. Klockan 21.25 fördes Tegenfeldt till ett annat hotellrum, där Häggström tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman. 

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Thomas Tegenfeldt under en nätverksträff.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Thomas Tegenfeldt vid frukostseminarium om patientbemötande på Operaterassen den 29 november 2012. Omkring tolv timmar tidigare hade han gripits och erkänt köp av sexuell tjänst.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Tegenfeldt varnar för oskyddat sex

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Faksimil ur Aftonbladet

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus. 

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne vän och kollega

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning vid händelsen var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Ulrika Marusarz, tidigar jurist på Socialstyrelsen, numer drömtydare.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen bodde och var han därefter dök upp yrkesmässigt. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Anders Sylvan

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Karin Röding

Ladda ner förundersökningen:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Jag tycker ingenting om det” – Centerpartiets pedofilpanik efter valstugebesöket

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
Centerpartiet Linköping duckar frågan: Ska grannar få varnas om pedofiler?

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Jag tycker ingenting om det” – Centerpartiets pedofilpanik efter valstugebesöket

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
Centerpartiet Linköping duckar frågan: Ska grannar få varnas om pedofiler?

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Jag tycker ingenting om det” – Centerpartiets pedofilpanik efter valstugebesöket

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
Centerpartiet Linköping duckar frågan: Ska grannar få varnas om pedofiler?

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Jag tycker ingenting om det” – Centerpartiets pedofilpanik efter valstugebesöket

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
På Stora torget i Linköping har Centerpartiet sin valstuga. Foto: Christian Peterson

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Emelie Gustafsson, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
Centerpartiet Linköping duckar frågan: Ska grannar få varnas om pedofiler?

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga”

DESCRIPTION:
Kandidater till kommunfullmäktige fick frågan: Ska föräldrar varna sitt grannskap om en dömd barnvåldtäktsman flyttar in? Ett svar löd: “Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk fråga.”

CONTENT:
Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna. 

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

 “Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Frida Bergstrand, kandidat till Linköpings kommunfullmäktige i valet 2026. Foto: Christian Peterson

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

 

 
 Read more

TITLE:
Sveriges radio utelämnade mina svar – här är hela korrespondensen

DESCRIPTION:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

CONTENT:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

Det stämmer inte.

Intervjun publicerades i oklippt format. Dessutom skickade jag hela intervjun till Centerpartiet före publicering.

“Reportaget” avslutas med frågan hur den kritiserade valarbetaren mår.

Den självklara följdfrågan – varför står man i en valstuga om man inte klarar av att ta kritik? – ställdes däremot aldrig.

Reportern Siri Christiansen valde samtidigt att utelämna i stort sett samtliga svar jag lämnade, medan Centerpartiet fick komma till tals med påståenden som jag anser är felaktiga och som inte bemöttes i inslaget.

Nedan publicerar jag därför hela min korrespondens med P4, så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning:

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Sveriges radio utelämnade mina svar

DESCRIPTION:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

CONTENT:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

Det stämmer inte.

Intervjun publicerades i oklippt format. Dessutom skickade jag hela intervjun till Centerpartiet före publicering.

“Reportaget” avslutas med frågan hur den kritiserade valarbetaren mår.

Den självklara följdfrågan – varför står man i en valstuga om man inte klarar av att ta kritik? – ställdes däremot aldrig.

Reportern Siri Christiansen valde samtidigt att utelämna i stort sett samtliga svar jag lämnade, medan Centerpartiet fick komma till tals med påståenden som jag anser är felaktiga och som inte bemöttes i inslaget.

Nedan publicerar jag därför hela min korrespondens med P4, så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning:

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Sveriges radio utelämnade mina svar – här är hela korrespondensen

DESCRIPTION:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

CONTENT:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

Det stämmer inte.

Intervjun publicerades i oklippt format. Dessutom skickade jag hela intervjun till Centerpartiet före publicering.

“Reportaget” avslutas med frågan hur den kritiserade valarbetaren mår.

Den självklara följdfrågan – varför står man i en valstuga om man inte klarar av att ta kritik? – ställdes däremot aldrig.

Reportern Siri Christiansen valde samtidigt att utelämna i stort sett samtliga svar jag lämnade, medan Centerpartiet fick komma till tals med påståenden som jag anser är felaktiga och som inte bemöttes i inslaget.

Nedan publicerar jag därför hela min korrespondens med P4, så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning:

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Sveriges radio utelämnade mina svar

DESCRIPTION:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

CONTENT:
I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

Det stämmer inte.

Intervjun publicerades i oklippt format. Dessutom skickade jag hela intervjun till Centerpartiet före publicering.

“Reportaget” avslutas med frågan hur den kritiserade valarbetaren mår.

Den självklara följdfrågan – varför står man i en valstuga om man inte klarar av att ta kritik? – ställdes däremot aldrig.

Reportern Siri Christiansen valde samtidigt att utelämna i stort sett samtliga svar jag lämnade, medan Centerpartiet fick komma till tals med påståenden som jag anser är felaktiga och som inte bemöttes i inslaget.

Nedan publicerar jag därför hela min korrespondens med P4, så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning:

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Polisanmäld av Centerpartiet

DESCRIPTION:
Enligt Centerpartiet har jag gjort mig skyldig till förtal genom att publicera en oklippt intervju där partiets politiska sekreterare Lena-Maria Jansson jämför sexualbrott mot barn med snatteri.

CONTENT:
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Beskedet kom inte från Centerpartiet själva.

Det kom från Sveriges Radio.

“Efter din video på den politiska sekreteraren vid valstugorna på Stora torget i Uppsala har Centerpartiet valt att polisanmäla dig för förtal. Har du någon kommentar till det?”

Så löd mejlet från Sveriges Radios reporter Erik Svedberg.

Tidpunkten är svår att bortse från.

Granskningen har fått stor spridning bara veckor före valet och delats av ett stort antal politiker.

Reaktionerna har även nått långt utanför den politiska sfären.

TV-profilen Pernilla Wahlgren gick offentligt till angrepp mot Centerpartiets politiska sekreterare efter att ha sett intervjun:

“Lena-Maria – Du är en USEL representant för ditt parti..!! Blir MÖRKRÄDD av människor som henne!”.

Dold kamera fångade uttalandena

Granskningen bygger inte på anonyma källor, rykten eller andrahandsuppgifter.

Den bygger på en dold kameraintervju där Lena-Maria Jansson själv besvarar frågor framför kameran. Hela intervjun har publicerats oklippt så att alla själva kan se sammanhanget.

Under intervjun beskriver hon frågan om grannar bör informeras när en dömd pedofil flyttar in som “en väldigt svår fråga”. När jag frågar om personen inte kan utgöra en risk för barn svarar hon att det först blir ett problem om personen försöker ta kontakt med barn.

Hon säger också att den dömde “har avtjänat sitt straff” och jämför därefter sexualbrott mot barn med butiksstöld.

“Ska man aldrig mer få gå in på ett varuhus?”

Det är hennes egna ord som ligger till grund för publiceringen.

Frågan är om Centerpartiet menar att Lena-Maria Jansson förtalat sig själv?

Centerpartiet svarade inte

Efter intervjun gavs Centerpartiet i Uppsala möjlighet att bemöta granskningen.

Jag ställde en enkel fråga: Var Lena-Maria Janssons uttalanden hennes personliga uppfattningar eller partiets officiella linje?

Vid publiceringen hade partiet inte lämnat något svar.

Nu har de i stället valt att göra en polisanmälan.

Mitt svar till Sveriges Radio

Jag svarade P4:

“Det är anmärkningsvärt att Centerpartiet väljer att bemöta granskande journalistik med juridiska hot.

Hela Lena-Maria Janssons resonemang finns tillgängligt oklippt i reportaget som publicerats på Riks.se och assarchristian.se. Det är därför svårt att se vad i materialet som skulle utgöra förtal. Även det korta klippet återger henne korrekt.”

Valrörelser är den tid då politiker ska granskas som hårdast.

Väljare har rätt att få veta hur makthavare resonerar i frågor som rör brott, straff och skyddet för barn.

Om politiska partier börjar använda polisanmälningar som svar på publiceringar de ogillar riskerar det att få en nedkylande effekt på den granskande journalistiken.

Jag tänker inte låta det ske.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Polisanmäld av Centerpartiet

DESCRIPTION:
Enligt Centerpartiet har jag gjort mig skyldig till förtal genom att publicera en oklippt intervju där partiets politiska sekreterare Lena-Maria Jansson jämför sexualbrott mot barn med snatteri.

CONTENT:
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Beskedet kom inte från Centerpartiet själva.

Det kom från Sveriges Radio.

“Efter din video på den politiska sekreteraren vid valstugorna på Stora torget i Uppsala har Centerpartiet valt att polisanmäla dig för förtal. Har du någon kommentar till det?”

Så löd mejlet från Sveriges Radios reporter Erik Svedberg.

Tidpunkten är svår att bortse från.

Granskningen har fått stor spridning bara veckor före valet och delats av ett stort antal politiker.

Reaktionerna har även nått långt utanför den politiska sfären.

TV-profilen Pernilla Wahlgren gick offentligt till angrepp mot Centerpartiets politiska sekreterare efter att ha sett intervjun:

“Lena-Maria – Du är en USEL representant för ditt parti..!! Blir MÖRKRÄDD av människor som henne!”.

Dold kamera fångade uttalandena

Granskningen bygger inte på anonyma källor, rykten eller andrahandsuppgifter.

Den bygger på en dold kameraintervju där Lena-Maria Jansson själv besvarar frågor framför kameran. Hela intervjun har publicerats oklippt så att alla själva kan se sammanhanget.

Under intervjun beskriver hon frågan om grannar bör informeras när en dömd pedofil flyttar in som “en väldigt svår fråga”. När jag frågar om personen inte kan utgöra en risk för barn svarar hon att det först blir ett problem om personen försöker ta kontakt med barn.

Hon säger också att den dömde “har avtjänat sitt straff” och jämför därefter sexualbrott mot barn med butiksstöld.

“Ska man aldrig mer få gå in på ett varuhus?”

Det är hennes egna ord som ligger till grund för publiceringen.

Frågan är om Centerpartiet menar att Lena-Maria Jansson förtalat sig själv?

Centerpartiet svarade inte

Efter intervjun gavs Centerpartiet i Uppsala möjlighet att bemöta granskningen.

Jag ställde en enkel fråga: Var Lena-Maria Janssons uttalanden hennes personliga uppfattningar eller partiets officiella linje?

Vid publiceringen hade partiet inte lämnat något svar.

Nu har de i stället valt att göra en polisanmälan.

Mitt svar till Sveriges Radio

Jag svarade P4:

“Det är anmärkningsvärt att Centerpartiet väljer att bemöta granskande journalistik med juridiska hot.

Hela Lena-Maria Janssons resonemang finns tillgängligt oklippt i reportaget som publicerats på Riks.se och assarchristian.se. Det är därför svårt att se vad i materialet som skulle utgöra förtal. Även det korta klippet återger henne korrekt.”

Valrörelser är den tid då politiker ska granskas som hårdast.

Väljare har rätt att få veta hur makthavare resonerar i frågor som rör brott, straff och skyddet för barn.

Om politiska partier börjar använda polisanmälningar som svar på publiceringar de ogillar riskerar det att få en nedkylande effekt på den granskande journalistiken.

Jag tänker inte låta det ske.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Polisanmäld av Centerpartiet

DESCRIPTION:
Enligt Centerpartiet har jag gjort mig skyldig till förtal genom att publicera en oklippt intervju där partiets politiska sekreterare Lena-Maria Jansson jämför sexualbrott mot barn med snatteri.

CONTENT:
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Beskedet kom inte från Centerpartiet själva.

Det kom från Sveriges Radio.

“Efter din video på den politiska sekreteraren vid valstugorna på Stora torget i Uppsala har Centerpartiet valt att polisanmäla dig för förtal. Har du någon kommentar till det?”

Så löd mejlet från Sveriges Radios reporter Erik Svedberg.

Tidpunkten är svår att bortse från.

Granskningen har fått stor spridning bara veckor före valet och delats av ett stort antal politiker.

Reaktionerna har även nått långt utanför den politiska sfären.

TV-profilen Pernilla Wahlgren gick offentligt till angrepp mot Centerpartiets politiska sekreterare efter att ha sett intervjun:

“Lena-Maria – Du är en USEL representant för ditt parti..!! Blir MÖRKRÄDD av människor som henne!”.

Dold kamera fångade uttalandena

Granskningen bygger inte på anonyma källor, rykten eller andrahandsuppgifter.

Den bygger på en dold kameraintervju där Lena-Maria Jansson själv besvarar frågor framför kameran. Hela intervjun har publicerats oklippt så att alla själva kan se sammanhanget.

Under intervjun beskriver hon frågan om grannar bör informeras när en dömd pedofil flyttar in som “en väldigt svår fråga”. När jag frågar om personen inte kan utgöra en risk för barn svarar hon att det först blir ett problem om personen försöker ta kontakt med barn.

Hon säger också att den dömde “har avtjänat sitt straff” och jämför därefter sexualbrott mot barn med butiksstöld.

“Ska man aldrig mer få gå in på ett varuhus?”

Det är hennes egna ord som ligger till grund för publiceringen.

Frågan är om Centerpartiet menar att Lena-Maria Jansson förtalat sig själv?

Centerpartiet svarade inte

Efter intervjun gavs Centerpartiet i Uppsala möjlighet att bemöta granskningen.

Jag ställde en enkel fråga: Var Lena-Maria Janssons uttalanden hennes personliga uppfattningar eller partiets officiella linje?

Vid publiceringen hade partiet inte lämnat något svar.

Nu har de i stället valt att göra en polisanmälan.

Mitt svar till Sveriges Radio

Jag svarade P4:

“Det är anmärkningsvärt att Centerpartiet väljer att bemöta granskande journalistik med juridiska hot.

Hela Lena-Maria Janssons resonemang finns tillgängligt oklippt i reportaget som publicerats på Riks.se och assarchristian.se. Det är därför svårt att se vad i materialet som skulle utgöra förtal. Även det korta klippet återger henne korrekt.”

Valrörelser är den tid då politiker ska granskas som hårdast.

Väljare har rätt att få veta hur makthavare resonerar i frågor som rör brott, straff och skyddet för barn.

Om politiska partier börjar använda polisanmälningar som svar på publiceringar de ogillar riskerar det att få en nedkylande effekt på den granskande journalistiken.

Jag tänker inte låta det ske.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Polisanmäld av Centerpartiet

DESCRIPTION:
Enligt Centerpartiet har jag gjort mig skyldig till förtal genom att publicera en oklippt intervju där partiets politiska sekreterare Lena-Maria Jansson jämför sexualbrott mot barn med snatteri.

CONTENT:
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Beskedet kom inte från Centerpartiet själva.

Det kom från Sveriges Radio.

“Efter din video på den politiska sekreteraren vid valstugorna på Stora torget i Uppsala har Centerpartiet valt att polisanmäla dig för förtal. Har du någon kommentar till det?”

Så löd mejlet från Sveriges Radios reporter Erik Svedberg.

Tidpunkten är svår att bortse från.

Granskningen har fått stor spridning bara veckor före valet och delats av ett stort antal politiker.

Reaktionerna har även nått långt utanför den politiska sfären.

TV-profilen Pernilla Wahlgren gick offentligt till angrepp mot Centerpartiets politiska sekreterare efter att ha sett intervjun:

“Lena-Maria – Du är en USEL representant för ditt parti..!! Blir MÖRKRÄDD av människor som henne!”.

Dold kamera fångade uttalandena

Granskningen bygger inte på anonyma källor, rykten eller andrahandsuppgifter.

Den bygger på en dold kameraintervju där Lena-Maria Jansson själv besvarar frågor framför kameran. Hela intervjun har publicerats oklippt så att alla själva kan se sammanhanget.

Under intervjun beskriver hon frågan om grannar bör informeras när en dömd pedofil flyttar in som “en väldigt svår fråga”. När jag frågar om personen inte kan utgöra en risk för barn svarar hon att det först blir ett problem om personen försöker ta kontakt med barn.

Hon säger också att den dömde “har avtjänat sitt straff” och jämför därefter sexualbrott mot barn med butiksstöld.

“Ska man aldrig mer få gå in på ett varuhus?”

Det är hennes egna ord som ligger till grund för publiceringen.

Frågan är om Centerpartiet menar att Lena-Maria Jansson förtalat sig själv?

Centerpartiet svarade inte

Efter intervjun gavs Centerpartiet i Uppsala möjlighet att bemöta granskningen.

Jag ställde en enkel fråga: Var Lena-Maria Janssons uttalanden hennes personliga uppfattningar eller partiets officiella linje?

Vid publiceringen hade partiet inte lämnat något svar.

Nu har de i stället valt att göra en polisanmälan.

Mitt svar till Sveriges Radio

Jag svarade P4:

“Det är anmärkningsvärt att Centerpartiet väljer att bemöta granskande journalistik med juridiska hot.

Hela Lena-Maria Janssons resonemang finns tillgängligt oklippt i reportaget som publicerats på Riks.se och assarchristian.se. Det är därför svårt att se vad i materialet som skulle utgöra förtal. Även det korta klippet återger henne korrekt.”

Valrörelser är den tid då politiker ska granskas som hårdast.

Väljare har rätt att få veta hur makthavare resonerar i frågor som rör brott, straff och skyddet för barn.

Om politiska partier börjar använda polisanmälningar som svar på publiceringar de ogillar riskerar det att få en nedkylande effekt på den granskande journalistiken.

Jag tänker inte låta det ske.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.