Tornevall Networks

De senaste decenniernas krig och konflikter har lett till att fler än hundra miljoner människor just nu befinner sig på flykt på olika kontinenter. Några av dem som måste lämna sina hemländer är journalister som flyr terrorrörelser eller despotiska makthavare som inte kan stava till press- och yttrandefrihet. En rännil av dessa förföljda journalister har sökt sig till Sverige där de har beviljats en fristad och medborgarskap.

Men majoriteten av dessa journalister har inga chanser att arbeta på en svensk redaktion även om de talar god svenska. ”Att jag har jobbat i 15 år för några av världens största medier på alla möjliga sportevenemang, sänt direkt från Times Square när Donald Trump blev vald första gången eller täckt allt från val till terrorattacker i Norden betyder precis ingenting här i Sverige. Jag skriver, poddar, filmar, klipper, redigerar, översätter, men det räcker inte. Jag platsar inte ändå”, skrev den svensk-irländske frilansjournalisten Philip O’Connor på Journalistens debattsida i december 2024.

När jag arton månader senare ringer upp Philip, som talar perfekt svenska, är han på väg till Kanada för nyhetsbyrån Reuters för att bevaka fotbolls-VM, men i Sverige får han fortfarande inget arbete!

Philips situation pekar på ett allvarligt och inrotat problem i vårt land: perfekt svenska räcker sällan för att en exiljournalist ska få anställning på en svensk redaktion. Oavsett kompetens är de på något märkligt sätt ovälkomna.

Att inte bry sig om mångspråkiga och erfarna exiljournalister i vårt land är minst sagt slöseri med kunskap. En exiljournalist som arbetat i Iran, Syrien eller Afghanistan talar olika språk, behärskar kulturella koder, har ett stort nätverk efter åren som journalist i hemlandet, kan navigera i sitt hemlands krångliga byråkrati och kan bidra med bedömningar av säkerheten i krigs- och konfliktområden bättre än de svenska högt betalda säkerhetskonsulterna.

Visst är det glädjande att Ny Kollega, ett utbildningsprojekt som drivs av medieinstitutet Fojo för exiljournalister som vill arbeta på svenska redaktioner, finns sedan flera år men hittills är det ”bara några få som fått en fast anställning efteråt.”

I en bättre värld hade tålmodiga redaktörer varit mentorer åt exiljournalister och hjälpt dem att skriva fantastiska texter eller göra radio- och tv-inslag. Många kompetenta exiljournalister hade gärna arbetat som researchers och ägnat sig åt grävarbete där utländska kultur- och språkkunskaper behövs.

Och vad gör exiljournalister när svenska redaktioner inte tar emot dem? Vissa av dem arbetar för icke-svenska redaktioner precis som Philip. Vissa av dem blir Youtube-stjärnor på sina modersmål och når hundratusentals följare och bidrar till oberoende journalistik i diktaturer som de har flytt.

En och annan av dem får arbete vid tankesmedjor i utlandet. Men majoriteten överger journalistiken. Jag har slutat räkna antalet gånger som jag sett en exiljournalist bakom ratten i en taxibil.

Slösa inte bort exiljournalisters erfarenheter och kompetens!

Lisa Röstlund och Daniel Wiklander utanför studion. Foto: Hanna Lundquist

I Aftonbladets granskning Volontärerna avslöjar reportern Lisa Röstlund en rad tveksamheter kring stiftelsen Fållöknastiftelsen och statsministerparets inblandning i den.

Volontärer bjuds in för att arbeta gratis med renovering på stiftelsens gård i Sörmland, mot löfte om att ingå i ett värdefullt nätverk – underförstått inbegripet statsministern.

I slutet av maj kunde Lisa Röstlund själv wallraffa som volontär under fingerat namn – och kom till och med in i statsministerns privata bostad på gården. I Daniel Wiklanders intervju berättar Röstlund bland annat om hur hon reagerade när Säpo släppte förbi henne in i Kristerssons omedelbara närhet.

Inas Hamdan och Hanna Lundquist i studion. Foto: Axel Andén.

Expressens grävande reporter Inas Hamdans avslöjade att 25 kandidater inom Vänsterpartiet bland annat hyllat terrorklassade grupper och diktatorer har lett till att samtliga personer nu petats från partiets vallistor.

I intervjun med Veckans gräv berättar Inas Hamdan bland annat om bakgrunden till granskningen, om reaktionerna från de granskade, och hur Vänsterpartiet konsekvent vägrat ställa upp på intervju med henne och Expressen.

Fler gräv som nämns i podden:

TV4 Kalla fakta – SD-fixaren

KONTAKTA OSS

Veckans gräv är en podd från Tidningen Journalisten och Scoop, som är Föreningen Grävande journalisters tidning.

Tipsa oss om fler aktuella gräv till kommande avsnitt!

Mejla till: vg@journalisten.se

Veckans gräv finns ute nu, där poddar finns.

På tisdagen gick startskottet för avtalsrörelsen för Journalistförbundet med avtalskonferens på Scandic Grand Central i Stockholm. Förbundets fem kollektivavtal med Medieföretagen löper ut den 31 mars 2027.

Avtalsdelegationen 2027

Dessa valdes till Journalistförbundets stora avtalsdelegation på avtalskonferensen den 9 juni 2026.

Etermedieavtalet: Ted Friskman (TV4), Anna Lillkung (Tredje statsmakten), Shang Imam (Filt, suppleant).

Dagspressavtalet: Pierre Linder (Hallandsposten), Linda Kask Makkieh (Norrländska Social-Demokraten), Helena Sjödin Öberg (Dagens Nyheter), Mikael Törnwall (Svenska Dagbladet, suppleant)

Tidskriftsavtalet: Ella Käck (Nordiske medier), Kajsa Åström (Nordiske medier).

Public service-avtalet: Erica Hedin (Sveriges Radio), Klara Thörn (Sveriges Radio), Håkan Widman (Sveriges Radio), Johan Wiechel (Sveriges Television), Jane Andersson (Sveriges Television, suppleant).

I delegationen sitter också förbundsstyrelseledamöterna Ulrika Hyllert, Anna Herdenstam, Gabriella Mohoff och Magnus Sjöborg. Förbundsstyrelsen har också beslutat att en eller två visstidsanställda ska adjungeras till delegationen.

En avtalsdelegation bestående av fackliga representanter från fyra av avtalsområdena valdes med acklamation. Det femte avtalsområdet, bemanning, är nästan utraderat efter att Bonnier News lade ned sitt interna bemanningsföretag Marieberg Media i januari 2025. Bara ett bemanningsföretag är numera verksamt på journalistområdet, Mediaresurs, som saknar journalistklubb.

Under dagen kom de drygt 80 klubbföreträdarna med råd till förbundets förhandlingsdelegationer, och många av inspelen handlade om återhämtning. Flera klubbar vill se en utbyggnad av arbetstidsförkortningen om en extra ledig dag per år som infördes i kollektivavtalen 2025, den så kallade ATK-dagen, med målet att på sikt komma upp i en veckas ledighet.

Motståndet mot arbetstidsförkortning är dock stort från motparten Medieföretagen och Almega, och att Journalistförbundet lyckades i förra avtalsrörelsen berodde på samordning med andra fackförbund som drev samma krav. I april 2025 varslade både Journalistförbundet och Unionen om strejk på SVT för att få igenom arbetstidsförkortningen. Efter medling från Medlingsinstitutet nådde parterna en överenskommelse innan strejken bröt ut.

Men inte alla journalistklubbar är nöjda med att medlemmar fick avstå löneökning om 0,5 procent för en extra ledig dag, och särskilt missnöjda är de som arbetar på produktionsbolag.

Anna Lillkung (till vänster) och Shang Imam är invalda i avtalsdelegationen.

– För journalister i vår situation blev den extra lediga dagen snarare en belastning, säger Shang Imam på ljudproduktionsbolaget Filt.

Hur då?

– Vi måste jobba in den dagen, hitta sätt att jobba snabbare.

Anna Lillkung på ljudproduktionsbolaget Tredje Statsmakten instämmer:

– Har man ett uppdrag på tolv dokumentärer på ett år måste man göra de tolv dokumentärerna oavsett om man har en ledig dag mer eller mindre. Man kompenseras inte på något vettigt sätt, säger Anna Lillkung.

Skulle fler ATK-dagar införas och kopplas till semesterledigheten skulle det möjligen bli bättre effekt, menar Shang Imam.

– Men det är viktigare att man tittar på lönekriterierna och löneutvecklingen för små produktionsbolag. Vi är väldigt beroende av Sveriges Radio som beställare, och deras årliga uppräkningar stämmer inte överens med löneutvecklingen, vilket gör att vi hamnar i kläm.

Anna Lillkung och Shang Imam valdes in i avtalsdelegationen på Journalistförbundets etermedieavtal tillsammans med Ted Friskman på TV4.

– Det är bra att radioproduktionsbolagen är med, eftersom TV4:s lokala avtal ser så annorlunda ut än det centrala avtalet som vi går på, säger Anna Lillkung.

– Att vi som ganska marginaliserade produktionsbolag är med i avtalsrörelsen är unikt. Det innebär en möjlighet att prata om vår arbetsmiljö och hur vårt arbete egentligen ser ut. Det skiljer sig från många andra arbetsplatser.

Har Journalistförbundet fattat hur ni har det?

– De börjar att förstå. Vi har haft träffar med förbundet, och de har varit väldigt bra, säger Shang Imam. Vi på Filt har dragit in dem ganska mycket det senaste året, bland annat för att prata om hur regleringen av vår arbetstid stämmer överens med verkligheten för oss som arbetar på produktionsbolag. Vi i facket har varit superaktiva och har gjort ganska fina framsteg.

Ytterligare en stor fråga under avtalskonferensen var Laskarusellen. Journalistförbundets pågående aktion för att få stopp på Laskarusellen har enligt förbundet lett till inlasningar på flera arbetsplatser, och i tio fall har lokala utlasningsförhandlingar gått till central förhandling mellan Journalistförbundet och Medieföretagen.

Under avtalskonferensen diskuterades om reglering i centrala kollektivavtal verkligen är rätt väg att gå för att få stopp på Laskarusellen. I public service-avtalen finns den så kallade ”vikarieregeln” som syftar till att förhindra att längre vikariat delas upp mellan olika vikarier, men det har inte satt stopp för utlasningar på SR, SVT och UR. Den nuvarande aktionen, där man dels tvingar den lokala arbetsgivaren till förhandlingsbordet, dels inleder samtal om hur visstidsanställningar används, har enligt flera fackligt förtroendevalda fått bättre effekt än vikarieregeln.

Frågor om löner och ersättningar lyftes men eftersom Journalistförbundet följer industrimärket, som ännu inte är satt, går det inte att veta hur stora löneökningar som väntar, eller vilka krav som förbundet kan ställa i förhandlingarna.

Flera fackligt förtroendevalda ville se en större höjning av lägstalönerna i avtalet, eftersom många nya journalister kommer in så lågt i lön att en stor del av lönepotten går åt till att höja dem till mer rimliga nivåer – vilket betyder att det blir mindre kvar till de journalister som har jobbat länge.

Aftonbladets journalistklubb menade att OB-ersättningen, som är jämförelsevis låg på dagspressområdet, har tappat i betydelse eftersom allt färre jobbar obekväm arbetstid. För dagspressklubbarna var höjd OB-ersättning en mycket viktig fråga i förra avtalsrörelsen.

På public service-området ville klubbarna se en bättre reglering av beredskapstid och högre beredskapsersättning.

Avtalskonferensen antog en avtalsplattform med fokus på tre områden: löner och ersättningar, arbetstid och arbetsmiljö samt trygghet i anställningen.

Skyddsombuden ska inte bara få information i förväg utan dessutom vara med och samverka när förändringen planeras. Skyddsombuden ska alltså involveras tidigt i processen.

Kravet på arbetsgivaren att samverka med skyddsombuden gäller inför alla förändringar som kan ha betydelse för arbetsmiljön. Bland annat ska riskbedömning göras och de inspel som chefen kan få från skyddsombudet är mycket viktig för att säkerställa att organisationsförändringen inte leder till olyckor eller ohälsa.

Involveras skyddsombudet så sent så det inte går att påverka förändringen kan det röra sig om ett hindrande av skyddsombud. Journalistklubben kan då förhandla med arbetsgivaren och kräva skadestånd.

24 juni: Jonas Bonnier, författare, kolumnist, ordförande för Stora Journalistpriset.

25 juni: Jonas Gren, författare och kulturskribent

28 juni: Ginna Lindberg, utrikeskorrespondent, SR

3 juli: Ann Heberlein, författare, kulturskribent, krönikör

6 juli: Erika Bjerström, journalist

13 juli: Emil Hansius, youtuber, programledare

14 juli: Ebba Kleberg von Sydow, journalist, hovexpert

16 juli: Elaf Ali, journalist, författare

1 aug: Kristoffer Leandoer, författare, översättare, kritiker

2 aug: Ebba Witt-Brattström, författare, litteraturprofessor, kritiker

9 aug: Åsne Seierstad, journalist, författare

25 juni: Jonas Gren, författare och kulturskribent

28 juni: Ginna Lindberg, utrikeskorrespondent, SR

3 juli: Ann Heberlein, författare, kulturskribent, krönikör

6 juli: Erika Bjerström, journalist

13 juli: Emil Hansius, youtuber, programledare

14 juli: Ebba Kleberg von Sydow, journalist, hovexpert

16 juli: Elaf Ali, journalist, författare

1 aug: Kristoffer Leandoer, författare, översättare, kritiker

2 aug: Ebba Witt-Brattström, författare, litteraturprofessor, kritiker

9 aug: Åsne Seierstad, journalist, författare

Pressfrihet Colombia

• Cúcuta är den största staden i Norte de Santander. I departementet ligger även Catatumbo-regionen – ett område med väpnade grupper, narkotikasmuggling och konflikter om territoriell kontroll.

• I juli 2024 rapporterade polisen i Cúcuta att 17 av de 25 kriminella grupper som varit föremål för insatser fortfarande var aktiva i staden.

• Enligt RSF:s statistik är Cristian Herrera den andra journalisten som mördats i Colombia under 2026 och den nionde sedan president Gustavo Petro tillträdde i augusti 2022.

• Colombia ligger på plats 102 av 180 i RSF:s pressfrihetsindex 2026.

Beväpnade män på en motorcykel sköt Cristian Herrera utanför hans hem i staden Cúcuta nära den colombianska gränsen mot Venezuela. Övervakningskameror visar Herrera stående bredvid ett parkerat fordon innan han faller ihop på trottoaren. Han dödförklarades vid ankomsten till ett lokalt sjukhus, uppger flera nyhetskällor, enligt CPJ.

Cristian Herrera var, förutom en välkänd lokaljournalist i nordöstra Colombia, en ofta anlitad så kallad ”fixare” för utländska journalister. En dem som jobbat med honom är SVT:s Latinamerikakorrespondent Tigran Feiler,  bland annat i dokumentärserien I skuggan av El Chapo.

På sin Facebook-sida skriver Tigran Feiler om den mördade kollegan:

”Cristian var en högt respekterad lokaljournalist som levde under hot för sitt arbete om organiserad brottslighet och korruption i ett av världens mest komplicerade gränsområden. Vi får ofta frågor om riskerna med vårt jobb. Sanningen är att vi utländska journalister löper minimal risk och att det är våra lokala kollegor som tvingas verka med livet som insats. Vi drar vidare. De är kvar. Vi får ära för reportage som hade varit omöjliga att genomföra utan dessa anonyma hjältar. De kämpar på i en våldsam verklighet där mäktiga grupper inte tvekar att tysta en obekväm röst. Cristian var familjefar, troende katolik och hade vass humor. Nu är han borta för alltid. Må mördarna straffas och hans minne bidra till utökat skydd för hotade journalister. ¡Hasta siempre colega!”

Cristian Herrera var bland annat redaktör för nättidningarna Cúcuta al Rojo Vivo och Cúcuta Real och rapporterade ofta om statlig korruption och om kriminella grupper som ägnade sig åt utpressning, kidnappningar, narkotikahandel och människosmuggling i gränsområdet. Han var också styrelseledamot i stiftelsen Foundation for Press Freedom (FLIP) en partnerorganisation till RSF.

Efter dödshot på grund av sin rapportering flydde Herrera tillfälligt till Chile år 2004. Sedan han återvände till Cúcuta 2014 har han mottagit minst 17 dödshot. Han ingick därefter i Colombias statliga skyddsprogram för hotade journalister, skriver RSF.

– RSF uttrycker sitt djupaste deltagande till Cristian Herreras familj och vänner. Vi kräver en snabb och oberoende utredning, att både gärningsmän och de som beställde mordet identifieras och ställs inför rätta, säger Artur Romeu, talesperson för RSF i Latinamerika.

Cristian Herrera blev 50 år gammal och efterlämnar hustru och två barn.

Den svenska FN-anställda Zaida Catalán och hennes amerikanska kollega Michael Sharp avrättades 2017 i Kongo-Kinshasa, när de var på uppdrag för FN för att utreda övergrepp mot civila.

Nu har slutgiltig dom fallit. Översten Jean De Dieu Mambweni döms till döden för krigsbrott i landets högsta militärdomstol.

– Det var en väldigt oväntad dom. Få trodde nog att den här översten skulle bli dömd för krigsbrott, och vi trodde det absolut inte när vi gjorde granskningen, säger Ali Fegan, reporter på SVT Uppdrag granskning.

Tillsammans med bland andra Axel Gordh Humlesjö gjorde han den internationellt prisade granskningen ”FN och mörkläggningen” som sändes första gången i november 2018.

Var er granskning avgörande för att en ansvarig nu döms?

– Ja, det finns direkta kopplingar. Vi kunde bland annat genom loggar i hans telefon visa att översten hade ljugit om var han varit vid specifika tidpunkter. De telefonsamtalen har också varit viktiga i den här domen, säger Ali Fegan.

UG:s team har behållit kontakten med Zaida Cataláns familj genom åren, och informationen om domen kom från dem och kunde sedan bekräftas.

Hur tar de emot domen?

– Det är såklart skönt att en ansvarig döms. Samtidigt är det svårt när det är dödsstraff inblandat.

Hur upplever man det som journalist?

– Det är dubbelt. Det är välkommet att en ansvarig döms och att det framgår att han varit delaktig i krigsbrott, men dödsstraffet är svårt att ta in, det känns märkligt och främmande.

Samtidigt har Ali Fegan förstått det som att dödsstraff inte längre verkställs i Kongo-Kinshasa, även om det finns kvar på straffskalan.

– Ingen av de som dömdes till döden i den första rättegången har fått sina straff verkställda.

Nu överväger UG:s team att återvända journalistiskt till grundkonflikten i Kongo-Kinshasa. För under den senaste rättegången har det framkommit nya uppgifter om det som Zaida Catalán och Michael Sharp försökte leda i bevis och var på väg att avslöja: militärens övergrepp på civila.

– Det väcker såklart någonting i en. Det skulle kännas väldigt meningsfullt att kunna ta det vidare, säger Ali Fegan.

I januari sände SVT Rapport ett inslag från nordnorska Kirkenes och påstod att gränsen mellan Norge och Ryssland hade stängts.

En person anmälde inslaget till Granskningsnämnden för radio och tv (GRN) och uppgav att gränsen inte är stängd.

SVT uppger i sitt svar att formuleringen var ”översiktlig och innebar en viss journalistisk förenkling”, och att inslaget handlade om att den tidigare omfattande gränsrörligheten och de lokala kontakterna med Ryssland i praktiken hade upphört i sin tidigare form.

GRN konstaterar att det ett flertal gånger i inslaget påstods att gränsen mellan Norge och Ryssland var stängd och eftersom den inte var stängd stred inslaget mot kravet på saklighet. Inslaget fälls därför. En ledamot var av skiljaktig mening och ville fria.

I december sände SR P4 Sjuhärad ett inslag om att heminredningskedjan Hemtex olivoljor ”kunde vara fejk enligt Borås miljöförvaltning”. De två oljorna var smaksatta med citron respektive chili men var märkta som ”extra jungfruolivolja”, vilket bara ren olivolja får kallas.

P4 Sjuhärad rättade inslaget två dagar efter att det hade sänts, och uppgav att det handlade om en felaktig märkning, inte att olivoljan var ”fejk”.

Hemtex anmälde P4 Sjuhärad till Granskningsnämnden för radio och tv, som friar inslaget i fråga om saklighet, eftersom en rättelse gjorts. Däremot fälls inslaget för att det stred mot kravet på opartiskhet, eftersom P4 Sjuhärad inte redovisat Hemtex inställning till kritiken, trots att de fått svar från företaget per mejl före publiceringen.