Tornevall Networks

Changes

TITLE:
Vulgariserad valrörelse

DESCRIPTION:
Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå. Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är […]

CONTENT:
Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå. 

Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är överens om att EU ska fortsätta diktera den svenska politiken. Båda är överens om mångmiljardslöseriet till militären, Natomedlemskapet och DCA-avtalet. 

Ingen av dem vill riva upp jobbskatteavdagen eller återinföra någon av alla de skatter som tagits bort för de rika i senaste mandatperioderna.

När skillnaden i politik är så liten får andra knep tas till. Pr-byråernas inflytande blir allt större. Impulserna tycks komma från valkampanjerna och politiken i USA. Inte minst högern hämtar sin inspiration här. Men vad är det egentligen som förmedlas och vad blir konsekvenserna? 

Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) stod för ett nytt lågvattenmärke härom veckan när hon på X skrev att ”Med Ulf Kristersson som statsminister blir det rabatt på drivmedel, mat och tandvård för äldre. Med Magdalena Andersson som statsminister blir det rabatt på våldtäkter, förnedringsrån och bedrägerier mot äldre”.

Om det är denna vulgära, hånfulla och skamliga nivå som kommer prägla valrörelsen är landet och väljarna riktigt illa ute. I stället för att diskutera politikens innehåll förnedras och förminskas motståndarna. Anna Tenje själv tycker inte att hennes uttalande är fel eller konstigt och hon backas upp av justitieminister Gunnar Strömmer.

Ännu ett märkligt valinslag stod Sverigedemokraterna för under förra veckans valturné på Göta kanal. Från sin lyxyacht kastade Jimmie Åkesson flera kvinnliga partikollegor i sjön och kommenterade det med att ”någon ska i”. 

SD hoppas få med sig skrattarna och kunna framstå som folkliga. Men pr-tricket ger snarare associationer till unkna könsroller och mäns våld mot kvinnor.

Såväl Anna Tenje som Jimmie Åkesson uppvisar dålig vandel. Sådana politiker kan vi inte ha. 

Socialdemokraterna har försökt möta högerns dominans på sociala medier genom att utse Annika Strandhäll till att ta debatten på nätet. Den uppgiften gick hon in i med full kraft men efter flera tvivelaktiga utspel i sociala medier, där partiet inte backade upp henne, meddelade hon att hon lämnar politiken efter valet.

I mediebruset gäller det att gripa efter de halmstrån som finns. Det gjorde verkligen högern, både internationellt och här hemma i Sverige, när migranterna strömmade över gränsen i spanska enklaven Ceuta förra veckan. 

Genast krävde Ulf Kristersson ett krismöte i EU. Jimmie Åkesson beskrev det som en invasion av Spanien. Giorgia Meloni i Italien pausade Schengensamarbetet och Frankrike förstärkte sin gräns mot Spanien. 

Återigen blev utsatta migranter brickor i det politiska spelet. Att fler än 70 människor fick sätta livet till i vattnet mellan Marocko och den spanska enklaven i Afrika är en tragedi men i det storpolitiska spelet var händelserna i Ceuta en storm i ett vattenglas. 

Inom ett dygn hade 48.000 av de runt 50.000 som tog sig över gränsen återvänt till Marocko. Frivilligt eller tvingade av spansk polis. 

Mycket tyder på att migrantvågen i Ceuta var iscensatt eller åtminstone påhejad av marockanska myndigheter som ett svar på att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez nyligen gjorde ett omstritt besök hos grannlandet Algeriet. Länderna avbröt sina diplomatiska förbindelser 2021 efter flera dispyter. 

Oavsett orsak till migrantströmmen i Ceuta blev utfallet att ingen av migranterna tog sig över Medelhavet till spanska fastlandet. Ändå talar Jimmie Åkesson om en invasion. Istället borde politikerna borde tala om orsakerna till flyktinströmmarna, och om varför det finns en bit av Spanien i Afrika. Men kolonialism och globala orättvisor är inget som dessa vita herrar vill tala om.

En liten ljusglimt bland de infantila utspelen kom från Ebba Busch när hon ställde som krav att vården ska förstatligas för att hon och Kristdemokraterna ska fortsätta stödja Tidöregeringen. Sjukvården är en viktig politisk fråga som berör väljarna. 

Med Buschs utspel finns i alla fall möjligheten att svensk vård diskuteras. Men ett förstatligande av sjukvården kommer inte att lösa vårdkrisen. Det är mer resurser som måste till, inte en omorganisation av huvudmannaskapet. Och det är just huvudmannaskapet som är Buschs och KD:s baktanke med en förstatligad vård, för det öppnar upp för privatiseringar av vårdverksamheten.

Sjukvården och välfärden, tillsammans med miljardslöseriet till militären, borde vara de frågor som präglar valrörelsen och något som alla politiker borde diskutera. Men i stället banaliseras och infantiliseras debatten och de politiska motståndarna demoniseras. 

Politiken har alltmer amerikaniserats. Jippon och kortsiktiga utspel, ofta framtagna av pr-byråer, suddar ut politikens innehåll och tar bort fokus från de samhällsfrågor som behöver diskuteras.

Alla vi som vill se ett bättre och mer rättvist Sverige och en bättre och rättvisare värld måste bidra till att höja nivån. Vi måste lyfta fram bostadsbristen, arbetslösheten, välfärdskrisen, klimatförändringarna och krigshotet i den politiska debatten – i stället för att kasta kvinnor i sjön, lova kall öl på Systembolaget eller skriva lögner på nätet.

Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Se mer information på val.kommunisterna.org.

TITLE:
Vulgariserad valrörelse

DESCRIPTION:
Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå. Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är […]

CONTENT:
Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå. 

Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är överens om att EU ska fortsätta diktera den svenska politiken. Båda är överens om mångmiljardslöseriet till militären, Natomedlemskapet och DCA-avtalet. 

Ingen av dem vill riva upp jobbskatteavdagen eller återinföra någon av alla de skatter som tagits bort för de rika i senaste mandatperioderna.

När skillnaden i politik är så liten får andra knep tas till. Pr-byråernas inflytande blir allt större. Impulserna tycks komma från valkampanjerna och politiken i USA. Inte minst högern hämtar sin inspiration här. Men vad är det egentligen som förmedlas och vad blir konsekvenserna? 

Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) stod för ett nytt lågvattenmärke härom veckan när hon på X skrev att ”Med Ulf Kristersson som statsminister blir det rabatt på drivmedel, mat och tandvård för äldre. Med Magdalena Andersson som statsminister blir det rabatt på våldtäkter, förnedringsrån och bedrägerier mot äldre”.

Om det är denna vulgära, hånfulla och skamliga nivå som kommer prägla valrörelsen är landet och väljarna riktigt illa ute. I stället för att diskutera politikens innehåll förnedras och förminskas motståndarna. Anna Tenje själv tycker inte att hennes uttalande är fel eller konstigt och hon backas upp av justitieminister Gunnar Strömmer.

Ännu ett märkligt valinslag stod Sverigedemokraterna för under förra veckans valturné på Göta kanal. Från sin lyxyacht kastade Jimmie Åkesson flera kvinnliga partikollegor i sjön och kommenterade det med att ”någon ska i”. 

SD hoppas få med sig skrattarna och kunna framstå som folkliga. Men pr-tricket ger snarare associationer till unkna könsroller och mäns våld mot kvinnor.

Såväl Anna Tenje som Jimmie Åkesson uppvisar dålig vandel. Sådana politiker kan vi inte ha. 

Socialdemokraterna har försökt möta högerns dominans på sociala medier genom att utse Annika Strandhäll till att ta debatten på nätet. Den uppgiften gick hon in i med full kraft men efter flera tvivelaktiga utspel i sociala medier, där partiet inte backade upp henne, meddelade hon att hon lämnar politiken efter valet.

I mediebruset gäller det att gripa efter de halmstrån som finns. Det gjorde verkligen högern, både internationellt och här hemma i Sverige, när migranterna strömmade över gränsen i spanska enklaven Ceuta förra veckan. 

Genast krävde Ulf Kristersson ett krismöte i EU. Jimmie Åkesson beskrev det som en invasion av Spanien. Giorgia Meloni i Italien pausade Schengensamarbetet och Frankrike förstärkte sin gräns mot Spanien. 

Återigen blev utsatta migranter brickor i det politiska spelet. Att fler än 70 människor fick sätta livet till i vattnet mellan Marocko och den spanska enklaven i Afrika är en tragedi men i det storpolitiska spelet var händelserna i Ceuta en storm i ett vattenglas. 

Inom ett dygn hade 48.000 av de runt 50.000 som tog sig över gränsen återvänt till Marocko. Frivilligt eller tvingade av spansk polis. 

Mycket tyder på att migrantvågen i Ceuta var iscensatt eller åtminstone påhejad av marockanska myndigheter som ett svar på att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez nyligen gjorde ett omstritt besök hos grannlandet Algeriet. Länderna avbröt sina diplomatiska förbindelser 2021 efter flera dispyter. 

Oavsett orsak till migrantströmmen i Ceuta blev utfallet att ingen av migranterna tog sig över Medelhavet till spanska fastlandet. Ändå talar Jimmie Åkesson om en invasion. Istället borde politikerna borde tala om orsakerna till flyktinströmmarna, och om varför det finns en bit av Spanien i Afrika. Men kolonialism och globala orättvisor är inget som dessa vita herrar vill tala om.

En liten ljusglimt bland de infantila utspelen kom från Ebba Busch när hon ställde som krav att vården ska förstatligas för att hon och Kristdemokraterna ska fortsätta stödja Tidöregeringen. Sjukvården är en viktig politisk fråga som berör väljarna. 

Med Buschs utspel finns i alla fall möjligheten att svensk vård diskuteras. Men ett förstatligande av sjukvården kommer inte att lösa vårdkrisen. Det är mer resurser som måste till, inte en omorganisation av huvudmannaskapet. Och det är just huvudmannaskapet som är Buschs och KD:s baktanke med en förstatligad vård, för det öppnar upp för privatiseringar av vårdverksamheten.

Sjukvården och välfärden, tillsammans med miljardslöseriet till militären, borde vara de frågor som präglar valrörelsen och något som alla politiker borde diskutera. Men i stället banaliseras och infantiliseras debatten och de politiska motståndarna demoniseras. 

Politiken har alltmer amerikaniserats. Jippon och kortsiktiga utspel, ofta framtagna av pr-byråer, suddar ut politikens innehåll och tar bort fokus från de samhällsfrågor som behöver diskuteras.

Alla vi som vill se ett bättre och mer rättvist Sverige och en bättre och rättvisare värld måste bidra till att höja nivån. Vi måste lyfta fram bostadsbristen, arbetslösheten, välfärdskrisen, klimatförändringarna och krigshotet i den politiska debatten – i stället för att kasta kvinnor i sjön, lova kall öl på Systembolaget eller skriva lögner på nätet.

Versions

1. 2026-08-05 14:37:06

   Discovered: 2026-08-05 12:37:34 Hash: 601c50d38e076db2a880d5c5d75eae75c9737f9f
   Title:

   Vulgariserad valrörelse
   Description:

   Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå. Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är […]
   Content

   Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå.
   
   Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är överens om att EU ska fortsätta diktera den svenska politiken. Båda är överens om mångmiljardslöseriet till militären, Natomedlemskapet och DCA-avtalet.
   
   Ingen av dem vill riva upp jobbskatteavdagen eller återinföra någon av alla de skatter som tagits bort för de rika i senaste mandatperioderna.
   
   När skillnaden i politik är så liten får andra knep tas till. Pr-byråernas inflytande blir allt större. Impulserna tycks komma från valkampanjerna och politiken i USA. Inte minst högern hämtar sin inspiration här. Men vad är det egentligen som förmedlas och vad blir konsekvenserna? 
   
   Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) stod för ett nytt lågvattenmärke härom veckan när hon på X skrev att ”Med Ulf Kristersson som statsminister blir det rabatt på drivmedel, mat och tandvård för äldre. Med Magdalena Andersson som statsminister blir det rabatt på våldtäkter, förnedringsrån och bedrägerier mot äldre”.
   
   Om det är denna vulgära, hånfulla och skamliga nivå som kommer prägla valrörelsen är landet och väljarna riktigt illa ute. I stället för att diskutera politikens innehåll förnedras och förminskas motståndarna. Anna Tenje själv tycker inte att hennes uttalande är fel eller konstigt och hon backas upp av justitieminister Gunnar Strömmer.
   
   Ännu ett märkligt valinslag stod Sverigedemokraterna för under förra veckans valturné på Göta kanal. Från sin lyxyacht kastade Jimmie Åkesson flera kvinnliga partikollegor i sjön och kommenterade det med att ”någon ska i”. 
   
   SD hoppas få med sig skrattarna och kunna framstå som folkliga. Men pr-tricket ger snarare associationer till unkna könsroller och mäns våld mot kvinnor.
   
   Såväl Anna Tenje som Jimmie Åkesson uppvisar dålig vandel. Sådana politiker kan vi inte ha. 
   
   Socialdemokraterna har försökt möta högerns dominans på sociala medier genom att utse Annika Strandhäll till att ta debatten på nätet. Den uppgiften gick hon in i med full kraft men efter flera tvivelaktiga utspel i sociala medier, där partiet inte backade upp henne, meddelade hon att hon lämnar politiken efter valet.
   
   I mediebruset gäller det att gripa efter de halmstrån som finns. Det gjorde verkligen högern, både internationellt och här hemma i Sverige, när migranterna strömmade över gränsen i spanska enklaven Ceuta förra veckan. 
   
   Genast krävde Ulf Kristersson ett krismöte i EU. Jimmie Åkesson beskrev det som en invasion av Spanien. Giorgia Meloni i Italien pausade Schengensamarbetet och Frankrike förstärkte sin gräns mot Spanien. 
   
   Återigen blev utsatta migranter brickor i det politiska spelet. Att fler än 70 människor fick sätta livet till i vattnet mellan Marocko och den spanska enklaven i Afrika är en tragedi men i det storpolitiska spelet var händelserna i Ceuta en storm i ett vattenglas. 
   
   Inom ett dygn hade 48.000 av de runt 50.000 som tog sig över gränsen återvänt till Marocko. Frivilligt eller tvingade av spansk polis. 
   
   Mycket tyder på att migrantvågen i Ceuta var iscensatt eller åtminstone påhejad av marockanska myndigheter som ett svar på att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez nyligen gjorde ett omstritt besök hos grannlandet Algeriet. Länderna avbröt sina diplomatiska förbindelser 2021 efter flera dispyter. 
   
   Oavsett orsak till migrantströmmen i Ceuta blev utfallet att ingen av migranterna tog sig över Medelhavet till spanska fastlandet. Ändå talar Jimmie Åkesson om en invasion. Istället borde politikerna borde tala om orsakerna till flyktinströmmarna, och om varför det finns en bit av Spanien i Afrika. Men kolonialism och globala orättvisor är inget som dessa vita herrar vill tala om.
   
   En liten ljusglimt bland de infantila utspelen kom från Ebba Busch när hon ställde som krav att vården ska förstatligas för att hon och Kristdemokraterna ska fortsätta stödja Tidöregeringen. Sjukvården är en viktig politisk fråga som berör väljarna. 
   
   Med Buschs utspel finns i alla fall möjligheten att svensk vård diskuteras. Men ett förstatligande av sjukvården kommer inte att lösa vårdkrisen. Det är mer resurser som måste till, inte en omorganisation av huvudmannaskapet. Och det är just huvudmannaskapet som är Buschs och KD:s baktanke med en förstatligad vård, för det öppnar upp för privatiseringar av vårdverksamheten.
   
   Sjukvården och välfärden, tillsammans med miljardslöseriet till militären, borde vara de frågor som präglar valrörelsen och något som alla politiker borde diskutera. Men i stället banaliseras och infantiliseras debatten och de politiska motståndarna demoniseras. 
   
   Politiken har alltmer amerikaniserats. Jippon och kortsiktiga utspel, ofta framtagna av pr-byråer, suddar ut politikens innehåll och tar bort fokus från de samhällsfrågor som behöver diskuteras.
   
   Alla vi som vill se ett bättre och mer rättvist Sverige och en bättre och rättvisare värld måste bidra till att höja nivån. Vi måste lyfta fram bostadsbristen, arbetslösheten, välfärdskrisen, klimatförändringarna och krigshotet i den politiska debatten – i stället för att kasta kvinnor i sjön, lova kall öl på Systembolaget eller skriva lögner på nätet.
2. 2026-08-05 12:37:06

   Discovered: 2026-08-28 10:12:49 Hash: 766f4ab7887d1fe76bc9aaf7f2cf164996d1c6a3
   Title:

   Vulgariserad valrörelse
   Description:

   Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå. Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är […]
   Content

   Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå.
   
   Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är överens om att EU ska fortsätta diktera den svenska politiken. Båda är överens om mångmiljardslöseriet till militären, Natomedlemskapet och DCA-avtalet.
   
   Ingen av dem vill riva upp jobbskatteavdagen eller återinföra någon av alla de skatter som tagits bort för de rika i senaste mandatperioderna.
   
   När skillnaden i politik är så liten får andra knep tas till. Pr-byråernas inflytande blir allt större. Impulserna tycks komma från valkampanjerna och politiken i USA. Inte minst högern hämtar sin inspiration här. Men vad är det egentligen som förmedlas och vad blir konsekvenserna? 
   
   Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) stod för ett nytt lågvattenmärke härom veckan när hon på X skrev att ”Med Ulf Kristersson som statsminister blir det rabatt på drivmedel, mat och tandvård för äldre. Med Magdalena Andersson som statsminister blir det rabatt på våldtäkter, förnedringsrån och bedrägerier mot äldre”.
   
   Om det är denna vulgära, hånfulla och skamliga nivå som kommer prägla valrörelsen är landet och väljarna riktigt illa ute. I stället för att diskutera politikens innehåll förnedras och förminskas motståndarna. Anna Tenje själv tycker inte att hennes uttalande är fel eller konstigt och hon backas upp av justitieminister Gunnar Strömmer.
   
   Ännu ett märkligt valinslag stod Sverigedemokraterna för under förra veckans valturné på Göta kanal. Från sin lyxyacht kastade Jimmie Åkesson flera kvinnliga partikollegor i sjön och kommenterade det med att ”någon ska i”. 
   
   SD hoppas få med sig skrattarna och kunna framstå som folkliga. Men pr-tricket ger snarare associationer till unkna könsroller och mäns våld mot kvinnor.
   
   Såväl Anna Tenje som Jimmie Åkesson uppvisar dålig vandel. Sådana politiker kan vi inte ha. 
   
   Socialdemokraterna har försökt möta högerns dominans på sociala medier genom att utse Annika Strandhäll till att ta debatten på nätet. Den uppgiften gick hon in i med full kraft men efter flera tvivelaktiga utspel i sociala medier, där partiet inte backade upp henne, meddelade hon att hon lämnar politiken efter valet.
   
   I mediebruset gäller det att gripa efter de halmstrån som finns. Det gjorde verkligen högern, både internationellt och här hemma i Sverige, när migranterna strömmade över gränsen i spanska enklaven Ceuta förra veckan. 
   
   Genast krävde Ulf Kristersson ett krismöte i EU. Jimmie Åkesson beskrev det som en invasion av Spanien. Giorgia Meloni i Italien pausade Schengensamarbetet och Frankrike förstärkte sin gräns mot Spanien. 
   
   Återigen blev utsatta migranter brickor i det politiska spelet. Att fler än 70 människor fick sätta livet till i vattnet mellan Marocko och den spanska enklaven i Afrika är en tragedi men i det storpolitiska spelet var händelserna i Ceuta en storm i ett vattenglas. 
   
   Inom ett dygn hade 48.000 av de runt 50.000 som tog sig över gränsen återvänt till Marocko. Frivilligt eller tvingade av spansk polis. 
   
   Mycket tyder på att migrantvågen i Ceuta var iscensatt eller åtminstone påhejad av marockanska myndigheter som ett svar på att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez nyligen gjorde ett omstritt besök hos grannlandet Algeriet. Länderna avbröt sina diplomatiska förbindelser 2021 efter flera dispyter. 
   
   Oavsett orsak till migrantströmmen i Ceuta blev utfallet att ingen av migranterna tog sig över Medelhavet till spanska fastlandet. Ändå talar Jimmie Åkesson om en invasion. Istället borde politikerna borde tala om orsakerna till flyktinströmmarna, och om varför det finns en bit av Spanien i Afrika. Men kolonialism och globala orättvisor är inget som dessa vita herrar vill tala om.
   
   En liten ljusglimt bland de infantila utspelen kom från Ebba Busch när hon ställde som krav att vården ska förstatligas för att hon och Kristdemokraterna ska fortsätta stödja Tidöregeringen. Sjukvården är en viktig politisk fråga som berör väljarna. 
   
   Med Buschs utspel finns i alla fall möjligheten att svensk vård diskuteras. Men ett förstatligande av sjukvården kommer inte att lösa vårdkrisen. Det är mer resurser som måste till, inte en omorganisation av huvudmannaskapet. Och det är just huvudmannaskapet som är Buschs och KD:s baktanke med en förstatligad vård, för det öppnar upp för privatiseringar av vårdverksamheten.
   
   Sjukvården och välfärden, tillsammans med miljardslöseriet till militären, borde vara de frågor som präglar valrörelsen och något som alla politiker borde diskutera. Men i stället banaliseras och infantiliseras debatten och de politiska motståndarna demoniseras. 
   
   Politiken har alltmer amerikaniserats. Jippon och kortsiktiga utspel, ofta framtagna av pr-byråer, suddar ut politikens innehåll och tar bort fokus från de samhällsfrågor som behöver diskuteras.
   
   Alla vi som vill se ett bättre och mer rättvist Sverige och en bättre och rättvisare värld måste bidra till att höja nivån. Vi måste lyfta fram bostadsbristen, arbetslösheten, välfärdskrisen, klimatförändringarna och krigshotet i den politiska debatten – i stället för att kasta kvinnor i sjön, lova kall öl på Systembolaget eller skriva lögner på nätet.
   
   Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Se mer information på val.kommunisterna.org.

Changes

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Versions

1. 2026-08-05 10:00:37

   Discovered: 2026-08-05 15:54:57 Hash: baec3cbd0946920aef92a3fe73650700d88d37fe
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]
   Content

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
   
   Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org
2. 2026-08-05 10:00:37

   Discovered: 2026-08-05 08:02:34 Hash: ab290777591f4633b7496e44041d3e7976d07e5d
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]
   Content

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
3. 2026-08-05 08:00:37

   Discovered: 2026-08-26 19:38:38 Hash: 3d39242248af3ce9653f1bf3ebdf67ab3394dfba
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]
   Content

   Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.
   
   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
   
   Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

Changes

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Versions

1. 2026-08-05 10:00:37

   Discovered: 2026-08-05 15:54:57 Hash: baec3cbd0946920aef92a3fe73650700d88d37fe
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]
   Content

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
   
   Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org
2. 2026-08-05 10:00:37

   Discovered: 2026-08-05 08:02:34 Hash: ab290777591f4633b7496e44041d3e7976d07e5d
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]
   Content

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
3. 2026-08-05 08:00:37

   Discovered: 2026-08-26 19:38:38 Hash: 3d39242248af3ce9653f1bf3ebdf67ab3394dfba
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]
   Content

   Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.
   
   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
   
   Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

Changes

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]

CONTENT:
Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.

Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

TITLE:
Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets

DESCRIPTION:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]

CONTENT:
Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 

Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 

De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 

Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 

Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.

Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.

Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 

I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 

Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 

Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 

Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 

Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.

Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.

För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 

Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.

För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 

En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 

När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.

Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.

Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.

Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.

Versions

1. 2026-08-05 10:00:37

   Discovered: 2026-08-05 15:54:57 Hash: baec3cbd0946920aef92a3fe73650700d88d37fe
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]
   Content

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
   
   Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org
2. 2026-08-05 10:00:37

   Discovered: 2026-08-05 08:02:34 Hash: ab290777591f4633b7496e44041d3e7976d07e5d
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på […]
   Content

   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
3. 2026-08-05 08:00:37

   Discovered: 2026-08-26 19:38:38 Hash: 3d39242248af3ce9653f1bf3ebdf67ab3394dfba
   Title:

   Vi vill ha välfärd – inte vapen och krigshets
   Description:

   Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026. Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig.  Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon […]
   Content

   Detta är en ledarartikel från Proletärens specialnummer om valet 2026.
   
   Alla riksdagspartier är idag mer eller mindre överens om den politiska utvecklingen i Sverige. Under den senaste mandatperioden har partierna istället försökt överträffa varandra i vem som vill spendera mest på upprustning och krig. 
   
   Vid förra valet var 320.000 personer arbetslösa och en halv miljon svenskar levde i fattigdom. Statens militära utgifter låg då på 75 miljarder kronor, motsvarande 1,5 procent av BNP. 
   
   De fyra senaste åren har bara inneburit mer av samma. Arbetslösheten är fortsatt stor. 350.000 personer står utan jobb. Fattigdomen har ökat och idag lever 730.000 i materiell och social fattigdom. 
   
   Nu satsas ännu mer på krig och upprustning. I år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor. Mer än en fördubbling sedan förra valet. Samtidigt har skattesänkningarna och subventionerna för främst överklassens konsumtion fortsatt. 
   
   Miljardärerna blir fler samtidigt som underskotten i kommuner och regioner innebär massiva nedskärningar i välfärden. Larmrapporterna avlöser varandra men ändå görs inget för att stoppa krisen i vård, skola och omsorg. Som ett resultat av nedskärningarna i välfärden förvärras en systematisk rasism, förstärks en medveten segregation och göds en grov brottslighet kopplad till gängkriminalitet.
   
   Trots alla nedskärningar redovisar årets statsbudget ett underskott på 167 miljarder kronor. Men till skattesänkningar och krig finns det alltid pengar.
   
   Förra årets försvarspolitiska överenskommelse ställde sig alla åtta riksdagspartier bakom. Den innebär kraftigt ökade militärutgifter över lång tid. Målet i uppgörelsen är att totalförsvaret ska kosta fem procent av BNP, i årets statsbudget hade det motsvarat över en femtedel av hela budgeten. 
   
   I riksdagen har inte ens en kritisk fråga ställts om de över 20 militära stödpaket, till ett värde av över 100 miljarder kronor, som regeringen beslutat om under mandatperioden. Från Vänsterpartiet ut till Sverigedemokraterna finns en total samsyn på slöseriet på krig och militär. 
   
   Inte heller om Natomedlemskapet finns det längre en opposition. Att Sverige numera är en nära allierad med USA och att vi genom direkta avtal låter USA få tillgång till våra militärbaser är inte längre kontroversiellt. 
   
   Att USA och Israel tillåts bomba, kidnappa och avrätta människor var helst de önskar får som mest regeringsföreträdare att skruva obekvämt på sig. Istället för att protestera mot folkmord och krigsbrott har våra politiker gjort allt vad de kunnat för att tysta och misstänkliggöra de människor som vågar höja sina röster. 
   
   Det är inte bara på militarismens område det råder samsyn i riksdagen. Det gäller också EU, där inget parti längre driver kravet på utträde. 
   
   Från Bryssel kommer krav på medlemsländerna om ökade avregleringar, mer åtstramningar och ökad ekonomisk nyliberalism. För borgerligheten fungerar EU som murbräcka och bromskloss. Nyliberala lagar drivs igenom och progressiva förslag stoppas innan de kan bli verklighet. EU innebär lagstadgad högerpolitik.
   
   Idag finns ingen opposition värd namnet. Politiken handlar inte längre om visioner om en bättre framtid utan om att administrera dagens korrupta och krisande kapitalism. Inför årets val fjäskar Vänsterpartiet för det nyliberala och arbetarfientliga Centerpartiet. Liberalerna svansar för Sverigedemokraterna. Riksdagspartierna talar öppet om att det inte finns några “röda linjer”. För dem är det makt och privilegier som lockar. Politikens innehåll blir ointressant.
   
   För Kommunistiska Partiet är det tvärtom. För oss är det otänkbart att kompromissa bort arbetare och vanligt folks bästa. I motsats till de rödgröna riksdagspartierna har våra kandidater och folkvalda inget intresse av att administrera dagens kapitalism. 
   
   Vi vägrar försvara nyliberala budgetregler som tvingar kommuner och regioner att spara när välfärdens verksamheter skriker efter resurser. Vi vägrar acceptera en allmännytta som genomför renovräkningar och kraftiga hyreshöjningar. Vi deltar inte i beslut som innebär ökade klassklyftor.
   
   För oss betyder makt inget om den inte används för att förverkliga en politik där solidaritet, rättvisa och människovärde ersätter egoism, ojämlikhet och marknadsvärde. 
   
   En röst på Kommunistiska Partiet betyder något. 
   
   När vänsterns och socialdemokratins Nato- och EU-motstånd tystnat, kämpar vi vidare som den enda varaktiga rösten för fred och nationellt oberoende. Vi vägrar acceptera imperialismens allianser och kämpar för att lämna både Nato och EU. Istället för att sluta upp kring borgarklassens utrikespolitiska strävanden väljer vi internationell solidaritet med de folk och länder som bombas och hotas av USA och dess allierade.
   
   Vi kräver en total bojkott av Israel. Det är en nödvändighet för att få ett stopp på det pågående folkmordet och tvinga fram en kollaps av den israeliska apartheidstaten.
   
   Kommunistiska Partiet står för en omfördelning av samhällets resurser där behoven ska styra, inte budgetregler eller företagens aktiekurser. Vi står för en arbetsmarknad där svenska kollektivavtal ska råda för alla som arbetar i landet. En arbetsmarknad där yrkeskriminella inte ska tillåtas profitera på arbetskraftsinvandrare och där arbetslösheten bekämpas genom sänkt pensionsålder och sex timmars arbetsdag.
   
   Där vi väljs kommer vi företräda arbetares och vanligt folks intressen, och vårt löfte är att bekämpa varje nedskärning med näbbar och klor. En röst på Kommunistiska Partiet är en röst på de röda linjernas parti.
   
   Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org