Tornevall Networks

Zentral Friedhof i utkanten av Wien är viloplatsen för några av Österrikes största personligheter. Här vilar Ludwig van Beethoven, Franz Schubert, Johannes Brahms och valsdynastin Strauß (Johann, Eduard och Josef). Här vilar också en artist inom ett annat område: Matthias Sindelar, på sin tid en av Europas största fotbollsspelare. Den tjeckiskfödde österrikaren var en av de ledande spelarna i Österrikes Wunderteam (Mirakellaget) som dominerade den europeiska fotbollen under 1930-talet. En magiker på planen och en viktig del av Hugo Meisls legendariska lag som under 1930-talet gjorde Österrike till den europeiska fotbollens verkliga stormakt.

Wunderteam var en av favoriterna till VM-titeln i Italien 1934, men nådde inte längre än till semifinal. Där stoppades laget av den italienska fascistregimen under Benito Mussolini och dennes handgångne man, den svenske domaren Ivan Eklind.

Det glömde Matthias Sindelar aldrig.

Han var och förblev antifascist.

För det betalade han med sitt liv.

I en omröstning 2004 valdes Matthias Sindelar till Österrikes störste fotbollsspelare genom alla tider. Han föddes som Matej Sindelar i en arbetarfamilj i den tjeckiska staden Kozlov i i det österrikisk-ungerska kejsardömet 1903. Hans far var murare som senare stupade vid fronten i första världskriget, och hans mor tvätterska. När Matej var en liten grabb emigrerade familjen till Österrike och bosatte sig i arbetardistriktet Favoriten i Wien. Där upptäcktes hans fotbollstalanger snabbt. Först i Hertha Wien där Matthias, som han hette då, spelade i i klubbens ungdomslag innan han vid 19 års ålder skrev på ett professionellt kontrakt 1922.

Två år senare gick han vidare till storklubben Austria Wien, där han skulle komma att spela livet ut: 312 matcher med ett facit på 240 mål.

Både samtida och senare berättelser, vittnar om att Sindelar var unik på fotbollsplanen: 

”Han var utrustad med en sådan otrolig mängd variationer och idéer att man aldrig riktigt kunde vara säker på vad man kunde förvänta sig att han skulle göra. Han hade inget särskilt system, för att inte tala om ett fast mönster. Han var bara… ett geni.”

Det skrev den österrikiske journalisten Friedrich Torberg som efter flykten till USA 1938 ansågs vara en av de mest framstående av de antinazistiska tyskspråkiga journalisterna och författarna; han arbetade som manusförfattare i Hollywood och för Time Magazine fram till 1951 då han återvände till Wien.

Den brittiske fotbollsjournalisten och -historikern Peter Kenny Jones, som skrivit flera böcker om fotbollsspelare, beskriver Sindelar så här: 

”Att se någon dansa förbi försvarare och kunna springa och glida ner längs kanten på det sätt han gjorde… han var så begåvad. Det var därför han stack ut så mycket. Och att [han var det i en] så speciell grupp spelare och en del av ett fantastiskt österrikiskt lag med en så hög profil i hela Europa, det visar bara hur bra han var.”

Livet ut var Matthias Sindelar också en son av arbetarklassen, med dess värderingar både samhälleligt och politiskt. 

Matthias Sindelar var kroppsligt ingen stor spelare. Tvärtom: han var så liten och spinkig till växten att han under hela sin karriär gick under namnet Die Papierene (ung. Pappersmannen). Men han kompenserade sin sköra fysik med en talang för dribblingar, en blick över spelet och ett stenhårt och precist skott som få andra kunde konkurrera med.

1926 gjorde Sindelar debut i det österrikiska landslag som spelat ut de flesta av de andra europeiska lagen, och som fått smeknamnet Wunderteam. Ett av de bästa och mest spektakulära lagen i världen (se spalten här intill).

Under 1930-talet och under tränaren Hugo Meisl blev Wunderteam en dominerande kraft inom europeisk fotboll. Trots dubbelt motstånd (se längre fram i den här artikeln) nådde laget en fjärdeplats i VM i Italien 1934 och tog silver i OS i Berlin 1936.

Sindelar själv vann österrikiska mästerskapet 1926 och även Mitropacupen, en föregångare till Europacupen med lag från Centraleuropa, både 1933 och 1936. I den senare turneringen gjorde Sindelar segermålet i finalen mot Sparta Prag. Han spelade 43 matcher för Österrike och gjorde 26 mål.

När Hitler 1938 invaderade sitt födelseland Österrike, och i det ökända Anschluss anslöt det till det tyska riket, var Matthias Sindelar 35 år gammal och fortfarande en av världens bästa spelare.

Men hans land existerade inte längre.

Inte heller hans landslag.

Och han vägrade spela för nazisterna.

Matthias Sindelar fick spela i ett VM, i Italien 1934. Turneringen blev en stor triumf för hemmanationen och för den fascistiske diktatorn Benito Mussolini.

I semifinalen vann Italien över Österrike med 1-0, och i finalen över Tjeckoslovakien med 2-1. Båda matcherna sedan den svenske domaren Ivan Eklind tillåtit italienarna att spela en närmast brutal fotboll: mot Österrike sprang Giuseppe Meazza rakt in i och knockade Österrikes målvakt innan Enrique Guaita fick bollen i mål. Mot Tjeckoslovakien tillät Eklind italienarna att göra precis allt på plan; han lät också matchen pågå i 95 minuter – någon ”stopptid” fanns inte – då Angelo Schiavo gjorde mål fram till 2-1 och Eklind kunde blåsa av matchen.

Kvällen före semifinalen hade Eklund ätit middag med Mussolini, som själv valde domare till matcherna. 2003 konstaterade BBC-dokumentären Fascism and Football att Eklind varit mutad.

Matthias Sindelar (1903-1939).

Det var Sindelars enda VM-turnering. När han 1938 kallades att representera det tyska landslaget i VM i Frankrike, vägrade han. Han ställde dock upp i ”försoningsmatchen”, den match som de österrikiska och tyska nazisterna planerat för att stryka under gemenskapen mellan de två folken. Det var planerat att matchen, Anschluss-spiel, tre veckor efter att naziarmén marscherat in i Österrike, skulle sluta oavgjort eller med tysk seger för att ”manifestera de båda folkens brödraskap”.

Matthias Sindelar hade andra planer. Det började med att han såg till att österrikarna spelade i sina traditionella röd-vita matchtröjor, istället för i en av det Tredje Rikets varianter. Och inför tiotusentals åskådare på Praterstadion i Wien, med på läktaren höga dignitärer från det tyska nazistpartiet, gjorde Matthias Sindelar allt för att förlöjliga det mycket svagare tyska laget. Han dribblade och showade och gjorde bort de tyska spelarna med hakkorset på tröjorna så monumentalt att nazikoryféerna på läktaren blev rasande. Bland annat när han dribblade bort hela det tyska försvaret och målvakten – innan han med det tomma målet framför sig medvetet och med ett leende sköt bollen utanför… I den 70:e minuten gjorde han allvar av sin överlägsenhet: han slog in 1-0 och bröt pakten som sade att matchen skulle sluta oavgjord eller att österrikarna skulle förlora.

Men det räckte inte. Matthias Sindelar fortsatte med att fira sitt mål framför läktaren med de officiella gästerna. Han showade och dansade och gjorde narr av de uniformsklädda tyska gästerna.

Det var en spottloska i ansiktet på Hitler.

Österrike vann matchen med 2-0 i det som skulle bli landets sista match på åtta år – den 28 mars 1938 hade Österrikes fotbollsförbund upplösts formellt och blivit en del av det tyska förbundet. En anslutning som också innebar att Österrike drog sig ur VM i Frankrike 1938, där landet sågs som en allvarlig utmanare om guldet.

Trots att han var känd som antinazist och antiHitlerist, uppvaktades Sindelar av det tyska förbundet som ville ha med honom i det tyska laget till VM, i juni 1938. Uppdraget att få in Sindelar under hakkorsflaggan föll på det tyskarnas tränare Sepp Herberger.

Sindelar vägrade. Han kunde av naturliga skäl inte ange politiska orsaker för att vägra spela för Hitler– det hade skickat honom till koncentrationsläger. Han anförde istället skäl som ålder och skador.

– När jag gång på gång försökte ändra hans åsikt fick jag intrycket att han hade andra skäl att tacka nej. Jag fick nästan intrycket att det berodde på känslor av oro och att han var så avvisande hade att göra med den politiska utveckling som tyngde hans sinne och orsakade hans vägran, sade Herberger i en senare intervju.

Herberger träffade rätt: Sindelar hatade det nazistiska styret och ville inte representera det på fotbollsplanen. Peter Kenny Jones konstaterar att Sindelars vägran var ytterligare en snyting mot Hitler och Nazityskland.

”Att [det tyska förbundet] uppvaktade honom offentligt, gjorde det uppenbart hur viktig han var för dem. När han ändå tackade nej såg det av förklarliga skäl inte bra ut för tyskarna. Idrotten betydde mycket för vanliga människor: [nazisterna] insåg att ’alla älskade Sindelar’ och ville kunna säga att ’se, han är med oss; då kommer alla att gilla oss’.”

Men Sindelar tvärvägrade. Och nio månader efter matchen där han förnedrat det nazistiska ledarskapet på Praterstadion i Wien var Matthias Sindelar död. Den 23 januari 1939 hittades han och hans fästmö, den italienska judinnan Camilla Castagnola, döda i sitt hem i Wien. Båda dog av kvävning och dödsorsaken utreddes aldrig. Utredningen kring parets död lades snabbt ner av den av nazisterna styrda kriminalpolisen i Wien.

Över 15.000 personer följde Matthias Sindelar till graven. Och varje 23 januari samlas än idag österrikiska fotbollsfans vid hans grav på Zentral Friedhof i Wien för att hylla landets störste spelare.  

Regeringens proposition 2025/26:254 ger utländska makter större möjligheter att operera på svensk mark. Inte enbart Nato utan också EU-länder: 36 nationer bjuds in att agera militärt på svensk mark – även för att kunna agera mot länder som Sverige inte är i krig mot.

Beslutsfattandet ska flyttas från riksdagen till regeringen. Propositionen, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, är undertecknad av forskningsministern (!) Lotta Edholm (L) och försvarsminister Pål Jonsson (M). Den ska ge regeringen möjlighet att ”besluta att Nato, eller en stat som är medlem i den organisationen eller i EU, vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium” samt att ”förbättra förutsättningarna för utländska styrkor att genomföra militär verksamhet i Sverige”.

Omröstningen i riksdagen genomförs den 15 juni och lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 augusti.

Nätverket för Alliansfrihet och Fred (NAF) som arbetar för att ta Sverige ut ur Nato, att riva DCA-avtalet om USA-baser i Sverige och för att stoppa kärnvapen på svensk mark, uppmanar nu alla att försöka påverka sina politiker, främst inom S, V och MP, att rösta nej till förslaget:

– Regeringen bjuder in utländsk militär från 36 länder att föra krig mot tredje land på svensk mark… man erbjuder främmande makter att utnyttja vårt territorium som slagfält, konstaterar Hans Jivander från NAF i Uppsala.

I ett svar på motionen från Tidöregeringen är Vänsterpartiet försiktigt negativt. Bland andra partiets försvarspolitiker Håkan Svenneling och ledamoten Hanna Gunnarsson som har en skakig inställning till Nato, vill att regeringen ska arbeta om förslagen och inkomma med en ny skrivning.

V konstaterar att partiet är emot Natomedlemsskapet men att det ändå är verklighet ”och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet förstår behovet av att anpassa lagstiftningen för att Sverige ska kunna genomföra de åtaganden ett svenskt medlemskap i Nato innebär”.

Mera rakt på sak är riksdagens tre vildar Lorena Delgado Varas, Malcolm Momodou Jallow och Daniel Riazat, alla tidigare i V. De kräver avslag på motionen och föreslår istället att Sverige säger upp DCA-avtalet, går ur Nato och lägger resurserna på att stärka samhället istället för att öka säkerhetsriskerna för det svenska folket.

De förslag Tidöregeringen lägger är långtgående. Rubrikerna till de olika delarna av propositionen är tydliga: Utökad möjlighet för regeringen att överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller vissa stater där regeringen får besluta att Nato, ett Natoland eller ett medlemsland i EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium och i och med det beslutet överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller ett enskilt Nato- eller EU-land.

Samma rätt ges i kapitlet Befogenhet för Försvarsmakten att överlåta till utländsk militär personal att genomföra beslut om undanförsel eller förstöring där det handlar om att föra bort eller förstöra svensk infrastruktur och/eller tillgångar.

Regeringen ser inte heller någon anledning att ändra skrivningen i DCA-avtalet om att USA-trupp på svensk mark kan begå brott utan att lagföras för det – de lyder fortsatt under amerikansk lag. Inte heller ändras skrivningen om kärnvapen på svensk mark. DCA-avtalet förutsätter att USA inte placerar kärnvapen i Sverige men regeringen uttalar inget förbud mot det.

Regeringens proposition 2025/26:254 ger utländska makter större möjligheter att operera på svensk mark. Inte enbart Nato utan också EU-länder: 36 nationer bjuds in att agera militärt på svensk mark – även för att kunna agera mot länder som Sverige inte är i krig mot.

Beslutsfattandet ska flyttas från riksdagen till regeringen. Propositionen, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, är undertecknad av forskningsministern (!) Lotta Edholm (L) och försvarsminister Pål Jonsson (M). Den ska ge regeringen möjlighet att ”besluta att Nato, eller en stat som är medlem i den organisationen eller i EU, vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium” samt att ”förbättra förutsättningarna för utländska styrkor att genomföra militär verksamhet i Sverige”.

Omröstningen i riksdagen genomförs den 15 juni och lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 augusti.

Nätverket för Alliansfrihet och Fred (NAF) som arbetar för att ta Sverige ut ur Nato, att riva DCA-avtalet om USA-baser i Sverige och för att stoppa kärnvapen på svensk mark, uppmanar nu alla att försöka påverka sina politiker, främst inom S, V och MP, att rösta nej till förslaget:

– Regeringen bjuder in utländsk militär från 36 länder att föra krig mot tredje land på svensk mark… man erbjuder främmande makter att utnyttja vårt territorium som slagfält, konstaterar Hans Jivander från NAF i Uppsala.

I ett svar på motionen från Tidöregeringen är Vänsterpartiet försiktigt negativt. Bland andra partiets försvarspolitiker Håkan Svenneling och ledamoten Hanna Gunnarsson som har en skakig inställning till Nato, vill att regeringen ska arbeta om förslagen och inkomma med en ny skrivning.

V konstaterar att partiet är emot Natomedlemsskapet men att det ändå är verklighet ”och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet förstår behovet av att anpassa lagstiftningen för att Sverige ska kunna genomföra de åtaganden ett svenskt medlemskap i Nato innebär”.

Mera rakt på sak är riksdagens tre vildar Lorena Delgado Varas, Malcolm Momodou Jallow och Daniel Riazat, alla tidigare i V. De kräver avslag på motionen och föreslår istället att Sverige säger upp DCA-avtalet, går ur Nato och lägger resurserna på att stärka samhället istället för att öka säkerhetsriskerna för det svenska folket.

De förslag Tidöregeringen lägger är långtgående. Rubrikerna till de olika delarna av propositionen är tydliga: Utökad möjlighet för regeringen att överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller vissa stater där regeringen får besluta att Nato, ett Natoland eller ett medlemsland i EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium och i och med det beslutet överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller ett enskilt Nato- eller EU-land.

Samma rätt ges i kapitlet Befogenhet för Försvarsmakten att överlåta till utländsk militär personal att genomföra beslut om undanförsel eller förstöring där det handlar om att föra bort eller förstöra svensk infrastruktur och/eller tillgångar.

Regeringen ser inte heller någon anledning att ändra skrivningen i DCA-avtalet om att USA-trupp på svensk mark kan begå brott utan att lagföras för det – de lyder fortsatt under amerikansk lag. Inte heller ändras skrivningen om kärnvapen på svensk mark. DCA-avtalet förutsätter att USA inte placerar kärnvapen i Sverige men regeringen uttalar inget förbud mot det.

I lördags var det Sveriges nationaldag. Det fick mig att tänka på människorna som får Sverige att fungera. Jag tänkte på undersköterskan som börjar sitt pass innan solen gått upp. På byggnadsarbetaren som dricker sitt morgonkaffe i bilen.

På busschauffören, lagerarbetaren, städaren, läraren och industriarbetaren. På alla oss som går till jobbet, betalar hyran, handlar mat, hämtar barnen och försöker få livet att gå ihop.

Det är så de flesta av oss lever. Och det är därför det är så viktigt med fred.

För krig börjar sällan i vår vardag. Det börjar med stora ord. Om nationer, säkerhet, inflytande och intressen. Men när kriget väl kommer är det inte de mäktiga som betalar det högsta priset. Det är vanliga människor. Det är arbetare som förlorar sina hem.

Det är mammor och pappor som förlorar sina barn. Det är unga människor som skickas ut för att döda andra unga människor som egentligen hade kunnat vara deras arbetskamrater, grannar eller vänner.

Det är svårt att förstå hur det kan vara så lätt att få arbetare att ställas mot arbetare. För vem är egentligen vår fiende? Är det arbetaren i ett annat land som går upp tidigt på morgonen precis som du och jag? Är det sjuksköterskan som oroar sig för sina barns framtid? Är det fabriksarbetaren som hoppas att lönen ska räcka månaden ut?

Nej. Människor som arbetar har ofta mer gemensamt med varandra än med dem som fattar besluten om krig. Vi vill samma saker. Trygghet. Arbete. Ett hem. En framtid för våra barn.

Ändå är det gång på gång vanliga människor som får bära konsekvenserna när konflikter trappas upp. Vi vet vem som får fly när bomberna faller. Vi vet vem som skickas ut att döda och dö.

Och vi vet också att det finns människor som tjänar pengar på krig. Som tjänar pengar på rädsla, på upprustning och på att världen delas upp i fiender, medan vanliga människor förlorar sina hem, sina familjer och sina liv. Det är fel.

I dagarna har Tidö-regeringen beslutat om att skänka 16 Jas-plan till Ukraina och att köpa in fregatter för hisnande 40 miljarder kronor. Samtliga riksdagspartier står bakom de fortsatta och utökade vapensändningarna och upprustningen av det svenska försvaret.

Kommunistiska Partiet är idag något så ovanligt som ett parti som förespråkar fred istället för krig. Vi säger nej till svenska vapensändningar till Ukraina. Vi säger nej till vapenaffärer med folkmords- och apartheidstaten Israel. Vi säger: Välfärd istället för vapen!

Fred är inte naivt. Fred är praktiskt. Fred är ett måste.

Fred är att människor får leva sina liv. Gå till jobbet. Att komma hem till dem man älskar. Planera nästa vecka istället för att överleva nästa dag.

Olof Palme sa en gång att ”det är ett oerhört misslyckande om människor dödar varandra”. De orden känns lika sanna idag som då.

Låt oss stå upp för fred. Inte bara som en vacker idé, utan som något som angår oss alla. För arbetare ska inte skickas ut att kriga mot andra arbetare.

Vår uppgift är inte att förstöra varandras liv. Vår uppgift är att bygga dem. Att bygga samhällen. Att bygga trygghet. Att bygga framtid.

Och att visa solidaritet med människor som arbetar, oavsett vilket land de råkar vara födda i. För det som förenar oss är större än det som skiljer oss åt. Och det är där freden börjar.

Malin ÅkerströmKommunistiska Partiet, Stockholm

Madeleine Jakobsson, 48, är en av Centerpartiets höjdare i Nordmalings kommun och i Västerbotten. Hon toppar Centerns riksdagslista i länet och står på tredje plats på listan i kommunvalet i Nordmaling. Hon sitter också i partiets verkställande utskott.

Nu vill Jakobsson bli riksdagsledamot.

Men valkampanjen skuggas av omfattande ekonomiska oegentligheter. Något både centern lokalt, Jakobsson och partiets ordförande Elisabeth Thand Ringqvist, som nyligen kampanjade med Jakobsson i Nordmaling, struntar i. Under tolv år har Jakobsson, i egenskap av kommunstyrelsens ordförande i Nordmaling med 7000 invånare, lagt över arbeten för 18,6 miljoner kommunala kronor till den privata elfirman Västerbottens Elservice AB.

Företaget ägs av Simon Jakobsson. Kommunalrådets egen man.

Någon lagstadgad upphandling har inte förekommit, kommunen har inte ens skrivit avtal med elfirman – efter att arbeten beställts via telefonsamtal eller över köksbordet i villan i Mullsjö har pengarna bara fortsatt att flöda in på makens konto som givetvis också är parets gemensamma.

– Det är en viktig del av demokratin att man följer reglerna om offentlig upphandling. De är till för att förebygga korruption av olika slag. Det är viktigt för förtroendet. Bjuder man inte in konkurrenter att lägga bud, finns ju risken att man har betalat ett för högt pris, säger Sofia Lundberg, professor vid Handelshögskolan i Umeå, till P4 Västerbotten.

Sedan Jakobssons agerande avslöjats av radion, har Nordmalings kommun blivit JO-anmäld. Också Konkurrensverket följer det som händer i kommunen, och diskuterar en närmare granskning. 

Madelaine Jakobsson har dock även fortsättningsvis Centerpartiets förtroende att behålla sina politiska uppdrag och sin kandidatur till riksdagen.

Daniel Hribar är den tredje SD-politikern på kort tid som åkt fast eller dömts för sexuellt relaterad brottslighet. Västmanlands tingsrätt har dömt Hribar, 25, till ett år och tre månaders fängelse för grovt barnpornografibrott. Hribar blev också av med två datorer och en mobiltelefon, fullproppade med grov barnporr.

Hribar greps med omfattande mängder barnpornografiskt material i sin bostad i Västerås: 581 filmer med en total speltid på nära 100 timmar, varav 540 filmer med särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial där mycket små barn utsattes för våldtäkter och andra övergrepp.

Hribar, som fram till och med förra året hade uppdrag för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Västerås och kommundelsnämnden i Skultuna, är den fjärde politiskt engagerade sverigedemokraten som på kort tid åkt fast och dömts för sexualrelaterad brottslighet.

I skuggan av uppmärksamheten kring den knarkande rattfylleristen och polisen Katja Nyberg, numera riksdagsvilde men tidigare ledamot för SD, har under den senaste tiden också Mariestads tunga SD-namn Bo Heijl, 75, dömts för våldtäkt och sexuellt ofredande till tre och ett halvt års fängelse. Åklagaren har överklagat domen och vill att Heijl ska få straffet skärpt till fem års fängelse. Kent Sundström, förtroendevald för SD i Sundsvall, har dömts till 2000 kronor i böter för förargelseväckande beteende – Sundström onanerade i en park, i närheten av lekande barn.

I förra veckan avgick riksdagsmannen Michael Rubbestad från Örebro, misstänkt för grova barnpornografibrott. 45-årige Rubbestad var vice gruppledare för SD i riksdagen och god vän med Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna har valt att ersätta den misstänkte pedofilen Rubbestad i riksdagen med 49-årige Daniel Spiik – en person som för några år sedan bedömdes vara så psykiskt labil att han fick sina jaktvapen beslagtagna av polisen.

Det var inför valet 2022 som polisen tog hand om Spiiks vapen. Beslaget bekräftades senare av förvaltningsrätten i Karlstad. Ur domen:

”Polismyndigheten har mottagit uppgifter om Daniel Spiiks mående som är av sådant slag att det finns anledning att ifrågasätta hans lämplighet att inneha skjutvapen. Dessa uppgifter har också delvis bekräftats av Daniel Spiik själv…”.

I en senare intervju visar Spiik dock noll sjukdomsinsikt när han får frågan om han har problem med sitt mående i dag?

– Nej, det är faktiskt riktigt, riktigt bra, och det har det nog egentligen alltid varit, sade han.

På onsdagen, efter Proletärens pressläggning, kommer domen mot den man i Kramfors, en före detta Hells Angelsboss, Israelvän och islamhatare som drogade och sålde sin fru till över 100 män, som står åtalad för bland annat flera våldtäkter, grovt koppleri och misshandel.

Rättegången i Ångermanlands tingsrätt avslutades i den 26 maj med beslutet att mannen ska hållas fortsatt häktad: ett tecken på att han kommer att bli dömd.

Det var i förra veckan som SD-riksdagsmannen Michael Rubbestad, god vän med partiledaren Jimmie Åkesson, greps för grova barnpornografibrott. Nu träder den förre moderate riksdagsledamoten Maria Abrahamsson fram till försvar för Rubbestad.

På sociala medier skriver Abrahamsson att hon själv inte konsumerar barnpornografi, men att den som tittar på pornografi där små barn utnyttjas sexuellt, inte alls behöver vara pedofil:

– Du begår inga sexuella övergrepp på barn genom att titta på barnpornografi. Om du sitter hemma och blir upphetsad av nakna barn i ditt sinne så att säga, så är du ju inte någon förgripare, menar Maria Abrahamsson. Pedofili är att begå sexuella övergrepp på barn. Men tittar du på barnporr har du ju inte begått något övergrepp på barnet. Du är inte pedofil.

En uppfattning som går stick i stäv med den som bland annat Epcat, organisationen som arbetar mot utnyttjande av barn, företräder.

Den förre M-riksdagsledamoten Abrahamsson, tidigare också ledarskribent på SvD, tycker att rapporteringen kring Rubbestad är för uppskruvad:

– Kan vi stoppa paniken lite, skriver Abrahamsson och kritiserar också sin partikamrat och statsminister Ulf Kristersson som krävt hårda straff för barnpornografibrott.

Redan 1980 blev det straffbart att sprida barnpornografi i Sverige, och 1999 förbjöds innehav av barnpornografi. Sedan 2010 är det också förbjudet att titta på barnpornografiska bilder och/eller filmer.

Maria Abrahamsson har en juristutbildning, men är på kant med både verkligheten och lagen. I Brottsbalkens 16 kapitel, §10 stadgas att ”den som skildrar, innehar, sprider, producerar eller på annat sätt befattar sig med pornografiska bilder av barn döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år; vid grovt brott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år”.

Vd:n Björn Bjelkenstedt och två montörer i hans bolag ABC Ställningsmontage går fria från åtalet för grovt arbetsmiljöbrott efter den olycka som krävde fem arbetares liv när en bygghiss rasade från nionde våningen på en arbetsplats i Ursvik i Sundbyberg den 11 december 2023.

– Helt horribelt att de frias, säger byggnadsarbetaren Steffe Slottensjö, som är aktiv och drivande i arbetet mot kriminaliteten på byggarbetsplatserna, till Proletären.

– Det är helt jävla horribelt att arbetsgivaransvaret inte sträcker sig längre än så. I arbetsbeskrivningen ska ju framgå att man ska ha kontroll över det arbete man själv utfört. Sedan kan jag ju mycket väl tänka mig att det brister här… hur mycket tid hade montörerna på sig? Jag har tyvärr många gånger sett hur ont om tid de killarna har som ska höja hissen.

– Plus att det är småföretag som åker runt och bygger en ställning här och där. De slajdar ofta in i sista sekunden och ska få det jobbet gjort. Jag har bilden att de ofta är väldigt stressade och att [byggherren] inte har den kunskapen och den utbildningen på plats med egen personal. Det slarvas mer när det läggs ut på entreprenad, konstaterar Steffe Slottensjö.

Åklagaren Lars Ågren hade krävt ett års fängelse för vd:n och 1,5 år vardera för de bägge hissmontörerna.

– Jag menar att [vd Bjelkenstedt] har ett personligt ansvar för oaktsamheten. Han har inte säkerställt att egenkontrollen har utförts, dokumenterats och följts av montörerna i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter, sade Lars Ågren i ett pressmeddelande när rättegången inleddes i början av april.

Byggnads välkomnade den rättsliga processen, men ifrågasatte varför huvudentreprenören Andersson Company inte fanns med bland de åtalade. Bolaget, som bara hade ett fåtal egna arbetare på bygget i Ursvik, hade huvudansvaret för de 119 (!) inhyrda underentreprenörerna som fanns på arbetsplatsen.

Men på onsdagen valde Solna tingsrätt alltså att fria samtliga åtalade.

 – Utredningen ger inte en entydig eller fullständig bild av vad som har lett fram till olyckan, vem som hade skyldigheten att göra nödvändiga kontroller av hissen eller när det skulle ske. Det höga beviskravet för en fällande dom är därmed inte uppfyllt, säger rättens ordförande, chefsrådmannen Karin Sandahl, i ett pressmeddelande.

Fem arbetare omkom när hissen rasade. Fyra av dem migrantarbetare: ukrainarna Serheii, 60, och Oleksandr, 40, arbetade för underentreprenören Nordecon. De hade varken anställningskontrakt eller de ID06-kort som en anställd måste ha för att få vistas på arbetsplatsen.

Nordecons ägare, esten Heigo Sepp som bott i Sverige i över 30 år men som inte är svensk medborgare, hävdade i förhören efter olyckan att de två omkomna ”var provanställda med muntliga anställningsavtal”. 

Tre omkomna arbetade för underentreprenören Rosell Prefab som nu gått i konkurs: 26-årige Anton Runsvik från Sundsvall, den 25-årige och nygifte svetsaren Bashir Rahimi från Afghanistan samt en 50-årig ryss från Dagestan som bott i Sverige i 15 år och som var arbetsledare för de båda ukrainarna.

Granskningssidan Klägget menar att EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) inte har redovisat inkomster från sitt bolag Klartext Stockholm i sin transparensdeklaration till EU-parlamentet. Enligt bolagets årsredovisning omsatte företaget nära 980.000 kronor förra året och saknade anställda.

Klägget skriver att inkomsterna borde ha redovisats enligt EU-parlamentets regler om sidoverksamhet och ekonomiska intressen. De har ställt frågor till Teodorescu Måwe om var pengarna kommer ifrån och varför de inte redovisats men har inte fått något svar.

I granskningen riktar även den Brysselbaserade organisationen Corporate Europe Observatory kritik mot Teodorescu Måwes upplägg och menar att utebliven redovisning av så stora inkomster kan strida mot parlamentets transparensregler.

Medlemmar i facket riskerar att gå miste om pengar i sina försäkringsersättningar genom att anlita privata ombudsföretag, enligt en granskning av Arbetet. Under 2025 betalades 21 miljoner kronor ut till sådana mellanhänder – vilket nästan är en tredjedel av totalbeloppet som betalades ut till fackmedlemmar under året.

Företagen erbjuder hjälp med att hitta och ansöka om försäkringsersättningar, och tar i vissa fall upp till 35 procent av utbetalningen i avgift – pengar som alltså hade kunnat gå direkt till de skadade medlemmarna.

Folksam uppger att fenomenet har ökat kraftigt de senaste åren och har tillsammans med LO-förbunden inlett en informationskampanj för att få fler att anmäla skador direkt till försäkringsbolagen.

LO andre vice ordförande Jessica Leiding menar att medlemmarna betalar dyrt för en tjänst som redan ingår i medlemskapet genom fackets försäkringsinformatörer och lokala organisation.