Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Flamman. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
18dd0572094cf300cd31c4fe3ea78888e65e7f09Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra.
Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om.
Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest.
Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot.
Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”:
”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.”
Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.”
Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg.
Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck.
Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar.
”Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället.”
Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar?
När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna.
Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma.
Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra.
Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat.
Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.
24941021719e67f9018e324bdb56fd7e15538e82
18dd0572094cf300cd31c4fe3ea78888e65e7f09
TITLE: Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline? DESCRIPTION: Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra. CONTENT: Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”: ”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.” Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.” Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar. ”De var moderna människor, de borde ha sånt sex.” Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna. Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.
TITLE: Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline? DESCRIPTION: Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra. CONTENT: Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”: ”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.” Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.” Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar. ”Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället.” Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna. Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.
18dd0572094cf300cd31c4fe3ea78888e65e7f09
24941021719e67f9018e324bdb56fd7e15538e82
24941021719e67f9018e324bdb56fd7e15538e82Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra.
Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om.
Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest.
Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot.
Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”:
”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.”
Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.”
Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg.
Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck.
Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar.
”De var moderna människor, de borde ha sånt sex.”
Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar?
När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna.
Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma.
Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra.
Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat.
Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.
24941021719e67f9018e324bdb56fd7e15538e82
18dd0572094cf300cd31c4fe3ea78888e65e7f09
TITLE: Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline? DESCRIPTION: Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra. CONTENT: Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”: ”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.” Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.” Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar. ”De var moderna människor, de borde ha sånt sex.” Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna. Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.
TITLE: Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline? DESCRIPTION: Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra. CONTENT: Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”: ”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.” Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.” Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar. ”Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället.” Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna. Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.
18dd0572094cf300cd31c4fe3ea78888e65e7f09
24941021719e67f9018e324bdb56fd7e15538e82
f3876befa506eac428c5b165bc9a75bfd78ae66c22-årige Leo driver en av flera svenska tjänster som vill sätta rättningen av prov i händerna på AI. Men medan han hävdar att tjänsten hjälper både lärare och elever oroar sig betygsexperten Per Måhl för att viktiga kunskapsluckor kan missas.
Det var runt två år sedan 22-åriga Leo Johnsson från Piteå lade Youtube-karriären på is, efter drygt sju års gejmande framför kameran. Timmarna han lade på kanalen ”guldleo21” brukade han främst tillbringa i tv-spelet Fortnite, inför över 56 000 prenumeranter.
Nu har hans bolag, med samma namn som Youtube-kanalen, bytt bransch. Leo Johnsson säljer numera AI-tjänsten Kriteria – som automatiskt rättar prov och uppgifter åt lärare i grundskolan, gymnasiet och komvux, samt genererar individuell feedback till elever. AI-förslagen på rättning och betyg görs utefter Skolverkets egna styrdokument, som lärare också ska använda som underlag för betygsättning.
”Jag rättade 27 prov på 1 timme i stället för en hel helg! Och eleverna fick bättre feedback än jag hunnit skriva själv”, lyder en recension på sajten, från den anonyma profilen ”Högstadielärare i svenska”.
– Jag gick själv aldrig ut gymnasiet, och en stor anledning var att jag ofta kände mig förvirrad utan att få hjälp av lärarna, berättar Leo Johnsson för Flamman.
– Fick jag ett F på ett prov, med kommentaren ”träna mer!”, var det sällan någon förklarade vad jag skulle förbättra.
Han vill inte säga vilken AI-modell Kriteria bygger på – men hemsidan avslöjar att OpenAI, företaget bakom ChatGPT, just nu är ”primär aktiv leverantör”. Han intygar att all elevdata lagras krypterat och GDPR-anpassat inom EU – så länge läraren som laddar upp ett inskannat, ifyllt prov själv kommer ihåg att maska elevens namn.
Det mesta i skolan lämpar sig inte att betygsättas på det här sättet med AI.
Inspirationen till tjänsten kom dels från Leo Johnssons mamma, som är lågstadielärare, dels ur egna erfarenheter av skoltiden.
– Jag och flera kompisar märkte i gymnasiet hur lärare som inte gillade vissa elever kunde ge dem sämre betyg för i stort sett samma uppgift. När någon får ett C och kompisen får ett A märks det ju, men det kan vara svårt att kontrollera eller bevisa.
Bara den senaste månaden har 187 nya Kriteria-konton skapats, enligt Leo Johnsson. Tjänsten är just nu helt gratis, men alla är inte positiva.
På Facebook har flera lärare lämnat beska kommentarer – som bland annat kallar verktyget ”juridiskt tveksamt”, och till för ”lata, obehöriga och desperata” lärare. Men de hårdaste kritikerna har aldrig provat Kriteria, menar Leo Johnsson.
– Vissa verkar tänka ”hur ska AI vara bättre än mig, jag har jobbat med det här i 20 år”. Har du jobbat på samma sätt så länge är du troligen ganska rädd för förändring.
Att försöka ersätta lärares bedömningar med ”olika sorters tekniska lösningar” är dock inget nytt, menar Per Måhl, gymnasielärare och expert på betyg och bedömning.
– Det har man egentligen försökt med sedan 60-talet, när så kallade ”programmerade läromedel” kom.
”Om en lärare inte gör och rättar sina egna prov försämras den samlade effekten av undervisningen”, skrev han i Dagens Nyheter 2024, som svar på en text av Handelsstudenten Noah Langert Hedman – vars AI-tjänst Gradr är en snarlik konkurrent till Kriteria. På marknaden finns även Graderly – ett samarbete mellan lärare och elever på Sundsgymnasiet i Trelleborg.
Per Måhl menar att inte ens mer ”lätträttade” ämnen som matematik lämpar sig för helt automatiserad rättning, då AI:n riskerar att missa viktiga saker:
https://www.flamman.se/ai-parti-staller-upp-i-valet-med-palme-som-ledare/
AI-parti ställer upp i valet – med ”Palme” som ledare
Palme får nytt liv – som AI-partiledare
– Mattelärare kommer inte bara kunna hitta fel, utan också kunna säga vad de beror på, baserat på erfarenhet av ”standardfel” och vanliga missuppfattningar. De kan också lyfta sådana fel i helklass. Det mesta i skolan lämpar sig inte att betygsättas på det här sättet med AI, vill jag säga.
Att göra maskinbedömning till standard riskerar att leda till att lärare utformar uppgifter för att vara ”lätträttade”, och tappar fokuset på komplexa resonemang och djupare förståelse, menar Per Måhl.
Är inte lärare redan ganska ”maskinellt” styrda i sina bedömningar, om de också måste utgå från samma Skolverket-dokument som Kriteria?
– Nja. Skolverkets bedömningsanvisningar är väldigt allmänt skrivna, och har faktiskt fått kritik för att vara för luftiga. De skulle kunna bli mycket mer handfasta. Jag anser att de bästa betygsgrunderna finns på yrkesgymnasier, där kraven för godkänt ofta är mycket konkreta, för att de i stort sett kommer direkt från arbetslivet.
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5fSami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.
Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.
Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.
Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.
Jag delar den.
Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.
En anledning är Sami Suliman själv.
I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.
I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.
Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.
Vilken av dessa Sami är den riktiga?
Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.
Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.
Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.
– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.
Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.
Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.
– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.
Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.
– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.
Han tittar plötsligt allvarligt på mig.
– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.
Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.
”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”
Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.
– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?
– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.
Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.
Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.
– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.
Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.
– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.
Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?
– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.
Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.
Men så byter Sami ämne.
– Varför skriver du så elaka saker om mig?
Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.
”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.
Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.
Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”
Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.
– Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.
Vilken av dem?
– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.
Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.
Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.
– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!
Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.
Gick du i en palestinsk skola?
– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.
Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.
I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.
– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.
Saknar du Israel?
– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.
Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.
– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.
Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…
Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.
– Men du är ju sionist?
”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”
Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.
Jag protesterar.
– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.
Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.
– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.
Varifrån kommer din drivkraft?
– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.
Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.
– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”
Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.
Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.
– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.
Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?
– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.
Minns du var du var någonstans den 7 oktober?
– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.
Hur då?
– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.
Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.
– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.
En befrielseakt?
– Ja, ett fånguppror.
Inte ett terrordåd?
– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.
Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.
Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.
”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.
Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.
Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”
Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.
Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.
– Så vi är mer än kusiner.
Han syftar på oss två.
– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.
Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?
– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.
Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.
I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.
Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”
Vad tänker du om Expos granskning?
– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.
Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.
Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?
– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.
– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.
”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.
– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.
Varför skulle de vara efter dig?
– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.
Vilka är Arons vänner?
– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.
Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.
Varför tror du att Expo skrev artikeln?
– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.
Jag vet inte vad jag ska svara.
– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?
Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.
– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).
Har han hittat på allt?
– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.
Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.
– Ja, varför inte? Mossad har agenter.
För att han är jude?
– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.
Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.
– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.
https://www.flamman.se/palestinarorelsen-och-trollens-nya-gigekonomi/
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi
– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.
Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.
Så nu har du aldrig några lediga lördagar?
– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.
– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.
Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?
– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
TITLE: ”Ni är en vänstertidning – varför är ni ute efter mig?” DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.
Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.
Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.
Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.
Jag delar den.
Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.
En anledning är Sami Suliman själv.
I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.
I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.
Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.
Vilken av dessa Sami är den riktiga?
Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.
Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.
Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.
– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.
Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.
Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.
– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.
Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.
– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.
Han tittar plötsligt allvarligt på mig.
– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.
Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.
”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”
Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.
– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?
– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.
Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.
Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.
– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.
Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.
– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.
Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?
– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.
Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.
Men så byter Sami ämne.
– Varför skriver du så elaka saker om mig?
Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.
”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.
Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.
Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”
Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.
– Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.
Vilken av dem?
– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.
Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.
Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.
– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!
Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.
Gick du i en palestinsk skola?
– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.
Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.
I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.
– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.
Saknar du Israel?
– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.
Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.
– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.
Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…
Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.
– Men du är ju sionist?
”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”
Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.
Jag protesterar.
– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.
Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.
– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.
Varifrån kommer din drivkraft?
– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.
Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.
– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”
Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.
Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.
– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.
Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?
– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.
Minns du var du var någonstans den 7 oktober?
– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.
Hur då?
– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.
Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.
– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.
En befrielseakt?
– Ja, ett fånguppror.
Inte ett terrordåd?
– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.
Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.
Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.
”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.
Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.
Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”
Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.
Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.
– Så vi är mer än kusiner.
Han syftar på oss två.
– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.
Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?
– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.
Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.
I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.
Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”
Vad tänker du om Expos granskning?
– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.
Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.
Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?
– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.
– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.
”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.
– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.
Varför skulle de vara efter dig?
– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.
Vilka är Arons vänner?
– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.
Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.
Varför tror du att Expo skrev artikeln?
– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.
Jag vet inte vad jag ska svara.
– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?
Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.
– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).
Har han hittat på allt?
– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.
Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.
– Ja, varför inte? Mossad har agenter.
För att han är jude?
– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.
Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.
– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.
https://www.flamman.se/palestinarorelsen-och-trollens-nya-gigekonomi/
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi
– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.
Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.
Så nu har du aldrig några lediga lördagar?
– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.
– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.
Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?
– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
TITLE: ”Ni är en vänstertidning – varför är ni ute efter mig?” DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.
Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.
Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.
Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.
Jag delar den.
Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.
En anledning är Sami Suliman själv.
I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.
I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.
Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.
Vilken av dessa Sami är den riktiga?
Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.
Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.
Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.
– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.
Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.
Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.
– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.
Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.
– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.
Han tittar plötsligt allvarligt på mig.
– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.
Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.
”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”
Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.
– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?
– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.
Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.
Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.
– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.
Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.
– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.
Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?
– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.
Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.
Men så byter Sami ämne.
– Varför skriver du så elaka saker om mig?
Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.
”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.
Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.
Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”
Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.
– Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.
Vilken av dem?
– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.
Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.
Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.
– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!
Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.
Gick du i en palestinsk skola?
– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.
Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.
I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.
– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.
Saknar du Israel?
– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.
Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.
– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.
Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…
Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.
– Men du är ju sionist?
”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”
Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.
Jag protesterar.
– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.
Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.
– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.
Varifrån kommer din drivkraft?
– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.
Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.
– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”
Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.
Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.
– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.
Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?
– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.
Minns du var du var någonstans den 7 oktober?
– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.
Hur då?
– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.
Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.
– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.
En befrielseakt?
– Ja, ett fånguppror.
Inte ett terrordåd?
– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.
Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.
Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.
”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.
Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.
Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”
Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.
Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.
– Så vi är mer än kusiner.
Han syftar på oss två.
– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.
Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?
– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.
Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.
I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.
Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”
Vad tänker du om Expos granskning?
– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.
Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.
Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?
– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.
– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.
”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.
– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.
Varför skulle de vara efter dig?
– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.
Vilka är Arons vänner?
– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.
Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.
Varför tror du att Expo skrev artikeln?
– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.
Jag vet inte vad jag ska svara.
– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?
Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.
– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).
Har han hittat på allt?
– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.
Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.
– Ja, varför inte? Mossad har agenter.
För att han är jude?
– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.
Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.
– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.
https://www.flamman.se/palestinarorelsen-och-trollens-nya-gigekonomi/
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi
– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.
Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.
Så nu har du aldrig några lediga lördagar?
– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.
– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.
Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?
– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
TITLE: ”Ni är en vänstertidning – varför är ni ute efter mig?” DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.
Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.
Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.
Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.
Jag delar den.
Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.
En anledning är Sami Suliman själv.
I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.
I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.
Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.
Vilken av dessa Sami är den riktiga?
Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.
Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.
Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.
– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.
Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.
Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.
– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.
Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.
– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.
Han tittar plötsligt allvarligt på mig.
– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.
Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.
”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”
Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.
– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.
I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?
– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.
Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.
Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.
– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.
Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.
– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.
Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?
– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.
Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.
Men så byter Sami ämne.
– Varför skriver du så elaka saker om mig?
Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.
”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.
Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.
Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”
Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.
– Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.
Vilken av dem?
– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.
Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.
Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.
– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!
Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.
Gick du i en palestinsk skola?
– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.
Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.
I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.
– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.
Saknar du Israel?
– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.
Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.
– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.
Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…
Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.
– Men du är ju sionist?
”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”
Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.
Jag protesterar.
– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.
Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.
– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.
Varifrån kommer din drivkraft?
– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.
Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.
– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”
Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.
Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.
– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.
Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?
– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.
Minns du var du var någonstans den 7 oktober?
– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.
Hur då?
– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.
Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.
– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.
En befrielseakt?
– Ja, ett fånguppror.
Inte ett terrordåd?
– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.
Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.
Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.
”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.
Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.
Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”
Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.
Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.
– Så vi är mer än kusiner.
Han syftar på oss två.
– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.
Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?
– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.
Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.
I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.
Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”
Vad tänker du om Expos granskning?
– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.
Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.
Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?
– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.
– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.
”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.
– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.
Varför skulle de vara efter dig?
– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.
Vilka är Arons vänner?
– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.
Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.
Varför tror du att Expo skrev artikeln?
– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.
Jag vet inte vad jag ska svara.
– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?
Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.
– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).
Har han hittat på allt?
– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.
Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.
– Ja, varför inte? Mossad har agenter.
För att han är jude?
– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.
Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.
– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.
https://www.flamman.se/palestinarorelsen-och-trollens-nya-gigekonomi/
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi
– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.
Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.
Så nu har du aldrig några lediga lördagar?
– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.
– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.
Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?
– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
TITLE: ”Ni är en vänstertidning – varför är ni ute efter mig?” DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
TITLE: Sami Suliman ångrar ingenting DESCRIPTION: Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen. CONTENT: Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras. Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer. Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna. Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå. Jag delar den. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit. En anledning är Sami Suliman själv. I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”. I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier. Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”. Vilken av dessa Sami är den riktiga? Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia. Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm. Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned. – Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal. Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow. Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen. – Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han. Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen. – Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på. Han tittar plötsligt allvarligt på mig. – Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt. Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.” Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand. – Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här. I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det? – Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv. – Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här. Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism. – Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred. Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse? – Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där. Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush. Men så byter Sami ämne. – Varför skriver du så elaka saker om mig? Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter. Röster om Sami Suliman ”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter. Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås. Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.” Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist. – Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron. Vilken av dem? – Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt. Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude. Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut. – Det är ceviche, du gillar det, jag vet det! Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap. Gick du i en palestinsk skola? – Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska. Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson. I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska. – Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer. Saknar du Israel? – Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där. Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom. – Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest. Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att… Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger. – Men du är ju sionist? Röster om Sami Suliman ”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.” Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet. Jag protesterar. – Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där. Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy. – Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text. Varifrån kommer din drivkraft? – Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser. Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948. – De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.” Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson. Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande. – Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter. Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse? – Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting. Minns du var du var någonstans den 7 oktober? – Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet. Hur då? – Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF. Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen. – Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt. En befrielseakt? – Ja, ett fånguppror. Inte ett terrordåd? – Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna. Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land. Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid. Röster om Sami Suliman ”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto. Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet. Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.” Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman. Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka. – Så vi är mer än kusiner. Han syftar på oss två. – Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige. Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land? – Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta. Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat. I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt. Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.” Vad tänker du om Expos granskning? – Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte. Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman. Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna? – Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook. – Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare. Röster om Sami Suliman ”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”. – Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer. Varför skulle de vara efter dig? – Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner. Vilka är Arons vänner? – Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här. Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson. Varför tror du att Expo skrev artikeln? – Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA. Jag vet inte vad jag ska svara. – 100 procent! Vadå, jobbar du gratis? Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning. – Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism). Har han hittat på allt? – Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit. Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också. – Ja, varför inte? Mossad har agenter. För att han är jude? – Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller. Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk. – Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna. Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier. Inrikes Mathias Wåg – Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara. Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av. Så nu har du aldrig några lediga lördagar? – Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör. – Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här. Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät? – Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?
7c9072398a20c87398e0740a5c1c1a138f1d8f5f
999df1c28c377a176b2eae50eb8742fa42412a92
b603653de784277ecfe6c98249855e1f802b4560
8d82037586a328e6cb0930a57fc993eb4a8870b1
25dbfa90fd62ead8fdbd4d142f3c930a303d8a8cCarl-Johan Schiller, regionråd och toppkandidat för Kristdemokraterna i Stockholm, kommer att betala tillbaka vårens arvode på 44 500 kr från Seniorvårdsberedningen. Detta efter att Flamman avslöjat att han inte närvarat på ett enda möte i år.
I augusti avslöjade Flamman att KD:s toppkandidat i Region Stockholm kunnat plocka ut ett arvode på knappa 90 000 om året för att sitta i Seniorvårdsberedningen – trots att han inte hade dykt upp på ett enda möte under 2026.
Nu bekräftar regionen att Carl-Johan Schiller ansökt om att betala tillbaka pengarna han hittills fått ut av uppdraget under 2026, och att dessa kommer dras av från hans andra arvoden under hösten.
Detta lovade regionrådet att göra efter att Flamman ställt frågor, varpå han medgav att ”min frånvaro som 2:e vice ordförande under våren har varit alltför hög”, och att han ”inlett en dialog med regionen”.
”Den summa som är utbetald är 44 500 kronor. Det kommer att dras vid utbetalning av arvode i september med 31 169 kronor, och resterande 13 331 kronor vid utbetalningen i oktober”, meddelar Regionledningskontoret Flamman i ett mejl.
”Carl-Johan Schiller får 7457 kronor per månad i arvode för sitt uppdrag i Seniorvårdsberedningen. Han har även andra uppdrag som innebär årsarvode.”
Flamman frågar Carl-Johan Schiller om han kommer att vilja sitta kvar just i Seniorvårdsberedningen efter valet – även om den inte skulle ombildas till ett ”seniorvårdsutskott”, som han själv föreslagit.
”Inte möjligt att spekulera i innan det finns ett valresultat, eller vi vet vilka uppdrag som finns över huvud taget”, svarar Schillers pressekreterare.
002d5b21db44e6538cf1ac1bca76f35a561dc649Jag anklagas för att vara nazist, narcissist och i behov av terapi. Men ingen verkar vilja diskutera varför jag inte längre kan rösta på mitt parti, skriver Jan Emanuel.
Jag förstår att jag gjort partikamrater besvikna när jag gick ut med att jag inte kan rösta på mitt parti då jag anser att de svikit arbetarklassen.
Jag förstod såklart att många partivänner, med ledningens goda minne, skulle ge sig på mig i medierna. Politiskt naturligt och inget fel i det. Det jag inte såg komma var sättet.
Min förhoppning var att få till en debatt där mina argument och skälen till att inte rösta på partiet bemöttes. Men kritiken har i stället bestått av tre delar, där nästan ingen berört mina argument.
Del ett kom direkt från en partivän jag känt i över 30 år. Han kom fram till att jag var ett ”äckel” och ”nazist”. Ändå snabbt sprunget att gå från kollega och vän till att vara äcklig nazist med enda förändring att jag inte röstar på Socialdemokraterna.
Jag vill att Socialdemokraterna blir sossar igen.
Del två kom från partiledningen, där man trycker på min obetydlighet. Magdalena Andersson undrade halvkvävt i en oavslutad mening i Sveriges Radio P3: ”Vem saknar honom?” Partisekreterare Tobias Baudin sade till bidragstidningen Dagens ETC: ”Jag tänker inte på honom”. Sedan antydde han att jag gör det för att få uppmärksamhet.
Del tre kom i en debattartikel i Aftonbladet av den socialdemokratiska riksdagskandidaten Jesper Lindholm: ”Jan Emanuel behöver en ny terapeut.” ”Det enda som är rött hos Jan Emanuel är hans röda arga ansikte.” ”Han använder sina gymmade ben för att stampa på dem som redan ligger: såsom flyktingar som inte ens kan komma till Sverige.”
Vad de tre delarna har gemensamt är antagandet att man agerar för att själv tjäna på det. De bortser från möjligheten att någon gör något för någon annans skull. I solidaritet.
Då de inser att jag ekonomiskt bara har att förlora på mitt politiska engagemang, så ser de i stället uppmärksamheten som drivkraft. Jag har helt enkelt ett narcissistiskt behov att synas i media dagarna i ända. Det är min drivkraft.
Att jag ägnat mer än hälften av mitt liv åt arbetarrörelsen, skrivit fyra böcker med arbetarklassen i fokus och hundratals motioner, debattartiklar och krönikor är bara för att mätta mitt narcissistiska begär. Så kan det såklart vara.
Men det skulle också kunna vara så att jag, likt många andra, drivs av en övertygelse. En övertygelse där begreppet solidaritet fortfarande är mer än ett slagord i inövade partiledardebatter. Där människor har ett ansvar för varandra – också när man själv inte tjänar på det.
När jag och min kollega skrev boken Gemenskap, en berättelse om klass och om hur Socialdemokraterna gått vilse, så reflekterade vi över begreppet solidaritets ursprung, det vill säga latinets solidus, tanken att vi alla på något sätt hör ihop. Den enes situation angår också den andre.
Det blir tragiskt tydligt i mitt partis nutida argumentation att den analysen har lämnats till förmån för jagets privilegiejakt. I vallöfte efter vallöfte handlar det om ”vad du tjänar på”, ”mer pengar till dig”.
Och i kritiken av motståndaren syns samma tänkande: Vad tjänar du på det här? Vad tjänar jag på det här?
Solidariteten har lämnat scenen, inte bara som ord utan som innehåll. Samhällets vi har försvunnit in i jaget.
Den solidaritet vi skriver om i boken och som jag försöker förmedla när jag säger att jag inte kan rösta på mitt parti, eftersom jag vill rädda socialdemokratin, handlar om solidaritet med arbetarklassen. Om insikten att den enskilde är svagare än kollektivet.
Solidaritet är inte bara att ge. Den handlar också om krav.
Till det kommer den konservativa tanken att solidaritet också utgår från människovärdet och plikten gentemot nästan – den bemedlade har ett ansvar för den obemedlade. Den solidariska bottenplatta består i samhällsgemenskapen: Du ska bidra efter förmåga. Du ska vara lojal med landet, samhället och den svenska kulturen och acceptera människors skyldigheter mot varandra för att bära upp folkhemmets välfärdssystem.
När mitt partis företrädare hela tiden fokuserar på vad jaget har att tjäna, på egoismens retorik, berättar det något om vad som hänt. Partiet har under snart 20 års tid prioriterat bort arbetarväljare till förmån för urban medelklass och bidragstagare.
Byter man kärnväljare har man snart också bytt representanter. Det har till stor del skett nu. Få av partiets företrädare känner igen sig i arbetarklassen. Få har ens haft ett arbete som inte finansierats genom transfereringssystemet – som facklig eller politisk utredare, informatör eller kommunal eller statlig tjänsteman.
Kontentan är att den förtroendevalde varken känner igen sig i arbetarens miljö, kultur eller verklighet. Därför blir egennyttan tolkningsramen. Du läser din nästa som dig själv. Själv vill du ha något när du gör något, och tanken att någon kan handla av solidaritet med arbetarklassen slår dig inte ens. Din lojalitet finns inte längre där.
https://www.flamman.se/jag-gjorde-jan-emanuel-nervos/
Jan Emanuel släpper deckarroman.
Solidaritet är inte bara att ge. Den handlar också om krav. Den traditionella socialdemokratin lämnar dig inte när du blir sjuk, arbetslös eller gammal – men förväntar sig att du efter förmåga arbetar, bidrar och följer de gemensamma reglerna.
Solidaritet är skyldigheter mot människor därför att vi hör samman med dem. Samhället är inte en samling främlingar som råkar bo i Sverige. Vi är en kulturell gemenskap där människor bär varandras bördor. Det betyder att man ibland bär utan att få något tillbaka. Varken uppmärksamhet, pengar eller makt.
Mitt mål när jag inte röstar på mitt parti och vill byta ut ledningen är att återvända till våra kärnväljare och kärnbudskap. Jag vill att Socialdemokraterna blir sossar igen.
Jag förstår att partivänner som sätter partiapparaten framför arbetarklassen fortfarande är besvikna över att jag inte tänker rösta på partiet i detta val. Men jag hoppas att kritiken under den korta tid som återstår fram till valet kan handla mer om det jag faktiskt säger.
226714dbf68be033b85c6069f1384a9505036e95Storbritanniens och Labours nya ledare Andy Burnham har lovat att göra upp med nyliberalismen. Men ännu vet ingen riktigt vad som menas med hans ”manchesterism”. Tankesmedjan Commonwealth är en av flera aktörer som vill ge det ett radikalt innehåll.
När det brittiska Labourpartiets nya ledare Andy Burnham anlände till London den 22 juni för att inta sin nya roll som premiärminister följdes hans tåg av ett stort medieuppbåd. Helikoptrar svävade ovanför det långsamt inrullande tåget, tv-team sände direkt från plattformen på Euston-stationen och vinkande anhängare ropade som om det vore en Beatles-konsert 1964.
Inte sedan Lenin rullade in på Finland-stationen i Petersburg 1917 har så mycket politisk uppmärksamhet riktats mot ett tåg. Burnham förde visserligen inte med sig riktigt lika revolutionärt sprängstoff som Lenin. Men av många av hans anhängares förhoppningar att döma är det en mikrorevolution som Storbritanniens står inför. Burnham har nämligen lovat att sätta stopp för nyliberalismen.
I slutet av juni höll han sitt första linjetal sedan tillträdet. På sin breda nordengelska dialekt, som sticker ut mot samtliga företrädares, förklarade han att hans projekt kommer att innebära ”den största maktomfördelningen detta land har sett.”
I det ingår att flytta en del av regeringskansliet till Manchester för att reducera Londons administrativa grepp om landet. Politiskt vill Burnham införa på nationell nivå den modell han nådde framgång med lokalt som borgmästare i Manchester – det han kallar ”manchesterism”. Exakt vad begreppet innebär är inte helt tydligt, men bland exemplen nämns ofta det så kallade Bee Network – stadens återkommunaliserade kollektivtrafik – och en fond för regionala investeringar.
Staten ska alltså ta tillbaka kontrollen över många bolag som privatiserades under Margaret Thatcher, samt stärka lokalpolitikernas makt. Burnham har särskilt pekat ut vatten- och energiförsörjningen och järnvägen som relevanta sektorer. Detta program har han kallat ”näringslivsvänlig socialism”.
Men nationaliseringar och regionalisering är knappast nya idéer inom den brittiska vänstern. Det har länge varit populärt att kritisera nyliberalismen, och många grupper inom den breda vänstern kan i dag ställa sig bakom Burnhams retorik.
Inför hösten pågår därför nu ett hårt lobbyarbete bakom kulisserna för att fylla manchesterismen med politiskt innehåll.
Några som försöker göra det är tankesmedjan Commonwealth, som grundades för att stödja den tidigare Labour-ledaren Jeremy Corbyn.
I en ny rapport har de lagt fram ett ambitiöst förslag på vad manchesterism skulle kunna betyda. Makroekonomen Alex Williams (bilden), som är medförfattare, menar att ingen vet exakt vad Burnham vill åstadkomma än.
– Det är ett mysterium just nu. Vårt mål är att påverka honom. Vi ville säga: ”Om ni vill göra det ni säger att ni vill göra, så här det här hur ni skulle kunna göra det.”
– Vi har pratat en del med hans läger. Men vi väntar med lika andlös spänning som alla andra på hur han tillsätter sitt kabinett, säger han till Flamman.
Rapporten The productive state grundar sig på idén att en modern progressiv regeringspolitik behöver fokusera på utbudssidan snarare än efterfrågan, som den gjort historiskt.
Konkret innebär det att man gör upp med den nyliberala modellen som främjade privatiseringar, men också med den traditionella socialdemokratiska politiken som nöjde sig med att omfördela resurser.
I stället ska det offentliga ta över styret i en rad sektorer, från vatten och el till transport, sjukvård och utbildning, antingen genom monopol eller genom att tvinga privata aktörer att upprätthålla hög kvalitet genom att införa ett statligt alternativ där det inte finns, för att sänka konsumentpriser och väntetider.
Det vi argumenterar för är: vad händer om vi privatiserar dem in i staten, snarare än att förstatliga dem?
På många sätt påminner det om Corbyns plattform, som utlovade stora nationaliseringar. Men Alex Williams menar att det finns viktiga skillnader.
– Många av de förstatliganden som Corbyn föreslog var underspecificerade vad gäller vilken administrativ struktur det skulle ha. Vi förespråkar oberoende finansierade offentliga bolag ”på armlängds avstånd”.
Tanken är att offentligt styrda bolag också ska ha ett visst oberoende från staten. På så vis kommer de att fungera som vanliga företag på en marknad, men utan krav på privat avkastning.
– Man behöver hitta en balans. För om man omedelbart förstatligar tågen, som Corbyn ville, blir det ett aktivt problem för regeringen tills man har fixat det.
– Så det vi argumenterar för är: vad händer om vi privatiserar dem in i staten, snarare än att förstatliga dem? säger Alex Williams.
Likt Burnhams näringslivsvänliga socialism menar Commonwealth att deras projekt kommer att få marknadsekonomin att fungera bättre, efter årtionden av dysfunktionella privatiseringar.
Spänningen mellan ett ökat statligt inflytande på produktionssidan och en mer effektiv marknadsekonomi kan framstå som motsägelsefull. Men Alex Williams menar att den konflikten inte är så stor som den kan verka.
Jag tror att alla nu är överens om att saker som riskkapital i äldreomsorgen, bostäder och allmännyttan är dåligt, men att flytta ägandet över så många delar av samhället är svårt och tar lång tid.
– Vi har problem med det Trotskij kallade ”kombinerad och ojämn utveckling”, där sektorerna längre upp i kedjan skapar problem för sektorerna längre ned. Och det är något som Zohran Mamdani har gjort mycket av: samtidigt som han gör de stora demokratisk-socialistiska reformerna, gör han också bra saker på lägre nivå, som att få bort onödig reglering av småföretag.
– Så på det ideologiska planet är det lite motsägelsefullt. Men jag tror – och det kanske bara är att jag är en konstig amerikan – att det inte nödvändigtvis bara finns konflikt mellan socialism och kapitalism.
Det är alltså ett slags omvänd nyliberalism: staten är den bästa garanten för att marknaden fungerar, samtidigt som förslaget går längre än den klassiska socialdemokratin.
– Det är den typen av saker jag tycker är bra i ”manchesterismen”: idén att staten inte bara behöver diktera ekonomiska utfall – vilket kan gå åt båda hållen – utan snarare att staten behöver kliva in och hjälpa den ekonomiska cirkulationen. För när man flyttar folk runt på bussar är det på sätt och vis som en massage för blodet som strömmar genom muskeln, säger Alex Williams.
Chanserna att den produktiva staten är det som kommer att bli Andy Burnhams politik är dock små, enligt William Davies (bilden) som är professor i politisk ekonomi vid universitetet Goldsmiths i London.
– Jag tror tyvärr att den agendan inte är särskilt realistisk, då den kräver en mycket omfattande omvandling av brittisk kapitalism. Jag tror att alla nu är överens om att saker som riskkapital i äldreomsorgen, bostäder och allmännyttan är dåligt, men att flytta ägandet över så många delar av samhället är svårt och tar lång tid.
Han tror att Burnham därför främst kommer att prioritera vanliga förstatliganden där det finns brett stöd, inskränka privata hyresvärdars makt och försöka bygga fler kommunala bostäder.
Men även om Burnham hade antagit idén om den produktiva staten är hindren stora, enligt William Davies. Det stora problemet i Storbritannien är nämligen det makroekonomiska läget.
– Storbritanniens manöverutrymme är väldigt begränsat sedan räntorna började gå upp 2022. Det har blivit svårt för landet att belåna sig. Storbritannien har inte riktigt samma spelrum som Joe Biden hade från 2020 och framåt.
Nyliberalismen ser alltså ut att överleva Burnham, om man får tro Davies, inte minst som finansmarknaderna lär förbli oberoende. Han håller dock med Alex Williams om att avregleringar på lägre nivå samtidigt är något som blivit accepterat inom stora delar av vänstern.
https://www.flamman.se/antipolitikern-starmer-lamnar-efter-att-ha-aterupprattat-90-talet/
Antipolitikern Starmer lämnar efter att ha återupprättat 90-talet
Jonas Elvander: Är Keir Starmers avgång början eller slutet på Labour?
Aktuellt/Utrikes Jonas Elvander
– En del på vänsterkanten har antagit en utbudssidessyn. Det liknar lite ”abundance”-agendan i USA, som handlar om att vi behöver få bort statlig styrning.
– Jag tror att många nu håller med om det. Det finns en stark känsla av att det finns för många tjänstemän och administratörer, och att för många bra idéer blockeras av reglering, jurister och revisorer. Och det är en syn som, konstigt nog, är ganska liberal eller nyliberal.
För Commonwealth hänger inte allt på Burnham heller. De har större mål än så – att influera Demokraternas nästa valplattform i USA.
– Vi ser främst Burnham som det första steget mot något riktigt coolt. Särskilt eftersom vi kör det här på båda sidor av Atlanten samtidigt. Vi kommer göra en stor satsning på det i USA också, säger Alex Williams.