Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
74cf3abf15a73c8528692cab1814f9141f225a4fJärvaveckan Research har nyligen kommit ut med en ny rapport, som handlar om hur det svenska näringslivet och svenska företag ser på mångfald och som bygger på enkätsvar från 500 företagsledare. Rapporten är en uppföljning på den enkätundersökning som genomfördes för ett år sedan, vilket gör att det går att se hur attityderna till vissa […]
Järvaveckan Research har nyligen kommit ut med en ny rapport, som handlar om hur det svenska näringslivet och svenska företag ser på mångfald och som bygger på enkätsvar från 500 företagsledare.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/1-3.jpg
Rapporten är en uppföljning på den enkätundersökning som genomfördes för ett år sedan, vilket gör att det går att se hur attityderna till vissa minoritetsgrupper har förändrats över tid. I den nya rapporten framgår det tyvärr att de företagsrepresentanter som anger att de vid en anställningsintervju påverkas negativt av en kandidat med muslimsk tro har ökat rejält (d v s jämfört med 2025 års enkätundersökning) från 33% till 38% samt att andelen som påverkas negativt av om en arbetssökande bär religiös eller kulturell klädsel likaså har ökat (och det ännu mer rejält) från 51% till 61% och det är sannolikt att det fr a handlar om att bära slöja (och inte om att t ex ha ett kors hängande om halsen).
Det är troligt att den negativa förändringen är ett resultat av SD:s mångåriga hets mot svenska muslimer, som de gamla högerpartierna alltmer anammar såsom KD som i fredags offentliggjorde en handlingsplan mot islamism som först otroligt (men samtidigt talande) nog hette ”Handlingsplan mot islam” men som därefter döptes om till ”Handlingsplan mot islamism”.
a6fd2b2cf74a974a1726533fdfa429077d236bd9SOM-institutets undersökning rörande hur väljarna uppfattar klimat- och miljöfrågan visar att en stadigt växande polarisering föreligger mellan de som röstar höger och de som röstar vänster och denna polarisering har blivit alltmer accentuerad under senare år. Det skiljer numera hela 35% mellan vänster- och högerväljarna vad gäller andelen som uppger att de är mycket oroade för […]
SOM-institutets undersökning rörande hur väljarna uppfattar klimat- och miljöfrågan visar att en stadigt växande polarisering föreligger mellan de som röstar höger och de som röstar vänster och denna polarisering har blivit alltmer accentuerad under senare år. Det skiljer numera hela 35% mellan vänster- och högerväljarna vad gäller andelen som uppger att de är mycket oroade för klimatförändringarna. 96% av miljöpartisterna och 90% av vänsterpartisterna anser vidare att klimatförändringarna i huvudsak orsakas av människan men bland kristdemokrater ligger siffran på 60% och bland sverigedemokrater anser endast 48% det. Svenskarnas oro för och engagemang i klimat- och miljöfrågorna har samtidigt sjunkit på senare år – år 2019 ansåg exempelvis 55% att dessa frågor var viktigare än andra samhällsfrågor men idag anser ej mer än 46% det.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/a-3.jpg
5d237bb709904cb88ed99c3173305470356eec32Idag bildades plattformen och nätverket MAAPS (Mapping Asian Art Practices in Sweden) på Helix Art Space i Stockholm som samlar personer med bakgrund i fr a Öst- och Sydostasien men också Sydasien och som är verksamma inom den svenska konstvärlden. Bakom initiativet står Yul Cho, Letian Lois Ding, Ruoxi Gao och Ifra Shariq och på […]
Idag bildades plattformen och nätverket MAAPS (Mapping Asian Art Practices in Sweden) på Helix Art Space i Stockholm som samlar personer med bakgrund i fr a Öst- och Sydostasien men också Sydasien och som är verksamma inom den svenska konstvärlden. Bakom initiativet står Yul Cho, Letian Lois Ding, Ruoxi Gao och Ifra Shariq och på dagens grundandemöte presenterade flera konstnärer såsom Ting Wang, Jesper Bror Palmqvist och Nanna Li sina arbeten.
Till skillnad från liknande plattformar och nätverk som bl a afrosvenskar som är verksamma inom konst- och kulturvärlden har drivit sedan flera år tillbaka har det fram tills idag inte funnits något liknande för personer med bakgrund i Asien. Nyligen bildades också en plattform och ett nätverk för personer med bakgrund i fr a Öst- och Sydostasien som är verksamma inom den svenska scenkonstvärlden – AMBER EONS – och det faktum att detta sker samtidigt men också oberoende av varandra är ett av flera tecken i tiden på att en svensk asiatisk minoritet och gemenskap håller på att växa fram i detta nu i kölvattnet efter uppmärksamheten kring antiasiatisk rasism under pandemin.
Ända sedan 1940-talet har det funnits (öst- och sydost)asiatiska konstnärer i Sverige och det första kända namnet är Haruo Sézaki som antagligen var den första japanska invandraren som stannade kvar i landet livet ut. Haruo Sézaki invandrade redan 1942 som flykting via Frankrike men efter kriget hotades han med utvisning när axelmakterna besegrades och Japanska imperiet gick under och när de allierade krävde att alla japaner i Sverige skulle placeras i ett fångläger i Syditalien för att därefter repatrieras. Med hjälp av konstnärskollegan prins Eugen lyckades dock Haruo Sézaki mot alla odds få stanna kvar i landet och han blev senare även svensk medborgare.
På 1950-talet invandrade sedan den kinesiske kalligrafen Tien Lung som samarbetade länge med Alf Henrikson och illustrerade dennes böcker samt Ardy Strüwer som hade sin bakgrund i den blandade minoriteten indos som uppstod och växte fram som en egen minoritet under den nederländska kolonialtiden när barnen till de vita männen och de indonesiska kvinnorna med tiden började få barn med varandra (och därmed uppstod denna minoritet som ett eget ”folkslag”). Strüwer, som gick bort i Nederländerna så sent som 2023, var bosatt och verksam i Sverige under stora delar av sitt liv och samarbetade länge med Lasse Åberg och han var också den första asiaten i Sverige att förekomma som skådespelare i svenska spelfilmer.
Jag har själv följt framväxten av närvaron av personer med bakgrund i Öst- och Sydostasien inom den svenska konstvärlden ända sedan det skandinaviska konstnärskollektivet UFOlab bildades 2004, som bestod av konstnärer som var adopterade från Korea. Sedan 00-talet och genom åren har jag bevistat en mängd utställningar och evenemang i konstsammanhang som har någon slags koppling till personer som har bakgrund i Öst- och Sydostasien och jag har även haft kontakt med och samarbetat med ett flertal asiatiska konstnärer i Sverige vare sig de är adopterade, blandade, invandrare eller andragenerationare.
4fbffa36c402c6090bdb7aa8bf41155c426afa24SCB har nyligen undersökt hur det har gått för 608 613 personer som har gått ut grundskolan (d v s högstadiet och årskurs 9) med icke godkända betyg med avseende på om de har dömts till fängelse överhuvudtaget samt om de har dömts till fängelse för ett (eller flera) våldsbrott (som inte minst handlar om […]
SCB har nyligen undersökt hur det har gått för 608 613 personer som har gått ut grundskolan (d v s högstadiet och årskurs 9) med icke godkända betyg med avseende på om de har dömts till fängelse överhuvudtaget samt om de har dömts till fängelse för ett (eller flera) våldsbrott (som inte minst handlar om att ha deltagit i skjutningarna och sprängningarna) innan de fyller 30 år.
Resultatet visar att risken är ofantligt (för att inte säga surrealistiskt) mycket högre att hamna i fängelse samt att dömas för ett (eller flera) våldsbrott innan 30 års ålder för alla de som misslyckas i grundskolan och därefter inte kommer vidare i livet (d v s de kommer inte in på gymnasiet och än mindre på en högskola).
Risken att hamna i fängelse är 9 gånger (OBS 800%) högre för de som hade åtta eller fler underkända betyg från grundskolan och 14 gånger högre (OBS 1300% – SIC! SIC!) för de som helt saknade slutbetyg jämfört med de som klarade grundskolan utan några underkända betyg.
Och risken att dömas till fängelse för ett (eller flera) våldsbrott (som inte minst handlar om att ha deltagit i skjutningarna och sprängningarna) är 12 gånger (OBS 1100% – SIC!) högre för de som hade högst åtta godkända betyg och 20 gånger (OBS 1900% – SIC! SIC! SIC!) högre för de som helt saknade slutbetyg jämfört med de som gick ut högstadiet och 9:an med godkända betyg i alla ämnen.
Varje år misslyckas 25-30% av alla ungdomar i landet (d v s per årskull) med att gå ut grundskolan (d v s högstadiet och årskurs 9) med fullständiga betyg och denna andel har ökat över åren och fr a handlar det om ungdomarna i miljonprogramsområdena som har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund. Det är tyvärr också de som är kraftigt överrepresenterade inom den gängkriminella miljön samt kraftigt överrepresenterade vad gäller att delta i skjutningarna och sprängningarna.
Faktorn att ha misslyckats inom utbildningsväsendet och det redan i grundskolan (och dessutom oftast redan innan högstadiet) är m a o med all sannolikhet den statistiskt mest avgörande variabeln och prediktorn för att hamna i den gängkriminella miljön och för att delta i skjutningarna och sprängningarna och därför skulle en satsning på skolan göra så mycket mer nytta än den nuvarande satsningen på polisen.
2f090ec2dcfb3f699dcac2f0c57eaa35db541144Just nu är järtecknen tyvärr alltför många och alltför mycket tyder därför på en fortsatt dyster samtid liksom på en ännu dystrare framtid och här är ett av dessa omen: Den tysktalande delen av Europa, där nationalsocialismen en gång föddes för lite mer än 100 år sedan, kokar som det verkar just nu av vrede […]
Just nu är järtecknen tyvärr alltför många och alltför mycket tyder därför på en fortsatt dyster samtid liksom på en ännu dystrare framtid och här är ett av dessa omen: Den tysktalande delen av Europa, där nationalsocialismen en gång föddes för lite mer än 100 år sedan, kokar som det verkar just nu av vrede (för att inte säga hat) när arbetarklassen och den lägre medelklassen liksom stora delar av ungdomen och invånarna på landsbygden och i småstäderna dras till de högerextrema och högerpopulistiska partierna ”som flugor kring en sockerbit”.
I Tyskland är det är nu bara en tidsfråga innan AfD ”spräcker” den magiska 30%-gränsen i en tysk opinionsundersökning efter att så sent som 2019 ha legat på endast 7-8%. Före detta Östtyskland är nu nästan helt i händerna på AfD förutom det progressiva Berlin och det nästan lika progressiva Leipzig och AfD är numera även det största partiet i allt större delar av före detta Västtyskland. Det är också slående – liksom kusligt (för att inte säga otäckt) – att AfD verkar ha sitt starkaste stöd i de delar av det återförenade Tyskland där NSDAP hade sina starkaste fästen under den olycksaliga Weimarrepublikens sista skälvande dagar även om vissa undantag finns såsom Schleswig-Holstein.
Och i A.H.:s hemland Österrike ser det om möjligt ännu värre ut än i Tyskland och det är nu bara en tidsfråga innan FPÖ ”spräcker” den magiska 40%-gränsen i en österrikisk opinionsundersökning och endast i det röda Wien är FPÖ ännu inte det största partiet. Och i det tredje av Europas tysktalande länder dominerar SVP numera helt i den tysktalande delen av Schweiz inklusive även i Zürich och Bern och det enda undantaget är den schweiziska huvudstaden Bern samtidigt som SVP turligt nog är mindre inflytelserikt i de fransk-, italiensk- och rätoromansktalande delarna av landet.
Den europeiska (när)historien lär oss som bekant att varje gång något stort händer i den tysktalande delen av Europa (som då utgör själva hjärtat av och motorn i Europa) så påverkar det till slut hela kontinenten och i alltför många fall resulterar det tyvärr till slut i rejält sönderslitande konflikter.
d8a2723b14f7bf7bd7b82ffb6cbd3e734ea2addbIgår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox (se den gröna färgen på kartan) erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d […]
Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox (se den gröna färgen på kartan) erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) vann valet i denna både folkrika, konservativa och fattiga del av Spanien. Både PP och spanska S (d v s PSOE) gick dock bakåt och valets stora vinnare, jämfört med föregående val, blev det gröna partiet Adelante Andalucía (AA) som nästan fördubblade sig och tog hem 9,6% av andalusernas röster.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/aaa-1.jpg
59accdbd596d2b7e2732b4a42dac60caf1b86ca0
d8a2723b14f7bf7bd7b82ffb6cbd3e734ea2addb
TITLE: Igår erhöll högerextrema Vox närmare 14% i Andalusien DESCRIPTION: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) inte oväntat tog […] CONTENT: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) inte oväntat tog hem valet i denna konservativa del av Spanien. Både PP och spanska S (d v s PSOE) gick dock bakåt och valets stora vinnare, jämfört med föregående val, blev det gröna partiet Adelante Andalucía (AA) som nästan fördubblade sig och tog hem 9,6% av andalusiernas röster.
TITLE: Igår erhöll högerextrema Vox närmare 14% i Andalusien DESCRIPTION: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox (se den gröna färgen på kartan) erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d […] CONTENT: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox (se den gröna färgen på kartan) erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) vann valet i denna både folkrika, konservativa och fattiga del av Spanien. Både PP och spanska S (d v s PSOE) gick dock bakåt och valets stora vinnare, jämfört med föregående val, blev det gröna partiet Adelante Andalucía (AA) som nästan fördubblade sig och tog hem 9,6% av andalusernas röster.
d8a2723b14f7bf7bd7b82ffb6cbd3e734ea2addb
59accdbd596d2b7e2732b4a42dac60caf1b86ca0
59accdbd596d2b7e2732b4a42dac60caf1b86ca0Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) inte oväntat tog […]
Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) inte oväntat tog hem valet i denna konservativa del av Spanien.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/aaa-1.jpg
Både PP och spanska S (d v s PSOE) gick dock bakåt och valets stora vinnare, jämfört med föregående val, blev det gröna partiet Adelante Andalucía (AA) som nästan fördubblade sig och tog hem 9,6% av andalusiernas röster.
59accdbd596d2b7e2732b4a42dac60caf1b86ca0
d8a2723b14f7bf7bd7b82ffb6cbd3e734ea2addb
TITLE: Igår erhöll högerextrema Vox närmare 14% i Andalusien DESCRIPTION: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) inte oväntat tog […] CONTENT: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) inte oväntat tog hem valet i denna konservativa del av Spanien. Både PP och spanska S (d v s PSOE) gick dock bakåt och valets stora vinnare, jämfört med föregående val, blev det gröna partiet Adelante Andalucía (AA) som nästan fördubblade sig och tog hem 9,6% av andalusiernas röster.
TITLE: Igår erhöll högerextrema Vox närmare 14% i Andalusien DESCRIPTION: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox (se den gröna färgen på kartan) erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d […] CONTENT: Igår var det val i Spaniens mest folkrika region Andalusien, som räknar 8,7 miljoner invånare, och SD:s syskonparti högerextrema Vox (se den gröna färgen på kartan) erhöll knappt 14% vilket var en mindre uppgång. Vox blev det största partiet i bl a delar av Huelva (29,7%), Cádiz (35,%) och Almería (37,7%) medan spanska M (d v s PP) vann valet i denna både folkrika, konservativa och fattiga del av Spanien. Både PP och spanska S (d v s PSOE) gick dock bakåt och valets stora vinnare, jämfört med föregående val, blev det gröna partiet Adelante Andalucía (AA) som nästan fördubblade sig och tog hem 9,6% av andalusernas röster.
d8a2723b14f7bf7bd7b82ffb6cbd3e734ea2addb
59accdbd596d2b7e2732b4a42dac60caf1b86ca0
4c76c088122d2a56779a21fb0411fb0278d6f62eJournalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […]
Journalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/namnlost-3.jpg
Händelsen säger flera saker om Sverige:
För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer.
Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga.
Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
4c76c088122d2a56779a21fb0411fb0278d6f62e
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
ed51a1d98aa8b94f5185c7e6cfd7703d0446f7bb
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
4c76c088122d2a56779a21fb0411fb0278d6f62e
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
ed51a1d98aa8b94f5185c7e6cfd7703d0446f7bb
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835fJournalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […]
Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/namnlost-3.jpg
Händelsen säger flera saker om Sverige:
För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer.
Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga.
Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
4c76c088122d2a56779a21fb0411fb0278d6f62e
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
ed51a1d98aa8b94f5185c7e6cfd7703d0446f7bb
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
4c76c088122d2a56779a21fb0411fb0278d6f62e
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
ed51a1d98aa8b94f5185c7e6cfd7703d0446f7bb
ed51a1d98aa8b94f5185c7e6cfd7703d0446f7bbJournalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […]
Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/05/namnlost-3.jpg
Händelsen säger flera saker om Sverige:
För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige.
Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga.
Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
4c76c088122d2a56779a21fb0411fb0278d6f62e
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, vars farfar har ursprung i Latinamerika, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
ed51a1d98aa8b94f5185c7e6cfd7703d0446f7bb
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
TITLE: Anna Hedenmos artikel i DN vittnar om att Sverige är världens största adopterande land DESCRIPTION: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, […] CONTENT: Journalisten och författaren Anna Hedenmos första ledarkolumn i DN handlar om en självupplevd händelse på allmän plats (ett köpcentrum) när hon i sällskap med sitt barnbarn, som har en latinamerikansk far, uppfattas som en adoptivförälder av en kvinna som ”med upprörd stämma meddelade” ”att det inte borde vara tillåtet att adoptera barn från andra länder, Sverige har tillräckligt med utlänningar ändå”. Händelsen säger flera saker om Sverige: För det första kan denna typ av händelser sannolikt enbart inträffa just i Sverige där den demografiska närvaron av utländska adoptivbarn och utlandsadopterade är som allra störst i världen per capita. Möjligen kan en sådan händelse även äga rum i Danmark och Norge, som hamnar på den globala silver- respektive bronsplatsen efter Sverige vad gäller att proportionellt sett ha adopterat flest barn från andra länder men nog inte i så många andra länder än så. Det är m a o främst i Sverige som en eller två vuxna vita personer som är i sällskap med ett eller flera barn som inte kan passera som vita med självklarhet upplevs och uppfattas som en adoptivfamilj p g a att internationell adoption har varit en sådan omfattande reproduktions- och familjebildningsmetod under så många decennier i just Sverige. Det finns uppskattningar som säger att runt en halv miljon majoritetssvenskar har en utlandsadopterad i sin familj räknat på över 60 000 utlandsadopterade och inkluderande adoptivföräldrarna, adoptivföräldrarnas föräldrar och syskon som är biologiska barn till adoptivföräldrarna och om även adoptivföräldrarnas syskon och deras barn (d v s förstakusinerna) räknas in så kan det handla om 7-800 000 personer. Händelsen pekar vidare också på det faktum att vita personer som har personer i sin omedelbara närhet som inte uppfattas som helt och hållet vita också kan erfara rasistiska incidenter i vardagen och för Hedenmos del var det första gången det skedde enligt vad hon skriver i artikeln ifråga. Slutligen säger händelsen antagligen också något om en alltmer antagonistisk för att inte säga aggressiv attityd i vardagen mot personer som inte intuitivt igenkänns som helsvenskar mot bakgrund av allt som har hänt i politikens värld sedan Tidöavtalet tillkom i oktober 2022.
4c76c088122d2a56779a21fb0411fb0278d6f62e
540fd181d0b784d8271dc6eb21cd2346f239835f
ed51a1d98aa8b94f5185c7e6cfd7703d0446f7bb