Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
936547b1704b7e6b9cb9b1cd9fb8f27045652381Så har ännu en rasskandal som rör antiasiatisk rasism tvingat ett västland att be om ursäkt och denna gång är det Italiens tur. Detta sker efter att en italiensk skolklass bestående av tonåringar betedde sig illa på ett tåg i Bangkok och bland annat gjorde rasifierande gester såsom att dra i ögonen för att försöka […]
Så har ännu en rasskandal som rör antiasiatisk rasism tvingat ett västland att be om ursäkt och denna gång är det Italiens tur.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/ss.jpg
Detta sker efter att en italiensk skolklass bestående av tonåringar betedde sig illa på ett tåg i Bangkok och bland annat gjorde rasifierande gester såsom att dra i ögonen för att försöka efterlikna det så kallade epikantiska vecket på övre ögonlocket som kännetecknar de allra flesta öst- och sydostasiater. Flera av de italienska eleverna bötfälldes dessutom också av den thailändska polisen för sitt dåliga uppförande.
Ursäkten är en i raden av flera västerländska ursäkter som har följt på olika rasskandaler som rör antiasiatisk rasism under den senaste tiden. Bland annat tvingades Finlands statsminister Petteri Orpo be om ursäkt till bland annat Kina, Japan och Sydkorea för att Miss Finland gjorde samma typ av rasperformativa iscensättning i december förra året. Och Niklas och Jenny Strömstedt bad om ursäkt i början av året för att likaså ha iscensatt sig själva som asiater.
Denna typ av ursäkter markerar helt enkelt något nytt vad gäller hur asiater själva reagerar på antiasiatisk rasism. Tidigare har både länderna i Öst- och Sydostasien och asiater som bor och lever i västvärlden nämligen inte reagerat mot rasism på samma sätt som länderna i MENA-regionen och i subsahariska Afrika och personer som befinner sig i västvärlden och som härrör från båda dessa delar av världen har gjort under lång tid.
Under de båda pandemiåren 2020-21 drabbades dock (öst- och sydost)asiater av en våg av rasmotiverade attacker i hela västvärlden inklusive i Sverige och antagligen hände något under dessa båda år bland asiater världen över. Därefter har flera sociala medier-konton startats där asiater som bor och lever i västvärlden vittnar om antiasiatisk rasism på ett sätt som inte har skett tidigare och flera av dem hänger till och med ut icke-asiater som beter sig rasistiskt mot dem. Och detta med att de olika länderna i Öst- och Sydostasien reagerar och protesterar är också något nytt med undantag av några enstaka tillfällen. För svensk del varnade Thailand till exempel en gång sina kvinnliga medborgare för att svenska män stereotypiserar dem på ett hypersexualiserande och rasistiskt sätt och Kina har tidigare vid ett tillfälle attackerat SVT och tvingat SVT:s nöjeschef att be om ursäkt för ett inslag i humorprogrammet Svenska nyheter som uppfattades som rasstereotypiskt.
Det finns kort och gott en del som tyder på att asiaterna som befinner sig i västvärlden och länderna i Öst- och Sydostasien inte längre accepterar antiasiatisk rasism på samma sätt som tidigare och utöver erfarenheterna under pandemiåren så går det att tänka sig att denna just nu pågående motreaktion också handlar om att västvärlden och västerlänningar numera uppfattas som allt svagare på en global nivå.
21dc1b863bc05f1dfbd6b81f668836caee7e3dbaDN rapporterar om en polis som under många års tid har tjänat 100 000-tals kronor i extrainkomster på att tillsammans med en högerextremist utbilda den gängkriminella miljöns så kallade klivare på en skjutbana: Det chockerande i sammanhanget är att polismannen ännu inte har förlorat jobbet trots att detta har varit känt inom Polismyndigheten under minst […]
DN rapporterar om en polis som under många års tid har tjänat 100 000-tals kronor i extrainkomster på att tillsammans med en högerextremist utbilda den gängkriminella miljöns så kallade klivare på en skjutbana:
Det chockerande i sammanhanget är att polismannen ännu inte har förlorat jobbet trots att detta har varit känt inom Polismyndigheten under minst tio års tid och han är dessutom inte den enda polisen som har extrajobbat på skjutbanan ifråga. Polismannens kompanjon är en högerextremist som ska vara den som figurerar på skivomslaget till vit makt-musikbandet Vit aggressions album ”Död åt ZOG!”, som hyllade den nazistiska terroristgruppen Vitt ariskt motstånd (VAM).
Högerextremisten har bland annat arbetat för Försvarsmakten samt levererat vapen till Polismyndigheten i egenskap av att vara både vapenhandlare och vapeninstruktör samtidigt som han har varit knuten till SD. Han har vidare även utbildat kungen i skytte liksom mängder med kändisar av alla de slag såsom idrottare, pop- och rockartister, skådespelare, entreprenörer och så vidare utöver den gängkriminella miljöns så kallade utförare. För övrigt är han inte den enda av de nazister som rörde sig runt VAM på 90-talet som numera är kopplade till militären och polisen.
För några år sedan försökte högerextremisten bilda en hemlig grupp som bland annat innefattade en överstelöjtnant, en direktör, en restaurangägare, en elitfotbollsspelare och flera poliser vilka tillsammans ville förbereda sig på det kommande ”raskriget” och de hade också fått sin utbildning på skjutbanan.
Det troliga är att polismannen, som Polismyndigheten möjligen har skyddat av någon anledning ända fram tills idag, och högerextremisten tillsammans har lärt upp några av de mest mordiska gängkriminella nätverken att döda då de har velat skapa kaos i samhället. De båda männen har helt enkelt velat påskynda ”raskriget” och stötta SD och samtidigt se till att de gängkriminella utrotar varandra och på så sätt har de slagit ”två flugor i en smäll” liksom också gjort sig en rejäl hacka rent privatekonomiskt sett.
https://www.dn.se/sverige/polis-var-skjutinstruktor-at-kriminella-riskerar-avsked
Samtidigt som poliser kämpade mot det värsta gängkriget i Europa, extrajobbade deras kollega på en kommersiell skjutbana. Där var han bokare och instruktör och på kundlistan fanns grovt kriminella från bland annat Vårbynätverket, Södertäljenätverket och Dödspatrullen. Gäng som var drivande i våldsvågen.
(…)
Skjutbanan är känd både inom Polisen och i den kriminella världen. DN:s kartläggning har visat att anläggningen har förekommit i åtminstone 30 utredningar om vapenbrott och mord under åren 2010 till 2023.
Under nästan hela den tiden har polismannen extrajobbat där, trots Polismyndighetens förbud. Konfronterad med detta ska polismannen ha lämnat olika och motsägelsefulla uppgifter.
Nu har Polismyndigheten beslutat att polismannen förlorar sin placering i säkerhetsklass, mer än tio år efter att allting började.
fbd23c3268370e70446f720dc8e2357574387029Sydkorea har på rekordtid gått från att ha uppvisat världens högsta så kallade fruktsamhet (6 barn per kvinna runt 1960) till att idag uppvisa världens lägsta dito (0,75 barn per kvinna) och det är därmed det land på jorden som har fått uppleva den allra mest dramatiska födelsetalsminskningen över tid. De lägsta födelsetalen hittas dessutom […]
Sydkorea har på rekordtid gått från att ha uppvisat världens högsta så kallade fruktsamhet (6 barn per kvinna runt 1960) till att idag uppvisa världens lägsta dito (0,75 barn per kvinna) och det är därmed det land på jorden som har fått uppleva den allra mest dramatiska födelsetalsminskningen över tid. De lägsta födelsetalen hittas dessutom i de delar av landet där befolkningen är mest välmående och yngst – det vill säga i huvudstaden Seoul och i storstäderna Pusan, Incheon, Taejon, Taegu och Kwangju – medan födelsetalen är som högst i de fattigare och mindre utvecklade delarna där invånarna paradoxalt nog är äldst.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/1950-.jpg
Redan 2050 spås 40% av Sydkoreas invånare vara över 65 år gamla och 2100 tros landet att ha runt 20 miljoner invånare att jämföra med dagens 52 miljoner om inte födelsetalen mångmångmångdubblas, vilket sannolikt inte kommer att ske, alternativt att invandringen mångmångmångdubblas, vilket sannolikt inte heller kommer att ske.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2023.jpg
Sydkorea har därmed fått uppleva världens proportionellt sett största folkökning från runt 20 miljoner invånare vid mitten av 1950-talet till dagens 52 miljoner och landet kommer från och med nu att få uppleva världens proportionellt sett största folkminskning från dagens 52 miljoner invånare till runt 20 miljoner 2100. Den stora skillnaden är då att 1955 låg medianåldern på 18 år och idag ligger den på 47 år och 2050 tros den komma att öka till hela 58 år.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/4.jpg
Orsaken till denna fullständigt osannolika demografiska berg-och-dalbane-resa står att hitta dels i den blixtsnabba industrialiseringen och dels i det faktum att Sydkorea är ett av världens mest utpräglade patriarkala samhällen och kulturer. På 1950-talet var Sydkorea ett av världens fattigaste länder och ända fram tills 1970-talet var Nordkorea rikare än Sydkorea men idag är landet omvänt ett av världens rikaste länder och alldeles nyligen gick Sydkorea till och med om Storbritannien räknat i BNP.
Samtidigt har 200 000 barn adopterats bort till västvärlden, varav de allra flesta var flickor, och miljontals steriliseringar av framför allt unga kvinnor genomfördes under 1970- och 80-talen medan miljontals flickfoster har aborterats bort genom decennierna. Det går med andra ord inte att upprätthålla en jämn befolkningsökning i ett land som industrialiseras så fort som Sydkorea har gjort och det går heller inte att upprätthålla en stabil folkmängd i ett land som är så patriarkalt som Sydkorea fortfarande är. Det är slutligen ironiskt att kunna konstatera att nu när klockan är fem över tolv så besöker sydkoreanska regeringsföreträdare Sverige för att studera hur det svenska samhället har kommit att bli så jämställt.
b77d24facbfce56110720eb4be6dd2b66e1f00afI skuggan av att Trump solade sig skamlöst i glansen av Spaniens seger i fotbolls-VM fortsätter han med sitt synnerligen aggressiva för att inte säga hatiska korståg mot den amerikanska högskole- och forskarvärlden. Denna gång går Trump till frontalattack mot den amerikanska motsvarigheten till Vetenskapsakademien som han menar domineras av vänsterradikala forskare som röstar på […]
I skuggan av att Trump solade sig skamlöst i glansen av Spaniens seger i fotbolls-VM fortsätter han med sitt synnerligen aggressiva för att inte säga hatiska korståg mot den amerikanska högskole- och forskarvärlden. Denna gång går Trump till frontalattack mot den amerikanska motsvarigheten till Vetenskapsakademien som han menar domineras av vänsterradikala forskare som röstar på Demokraterna och vilka enligt Trump hittar på att klimatet och miljön håller på att förändras på grund av människans påverkan.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/a.jpg
Trump är sedan sitt makttillträde i januari 2025 i öppet krig med de amerikanska universiteten, forskningsråden och akademiska sällskapen vilka han menar är ”woke” och mer eller mindre vänsterextrema. Genom sin blixtkrigsliknande stil har Trump fått toppuniversiteten att krypa till korset och ge efter för hans krav och för några månader sedan sparkade Trump det amerikanska Vetenskapsrådets styrelseledamöter och nu står NAS (National Academy of Sciences) uppenbarligen på tur att kväsas
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.
Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2000.jpg
Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropas olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i nästan minst lika hög takt som socialistpartierna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2015.jpg
I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.
Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2026.jpg
Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropas olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i nästan minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.
Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2000.jpg
Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2015.jpg
I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.
Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2026.jpg
Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropas olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i nästan minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.
Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2000.jpg
Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2015.jpg
I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.
Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2026.jpg
Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropas olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i nästan minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59eEuropas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.
Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2000.jpg
Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2015.jpg
I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet.
Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2026.jpg
Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropas olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i nästan minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […]
Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern.
Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2000.jpg
Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2015.jpg
I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/2026.jpg
Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropas olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i nästan minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern medan de kvarvarande högerpartierna blir alltmer högerradikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling, påskyndad av sociala medier och alternativmedierna, som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
TITLE: Sedan Kalla krigets slut och framför allt sedan 2015 har den europeiska vänstern smält bort DESCRIPTION: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund […] CONTENT: Europas politiska karta eller snarare européernas politiska åsikter sett till hur kontinentens invånare röstar har sannerligen förändrats i grunden sedan Kalla krigets slut och det går inte att säga något annat än att det över tid har handlat om en kraftig tillbakagång för den europeiska vänstern. Under Kalla kriget var halva Europa rött på grund av Sovjetunionen och dess satellitstater i Central- och Östeuropa och i i stort sett samtliga västeuropeiska länder var ett socialistiskt parti det enskilt största partiet så sent som under 1970-talets andra hälft och även på 1980-talet. Efter Kalla krigets slut fortsatte de socialistiska partierna att dominera i Västeuropa och mellan 2000-05 peakade antalet europeiska länder som styrdes av ett socialistiskt parti inklusive flera länder i Central- och Östeuropa som på den tiden dominerades av reformerade kommunistpartier eller nystartade socialistiska partier. Mellan 2015-16 förändrades sedan allt i grunden i och med det så kallade flyktingkrisåret, Trumps första valseger i USA och ja-sidans seger i den brittiska Brexit-folkomröstningen. Sedan dess har vänstersidan inte haft en chans och de en gång så mäktiga socialistiska arbetarpartierna har i stort sett smält bort liksom även Västeuropas kommunistpartier och Central- och Östeuropa olika vänsterpartier. När det grekiska socialistpartiet decimerades kraftigt i 2015 års grekiska parlamentsval myntades också uttrycket pasokifiering för att beskriva hur de socialistiska arbetarpartierna smälter bort och under 2020-talet har därefter de medelklassbaserade högerpartierna likaså smält bort i minst lika hög takt som socialistpartierna. I Central- och Östeuropa har populistpartierna i stället tagit över de reformerade kommunistpartiernas väljare och i Västeuropa har ytterhögern tagit över både de historiska vänsterpartiernas väljare och de historiska högerpartiernas väljare. I stället har en ny typ av vänsterpopulistiska partier kommit in i bilden såsom Wagenknechts och Mélenchons TAN-vänsterpartier i Tyskland och Frankrike som till stora delar försöker konkurrera om samma väljare som radikalhögern och de kvarvarande högerpartierna blir alltmer radikaliserade såsom brittiska Tories när de så kallade brexitörerna tog över partiet och svenska M på grund av Tidöavtalet. Idag är partier som står till vänster i politikens värld för närvarande det största partiet i endast en handfull av Europas länder med två mindre urskiljbara kluster i form av Norden och Balkanhalvön – i övrigt dominerar numera högerpartierna och inte minst gäller det just radikalhögern som likt en amöba breder ut sig alltmer över kontinenten. Det initiativ och den dominans som vänstersidan fortfarande innehade så sent som för runt 20 år sedan och delvis även så sent som för runt 10 år sedan är nu historia och kanske går det att tolka denna dramatiska politiska utveckling som att det var 1900-talet som tog slut någon gång runt 2015 med allt vad det gångna århundradet innebar av klassbaserade masspartier med tydliga ideologier.
7fe3d32e4e869bd03f166360125884cd9fadcbc8
0bd7f0a0edefa2a5984fee8f1c19995dda3eafb7
de46267cc9d2c0bea8dd8e2ea46aba2d1db07f49
220af10ba81dbc2422d768b591bc5e9ea93ea59e
dd15b0a13673e8c3e6d2c4443ff5f232d73659e6
5c8337057848d5d31316ecf2b1fccb6263a3058dI veckan har det amerikanska opinionsinstitutet Pew Research Center släppt en ny undersökning som tyder på att synen på Kina blir alltmer positiv i ett flertal länder på jorden samtidigt som synen på USA blir alltmer negativ. Denna närmast tektoniska förändring vad gäller de globala attityderna till planetens två mäktigaste länder gäller så klart inte […]
I veckan har det amerikanska opinionsinstitutet Pew Research Center släppt en ny undersökning som tyder på att synen på Kina blir alltmer positiv i ett flertal länder på jorden samtidigt som synen på USA blir alltmer negativ.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/pew-3.jpg
Denna närmast tektoniska förändring vad gäller de globala attityderna till planetens två mäktigaste länder gäller så klart inte överallt – särskilt invånarna i Kinas demokratiska grannländer är fortsatt proamerikanska liksom israelerna – men förändringen är ändå tydlig. Vad gäller attityderna till Trump respektive Xi så gäller samma mönster även om mönstret delvis ser lite annorlunda ut – för svensk del är exempelvis vare sig Trump eller Xi särskilt populära överhuvudtaget men fler svenskar litar numera och trots allt på Xi än på Trump.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/pew.jpg
Trump har helt enkelt förstört nästan allt som USA stod för internationellt efter att landet segrade över Ryssland i Kalla kriget vad gäller så kallad mjuk makt och nation branding och det på rekordtid. Det ska då påminnas om att USA var överlägset mycket mer populärare än Kina i större delen av världen för bara några år sedan inklusive i Sverige som visserligen fortfarande är ett av de länder i världen vars invånare hyser den mest negativa synen på Kina. Under flera decennier har Kina förgäves kämpat för att få till ett så kallat mjuk makt-genombrott och inte minst i västvärlden (i stora delar av det globala Syd har synen på Kina länge varit positiv) och nu har USA helt enkelt sett till att detta genombrott har ägt rum utan att Kina har behövt lyfta ett finger.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/07/pew-2.jpg
Mycket tyder på att denna revolutionerande attitydförändring inte minst rör barn och unga bland vilka synen på Kina och Öst- och Sydostasien i allmänhet blir alltmer positiv och vilket dessutom späs på genom konsumtionen av kinesiska produkter och asiatisk populärkultur. Under generationer var USA (och innan dess Storbritannien) landet som flertalet barn och unga i Sverige och i Europa såg upp till, drömde om och längtade till och inte minst berodde det på den amerikanska ekonomins och populärkulturens dominans men snart kan det mycket väl bli så att Kina (och Öst- och Sydostasien i allmänhet) i stället uppfattas som framtiden med sin egen alternativa modernitet och globalisering och kanske är det redan så bland merparten av dagens barn och unga.
Det är slutligen troligt att denna förändring påskyndas av att barn och unga numera inte är idealister utan materialister – det vill säga de ser Kina utifrån ett konsumistiskt och ekonomiskt perspektiv och förtrollas av Kinas framsteg inom exempelvis AI och robotutveckling och de bryr sig samtidigt antagligen föga om att landet är en diktatur som förtrycker minoriteter och oppositionella.