Tornevall Networks

När Sverige genomför en historiskt stor utbyggnad av Kriminalvården måste barnrättsperspektivet finnas med från början. Ett högt tryck inom Kriminalvården, kombinerat med långa geografiska avstånd, kan försvåra barnens möjligheter till kontakt med en frihetsberövad familjemedlem – något barnet enligt barnkonventionen har lagstadgad rätt till.

Även om islam har sitt ursprung i Mellanöstern, och dess mest heliga platser finns belägna där så hittar vi bara 20 % av världens muslimer i denna region. 2020 var strax över 2 miljarder (26 %) av världens befolkning muslimer. Det finns en föreställning om att de flesta muslimer har sitt ursprung i MENA (Middle … Fortsätt läsa Myt: ”Alla muslimer är araber” →

Medan de norska medierna kraftsamlat för att hedra sin avlidne kung har internationella medier ofta nämnt Epstein-skandalen som skakat det norska kungahuset de senaste åren.

The Guardian hade på dödsdagen i fredags rubriken ”Norway’s king Harald dies leaving stormy succession over crown princess’s Epstein links”.

Det har fått norska kommentatorer att reagera starkt. Dagbladets kommentator Sigrid Hvidsten säger till den egna tidningen: ”Det här upplever jag som grovt och respektlöst i den här stunden. Det är otroligt osmakligt att blanda in Epstein i dödsbudskapet. Norge sörjer en kung som har betytt väldigt mycket för väldigt många. Här på Slottsplassen står människor och gråter.”

The Guardian ändrade sedan rubriken så att Epstein nämns först i nedryckaren. Så har även bland andra New York Times och El País gjort.

Den förödande lervågen i Nepal har hittills skördat minst 903 människoliv och över 4 000 människor saknas fortfarande, när räddningsarbetet går in på sin sjätte dag.

Den som vill skriva om vår värld i dag gör bäst i att skriva science fiction, menar författaren Kim Stanley Robinson. Annars kommer hen att framstå som nostalgisk, förvirrad och sakna djup i sina iakttagelser. 

Kanske är det så man ska tolka Hanna Nordenhöks utveckling. 

Som romanförfattare inledde hon skrivandet med en serie historiska romaner, där den mörkt sagoaktiga Caesaria står som höjdpunkt. Därefter närmade hon sig samtiden med episodromanen Underlandet, där hon undersökte vårt autenticitetsvurmande på ett subtilt och intelligent sätt. I sin nya roman Det underjordiska biblioteket (Wahlström & Widstrand, 2026) testar hon dystopin, men inte för att fly in i framtiden – utan för att just borra sig djupare in i samtiden.

En kvinna och två barn går genom ett ödelagt landskap på jakt efter förnödenheter. Längs vägen står strandade elbilar likt stålfossiler, tomma elledningar river upp landskapet och i villorna – som bryts upp med kofot – hittar de konserver och fuktskadade glassvåfflor. 

Sällskapet är på väg mot ett underjordiskt bibliotek, varför får vi veta först mot slutet, och kvinnan funderar ständigt på att överge barnen, särskilt flickan med Downs syndrom. I ett tidigare liv var hon läkare, en roll som civilisationskollapsen avklätt henne, men möjligen binder den hippokratiska eden henne vid barnen. Eller kanske rör det sig om en seg empati, som slammet i en uttorkad brunn.

Vad har hänt? Genomgående är informationen knapphändig, men vi förstår att världen drabbats av ett fasansfullt virus – möjligen av zoonotisk karaktär. Likt Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse – den samtida dystopins urkund – rör vi oss baklänges i kronologin vilket gör att samhället långsamt kläs upp i sina utslitna trasor. I texten anar jag påverkan av J.G. Ballards ödelagda landskap och framför allt Cormac McCarthys Vägen med sina namnlösa figurer, sparsmakade dialoger och eruptioner av brutalt våld. Jag tycker mig även finna spår av en tv-serie som The last of us där karaktärerna bryter sig in i hus efter hus. I Nordenhöks roman ligger en aidssjuk man och dör i ett sådant hus, berövad sina antivirala mediciner i romanen. I ett annat hittar de resterna efter en äldre man och en ung kvinna med en flaska uppkörd i slidan. I en särskilt horribel scen flyr de en flock herrelösa hundar som sliter sönder en färdkamrat.

Att Hanna Nordenhök debuterade som poet syns i varenda mening. Hennes prosa är rytmisk och stämningsskapande, förtätad och mörk som en granskog. Ibland får jag känslan av att den svävar lite ovanför intrigen. Detta riskerar att bli ett problem, eftersom formsäkerhet lätt förvandlas till självtillräcklighet. Det underjordiska biblioteket faller i fällan. Själva spänningsmomentet ligger i sammanlänkningen med vår värld: hur började det, hur kollapsade allt, vad föranledde undergången? Som läsare sitter man på så sätt och väntar på en vardag med dagishämtningar, fiskpinnar och skärmtid så att händelsekedjan blir logisk.

Men i Det underjordiska biblioteket når vi aldrig fram till en igenkännbar samtid. Nordenhök tycks rädd för att låta det suggestiva stämningsmåleriet träda i bakgrunden – vilket gör att romanen aldrig blir något annat än en tillståndsbeskrivning.

Det gör att romanen framstår som konservativ i sin människosyn. Karaktärerna är reducerade till sina djuriska instinkter och de överlevande små enklaverna skyddar sitt – vilket understryks av att drönare emellanåt stirrar på sällskapet med kalla metallögon, till synes likgiltiga inför deras lidande. Skulle en civilisationskollaps gå till så? Troligen inte. Som Rebecca Solnit visat i sin katastrofstudie A paradise built in hell ställer sig butiksägare inte på verandan med hagelbrakare för att skydda sin privata egendom som i Hollywoodfilmer – i stället öppnar de upp butikerna och skänker bort varorna. 

https://www.flamman.se/svensk-ironisk-poesi-mar-bra/

Svensk ironisk poesi mår bra

Vad är en sommar utan hjärtesorg? Lejla Cato läser ”Schlager om sommaren”

Kultur Lejla Cato

Detta tror jag att Nordenhök egentligen vet, för i slutet av berättelsen förekommer ett citat av den marxistiska kulturkritikern Gramsci: ”Den gamla världen dör och den nya kämpar för att födas. Nu är monstrens tid.” Med detta programmatiska citat blir det tydligt att planen troligen var en mer politisk roman. Det underjordiska biblioteket gestaltar inte något interregnum, den innehåller ingen samhällskritik – bara människans eviga egoism och ett allas krig mot alla.

En färsk undersökning från Verian (före detta Sifo) som bygger på svar från över 6000 deltagare innebär ytterligare en kalldusch för den skandalomsusade Kristersson. Kristersson hamnar nämligen på bronsplats eller till och med på fjärde plats när (riksdags)partiledarna rankas utifrån kompetens, tydlighet, förmåga att leda, karisma samt hur sympatiska och förtroendeingivande de är.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/111-1.jpg

Totalt sett hamnar Andersson högst i de flesta av dessa kategorier medan Kristersson tvingas se sig omsprungen av Åkesson och ibland också av Busch. Vad gäller den inom politiken (och inte minst som statsminister…) så avgörande förmågan att leda så vinner Andersson medan både Åkesson och Busch kommer före Kristersson (se bild 1). Åkesson rankas i sin tur högst vad gäller tydlighet och därefter kommer Busch och Andersson medan Kristersson återigen kommer fyra.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/222.jpg

Och som vanligt sitter djävulen i detaljerna för bland männen och Tidöväljarna ser det sju resor värre ut för Kristersson (se bild 2). Männen rankar nämligen Åkesson högst vad beträffar förmågan att leda och därefter kommer Busch och slutligen Kristersson och Andersson. Och som om inte det vore nog så rankar också Tidöpartiväljarna Åkesson högst och därefter kommer Busch och Kristersson!

Undersökningen innebär helt enkelt ett (ur)uselt betyg eller nog snarare ett icke godkänt betyg för Kristerssons del och förklarar M:s kräftgång i opinionsundersökningarna då den korrupte Kristersson helt enkelt har blivit ett sänke utan dess like för både M och Tidöpartierna nu när knappt två veckor återstår till valdagen

Man anhållen för våld i nära relation, stort bråk med 20 personer i Gnosjö, 60-årig man gripen för dråpförsök och två män allvarligt skadade – ena biten av hund.

Snopes often comes across alleged screenshots of the president's posts that are fake. These ones aren't.

Muslimer och judar har fått huvudrollerna i valrörelsen 2026. Fast inte om hur vi har det. Nej, vi har reducerats till rekvisita när högern använder antisemitismen för att föra fram en antiarabisk och antimuslimsk agenda. Det är svårt att tänka sig något mer kontraproduktivt.

Det råder ett totalt missförstånd av vad oberoende och opartisk är.

Så har det hänt igen. Efter en utfrågning av någon ur Tidögänget har det utbrutit en diskussion om att public service är vänster och inte på något sätt opartiskt.

Bakgrunden är utfrågningen av Jimmie Åkesson i SVT förra veckan att programledarna i en fråga om Åkessons syn på islam hänvisade till en artikel av Somar al Naher i tidningen ETC.

Programledarna hänvisade till Dagens ETC som en ”oberoende rödgrön” källa i frågorna om Sverigedemokraternas syn på islam och muslimer. Det gällde bland annat Richard Jomshofs uttalanden om islam och SD:s förslag om slöjförbud.

Jimmie Åkesson hånskrattade, sade att det var det ”dummaste jag hört” och kallade ETC för vänsterextrem.

Dagarna efter har nätet fyllts av anklagelser mot SVT för att bryta mot sitt krav på opartiskhet.

I detta finns flera missförstånd, som alla sannolikt är medvetna.

Själva kärnan i journalistiken

Det första handlar om vad det innebär att vara ”oberoende”.

När det passar nätkrigarna och politikerna på högerkanten definieras det som att inte ha några åsikter alls.

Så är det förstås inte.

Att vara oberoende innebär att man inte har några formella band som knyter en till en annan part, till exempel ett politiskt parti eller ett större företag eller organisation. Det är därför den här ledarsidan kallas oberoende progressiv, för att visa att vi finns på vänsterkanten men inte är länkat till något parti.

Det är därför Svenska Dagbladets ledarsida är ”obunden moderat”. Den har en moderat grundsyn men styr helt över vad de själva vill tycka i politiska frågor.

Därmed var beskrivningen av ETC alldeles korrekt.

Det andra (medvetna) missförståndet handlar om opartiskhet. I dag har det, främst från högerkanten, blivit vanligt att ifrågasätta journalistens opartiskhet när denne ställer kritiska frågor. Som när Ebba Busch fick frågor om minskad elbilsförsäljning och slopade klimatsubventioner. KD-ledaren log sitt bredaste Livets Ord-leende och sade att frågorna var ”väldigt politiskt vinklade”.

Men en journalist blir inte partisk för att denne ställer kritiska frågor. I själva verket är kritiska frågor själva kärnan i journalistiken. Att vara opartisk innebär alltså inte att man bara lyssnar och nickar när en politiker säger något.

Alldeles för snälla mot Jimmie?

Ibland kan det innebära att man ställer samma frågor som de politiska motståndarna skulle gjort. För att visa lyssnarna och tittarna att det finns flera perspektiv på en fråga, inte bara den aktuella politikerns.

Det är då högerns nätkrigare rycker ut.

Ytterst är detta ett sätt att undergräva demokratin, eftersom kritiskt granskande journalister är en viktig förutsättning för varje fungerande demokrati.

Paradoxalt nog gissar jag att hänvisningen till en artikel i ETC handlade om att SVT:s journalister numera är så rädda för att kallas vänster att de valde att hänvisa till en annan källa när de ställde sin kritiska fråga, istället för att själva stå för den.

Resultatet blev i alla fall det samma.

Lika paradoxalt är att det i svallvågorna efter utfrågningen riktats lika mycket eller mer kritik från vänsterkanten. Där menar man att journalisterna var alldeles för snälla mot Jimmie. Att de inte ställde de viktiga följdfrågorna om indragna medborgarskap, vad islamism egentligen är för något och varför SD gått med på så mycket av Moderaternas ekonomiska politik.

Det är å andra sidan kritik som går ut på att journalisterna borde vara mer kritiska, inte att de ska förvandlas till nickedockor.

Jesper Bengtsson

Inlägget Journalister måste få ställa de frågor de vill dök först upp på Dagens Arena.