Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Dagens Arena. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
Detta handlar om en månads samlat RSS-innehåll från Dagens Arena, med fokus på svensk samhällsdebatt och politik under perioden 20 juli till 19 augusti 2026. I materialet återkommer frågor om pensioner, arbetsmarknad och Teslastrejken, migration och familjeåterförening samt kriminalpolitik, till exempel förslaget om fängelse för 14-åringar. Konkreta exempel i underlaget är Jon Anderssons analys av Teslastrejken, Olle Bergvalls text om pensioner och Elsa Perssons rapportering om familjeåterförening och andra migrationsfrågor. Det finns också inslag om krigsdrönare, kommunismens relevans och bredare frågor om Sveriges prioriteringar.
ba5051888d1598773006e053414cf81d210a907fBridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna.
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.”
Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt.
Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt.
– För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben.
Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken.
Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus.
– Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet.
Berit Gustafsson
Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark.
Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag.
Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm.
Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost.
Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge.
– Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma.
– Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen.
Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga.
Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan.
Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt.
En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge.
När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna.
– Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen.
Själv önskar hon sig en mittenregering:
– Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna.
Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar.
– Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han.
Lennart Axelsson
Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg:
– Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding.
Vad avgör när du röstar?
– Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller.
Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre.
– Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så.
På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon:
– Jag vill ha ren ärlighet.
Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då.
– Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson.
Varför är de flesta moderater tror du?
– Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare.
Text & bild: Elsa Persson
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
ba5051888d1598773006e053414cf81d210a907f
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
5746a431560e4b997646309e697b0ff0dda8552e
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Till höger: Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
ba5051888d1598773006e053414cf81d210a907f
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
5746a431560e4b997646309e697b0ff0dda8552e
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2aBridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt.
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.”
Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt.
Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt.
– För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben.
Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken.
Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus.
– Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet.
Berit Gustafsson
Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark.
Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag.
Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm.
Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost.
Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge.
– Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma.
– Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen.
Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga.
Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan.
Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt.
En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge.
När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna.
– Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen.
Själv önskar hon sig en mittenregering:
– Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna.
Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar.
– Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han.
Lennart Axelsson
Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg:
– Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding.
Vad avgör när du röstar?
– Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller.
Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre.
– Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så.
På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon:
– Jag vill ha ren ärlighet.
Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då.
– Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson.
Varför är de flesta moderater tror du?
– Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare.
Text & bild: Elsa Persson
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
ba5051888d1598773006e053414cf81d210a907f
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
5746a431560e4b997646309e697b0ff0dda8552e
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Till höger: Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
ba5051888d1598773006e053414cf81d210a907f
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
5746a431560e4b997646309e697b0ff0dda8552e
5746a431560e4b997646309e697b0ff0dda8552eBridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt.
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.”
Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt.
Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt.
– För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben.
Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken.
Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus.
– Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet.
Berit Gustafsson
Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark.
Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag.
Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm.
Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost.
Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge.
– Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma.
– Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen.
Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga.
Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan.
Till höger: Gunilla Jägenfeldt.
En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge.
När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna.
– Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen.
Själv önskar hon sig en mittenregering:
– Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna.
Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar.
– Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han.
Lennart Axelsson
Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg:
– Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding.
Vad avgör när du röstar?
– Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller.
Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre.
– Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så.
På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon:
– Jag vill ha ren ärlighet.
Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då.
– Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson.
Varför är de flesta moderater tror du?
– Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare.
Text & bild: Elsa Persson
Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
ba5051888d1598773006e053414cf81d210a907f
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är viktigt socialt. Men valet är rörigt och tjafsigt, tycker spelarna. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
5746a431560e4b997646309e697b0ff0dda8552e
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Till höger: Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” DESCRIPTION: Bridge är både socialt och spännande. Men valet är rörigt och tjafsigt. Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Under fyra timmar varje tisdag samlas pensionärer från olika delar av Stockholm för att spela bridge på Hägerstensåsens medborgarhus. Det sociala och spänningen i spelet lockar: ”Man blir aldrig fullärd.” Men valrörelsen möter flera av spelarna med en suck: ”Jag röstar blankt” säger Gunilla Jägenstedt. Bakom halvstängda persienner i en rymlig sal på andra våningen i Hägerstens medborgarhus sitter 16 bridgespelare, fördelade på fyra bord. Spelet avhandlas emellanåt helt under tystnad, men emellan varven under småprat och skratt. – För de som testar är bridge enda kortspelet, säger Lennart Axelsson, spelledare för bridgeklubben. Han förklarar att bridge är komplicerat jämfört med exempelvis poker där man har fem kort på hand. I bridge ansvarar nämligen kortföraren för 26 kort, eller halva kortleken. Många som deltar under denna tisdag har spelat bridge hela sina vuxna liv, och som pensionärer upptar bridgeintresset ofta tre dagar i veckan. Spelsessionen i Hägerstensåsen håller på i nästan fyra timmar, inklusive en kort fikapaus. – Det betyder allt sedan jag miste min man, säger Berit Gustafsson, som spelat i 52 år, om bridgespelandet. Berit Gustafsson Hon berättar att hon spelar även i Spanien där hon bor halvårsvis, och då med ett hundratal personer, även från Norge och Danmark. Bridgeklubb med anor Skinnarvikens bridgeklubb startade, som namnet antyder, på Södermalm i Stockholm, men sedan åtminstone 20 år har klubben sin hemvist på Hägerstensåsen. Och det är fler och fler från närområdet som ansluter till klubben, berättar Lennart Axelsson. I vanliga fall brukar de vara dubbelt så många som idag. Klubben är registrerad i Hägerstensåsen och uppbär ett ekonomiskt stöd från stadsdelen som täcker en del av lokalhyran. Men bland besökarna är lika många från andra delar av Stockholm, till exempel Nacka, Solna och Södermalm. Klockan 12 är det kaffepaus och hela gänget rör sig ner till kafeterian, där det serveras mackor med köttbullar, ägg och sill, och ost. Över fikabordet frågar jag mitt sällskap vad det är som är så lockande med bridge. – Det är väldigt spännande, och alla som börjar spela blir gripna, säger Carl-Henrik Starkenberg och berättar att han har 30 bridgeböcker hemma. – Man blir aldrig fullärd, säger Barbro Thormählen. Håller ”huvudet i trim” Spelledaren Lennart Axelsson, och flera andra som Dagens Arena pratar med, lyfter bridge som en viktig aktivitet både för den sociala biten och för att hålla ”huvudet i trim”. Dessutom är den lämplig även för pensionärer med begränsad rörelseförmåga. Att få bidrag från stadsdelsnämnderna bygger på att det är de egna invånarna som spelar. Men så fungerar inte bridge, säger Barbro Thormälen som spelar tre gånger i veckan. I stället åker bridgespelare runt och spelar på olika ställen i stan. Barbara Grabska och Gunilla Jägenfeldt. En fråga som flera enas kring är att de borde få högre bidrag för sin bridgeverksamhet av stadsdelsnämnden. En kvinna, som inte vill uppge sitt namn, deklarerar att hon ska på ett politikermöte efter bridgen, arrangerat av SPF Seniorerna, och där ska hon framföra just detta: att det är för dyrt att hyra lokaler för att spela bridge. ”Underskattar de som väljer” När jag börjar fråga om valrörelsen och politik framträder en trötthet hos flera av bridgespelarna. – Alla partier underskattar de som väljer. Det handlar om att pytsa ut pengar till de man tror ska välja en. Ofta är det konkurrens om barnfamiljer. Men om man varit med under många valrörelser så vet man att när det kommer till kritan så blir det inte av. Det finns inga pengar! Det var som S och deras löfte om en extra semestervecka – det blev ju ingenting med det, säger Barbro Thormählen. Själv önskar hon sig en mittenregering: – Det vore bra om det blev något i mitten, inte de extrema sidorna. Lennart Axelsson tycker att det är lite svårt att välja, och konstaterar att det hittills har fungerat under både röda och blå regeringar. – Jag sympatiserar mycket med den borgerliga sidan, men man vill inte ha för stora klasskillnader heller, säger han. Lennart Axelsson Gerd Calding uppskattar det sociala och gemenskapen i bridgen. Men politiken får sämre betyg: – Det är väldigt rörigt. Många partier håller på med valfläsk. De vilseleder så man kan tro att de ska göra det de säger, säger Gerd Calding. Vad avgör när du röstar? – Jag står inte långt till höger eller till vänster … det blir något i mitten. Ja, det är inte Liberalerna. Busch gillar jag inte direkt heller. ”De flesta bridgespelare är moderater” Gunilla Jägenstedt är kanske den allra mest besvikna vad gäller politiken. Förut röstade hon borgerligt, men inte längre. – Jag går och röstar men jag röstar blankt. Det är andra året jag känner så. På frågan om vad hon saknar av politikerna för att känna förtroende att rösta på något parti säger hon: – Jag vill ha ren ärlighet. Ingen av pensionärerna Dagens Arena träffar har något särskilt att klaga över vad gäller den egna tillvaron som pensionär. Ja, förutom att bridgen borde få mer ekonomiskt stöd då. – Jag skulle kanske inte säga det här men … jag är socialdemokrat ut i fingerspetsarna! De flesta bridgespelare är moderater, säger Berit Gustafsson. Varför är de flesta moderater tror du? – Det handlar kanske om att man har tid och råd att spela. Men det är inte dyrt i sig med bridge, tennis och golf är ju dyrare. Text & bild: Elsa Persson Inlägget Bridgespelarna: ”Det är för mycket valfläsk och tjafs” dök först upp på Dagens Arena.
ba5051888d1598773006e053414cf81d210a907f
3e3c1b5a28e6ce174ff670cac5ed6e499c657f2a
5746a431560e4b997646309e697b0ff0dda8552e
b51b1ebb4285a0d3bf33753e7762dd19112a19f9Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk.
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Och nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften.
Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika.
Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs.
Fyra år har räckt för att börja rasera det.
Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder.
Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts.
Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”.
Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap.
Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig.
Vi föreslår tre saker:
Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda.
Återställ enprocentsmålet.
Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete.
Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar.
Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom:
Sara Kukka Salam, ordförande
Rafael Waters, vice ordförande
Azra Muranovic, riksdagsledamot (S)
Johan Büser, riksdagsledamot (S)
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
9036e6e7d7f1dc546c0c5915efd86d45f73d1120
b51b1ebb4285a0d3bf33753e7762dd19112a19f9
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Om nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserar Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Och nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserat Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
b51b1ebb4285a0d3bf33753e7762dd19112a19f9
9036e6e7d7f1dc546c0c5915efd86d45f73d1120
9036e6e7d7f1dc546c0c5915efd86d45f73d1120Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk.
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Om nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften.
Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika.
Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs.
Fyra år har räckt för att börja rasera det.
Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder.
Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts.
Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”.
Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap.
Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig.
Vi föreslår tre saker:
Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda.
Återställ enprocentsmålet.
Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete.
Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar.
Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom:
Sara Kukka Salam, ordförande
Rafael Waters, vice ordförande
Azra Muranovic, riksdagsledamot (S)
Johan Büser, riksdagsledamot (S)
Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
9036e6e7d7f1dc546c0c5915efd86d45f73d1120
b51b1ebb4285a0d3bf33753e7762dd19112a19f9
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Om nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserar Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet DESCRIPTION: Regeringens neddragningar i biståndet har finansierat valfläsk. Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Nu haglar de ekonomiska löftena. Regeringen hoppas nog att vi glömt politiken de genomfört och konsekvenserna den fått. Men låt oss påminna om hur man använt ett kraftigt bantat bistånd för att finansiera inrikespolitiska löften, som gratis förskola. Det skriver Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I tisdags lovade Ulf Kristersson att slopa avgiften för förskola och fritidshem – en tiomiljardersreform som bland annat ska betalas med omfördelat bistånd. Och nyligen, den 31 augusti, upphörde samtidigt Sveriges bistånd till fem av världens fattigaste länder. Mönstret är tydligt: biståndet har varit en kassako för regeringens inrikespolitiska löften. Sverige har ett internationellt anseende som överträffar vår storlek – vi är en global stormakt för demokrati och fred i världen. Vi var första land att nå FN:s biståndsmål. Vi stod på rätt sida mot apartheid när andra tvekade. När Nelson Mandela släpptes fri var Sverige ett av hans första resmål utanför Afrika. Anholt Nation Brands Index, som mäter länders anseende, har sedan 2010 placerat Sverige bland de tio främsta – i samma liga som Tyskland och Japan, trots att vi har en tiondel av deras befolkning. Det är ett kapital byggt över generationer, som öppnar dörrar för svenska företag och ger oss taltid i rum där små länder annars inte hörs. Fyra år har raserat Sveriges rykte Fyra år har räckt för att börja rasera det. Regeringen övergav enprocentsmålet i sin första budget. I år ger vi 19 miljarder kronor mindre än om målet hade legat fast – samtidigt som budgeten rymmer skattesänkningar på över 50 miljarder och ett underskott på 167 miljarder. Sedan 60-talet har Sverige byggt samarbeten med partnerländer, för sjukvård, skola och demokrati. Regeringen avvecklar 13 av 26 samarbeten utanför Europa, och minskar biståndet till resterande. Det betyder att vårdcentraler stängs, att flickor förlorar sina skolplatser, och att fredsarbete som pågått i årtionden avbryts. Den 19 december kapades stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med 92 procent. Så sent som 2022 var Sverige en av UNDP:s största givare – det FN-organ som bygger demokrati, stärker rättsstater och förebygger krig. Act Svenska kyrkans Erik Lysén varnade för att vi lämnar ”ett tomrum som antidemokratiska och auktoritära krafter gärna fyller”. Allt detta medan USA lagt ned sitt bistånd, en nedmontering som enligt tidskriften The Lancet kan kosta över 14 miljoner människoliv. När USA vänder världen ryggen ska Sverige stå fast vid vårt ledarskap. Återställ biståndet Sverige är ingen ö. Halva vår ekonomi hänger på exporten – vår välfärd vilar på att omvärlden fungerar. Gång på gång – pandemin, kriget i Ukraina, energikris – har svenska familjer fått betala för kriser vi inte själva orsakat. Konflikter som inte förebyggs blir krig, flykt och kriser som till slut når också oss. Bistånd är inte välgörenhet. Det är en av de effektivaste investeringar vi kan göra för vår egen trygghet. Att montera ned förtroendet vi byggt i sextio år för att spara några miljarder är att spara sig fattig. Vi föreslår tre saker: Låt stödet till Ukraina växa utanför biståndsramen när det behövs. Stöd till Ukraina och till världens fattigaste är ingen motsättning – Sverige klarar båda. Återställ enprocentsmålet. Återställ stödet till UNDP och FN:s fredsarbete. Om några veckor är det val. Då avgörs vilket Sverige vi vill vara – ett land som drar sig undan, eller ett som återupprättar sitt ledarskap för fred och demokrati. Valet ligger i händerna på nästa regering, och på dig som röstar. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet genom: Sara Kukka Salam, ordförande Rafael Waters, vice ordförande Azra Muranovic, riksdagsledamot (S) Johan Büser, riksdagsledamot (S) Inlägget Återupprätta biståndet – för Sveriges säkerhet dök först upp på Dagens Arena.
b51b1ebb4285a0d3bf33753e7762dd19112a19f9
9036e6e7d7f1dc546c0c5915efd86d45f73d1120
b976a7477ab9ae59f2c9a01258b66cf845ab41a0AI gör att vi behöver folkbildningen mer, inte mindre.
Inlägget Folkbildningens starkaste argument ligger framför oss dök först upp på Dagens Arena.
I en framtid där AI förändrar arbetets plats i våra liv kan folkhögskolan visa sig vara en institution vi behöver mer, inte mindre.
I somras publicerade ABF:s ordförande Tomas Eneroth och ett 30-tal debattörer ett upprop i Aftonbladet, där de försvarade folkbildningen som demokratins immunförsvar. De har rätt. När människor får färre platser att mötas, organisera sig och bilda sig tillsammans blir demokratin svagare.
Men de argumenterar utifrån det samhälle vi riskerar att förlora. Folkbildningens kanske starkaste existensberättigande kan i själva verket ligga i det samhälle vi håller på att skapa.
För att se det behöver vi för ett ögonblick lämna statsbidragen, Tidöavtalet och demokratins tillbakagång och rikta blicken mot en helt annan diskussion: artificiell intelligens.
Filosofen Nick Bostrom ställer i boken Deep Utopia frågan vad som händer om den tekniska utvecklingen faktiskt lyckas. Inte om AI tar makten eller utplånar mänskligheten, utan om den blir så kapabel att den kan utföra allt fler av de uppgifter som i dag kräver människor.
Att arbetet förändras är ingen naturkraft: tekniken införs av någon, och vinsterna tillfaller någon. Hur de fördelas blir en stor politisk fråga. Men även om vi löser den återstår en annan.
Under lång tid har arbetet burit en stor del av våra liv. Det ger försörjning, men också identitet, status, sammanhang och känslan av att behövas. Vårt utbildningssystem är i hög grad byggt kring samma idé: vi utbildar oss för att kunna göra nytta – på arbetsmarknaden, i ekonomin och i samhället.
När AI nu blir bättre på att skriva, analysera, programmera, diagnostisera och lösa allt fler kognitiva uppgifter är det vanligaste svaret att utbildningen måste anpassas till framtidens arbetsmarknad. Det är rimligt, men det skjuter också den större frågan framför oss.
Vad händer om människans konkurrensfördel inte längre är att hon kan producera sådant som maskinen inte kan? Vad bygger vi då våra liv kring?
Början till ett svar finns redan på svenska folkhögskolor.
När folkhögskolan fungerar som bäst pågår där något som är svårt att fånga i termer av utbildningsresultat. Människor läser, samtalar, skapar musik och konst, organiserar projekt, prövar tankar, lagar mat, arbetar med händerna, lär känna andra och ibland sig själva.
Skillnaden är inte alltid vad som görs – mycket av det pågår också i högre utbildning. Skillnaden är att det inte behöver leda vidare för att räknas. Visst finns där också målet att komma vidare till arbete eller högre studier. För många deltagare är det avgörande. Men det är långt ifrån hela berättelsen.
Folkhögskolan bär på en annan och i dag nästan radikal idé om utbildning: människan behöver inte bara bli användbar. Hon behöver få bli till.
Det går knappast att mäta i produktivitet, men kanske är det just den sortens bildning som kommer att bli viktigare. Om AI på allvar förändrar arbetslivet kommer problemet inte bara vara hur människor ska försörja sig. På försörjningsproblemet går det åtminstone i teorin att föreställa sig politiska lösningar.
Den svårare frågan kan bli vad vi ska göra med våra dagar. Vad gör vi med friheten när vi inte längre behöver ägna lika mycket av livet åt att producera? Var finner vi gemenskap när arbetsplatsen betyder mindre? Vad är värt att lära sig om kunskapen inte måste löna sig?
Det är frågor som ekonomin är ganska dålig på att besvara, men som folkbildningen har arbetat med länge. Inte genom att erbjuda en färdig livsfilosofi, utan genom att skapa platser där människor tillsammans kan göra sådant vars värde inte alltid går att räkna hem: lära sig, skapa, reflektera, samtala, organisera sig, fördjupa ett intresse och ingå i en gemenskap.
Den friheten kommer förstås inte att fördelas jämnt. Vissa kan få allt större delar av sitt arbete utförda av maskiner, medan andra fortfarande städar, vårdar, bygger och bär. Frihet från arbete är inte samma sak som frihet från slit.
Just därför är tillgången till bildning också en fördelningsfråga. Folkbildningen växte fram ur idén att bildning inte skulle vara förbehållen ett fåtal. Den uppgiften försvinner inte.
Det betyder förstås inte att svensk folkbildning är någon postindustriell utopi. Folkhögskolor och studieförbund kan vara tröga institutioner precis som alla andra, och gemenskap uppstår inte bara för att människor placeras i samma rum. Men formerna finns där och kan visa sig mer framtidsorienterade än vi anar.
Därför finns också något märkligt i samtidens krav på att folkbildningen ständigt ska bevisa sin nytta. Hur många kommer i arbete? Hur många går vidare till studier? Vilka mätbara effekter uppstår?
Självklart ska offentliga pengar följas upp. Men vi bör vara försiktiga med vilken människosyn som smyger sig in i själva frågan. För vi kan vara på väg mot ett samhälle där ekonomisk användbarhet blir en allt sämre grund för människors identitet och känsla av mening. Och just då pressar vi en av de institutioner som fortfarande bär på en bredare idé om bildning att legitimera sig genom nytta.
Industrisamhället organiserade stora delar av livet kring arbetet. Välfärdsstaten byggde institutioner för utbildning, vård och trygghet. Ett samhälle där tekniken gör allt mer av det produktiva arbetet åt oss kan behöva något annat också: institutioner för bildning, gemenskap och skapande. Där skulle folkhögskolan kunna vara en framtidsverkstad.
Vi kanske inte bara monterar ned en institution från det förflutna. Vi kan vara på väg att montera ned en institution som vi ännu inte har förstått att vi kommer att behöva mer än någonsin.
Johan Lindahl, strategisk rådgivare och blivande folkhögskollärare
Inlägget Folkbildningens starkaste argument ligger framför oss dök först upp på Dagens Arena.
397c8758772c7774be54d41199c4de5dc1000454Ny rapport visar att SD:s väljare, och Moderaternas, har radikaliserats.
Inlägget Missnöjet minskar inte av Tidöstyre dök först upp på Dagens Arena.
Ny rapport visar att SD:s väljare, och Moderaternas, har radikaliserats.
Inför valet 2018 presenterade Institutet för framtidsstudier en rapport om Sverigedemokraternas väljare och deras värderingar.
En intressant sak var att den motsade den då ganska vanliga uppfattningen att Sverigedemokraternas väljare egentligen inte röstade SD på grund av invandringen. Tanken var att det inte var den frågan, utan ett missnöje med till exempel välfärden eller den bristande jämlikheten.
Hela 98 procent av partiets väljare uppgav 2018 att de ville minska invandringen, och det stämde säkert på ett plan. Talet om att det EGENTLIGEN handlar om välfärden har ibland haft ett mått av önsketänkande över sig.
Men den nya rapporten visar att det är lite mer komplicerat än så.
För sedan 2015 har Sverige minskat invandringen ned till de lägsta nivåerna i EU. Under 2025 fick bara 1 957 personer asyl här. Ytterligare drygt 12 000 fick stanna på grund av EU:s massflyktsdirektiv (från Ukraina) och kvotflyktingar via FN-systemet.
Ändå anser 97 procent av SD-väljarna fortfarande att invandringen måste minska.
På andra områden, som inställningen till det svenska medborgarskapet, har SD-väljarna till och med fått ännu mer extrema ståndpunkter.
72 procent av SD:s väljare anser att staten ska återkalla medborgarskap på grund av ”bristande vandel” och 71 procent om en person inte delar ”svenska värderingar”.
Det säger något om hur debatten och samhällsklimatet har utvecklats sedan 2018.
På samma sätt visar rapportförfattarna Pontus Strimling och Jens Rydgren att SD-väljarnas misstro mot viktiga samhällsinstitutioner förblir hög. De litar mer på riksdagen och regeringen än tidigare (fattas bara annat) men i övrigt är det ungefär som tidigare. Domstolarna och de etablerade medierna får låga betyg.
Och särskilt lyckliga eller mer inkluderade verkar de inte ha blivit eller känt sig av fyra års Sverigedemokratisk politik.
75 procent säger att de är lyckliga, endast 62 procent uppger att de känner sig som en del av samhället och bara 54 procent tror att de kommer att få det bättre i framtiden.
Hur kan man förklara detta?
De har vunnit sin huvudfråga, men det mesta annat verkar lika.
Kanske är svaret att invandringen var en viktig orsak till att de började rösta på SD, men att det också finns en rad andra, ofta underliggande värderingar och livsbetingelser som gör att missnöjet består.
Så på ett plan är det kanske välfärden ändå.
Pontus Strimlings och Jens Rydgrens rapport visar ett par andra intressanta tendenser.
Det första är att SD-väljarna blivit mer klassiskt höger i ekonomiska frågor. Hela 76 procent av väljarna vill se sänkta skatter. 63 procent anser att den offentliga sektorn är för stor. Och 47 procent anser att det är bra med vinstdrivna alternativ i vården.
Det andra är att på flera av de tidigare nämnda punkterna har Moderaternas väljare närmat sig Sverigedemokraternas.
Vid seminariet där rapporten presenterades konstaterade författarna att den som trodde att SD:s närmande till makten skulle leda till att deras väljare närmade sig den övriga borgerligheten har fått fel.
Effekten har blivit den motsatta: Högern är mer samlad, men kring det som tidigare var uteslutande Sverigedemokratiska värderingar.
Det är alltså inte bara i parlamentet man kan se den tendensen. Förskjutningen är bredare än så.
Jesper Bengtsson
Inlägget Missnöjet minskar inte av Tidöstyre dök först upp på Dagens Arena.
b72e390af3d627c9089d158e2714e886a144aa78Nya studier visar att segregation främst drivs av växande inkomstklyftor.
Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
Det räcker inte att bygga blandat för att motverka segregation. Den drivs främst av växande inkomstklyftor och brist på gemensamma mötesplatser, visar nya studier från Malmö universitet.
Den politiska debatten om att främja social blandning genom att bygga områden med mer varierade boendeformer, på högersidan kallat ”tvångsblandning”, har blivit en av valrörelsens mer polariserande. Socialdemokraterna gick ut redan för ett par år sedan om att man vill bygga bort segregationen med fler hyresrätter och blandade upplåtelseformer. Högerpartierna har rasat och varnar för att det skulle förstöra ”fungerande villaområden”.
Men frågan är inte ny. Blandade bostadsområden var uttalad politisk strategi redan på 1970-talet, påpekar Martin Grander, docent i Urbana studier vid Malmö universitet. Trots decennier av ambitioner kvarstår segregationen i Sverige. Martin Grander har i en ny studie av all nyproduktion i Malmö och Göteborg mellan 2012 och 2024 analyserat hur upplåtelseformer, inkomster och utbildning samspelar.
Under perioden ökar segregationen något i Malmö, medan utvecklingen i Göteborg har varit mer stabil. Resultatet visar att nyproduktion med blandade upplåtelseformer kan minska segregationen lokalt men att skillnaderna mellan stadsdelar ändå växer. Mellan delområdena Törnrosen och Bellevue i Malmö skiljer det nästan 500 000 kronor i disponibel medianinkomst.
– Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger, utan av supergentrifiering. Även om inkomsterna ökar kraftigt i de fattigaste områdena, ökar de ännu mer i de redan rikaste områdena, säger Martin Grander i ett pressmeddelande.
Det är alltså inte nya exklusiva bostäder som driver segregationen, utan växande inkomstklyftor. När höginkomsttagare koncentreras till ett område, eller blir rikare där de redan bor, drar de ifrån resten av staden.
Ett exempel Martin Grander lyfter är Bellevue, det rikaste av Malmös 136 delområden. Mellan 2012 och 2024 har det knappt byggts några bostäder alls där. Men inkomsterna har ökat mest i hela staden, med närmare 80 procent, jämfört med Malmögenomsnittet på 59 procent.
Samtidigt ser Martin Grander ett värde i blandat boende som ett sätt att bromsa segregationen. Om hyresrätter byggs i välbeställda områden, som i Limhamns sjöstad i Malmö, då sjunker områdets genomsnittliga inkomst relativt sett. Och om det byggs nya bostadsrätter i områden som domineras av hyresrätter då höjs den.
– Det är en rimlig strategi om man vill minska segregationen. Men vi kan inte förlita oss enbart på den, säger han.
Att det byggs blandat leder inte heller automatiskt till blandade liv. Människor kommer ändå röra sig i olika mönster, ha barn i olika skolor och handla i olika butiker. Det skapas små öar i området, poängterar Martin Grander. För att människor med olika bakgrund ska mötas behövs det skapas incitament för det, och där spelar föreningslivet en viktig roll, enligt honom.
– Idrott och kultur är sammanhang där alla kan känna sig välkomna och där människor med olika bakgrund kan träffas. I nybyggda områden finns det alldeles för få idrottsplatser och mötesplatser, särskilt för barn och unga. Det är ett viktigt uppdrag för både media och forskning att påpeka detta för planerare, säger Martin Grander.
Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
7b9e39301b392bd9d67464ee5e0f9e1429efb8bf
b72e390af3d627c9089d158e2714e886a144aa78
TITLE: Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” DESCRIPTION: Nya studier visar att segregation främst drivs av växande inkomstklyftor. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det räcker inte att bygga blandat för att motverka segregation. Den drivs främst av växande inkomstklyftor och brist på gemensamma mötesplatser, visar nya studier från Malmö universitet. Den politiska debatten om att främja social blandning genom att bygga områden med mer varierade boendeformer, på högersidan kallat ”tvångsblandning, har blivit en av valrörelsens mer polariserande. Socialdemokraterna gick ut redan för ett par år sedan om att man vill bygga bort segregationen med fler hyresrätter och blandade upplåtelseformer. Högerpartierna har rasat och varnar för att det skulle förstöra ”fungerande villaområden”. Men frågan är inte ny. Blandade bostadsområden var uttalad politisk strategi redan på 1970-talet, påpekar Martin Grander, docent i Urbana studier vid Malmö universitet. Trots decennier av ambitioner kvarstår segregationen i Sverige. Martin Grander har i en ny studie av all nyproduktion i Malmö och Göteborg mellan 2012 och 2024 analyserat hur upplåtelseformer, inkomster och utbildning samspelar. Under perioden ökar segregationen något i Malmö, medan utvecklingen i Göteborg har varit mer stabil. Resultatet visar att nyproduktion med blandade upplåtelseformer kan minska segregationen lokalt men att skillnaderna mellan stadsdelar ändå växer. Mellan delområdena Törnrosen och Bellevue i Malmö skiljer det nästan 500 000 kronor i disponibel medianinkomst. – Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger, utan av supergentrifiering. Även om inkomsterna ökar kraftigt i de fattigaste områdena, ökar de ännu mer i de redan rikaste områdena, säger Martin Grander i ett pressmeddelande. De rika drar ifrån Det är alltså inte nya exklusiva bostäder som driver segregationen, utan växande inkomstklyftor. När höginkomsttagare koncentreras till ett område, eller blir rikare där de redan bor, drar de ifrån resten av staden. Ett exempel Martin Grander lyfter är Bellevue, det rikaste av Malmös 136 delområden. Mellan 2012 och 2024 har det knappt byggts några bostäder alls där. Men inkomsterna har ökat mest i hela staden, med närmare 80 procent, jämfört med Malmögenomsnittet på 59 procent. Samtidigt ser Martin Grander ett värde i blandat boende som ett sätt att bromsa segregationen. Om hyresrätter byggs i välbeställda områden, som i Limhamns sjöstad i Malmö, då sjunker områdets genomsnittliga inkomst relativt sett. Och om det byggs nya bostadsrätter i områden som domineras av hyresrätter då höjs den. – Det är en rimlig strategi om man vill minska segregationen. Men vi kan inte förlita oss enbart på den, säger han. Föreningslivet viktigt Att det byggs blandat leder inte heller automatiskt till blandade liv. Människor kommer ändå röra sig i olika mönster, ha barn i olika skolor och handla i olika butiker. Det skapas små öar i området, poängterar Martin Grander. För att människor med olika bakgrund ska mötas behövs det skapas incitament för det, och där spelar föreningslivet en viktig roll, enligt honom. – Idrott och kultur är sammanhang där alla kan känna sig välkomna och där människor med olika bakgrund kan träffas. I nybyggda områden finns det alldeles för få idrottsplatser och mötesplatser, särskilt för barn och unga. Det är ett viktigt uppdrag för både media och forskning att påpeka detta för planerare, säger Martin Grander. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” DESCRIPTION: Nya studier visar att segregation främst drivs av växande inkomstklyftor. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det räcker inte att bygga blandat för att motverka segregation. Den drivs främst av växande inkomstklyftor och brist på gemensamma mötesplatser, visar nya studier från Malmö universitet. Den politiska debatten om att främja social blandning genom att bygga områden med mer varierade boendeformer, på högersidan kallat ”tvångsblandning”, har blivit en av valrörelsens mer polariserande. Socialdemokraterna gick ut redan för ett par år sedan om att man vill bygga bort segregationen med fler hyresrätter och blandade upplåtelseformer. Högerpartierna har rasat och varnar för att det skulle förstöra ”fungerande villaområden”. Men frågan är inte ny. Blandade bostadsområden var uttalad politisk strategi redan på 1970-talet, påpekar Martin Grander, docent i Urbana studier vid Malmö universitet. Trots decennier av ambitioner kvarstår segregationen i Sverige. Martin Grander har i en ny studie av all nyproduktion i Malmö och Göteborg mellan 2012 och 2024 analyserat hur upplåtelseformer, inkomster och utbildning samspelar. Under perioden ökar segregationen något i Malmö, medan utvecklingen i Göteborg har varit mer stabil. Resultatet visar att nyproduktion med blandade upplåtelseformer kan minska segregationen lokalt men att skillnaderna mellan stadsdelar ändå växer. Mellan delområdena Törnrosen och Bellevue i Malmö skiljer det nästan 500 000 kronor i disponibel medianinkomst. – Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger, utan av supergentrifiering. Även om inkomsterna ökar kraftigt i de fattigaste områdena, ökar de ännu mer i de redan rikaste områdena, säger Martin Grander i ett pressmeddelande. De rika drar ifrån Det är alltså inte nya exklusiva bostäder som driver segregationen, utan växande inkomstklyftor. När höginkomsttagare koncentreras till ett område, eller blir rikare där de redan bor, drar de ifrån resten av staden. Ett exempel Martin Grander lyfter är Bellevue, det rikaste av Malmös 136 delområden. Mellan 2012 och 2024 har det knappt byggts några bostäder alls där. Men inkomsterna har ökat mest i hela staden, med närmare 80 procent, jämfört med Malmögenomsnittet på 59 procent. Samtidigt ser Martin Grander ett värde i blandat boende som ett sätt att bromsa segregationen. Om hyresrätter byggs i välbeställda områden, som i Limhamns sjöstad i Malmö, då sjunker områdets genomsnittliga inkomst relativt sett. Och om det byggs nya bostadsrätter i områden som domineras av hyresrätter då höjs den. – Det är en rimlig strategi om man vill minska segregationen. Men vi kan inte förlita oss enbart på den, säger han. Föreningslivet viktigt Att det byggs blandat leder inte heller automatiskt till blandade liv. Människor kommer ändå röra sig i olika mönster, ha barn i olika skolor och handla i olika butiker. Det skapas små öar i området, poängterar Martin Grander. För att människor med olika bakgrund ska mötas behövs det skapas incitament för det, och där spelar föreningslivet en viktig roll, enligt honom. – Idrott och kultur är sammanhang där alla kan känna sig välkomna och där människor med olika bakgrund kan träffas. I nybyggda områden finns det alldeles för få idrottsplatser och mötesplatser, särskilt för barn och unga. Det är ett viktigt uppdrag för både media och forskning att påpeka detta för planerare, säger Martin Grander. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
b72e390af3d627c9089d158e2714e886a144aa78
7b9e39301b392bd9d67464ee5e0f9e1429efb8bf
7b9e39301b392bd9d67464ee5e0f9e1429efb8bfNya studier visar att segregation främst drivs av växande inkomstklyftor.
Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
Det räcker inte att bygga blandat för att motverka segregation. Den drivs främst av växande inkomstklyftor och brist på gemensamma mötesplatser, visar nya studier från Malmö universitet.
Den politiska debatten om att främja social blandning genom att bygga områden med mer varierade boendeformer, på högersidan kallat ”tvångsblandning, har blivit en av valrörelsens mer polariserande. Socialdemokraterna gick ut redan för ett par år sedan om att man vill bygga bort segregationen med fler hyresrätter och blandade upplåtelseformer. Högerpartierna har rasat och varnar för att det skulle förstöra ”fungerande villaområden”.
Men frågan är inte ny. Blandade bostadsområden var uttalad politisk strategi redan på 1970-talet, påpekar Martin Grander, docent i Urbana studier vid Malmö universitet. Trots decennier av ambitioner kvarstår segregationen i Sverige. Martin Grander har i en ny studie av all nyproduktion i Malmö och Göteborg mellan 2012 och 2024 analyserat hur upplåtelseformer, inkomster och utbildning samspelar.
Under perioden ökar segregationen något i Malmö, medan utvecklingen i Göteborg har varit mer stabil. Resultatet visar att nyproduktion med blandade upplåtelseformer kan minska segregationen lokalt men att skillnaderna mellan stadsdelar ändå växer. Mellan delområdena Törnrosen och Bellevue i Malmö skiljer det nästan 500 000 kronor i disponibel medianinkomst.
– Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger, utan av supergentrifiering. Även om inkomsterna ökar kraftigt i de fattigaste områdena, ökar de ännu mer i de redan rikaste områdena, säger Martin Grander i ett pressmeddelande.
Det är alltså inte nya exklusiva bostäder som driver segregationen, utan växande inkomstklyftor. När höginkomsttagare koncentreras till ett område, eller blir rikare där de redan bor, drar de ifrån resten av staden.
Ett exempel Martin Grander lyfter är Bellevue, det rikaste av Malmös 136 delområden. Mellan 2012 och 2024 har det knappt byggts några bostäder alls där. Men inkomsterna har ökat mest i hela staden, med närmare 80 procent, jämfört med Malmögenomsnittet på 59 procent.
Samtidigt ser Martin Grander ett värde i blandat boende som ett sätt att bromsa segregationen. Om hyresrätter byggs i välbeställda områden, som i Limhamns sjöstad i Malmö, då sjunker områdets genomsnittliga inkomst relativt sett. Och om det byggs nya bostadsrätter i områden som domineras av hyresrätter då höjs den.
– Det är en rimlig strategi om man vill minska segregationen. Men vi kan inte förlita oss enbart på den, säger han.
Att det byggs blandat leder inte heller automatiskt till blandade liv. Människor kommer ändå röra sig i olika mönster, ha barn i olika skolor och handla i olika butiker. Det skapas små öar i området, poängterar Martin Grander. För att människor med olika bakgrund ska mötas behövs det skapas incitament för det, och där spelar föreningslivet en viktig roll, enligt honom.
– Idrott och kultur är sammanhang där alla kan känna sig välkomna och där människor med olika bakgrund kan träffas. I nybyggda områden finns det alldeles för få idrottsplatser och mötesplatser, särskilt för barn och unga. Det är ett viktigt uppdrag för både media och forskning att påpeka detta för planerare, säger Martin Grander.
Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
7b9e39301b392bd9d67464ee5e0f9e1429efb8bf
b72e390af3d627c9089d158e2714e886a144aa78
TITLE: Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” DESCRIPTION: Nya studier visar att segregation främst drivs av växande inkomstklyftor. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det räcker inte att bygga blandat för att motverka segregation. Den drivs främst av växande inkomstklyftor och brist på gemensamma mötesplatser, visar nya studier från Malmö universitet. Den politiska debatten om att främja social blandning genom att bygga områden med mer varierade boendeformer, på högersidan kallat ”tvångsblandning, har blivit en av valrörelsens mer polariserande. Socialdemokraterna gick ut redan för ett par år sedan om att man vill bygga bort segregationen med fler hyresrätter och blandade upplåtelseformer. Högerpartierna har rasat och varnar för att det skulle förstöra ”fungerande villaområden”. Men frågan är inte ny. Blandade bostadsområden var uttalad politisk strategi redan på 1970-talet, påpekar Martin Grander, docent i Urbana studier vid Malmö universitet. Trots decennier av ambitioner kvarstår segregationen i Sverige. Martin Grander har i en ny studie av all nyproduktion i Malmö och Göteborg mellan 2012 och 2024 analyserat hur upplåtelseformer, inkomster och utbildning samspelar. Under perioden ökar segregationen något i Malmö, medan utvecklingen i Göteborg har varit mer stabil. Resultatet visar att nyproduktion med blandade upplåtelseformer kan minska segregationen lokalt men att skillnaderna mellan stadsdelar ändå växer. Mellan delområdena Törnrosen och Bellevue i Malmö skiljer det nästan 500 000 kronor i disponibel medianinkomst. – Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger, utan av supergentrifiering. Även om inkomsterna ökar kraftigt i de fattigaste områdena, ökar de ännu mer i de redan rikaste områdena, säger Martin Grander i ett pressmeddelande. De rika drar ifrån Det är alltså inte nya exklusiva bostäder som driver segregationen, utan växande inkomstklyftor. När höginkomsttagare koncentreras till ett område, eller blir rikare där de redan bor, drar de ifrån resten av staden. Ett exempel Martin Grander lyfter är Bellevue, det rikaste av Malmös 136 delområden. Mellan 2012 och 2024 har det knappt byggts några bostäder alls där. Men inkomsterna har ökat mest i hela staden, med närmare 80 procent, jämfört med Malmögenomsnittet på 59 procent. Samtidigt ser Martin Grander ett värde i blandat boende som ett sätt att bromsa segregationen. Om hyresrätter byggs i välbeställda områden, som i Limhamns sjöstad i Malmö, då sjunker områdets genomsnittliga inkomst relativt sett. Och om det byggs nya bostadsrätter i områden som domineras av hyresrätter då höjs den. – Det är en rimlig strategi om man vill minska segregationen. Men vi kan inte förlita oss enbart på den, säger han. Föreningslivet viktigt Att det byggs blandat leder inte heller automatiskt till blandade liv. Människor kommer ändå röra sig i olika mönster, ha barn i olika skolor och handla i olika butiker. Det skapas små öar i området, poängterar Martin Grander. För att människor med olika bakgrund ska mötas behövs det skapas incitament för det, och där spelar föreningslivet en viktig roll, enligt honom. – Idrott och kultur är sammanhang där alla kan känna sig välkomna och där människor med olika bakgrund kan träffas. I nybyggda områden finns det alldeles för få idrottsplatser och mötesplatser, särskilt för barn och unga. Det är ett viktigt uppdrag för både media och forskning att påpeka detta för planerare, säger Martin Grander. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” DESCRIPTION: Nya studier visar att segregation främst drivs av växande inkomstklyftor. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Det räcker inte att bygga blandat för att motverka segregation. Den drivs främst av växande inkomstklyftor och brist på gemensamma mötesplatser, visar nya studier från Malmö universitet. Den politiska debatten om att främja social blandning genom att bygga områden med mer varierade boendeformer, på högersidan kallat ”tvångsblandning”, har blivit en av valrörelsens mer polariserande. Socialdemokraterna gick ut redan för ett par år sedan om att man vill bygga bort segregationen med fler hyresrätter och blandade upplåtelseformer. Högerpartierna har rasat och varnar för att det skulle förstöra ”fungerande villaområden”. Men frågan är inte ny. Blandade bostadsområden var uttalad politisk strategi redan på 1970-talet, påpekar Martin Grander, docent i Urbana studier vid Malmö universitet. Trots decennier av ambitioner kvarstår segregationen i Sverige. Martin Grander har i en ny studie av all nyproduktion i Malmö och Göteborg mellan 2012 och 2024 analyserat hur upplåtelseformer, inkomster och utbildning samspelar. Under perioden ökar segregationen något i Malmö, medan utvecklingen i Göteborg har varit mer stabil. Resultatet visar att nyproduktion med blandade upplåtelseformer kan minska segregationen lokalt men att skillnaderna mellan stadsdelar ändå växer. Mellan delområdena Törnrosen och Bellevue i Malmö skiljer det nästan 500 000 kronor i disponibel medianinkomst. – Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger, utan av supergentrifiering. Även om inkomsterna ökar kraftigt i de fattigaste områdena, ökar de ännu mer i de redan rikaste områdena, säger Martin Grander i ett pressmeddelande. De rika drar ifrån Det är alltså inte nya exklusiva bostäder som driver segregationen, utan växande inkomstklyftor. När höginkomsttagare koncentreras till ett område, eller blir rikare där de redan bor, drar de ifrån resten av staden. Ett exempel Martin Grander lyfter är Bellevue, det rikaste av Malmös 136 delområden. Mellan 2012 och 2024 har det knappt byggts några bostäder alls där. Men inkomsterna har ökat mest i hela staden, med närmare 80 procent, jämfört med Malmögenomsnittet på 59 procent. Samtidigt ser Martin Grander ett värde i blandat boende som ett sätt att bromsa segregationen. Om hyresrätter byggs i välbeställda områden, som i Limhamns sjöstad i Malmö, då sjunker områdets genomsnittliga inkomst relativt sett. Och om det byggs nya bostadsrätter i områden som domineras av hyresrätter då höjs den. – Det är en rimlig strategi om man vill minska segregationen. Men vi kan inte förlita oss enbart på den, säger han. Föreningslivet viktigt Att det byggs blandat leder inte heller automatiskt till blandade liv. Människor kommer ändå röra sig i olika mönster, ha barn i olika skolor och handla i olika butiker. Det skapas små öar i området, poängterar Martin Grander. För att människor med olika bakgrund ska mötas behövs det skapas incitament för det, och där spelar föreningslivet en viktig roll, enligt honom. – Idrott och kultur är sammanhang där alla kan känna sig välkomna och där människor med olika bakgrund kan träffas. I nybyggda områden finns det alldeles för få idrottsplatser och mötesplatser, särskilt för barn och unga. Det är ett viktigt uppdrag för både media och forskning att påpeka detta för planerare, säger Martin Grander. Inlägget Forskare: ”Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger” dök först upp på Dagens Arena.
b72e390af3d627c9089d158e2714e886a144aa78
7b9e39301b392bd9d67464ee5e0f9e1429efb8bf
15968cd5a79eb84fc8a2ce9f60bf4996454c1a0cDet råder ett totalt missförstånd av vad oberoende och opartisk är.
Inlägget Journalister måste få ställa de frågor de vill dök först upp på Dagens Arena.
Det råder ett totalt missförstånd av vad oberoende och opartisk är.
Så har det hänt igen. Efter en utfrågning av någon ur Tidögänget har det utbrutit en diskussion om att public service är vänster och inte på något sätt opartiskt.
Bakgrunden är utfrågningen av Jimmie Åkesson i SVT förra veckan att programledarna i en fråga om Åkessons syn på islam hänvisade till en artikel av Somar al Naher i tidningen ETC.
Programledarna hänvisade till Dagens ETC som en ”oberoende rödgrön” källa i frågorna om Sverigedemokraternas syn på islam och muslimer. Det gällde bland annat Richard Jomshofs uttalanden om islam och SD:s förslag om slöjförbud.
Jimmie Åkesson hånskrattade, sade att det var det ”dummaste jag hört” och kallade ETC för vänsterextrem.
Dagarna efter har nätet fyllts av anklagelser mot SVT för att bryta mot sitt krav på opartiskhet.
I detta finns flera missförstånd, som alla sannolikt är medvetna.
Det första handlar om vad det innebär att vara ”oberoende”.
När det passar nätkrigarna och politikerna på högerkanten definieras det som att inte ha några åsikter alls.
Så är det förstås inte.
Att vara oberoende innebär att man inte har några formella band som knyter en till en annan part, till exempel ett politiskt parti eller ett större företag eller organisation. Det är därför den här ledarsidan kallas oberoende progressiv, för att visa att vi finns på vänsterkanten men inte är länkat till något parti.
Det är därför Svenska Dagbladets ledarsida är ”obunden moderat”. Den har en moderat grundsyn men styr helt över vad de själva vill tycka i politiska frågor.
Därmed var beskrivningen av ETC alldeles korrekt.
Det andra (medvetna) missförståndet handlar om opartiskhet. I dag har det, främst från högerkanten, blivit vanligt att ifrågasätta journalistens opartiskhet när denne ställer kritiska frågor. Som när Ebba Busch fick frågor om minskad elbilsförsäljning och slopade klimatsubventioner. KD-ledaren log sitt bredaste Livets Ord-leende och sade att frågorna var ”väldigt politiskt vinklade”.
Men en journalist blir inte partisk för att denne ställer kritiska frågor. I själva verket är kritiska frågor själva kärnan i journalistiken. Att vara opartisk innebär alltså inte att man bara lyssnar och nickar när en politiker säger något.
Ibland kan det innebära att man ställer samma frågor som de politiska motståndarna skulle gjort. För att visa lyssnarna och tittarna att det finns flera perspektiv på en fråga, inte bara den aktuella politikerns.
Det är då högerns nätkrigare rycker ut.
Ytterst är detta ett sätt att undergräva demokratin, eftersom kritiskt granskande journalister är en viktig förutsättning för varje fungerande demokrati.
Paradoxalt nog gissar jag att hänvisningen till en artikel i ETC handlade om att SVT:s journalister numera är så rädda för att kallas vänster att de valde att hänvisa till en annan källa när de ställde sin kritiska fråga, istället för att själva stå för den.
Resultatet blev i alla fall det samma.
Lika paradoxalt är att det i svallvågorna efter utfrågningen riktats lika mycket eller mer kritik från vänsterkanten. Där menar man att journalisterna var alldeles för snälla mot Jimmie. Att de inte ställde de viktiga följdfrågorna om indragna medborgarskap, vad islamism egentligen är för något och varför SD gått med på så mycket av Moderaternas ekonomiska politik.
Det är å andra sidan kritik som går ut på att journalisterna borde vara mer kritiska, inte att de ska förvandlas till nickedockor.
Jesper Bengtsson
Inlägget Journalister måste få ställa de frågor de vill dök först upp på Dagens Arena.