Tornevall Networks

Changes

TITLE:
Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok

DESCRIPTION:
Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett...

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.

Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.

– Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.

Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.

SD:s tillväxt spräckte undantaget

Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.

Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.

– Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.

– Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.

I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:

– När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.

2015 blev en förevändning

Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.

– Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.

Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:

– Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.

Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.

– Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.

Stabilitet som argument

I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:

– Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.

Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.

– Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.

Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.

– Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok

DESCRIPTION:
Därför svängde Sverige och blev som de andra.

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.

Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.

– Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.

Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.

SD:s tillväxt spräckte undantaget

Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.

Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.

– Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.

– Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.

I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:

– När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.

2015 blev en förevändning

Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.

– Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.

Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:

– Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.

Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.

– Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.

Stabilitet som argument

I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:

– Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.

Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.

– Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.

Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.

– Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-05-08 01:30:24

   Discovered: 2026-05-08 14:41:43 Hash: a982d6f90243aede557155fecfe9724d2609ed57
   Title:

   Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok
   Description:

   Därför svängde Sverige och blev som de andra.
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.
   
   Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.
   
   – Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.
   
   Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.
   
   SD:s tillväxt spräckte undantaget
   
   Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.
   
   Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.
   
   – Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.
   
   – Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.
   
   I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:
   
   – När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.
   
   2015 blev en förevändning
   
   Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.
   
   – Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.
   
   Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:
   
   – Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.
   
   Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.
   
   – Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.
   
   Stabilitet som argument
   
   I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:
   
   – Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.
   
   Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.
   
   – Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.
   
   Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.
   
   – Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-05-08 01:30:24

   Discovered: 2026-05-08 01:38:43 Hash: 2a7a3f79b942ead2dcb84aba41fd299e9b8b07d3
   Title:

   Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok
   Description:

   Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett...
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.
   
   Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.
   
   – Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.
   
   Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.
   
   SD:s tillväxt spräckte undantaget
   
   Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.
   
   Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.
   
   – Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.
   
   – Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.
   
   I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:
   
   – När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.
   
   2015 blev en förevändning
   
   Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.
   
   – Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.
   
   Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:
   
   – Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.
   
   Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.
   
   – Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.
   
   Stabilitet som argument
   
   I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:
   
   – Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.
   
   Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.
   
   – Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.
   
   Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.
   
   – Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok

DESCRIPTION:
Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett...

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.

Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.

– Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.

Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.

SD:s tillväxt spräckte undantaget

Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.

Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.

– Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.

– Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.

I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:

– När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.

2015 blev en förevändning

Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.

– Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.

Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:

– Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.

Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.

– Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.

Stabilitet som argument

I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:

– Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.

Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.

– Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.

Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.

– Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok

DESCRIPTION:
Därför svängde Sverige och blev som de andra.

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.

Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.

– Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.

Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.

SD:s tillväxt spräckte undantaget

Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.

Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.

– Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.

– Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.

I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:

– När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.

2015 blev en förevändning

Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.

– Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.

Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:

– Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.

Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.

– Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.

Stabilitet som argument

I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:

– Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.

Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.

– Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.

Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.

– Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!

Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-05-08 01:30:24

   Discovered: 2026-05-08 14:41:43 Hash: a982d6f90243aede557155fecfe9724d2609ed57
   Title:

   Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok
   Description:

   Därför svängde Sverige och blev som de andra.
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.
   
   Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.
   
   – Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.
   
   Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.
   
   SD:s tillväxt spräckte undantaget
   
   Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.
   
   Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.
   
   – Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.
   
   – Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.
   
   I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:
   
   – När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.
   
   2015 blev en förevändning
   
   Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.
   
   – Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.
   
   Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:
   
   – Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.
   
   Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.
   
   – Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.
   
   Stabilitet som argument
   
   I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:
   
   – Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.
   
   Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.
   
   – Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.
   
   Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.
   
   – Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-05-08 01:30:24

   Discovered: 2026-05-08 01:38:43 Hash: 2a7a3f79b942ead2dcb84aba41fd299e9b8b07d3
   Title:

   Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok
   Description:

   Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett...
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Vad var det som – till slut – gjorde att vallen rämnade även i svensk politik och SD fick ingå i ett regeringssamarbete? Två statsvetare och en journalist försöker i nya boken ”Tidöpakten” besvara den frågan.
   
   Författare till boken Tidöpakten är professorerna i statsvetenskap, Jonas Hinnfors och Ulf Bjereld, och journalisten Heidi Avellan, tidigare politisk chefredaktör på Sydsvenskan. De två statsvetarna har tidigare författat två böcker med olika politiska journalister, Karin Eriksson och Cecilia Garme, på temat ”svårigheter att bilda regering” vilket inleddes med decemberöverenskommelsen. När Tidöavtalet kom tyckte Bjereld och Hinnfors att det var dags för en tredje bok, och de vände sig då till ”en av de journalister vi respekterar mest”: Heidi Avellan.
   
   – Vi tycker det är väldigt roligt att arbeta med journalister, med redaktörer som för in nya perspektiv som jag och Jonas inte har på samma sätt, säger Ulf Bjereld.
   
   Boken beskriver hur Sverige länge var ett undantag jämfört med många andra europeiska länder, där högerradikala partier sedan länge normaliserats och bjudits in till regeringsmakten. Att Sverige länge var ett undantag beror, enligt författarna, på att vi har haft en politik starkt centrerad kring höger–vänster-dimensionen som länge hindrade andra konfliktdimensioner att nå debatten. Dessutom har Sverigedemokraterna, till skillnad från liknande missnöjespartier i andra länder, sin bakgrund i nynazismen. Det har gjort det svårare för borgerliga partier att samarbeta med dem.
   
   SD:s tillväxt spräckte undantaget
   
   Den tredje faktorn som länge gjorde att Sverige var ett undantag i Europa är vår starka individualistiska och frihetliga tradition. Värderingar som ligger långt ifrån Sverigedemokraternas, menar Ulf Bjereld.
   
   Att det svenska undantaget sprack förklarar författarna med Sverigedemokraternas tillväxt.
   
   – Sverige påminner mycket om det som har hänt i flera andra länder, till exempel Norge och Danmark. Att plötsligt så får det här partiet som ingen vill ta i med tång ganska många röster. Det gör att alla partier börjar anpassa sig till det här nya partiet: de talar om invandring, vi måste också göra det. Den andra är att när det inte riktigt går att bilda regering längre, eller regeringsunderlag, då börjar förr eller senare något parti till höger samarbeta med dem, säger Jonas Hinnfors.
   
   – Till det kan man ju för det tredje tillägga att det fanns interna påtryckningar inom både Moderaterna och Kristdemokraterna att man skulle ta det här steget, säger Ulf Bjereld.
   
   I Liberalerna var det trycket mindre och Liberalerna är också det parti som tagit mest stryk av svängningen, säger Heidi Avellan. Hon menar att de högerradikala partiernas tillväxt, både i Sverige och EU, har öppnat upp en möjlighet för den traditionella högern. Den består i att slippa kompromissa om sin politik vad gäller till exempel migrations- och klimatfrågor, vilket de måste när de förhandlar med vänstern eller mitten:
   
   – När man inte orkar knåda och förhandla frågor med de traditionella partierna finns det en möjlighet som öppnar upp på högerkanten, som gör det lite lättare, säger Heidi Avellan.
   
   2015 blev en förevändning
   
   Det stora flyktingmottagandet 2015 beskrivs som en förevändning för de etablerade partierna att lägga om sin migrationspolitik.
   
   – Tidigare hade man ju sagt att Sverigedemokraterna var ett hemskt parti och deras viktigaste fråga var migrationen. Och då blev det så att om man inte skulle komma nära dem för deras viktigaste fråga, då var det viktigt att åtminstone ha någon form av liberalare migrationspolitik, säger Jonas Hinnfors.
   
   Men Jonas Hinnfors tror att högerpartierna hade börjat samarbeta med Sverigedemokraterna oavsett:
   
   – Andelen SD-väljare hade fortsatt ligga kring 12–20 procent. För valet 2018 var det ännu mer, då var det 17,5 procent. Det var därefter som det totalt sprack.
   
   Kan en strategi som Socialdemokraternas, att förflytta sig nära Sverigedemokraterna i migrations- och integrationsfrågor, och samtidigt markera distans och behålla en syn på SD som fundamentalt annorlunda, fungera? Går det att hålla en sådan rågång? Ulf Bjereld beskriver det som en ”akrobatikövning” och han var, som tidigare adjungerad till Socialdemokraternas verkställande utskott, från början kritisk till omsvängningen i migrationspolitiken.
   
   – Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ju ha kvar konfliktlinjen med Socialdemokraterna i frågan. Så då flyttar sig Moderaterna och Sverigedemokraterna bara längre bort. Då får Socialdemokraterna antingen ge upp strategin och spela oavgjort eller följa med ännu längre ut på den vingen tills det blir en omöjlig position, säger Ulf Bjereld.
   
   Stabilitet som argument
   
   I boken diskuterar författarna också vad som gjorde att Tidöavtalet blev en så pass stadig konstruktion, med tydligt nedskrivet vad som skulle genomföras under regeringens fyra år. Ett annat val hade varit ett mer löst samarbete med Sverigedemokraterna. Men Heidi Avellan är inte säger på att Sverigedemokraterna hade gått med på det. Även för regeringspartierna fanns fördelar med avtalet:
   
   – Jag tänker att det man hade lärt sig under decemberöverenskommelsen och januariavtalet och den allmänt stökiga situationen att få till regeringar är ju att man försöker använda parlamentarisk stabilitet som sitt själva argument. Vad är bra med Tidösamarbetet? Vad är bra med vårt samarbete med Sverigedemokraterna? Det ger stabilitet. Och det är det vi behöver. Vi måste få igenom våra budgetar, säger Heidi Avellan.
   
   Alla tre betonar vikten av att journalister och debattörer fortsätter göra skillnad på Sverigedemokraterna och övriga partier. Det är en strategi som kan mota ökad framgång för högerradikala idéer i grind, tror de. Samtidigt säger Jonas Hinnfors att SD själva mycket väl kan ha nått gränsen för hur stora de kan bli.
   
   – Ibland finns det en myt om att Sverigedemokraterna när de började växa sig starka bara ville ha lite mindre invandring. Nej, de ville inte bara ha lite mindre invandring. De vill i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. Och den visionen har de fortfarande kvar, säger Ulf Bjereld.
   
   Heidi Avellan tror att om Sverigedemokraterna får ingå i nästa regering kan det minska inflytandet för deras politik.
   
   – Att Tidöavtalet gav Sverigedemokraterna väldigt stort inflytande beror på att de var så viktiga. Deras mandat var absolut avgörande. Bildar man en koalition är det inte längre de som kan diktera villkor. Jag vill inte uppleva det här som människa, men jag är nyfiken på hur det skulle se ut!
   
   Inlägget Tidöavtalets påverkan på Sverige granskas i ny bok dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Regeringen sitter i tobaksindustrins knä

DESCRIPTION:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.

Sveriges Radios Kaliber har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.

Det stämmer inte

Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.

”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.

Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.

Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.

För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:

– Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.

På tobaksindustrins sida

”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.

Några av producenterna i Sverige, som Gotlandssnus AB och Skruf Snus AB är svenska företag. Men de största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)

Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.

(Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).

 

Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?

Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.

Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.

Lisa Pelling

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Regeringen sitter i tobaksindustrins knä

DESCRIPTION:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.

Sveriges Radios Ekot har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.

Det stämmer inte

Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.

”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.

Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.

Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.

För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:

– Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.

På tobaksindustrins sida

”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.

De största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)

Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.

(Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).

Vem inbillar sig?

Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?

Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.

Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.

Lisa Pelling

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-05-08 01:01:01

   Discovered: 2026-05-08 08:26:45 Hash: 423a1056ab98d6a6fafb82bf1bf5242388157561
   Title:

   Regeringen sitter i tobaksindustrins knä
   Description:

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.
   
   Sveriges Radios Ekot har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.
   
   Det stämmer inte
   
   Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.
   
   ”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.
   
   Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.
   
   Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.
   
   För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:
   
   – Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.
   
   På tobaksindustrins sida
   
   ”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.
   
   De största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)
   
   Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.
   
   (Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).
   
   Vem inbillar sig?
   
   Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?
   
   Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.
   
   Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.
   
   Lisa Pelling
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-05-08 01:01:01

   Discovered: 2026-05-08 01:08:01 Hash: e1753a5968f435f8d299a867d315edb51f5dffdd
   Title:

   Regeringen sitter i tobaksindustrins knä
   Description:

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.
   
   Sveriges Radios Kaliber har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.
   
   Det stämmer inte
   
   Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.
   
   ”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.
   
   Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.
   
   Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.
   
   För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:
   
   – Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.
   
   På tobaksindustrins sida
   
   ”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.
   
   Några av producenterna i Sverige, som Gotlandssnus AB och Skruf Snus AB är svenska företag. Men de största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)
   
   Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.
   
   (Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).
   
    
   
   Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?
   
   Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.
   
   Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.
   
   Lisa Pelling
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Regeringen sitter i tobaksindustrins knä

DESCRIPTION:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.

Sveriges Radios Kaliber har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.

Det stämmer inte

Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.

”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.

Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.

Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.

För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:

– Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.

På tobaksindustrins sida

”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.

Några av producenterna i Sverige, som Gotlandssnus AB och Skruf Snus AB är svenska företag. Men de största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)

Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.

(Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).

 

Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?

Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.

Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.

Lisa Pelling

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Regeringen sitter i tobaksindustrins knä

DESCRIPTION:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.

Sveriges Radios Ekot har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.

Det stämmer inte

Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.

”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.

Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.

Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.

För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:

– Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.

På tobaksindustrins sida

”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.

De största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)

Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.

Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.

(Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).

Vem inbillar sig?

Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?

Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.

Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.

Lisa Pelling

Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-05-08 01:01:01

   Discovered: 2026-05-08 08:26:45 Hash: 423a1056ab98d6a6fafb82bf1bf5242388157561
   Title:

   Regeringen sitter i tobaksindustrins knä
   Description:

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.
   
   Sveriges Radios Ekot har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.
   
   Det stämmer inte
   
   Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.
   
   ”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.
   
   Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.
   
   Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.
   
   För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:
   
   – Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.
   
   På tobaksindustrins sida
   
   ”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.
   
   De största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)
   
   Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.
   
   (Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).
   
   Vem inbillar sig?
   
   Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?
   
   Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.
   
   Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.
   
   Lisa Pelling
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-05-08 01:01:01

   Discovered: 2026-05-08 01:08:01 Hash: e1753a5968f435f8d299a867d315edb51f5dffdd
   Title:

   Regeringen sitter i tobaksindustrins knä
   Description:

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Tobaksindustrin är skickliga lobbyister. Det är sedan gammalt. Men regeringen borde lyssna på sin egen expertmyndighet Folkhälsomyndigheten i stället för att upprepa tobaksindustrins påståenden.
   
   Sveriges Radios Kaliber har gjort en bra och viktig granskning av hur tobaksindustrins argument letar sig in i den svenska regeringens politik. Det handlar om nikotinpåsar, det vita snuset, som är tobaksindustrins senaste räddningsplanka bort från det nödvändiga och på sikt oundvikliga: ett förbud mot det skadliga och beroendeframkallande nikotinet. I alla produkter. Överallt.
   
   Det stämmer inte
   
   Nikotinpåsar är bra, menar tobaksindustrin, eftersom de får folk att sluta röka. I och för sig är snusare fortfarande beroende av nikotin, men de slipper de skadliga effekterna av att röka tobaken. Harm reduction, är argumentet.
   
   ”Det är ett mekaniskt resultat” ekar Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa om förhållandet mellan snusning och rökning. ”Om färre väljer att röka och fler väljer att snusa så får det då resultatet att det leder till lägre tobaksrelaterad dödlighet”, säger han till Sveriges radio.
   
   Att fler snusare leder till färre rökare bygger på föreställningen att de som börjar snusa annars hade börjat röka. Men det stämmer inte. Högstadie- och gymnasieungdomar i Sverige var på väg att bli helt nikotinfria. Sedan kom det vita snuset. Och användning av vitt snus slipar ner trösklarna till rökningen.
   
   Just nu ökar snusandet kraftigt bland tonåringarna – samtidigt som rökandet har slutat minska. Mellan 2021 och 2023 uppmättes till och med en ökning av andelen elever som röker.
   
   För att citera Folkhälsomyndighetens avdelningschef Josefin Päiviö Jonsson:
   
   – Det finns ingenting i forskningen som visar på att snus eller det nu vita snuset är ett effektivt rökavvänjningsverktyg.
   
   På tobaksindustrins sida
   
   ”Den här regeringen kommer alltid stå på den svenska snusarens sida” säger Benjamin Dousa. Mer ärligt skulle vara att säga att han vill stå på den globala tobaksindustrins sida.
   
   Några av producenterna i Sverige, som Gotlandssnus AB och Skruf Snus AB är svenska företag. Men de största snustillverkarna i Sverige ägs av multinationella British American Tobacco (varumärket Velo) och Philip Morris (som äger Swedish Match och varumärket Zyn)
   
   Snusindustrin är inte en obetydlig arbetsgivare i Sverige. Det handlar om ett par tusen arbetstillfällen. Men det svenska svaret på industrier som måste avvecklas är omställningsstöd, inte exportsubventioner.
   
   Det är vad snusproducenterna får i dag: statligt subventionerad marknadsföring. Glad att jag inte blev diplomat som jag drömde om en gång i tiden. Tänk att springa i Bryssels korridorer och på franska UD med budskapet att även deras tonåringar ska börja sova med en nikotinpåse under läppen.
   
   (Om man inte måste lobba för att sänka skatten på fossila bränslen under EU:s miniminivå. Vet inte vad som skulle vara värst).
   
    
   
   Se till att de som vill sluta röka får tillgång till evidensbaserade metoder för rökavvänjing. Inför verkningsfullt förbud mot marknadsföring riktad mot barn och ungdomar – vem inbillar sig att en vuxen rökare lockas att byta till snus för att det smakar hallonsoda?
   
   Och som min kollega Vilgot Österlund har argumenterat för på den här sidan tidigare: Sluta subventionera det vita snuset – beskatta det som traditionellt snus.
   
   Vive la France! och ¡Viva España! som gör det enda rätta: satsar på nikotinfrihet istället för ännu en tobaksprodukt som sänker trösklarna till rökning.
   
   Lisa Pelling
   
   Inlägget Regeringen sitter i tobaksindustrins knä dök först upp på Dagens Arena.

Changes

TITLE:
Stark regidebut av Kristen Stewart

DESCRIPTION:
Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt.

Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
The Chronology of Water

Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Jon Andersson är imponerad av “The Chronology of Water”, den amerikanska skådespelaren Kristen Stewarts debut som regissör. 

Lidia växer upp i en minst sagt dysfunktionell familj. Hon utnyttjas sexuellt av sin far och mamman är alkoholist. Storasystern är den enda trygga punkten i tillvaron, men hon lämnar familjen som tonåring. I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Det är också tack vare den som hon lyckas bryta sig loss från faderns grepp genom att få ett stipendium till ett college i Texas. Men väl där rämnar fasaden. Lidia börjar missbruka alkohol och droger och har ett utsvävande sexliv. Att hon lider av sviterna av pappans övergrepp är uppenbart. Men Lidia är också en duktig skribent. Kan skrivandet bli hennes räddning?

 Stilmässig fullträff

“The Chronology of Water” är baserad på författaren Lidia Yuknavitchs memoarer med samma namn, och det märks tydligt att filmen bygger på en litterär förlaga. Det är med hjälp av Lidias texter som vi i filmpubliken släpps in i hennes själsliv med rader som “Hur många kilometer tar det att simma till ett jag” eller “Mitt sovrum rymmer all väta och mörker i min kropp. Det luktar svett och klor.” Texterna skapar tillsammans med bilderna en tydlig kontrast mellan fängelset i hemmet och fristaden i simhallen. 

I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Foto: Draken Film

 

Faderns övergrepp hägrar som en mörk skugga över allt Lidia gör i sitt liv. Det gäller inte minst hennes skrivande. Men det är också övergreppen och den tuffa uppväxten som leder in henne på en mörk väg fylld av alkohol, droger och sexuella utsvävningar. Det är som att Lidia lever i ett konstant mörker.  

“The Chronology of Water” är också en stilmässig fullträff. Inte minst gillar jag filmens innovativa berättarsätt. Ett genomgående grepp är att börja en ny scen innan den gamla är slut. På så sätt korsklipper filmskaparna mellan två olika tidsperioder som hör ihop med varandra. Det är både snyggt och effektfullt. Klippen är ofta snabba och historien är fylld av fragmentariska tillbakablickar och effektfulla övertoningar. Det är som att Lidias tankar spelas upp framför oss direkt på filmduken. Något som gör berättelsen ännu starkare. 

Eget uttryck

Skådespelarinsatserna håller genomgående väldigt hög klass. Imogen Poots är mycket bra i huvudrollen som Lidia. Hon lyckas gestalta den unga kvinnans  smärta på ett imponerande sätt. Michael Epp gör också bra ifrån sig som Lindas obehaglige far och Jim Belushi gör en kul biroll som författaren Ken Kesey.

Det gör “The Chronology of Water” till ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Bakom kameran står den amerikanska skådespelaren Kristen Stewart, som gör sin första film som regissör. Det är en mycket stark debutfilm. Stewart lyckas redan i debuten skapa ett helt eget uttryck. Något det för många tar ett helt liv att lyckas med. Det är minst sagt imponerande. 

Jon Andersson

Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.

TITLE:
Stark regidebut av Kristen Stewart

DESCRIPTION:
Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt.

Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.

CONTENT:
The Chronology of Water

Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Jon Andersson är imponerad av “The Chronology of Water”, den amerikanska skådespelaren Kristen Stewarts debut som regissör. 

Lidia växer upp i en minst sagt dysfunktionell familj. Hon utnyttjas sexuellt av sin far och mamman är alkoholist. Storasystern är den enda trygga punkten i tillvaron, men hon lämnar familjen som tonåring. I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Det är också tack vare den som hon lyckas bryta sig loss från faderns grepp genom att få ett stipendium till ett college i Texas. Men väl där rämnar fasaden. Lidia börjar missbruka alkohol och droger och har ett utsvävande sexliv. Att hon lider av sviterna av pappans övergrepp är uppenbart. Men Lidia är också en duktig skribent. Kan skrivandet bli hennes räddning?

 Stilmässig fullträff

“The Chronology of Water” är baserad på författaren Lidia Yuknavitchs memoarer med samma namn, och det märks tydligt att filmen bygger på en litterär förlaga. Det är med hjälp av Lidias texter som vi i filmpubliken släpps in i hennes själsliv med rader som “Hur många kilometer tar det att simma till ett jag” eller “Mitt sovrum rymmer all väta och mörker i min kropp. Det luktar svett och klor.” Texterna skapar tillsammans med bilderna en tydlig kontrast mellan fängelset i hemmet och fristaden i simhallen. 

I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Foto: Draken Film

 

Faderns övergrepp hägrar som en mörk skugga över allt Lidia gör i sitt liv. Det gäller inte minst hennes skrivande. Men det är också övergreppen och den tuffa uppväxten som leder in henne på en mörk väg fylld av alkohol, droger och sexuella utsvävningar. Det är som att Lidia lever i ett konstant mörker.  

“The Chronology of Water” är också en stilmässig fullträff. Inte minst gillar jag filmens innovativa berättarsätt. Ett genomgående grepp är att börja en ny scen innan den gamla är slut. På så sätt korsklipper filmskaparna mellan två olika tidsperioder som hör ihop med varandra. Det är både snyggt och effektfullt. Klippen är ofta snabba och historien är fylld av fragmentariska tillbakablickar och effektfulla övertoningar. Det är som att Lidias tankar spelas upp framför oss direkt på filmduken. Något som gör berättelsen ännu starkare. 

Eget uttryck

Skådespelarinsatserna håller genomgående väldigt hög klass. Imogen Poots är mycket bra i huvudrollen som Lidia. Hon lyckas gestalta den unga kvinnans  smärta på ett imponerande sätt. Michael Epp gör också bra ifrån sig som Lindas obehaglige far och Jim Belushi gör en kul biroll som författaren Ken Kesey.

Det gör “The Chronology of Water” till ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Bakom kameran står den amerikanska skådespelaren Kristen Stewart, som gör sin första film som regissör. Det är en mycket stark debutfilm. Stewart lyckas redan i debuten skapa ett helt eget uttryck. Något det för många tar ett helt liv att lyckas med. Det är minst sagt imponerande. 

“The Chronology of Water” har biopremiär fredag den 8 maj.

Jon Andersson

Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.

Versions

1. 2026-05-07 08:52:05

   Discovered: 2026-05-07 09:05:48 Hash: 5a09572790182b9a98958384424c77048f6d327d
   Title:

   Stark regidebut av Kristen Stewart
   Description:

   Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt.
   
   Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   The Chronology of Water
   
   Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Jon Andersson är imponerad av “The Chronology of Water”, den amerikanska skådespelaren Kristen Stewarts debut som regissör. 
   
   Lidia växer upp i en minst sagt dysfunktionell familj. Hon utnyttjas sexuellt av sin far och mamman är alkoholist. Storasystern är den enda trygga punkten i tillvaron, men hon lämnar familjen som tonåring. I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Det är också tack vare den som hon lyckas bryta sig loss från faderns grepp genom att få ett stipendium till ett college i Texas. Men väl där rämnar fasaden. Lidia börjar missbruka alkohol och droger och har ett utsvävande sexliv. Att hon lider av sviterna av pappans övergrepp är uppenbart. Men Lidia är också en duktig skribent. Kan skrivandet bli hennes räddning?
   
    Stilmässig fullträff
   
   “The Chronology of Water” är baserad på författaren Lidia Yuknavitchs memoarer med samma namn, och det märks tydligt att filmen bygger på en litterär förlaga. Det är med hjälp av Lidias texter som vi i filmpubliken släpps in i hennes själsliv med rader som “Hur många kilometer tar det att simma till ett jag” eller “Mitt sovrum rymmer all väta och mörker i min kropp. Det luktar svett och klor.” Texterna skapar tillsammans med bilderna en tydlig kontrast mellan fängelset i hemmet och fristaden i simhallen. 
   
   I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Foto: Draken Film
   
    
   
   Faderns övergrepp hägrar som en mörk skugga över allt Lidia gör i sitt liv. Det gäller inte minst hennes skrivande. Men det är också övergreppen och den tuffa uppväxten som leder in henne på en mörk väg fylld av alkohol, droger och sexuella utsvävningar. Det är som att Lidia lever i ett konstant mörker.  
   
   “The Chronology of Water” är också en stilmässig fullträff. Inte minst gillar jag filmens innovativa berättarsätt. Ett genomgående grepp är att börja en ny scen innan den gamla är slut. På så sätt korsklipper filmskaparna mellan två olika tidsperioder som hör ihop med varandra. Det är både snyggt och effektfullt. Klippen är ofta snabba och historien är fylld av fragmentariska tillbakablickar och effektfulla övertoningar. Det är som att Lidias tankar spelas upp framför oss direkt på filmduken. Något som gör berättelsen ännu starkare. 
   
   Eget uttryck
   
   Skådespelarinsatserna håller genomgående väldigt hög klass. Imogen Poots är mycket bra i huvudrollen som Lidia. Hon lyckas gestalta den unga kvinnans  smärta på ett imponerande sätt. Michael Epp gör också bra ifrån sig som Lindas obehaglige far och Jim Belushi gör en kul biroll som författaren Ken Kesey.
   
   Det gör “The Chronology of Water” till ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Bakom kameran står den amerikanska skådespelaren Kristen Stewart, som gör sin första film som regissör. Det är en mycket stark debutfilm. Stewart lyckas redan i debuten skapa ett helt eget uttryck. Något det för många tar ett helt liv att lyckas med. Det är minst sagt imponerande. 
   
   “The Chronology of Water” har biopremiär fredag den 8 maj.
   
   Jon Andersson
   
   Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-05-07 08:52:05

   Discovered: 2026-05-07 08:54:42 Hash: c6ae293e0da6dcc0971a0da8f2254dd28a77f490
   Title:

   Stark regidebut av Kristen Stewart
   Description:

   Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt.
   
   Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   The Chronology of Water
   
   Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Jon Andersson är imponerad av “The Chronology of Water”, den amerikanska skådespelaren Kristen Stewarts debut som regissör. 
   
   Lidia växer upp i en minst sagt dysfunktionell familj. Hon utnyttjas sexuellt av sin far och mamman är alkoholist. Storasystern är den enda trygga punkten i tillvaron, men hon lämnar familjen som tonåring. I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Det är också tack vare den som hon lyckas bryta sig loss från faderns grepp genom att få ett stipendium till ett college i Texas. Men väl där rämnar fasaden. Lidia börjar missbruka alkohol och droger och har ett utsvävande sexliv. Att hon lider av sviterna av pappans övergrepp är uppenbart. Men Lidia är också en duktig skribent. Kan skrivandet bli hennes räddning?
   
    Stilmässig fullträff
   
   “The Chronology of Water” är baserad på författaren Lidia Yuknavitchs memoarer med samma namn, och det märks tydligt att filmen bygger på en litterär förlaga. Det är med hjälp av Lidias texter som vi i filmpubliken släpps in i hennes själsliv med rader som “Hur många kilometer tar det att simma till ett jag” eller “Mitt sovrum rymmer all väta och mörker i min kropp. Det luktar svett och klor.” Texterna skapar tillsammans med bilderna en tydlig kontrast mellan fängelset i hemmet och fristaden i simhallen. 
   
   I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Foto: Draken Film
   
    
   
   Faderns övergrepp hägrar som en mörk skugga över allt Lidia gör i sitt liv. Det gäller inte minst hennes skrivande. Men det är också övergreppen och den tuffa uppväxten som leder in henne på en mörk väg fylld av alkohol, droger och sexuella utsvävningar. Det är som att Lidia lever i ett konstant mörker.  
   
   “The Chronology of Water” är också en stilmässig fullträff. Inte minst gillar jag filmens innovativa berättarsätt. Ett genomgående grepp är att börja en ny scen innan den gamla är slut. På så sätt korsklipper filmskaparna mellan två olika tidsperioder som hör ihop med varandra. Det är både snyggt och effektfullt. Klippen är ofta snabba och historien är fylld av fragmentariska tillbakablickar och effektfulla övertoningar. Det är som att Lidias tankar spelas upp framför oss direkt på filmduken. Något som gör berättelsen ännu starkare. 
   
   Eget uttryck
   
   Skådespelarinsatserna håller genomgående väldigt hög klass. Imogen Poots är mycket bra i huvudrollen som Lidia. Hon lyckas gestalta den unga kvinnans  smärta på ett imponerande sätt. Michael Epp gör också bra ifrån sig som Lindas obehaglige far och Jim Belushi gör en kul biroll som författaren Ken Kesey.
   
   Det gör “The Chronology of Water” till ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Bakom kameran står den amerikanska skådespelaren Kristen Stewart, som gör sin första film som regissör. Det är en mycket stark debutfilm. Stewart lyckas redan i debuten skapa ett helt eget uttryck. Något det för många tar ett helt liv att lyckas med. Det är minst sagt imponerande. 
   
   Jon Andersson
   
   Inlägget Stark regidebut av Kristen Stewart dök först upp på Dagens Arena.