Tornevall Networks

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. 

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige.

TITLE:
Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet?

DESCRIPTION:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]

CONTENT:
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.

Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.

Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).

Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).

Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera.

Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.

Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism.

I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer sannolikt att avgöra valet:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst ser det ut som att förtidsröstningen har gått upp i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.

TITLE:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val

DESCRIPTION:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val: Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus […]

CONTENT:
Väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer återigen sannolikt att avgöra årets val:

Den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis har nyligen genomfört en läsarundersökning som visar att hela 94,2% av de 1509 läsare som deltog i undersökningen kommer att rösta på något av de fyra oppositionspartierna medan endast 4,2% kommer att rösta på något av de fyra Tidöpartierna. Novus väljarbarometer från juli i år indikerade på ett liknande sätt att hela 86% av respondenterna som själva identifierar sig som muslimer uppgav att de sympatiserar med något av oppositionspartierna medan ynka 3,8% svarade att de stöttar något av Tidöpartierna.

Ingen vet dock hur stor vare sig den ”arabiska rösten” eller den ”muslimska rösten” är och det enda som är säkert är att den i båda fallen är större i årets val än någonsin tidigare. Arabiska är numera det största språket som talas i Sverige efter svenska och Sverige inhyser idag den högsta andelen invånare med någon slags muslimsk kulturell bakgrund i västvärlden bredvid Frankrike och Bulgarien (minus de majoritetsmuslimska länderna på Balkanhalvön).

I 2022 års val var valdeltagandet samtidigt rekordlågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund medan uppemot 30 000 förmodade muslimer röstade på Partiet Nyans, som med 0,44% blev det största partiet utanför riksdagen. Allt tyder på att dessa två faktorer avgjorde valet till Tidöpartiernas fördel. Men hade valdeltagandet varit detsamma i 2022 års val som i 2018 års val vad beträffar väljarna med utomeuropeisk bakgrund så hade Tidöpartierna förlorat valet.

Endast runt 55% av väljarna med utomeuropeisk bakgrund valde att rösta i 2022 års riksdagsval att jämföra med 64% i 2018 års val och röstskolkarna hittas framför allt inte bland invandrarna utan bland deras barn som är födda och uppvuxna här – det vill säga andragenerationarna. I 2018 års val röstade exempelvis 80% av väljarna i Rosengård men i 2022 års val handlade det om 52% och den dramatiska minskningen avspeglar att andragenerationarna snart är proportionellt fler än invandrarna i miljonprogramsområdena.

I år kommer väljarna med utomeuropeisk bakgrund sannolikt återigen att avgöra valutgången och den stora frågan är nu om oppositionen kommer att kunna massmobilisera väljarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena (och inte minst andragenerationarna) och få dem att verkligen gå och rösta den 13 september. Om valdeltagandet fortsätter att vara lågt bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund även i årets val så innebär det helt enkelt en möjlig valförlust för oppositionen. I år ställer dessutom inte bara Partiet Nyans upp i valet utan också ytterligare ett muslimskt parti – Visionspartiet – vilka tillsammans kan komma att locka 10 000-tals röster i miljonprogramsområdena.

Samtidigt var valdeltagandet bland majoritetssvenskarna rekordhögt i 2022 års val – hela 91% – och allt tyder på att majoritetssvenskarna återigen kommer att gå kvinna/man ur huse även i år. Faktum är att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så hade Sverige uppvisat världens högsta valdeltagande och framför allt tyder en del på att om bara majoritetssvenskarna hade fått rösta så skulle Tidöpartierna återigen segra i årets val.

Den 26 augusti inleddes förtidsröstningen och enligt Valmyndighetens statistik har fler väljare förtidsröstat under de första tre dygnen än någonsin tidigare. Hela 4,7% av väljarkåren har hittills gjort det jämfört med 3,6% i 2022 års val och inte minst har förtidsröstandet gått upp rejält i kommuner som Malmö, Botkyrka och Södertälje vilka härbärgerar en hög andel väljare med utomeuropeisk bakgrund. Detta kan naturligtvis förändras under de kommande dagarna fram tills valdagen men just nu finns det med andra ord en del som tyder på att valdeltagandet kan komma att gå upp bland väljarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket i sin tur bäddar för en seger för oppositionen.