Tornevall Networks

Kunskapsraset för svenska elever är kraftigt i den senaste Pisa-mätningen. Sammantaget har de aldrig varit så dåliga på matematik, läsförståelse och naturvetenskap i någon Pisa-mätning de senaste 25 åren. Var tredje 15-åring klarar bara att läsa de allra enklaste texterna.

Den 17 augusti drog Schibsted igång Radio Aftonbladets dagliga sändningar. Ledningen vill inte kommunicera vilka lyssningsmål som är uppsatta, men projektledaren Cajsa Lindberg sa inför premiären till Journalisten att hennes ingångsvärde var att det måste finnas ett tålamod och en långsiktighet:

– Det tar tid att förändra folks radiovanor.

Räckviddsmätningarna

Mediafacts är en tjänst som tillhandahåller transparent, kontrollerad och aktuell fakta som bygger på data från Sifo.

Radio mäts från augusti 2020 i en panel på 1550 dagligen rapporterande individer. Panelisterna bär en liten teknisk mätare som registrerar radioljud – vilken station som spelas, vid vilken tidpunkt och hur länge.

Veckoräckvidden anger andelen lyssnare som en genomsnittlig vecka har lyssnat på en radiokanal. Måttet anges i procent av befolkningen.

Källa: Mediafacts.se

Siffror från Mediafacts/Sifo, som Radionytt var först att rapportera om, visar att Radio Aftonbladet under premiärveckan nådde en daglig räckvidd på 2,9 procent av svenskarna. Två veckor senare hade den dagliga räckvidden sjunkit till 2,3 procent.

Veckoräckvidden var förra veckan 8,6 procent av lyssnarna. Det är en procentenhet mer än Sveriges Radios smalaste kanal P2. De kommersiella nationella konkurrenterna Mix Megapol och RIX FM nådde 22,4 respektive 22,3 procent av befolkningen.

Detta är en replik på Peter Esaiassons debattartikel ”Nej, den svenska demokratin är inte hotad”. Statsvetaren Peter Esaiasson vänder sig emot varningsropen om vår demokrati. Sådana utspel saknar grund och utgör i sig ett hot mot demokratin, menar han. Men snarare än att bemöta den kritik som finns plockas lösryckta exempel fram för att nå … Fortsätt läsa Replik: Demokratihotet från SD är uppenbart →

Massiva nedskärningar kan vänta vård, skola och omsorg om Tidö vinner. Det budskapet hoppas Socialdemokraterna ska hejda Tidöpartiernas framstormning i opinionen. – Mandatperioden börjar med minus, säger Mikael Damberg (S).

Påståendet är falskt. Det finns inga särskilda regler som ger invandrare eller utrikes födda högre bidrag eller mer pengar än inrikes födda. Alla bidrag och ersättningar i Sverige styrs av fasta lagar, lika regler och individuell behovsprövning oavsett ursprung. Hur fungerar reglerna? Statistik om bidrag och försörjning Källor: Kunskapsguiden: Om ekonomiskt bistånd Socialstyrelsen: Allt färre … Fortsätt läsa Myt: ”Invandrare har mer i bidrag än svenskar” →

Kampen mot SD definierar den svenska vänstern. Men nationalismen finns också i Vänsterpartiet som fortsätter att stämpla EU som odemokratiskt. Det innebär en risk, menar Timbro.

Jag läser i bladet att sossarnas stöd minskar i de olika undersökningar som just nu försöker analysera det val där rösterna ska räknas samman först den 13 september.

När det brittiska Labourpartiets nya ledare Andy Burnham anlände till London den 22 juni för att inta sin nya roll som premiärminister följdes hans tåg av ett stort medieuppbåd. Helikoptrar svävade ovanför det långsamt inrullande tåget, tv-team sände direkt från plattformen på Euston-stationen och vinkande anhängare ropade som om det vore en Beatles-konsert 1964. 

Inte sedan Lenin rullade in på Finland-stationen i Petersburg 1917 har så mycket politisk uppmärksamhet riktats mot ett tåg. Burnham förde visserligen inte med sig riktigt lika revolutionärt sprängstoff som Lenin. Men av många av hans anhängares förhoppningar att döma är det en mikrorevolution som Storbritanniens står inför. Burnham har nämligen lovat att sätta stopp för nyliberalismen. 

I slutet av juni höll han sitt första linjetal sedan tillträdet. På sin breda nordengelska dialekt, som sticker ut mot samtliga företrädares, förklarade han att hans projekt kommer att innebära ”den största maktomfördelningen detta land har sett.” 

I det ingår att flytta en del av regeringskansliet till Manchester för att reducera Londons administrativa grepp om landet. Politiskt vill Burnham införa på nationell nivå den modell han nådde framgång med lokalt som borgmästare i Manchester – det han kallar ”manchesterism”. Exakt vad begreppet innebär är inte helt tydligt, men bland exemplen nämns ofta det så kallade Bee Network – stadens återkommunaliserade kollektivtrafik – och en fond för regionala investeringar. 

Staten ska alltså ta tillbaka kontrollen över många bolag som privatiserades under Margaret Thatcher, samt stärka lokalpolitikernas makt. Burnham har särskilt pekat ut vatten- och energiförsörjningen och järnvägen som relevanta sektorer. Detta program har han kallat ”näringslivsvänlig socialism”.

Men nationaliseringar och regionalisering är knappast nya idéer inom den brittiska vänstern. Det har länge varit populärt att kritisera nyliberalismen, och många grupper inom den breda vänstern kan i dag ställa sig bakom Burnhams retorik.

Inför hösten pågår därför nu ett hårt lobbyarbete bakom kulisserna för att fylla manchesterismen med politiskt innehåll.

Några som försöker göra det är tankesmedjan Commonwealth, som grundades för att stödja den tidigare Labour-ledaren Jeremy Corbyn.

I en ny rapport har de lagt fram ett ambitiöst förslag på vad manchesterism skulle kunna betyda. Makroekonomen Alex Williams (bilden), som är medförfattare, menar att ingen vet exakt vad Burnham vill åstadkomma än.

– Det är ett mysterium just nu. Vårt mål är att påverka honom. Vi ville säga: ”Om ni vill göra det ni säger att ni vill göra, så här det här hur ni skulle kunna göra det.”

– Vi har pratat en del med hans läger. Men vi väntar med lika andlös spänning som alla andra på hur han tillsätter sitt kabinett, säger han till Flamman.

Rapporten The productive state grundar sig på idén att en modern progressiv regeringspolitik behöver fokusera på utbudssidan snarare än efterfrågan, som den gjort historiskt.

Konkret innebär det att man gör upp med den nyliberala modellen som främjade privatiseringar, men också med den traditionella socialdemokratiska politiken som nöjde sig med att omfördela resurser.

I stället ska det offentliga ta över styret i en rad sektorer, från vatten och el till transport, sjukvård och utbildning, antingen genom monopol eller genom att tvinga privata aktörer att upprätthålla hög kvalitet genom att införa ett statligt alternativ där det inte finns, för att sänka konsumentpriser och väntetider.

Det vi argumenterar för är: vad händer om vi privatiserar dem in i staten, snarare än att förstatliga dem?

På många sätt påminner det om Corbyns plattform, som utlovade stora nationaliseringar. Men Alex Williams menar att det finns viktiga skillnader.

– Många av de förstatliganden som Corbyn föreslog var underspecificerade vad gäller vilken administrativ struktur det skulle ha. Vi förespråkar oberoende finansierade offentliga bolag ”på armlängds avstånd”.

Tanken är att offentligt styrda bolag också ska ha ett visst oberoende från staten. På så vis kommer de att fungera som vanliga företag på en marknad, men utan krav på privat avkastning.

– Man behöver hitta en balans. För om man omedelbart förstatligar tågen, som Corbyn ville, blir det ett aktivt problem för regeringen tills man har fixat det. 

– Så det vi argumenterar för är: vad händer om vi privatiserar dem in i staten, snarare än att förstatliga dem? säger Alex Williams.

Likt Burnhams näringslivsvänliga socialism menar Commonwealth att deras projekt kommer att få marknadsekonomin att fungera bättre, efter årtionden av dysfunktionella privatiseringar.

Spänningen mellan ett ökat statligt inflytande på produktionssidan och en mer effektiv marknadsekonomi kan framstå som motsägelsefull. Men Alex Williams menar att den konflikten inte är så stor som den kan verka.

Jag tror att alla nu är överens om att saker som riskkapital i äldreomsorgen, bostäder och allmännyttan är dåligt, men att flytta ägandet över så många delar av samhället är svårt och tar lång tid.

– Vi har problem med det Trotskij kallade ”kombinerad och ojämn utveckling”, där sektorerna längre upp i kedjan skapar problem för sektorerna längre ned. Och det är något som Zohran Mamdani har gjort mycket av: samtidigt som han gör de stora demokratisk-socialistiska reformerna, gör han också bra saker på lägre nivå, som att få bort onödig reglering av småföretag.

– Så på det ideologiska planet är det lite motsägelsefullt. Men jag tror – och det kanske bara är att jag är en konstig amerikan – att det inte nödvändigtvis bara finns konflikt mellan socialism och kapitalism.

Det är alltså ett slags omvänd nyliberalism: staten är den bästa garanten för att marknaden fungerar, samtidigt som förslaget går längre än den klassiska socialdemokratin.

– Det är den typen av saker jag tycker är bra i ”manchesterismen”: idén att staten inte bara behöver diktera ekonomiska utfall – vilket kan gå åt båda hållen – utan snarare att staten behöver kliva in och hjälpa den ekonomiska cirkulationen. För när man flyttar folk runt på bussar är det på sätt och vis som en massage för blodet som strömmar genom muskeln, säger Alex Williams.

Chanserna att den produktiva staten är det som kommer att bli Andy Burnhams politik är dock små, enligt William Davies (bilden) som är professor i politisk ekonomi vid universitetet Goldsmiths i London.

– Jag tror tyvärr att den agendan inte är särskilt realistisk, då den kräver en mycket omfattande omvandling av brittisk kapitalism. Jag tror att alla nu är överens om att saker som riskkapital i äldreomsorgen, bostäder och allmännyttan är dåligt, men att flytta ägandet över så många delar av samhället är svårt och tar lång tid.

Han tror att Burnham därför främst kommer att prioritera vanliga förstatliganden där det finns brett stöd, inskränka privata hyresvärdars makt och försöka bygga fler kommunala bostäder.

Men även om Burnham hade antagit idén om den produktiva staten är hindren stora, enligt William Davies. Det stora problemet i Storbritannien är nämligen det makroekonomiska läget.

– Storbritanniens manöverutrymme är väldigt begränsat sedan räntorna började gå upp 2022. Det har blivit svårt för landet att belåna sig. Storbritannien har inte riktigt samma spelrum som Joe Biden hade från 2020 och framåt.

Nyliberalismen ser alltså ut att överleva Burnham, om man får tro Davies, inte minst som finansmarknaderna lär förbli oberoende. Han håller dock med Alex Williams om att avregleringar på lägre nivå samtidigt är något som blivit accepterat inom stora delar av vänstern.

https://www.flamman.se/antipolitikern-starmer-lamnar-efter-att-ha-aterupprattat-90-talet/

Antipolitikern Starmer lämnar efter att ha återupprättat 90-talet

Jonas Elvander: Är Keir Starmers avgång början eller slutet på Labour?

Aktuellt/Utrikes Jonas Elvander

– En del på vänsterkanten har antagit en utbudssidessyn. Det liknar lite ”abundance”-agendan i USA, som handlar om att vi behöver få bort statlig styrning.

– Jag tror att många nu håller med om det. Det finns en stark känsla av att det finns för många tjänstemän och administratörer, och att för många bra idéer blockeras av reglering, jurister och revisorer. Och det är en syn som, konstigt nog, är ganska liberal eller nyliberal.

För Commonwealth hänger inte allt på Burnham heller. De har större mål än så – att influera Demokraternas nästa valplattform i USA.

– Vi ser främst Burnham som det första steget mot något riktigt coolt. Särskilt eftersom vi kör det här på båda sidor av Atlanten samtidigt. Vi kommer göra en stor satsning på det i USA också, säger Alex Williams.

Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S:

Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger.

Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/vanster.jpg

Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/parti.jpg

Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har röstskolkat en masse och valt ”sofflocket”.

I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/hrm1wkgbaaa2bdn.jpg

Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/alkompis_if0spdupoc.jpg

Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga nättidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav exempelvis 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan.

Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.

Valdeltagandet bland invånarna i miljonprogramsområdena ser ut att öka dramatiskt i årets val och många av dem ser ut att föredra V framför S:

Järvaveckan har inför valet släppt flera rapporter under beteckningen ”Röster inför valet 2026” vilka är baserade på en enkätundersökning bland invånarna i miljonprogramsområdena. I rapporten som handlar om politiska attityder framgår det bland annat att hela 43% betraktar sig själva som vänster medan endast 21% uppger att de ser sig som höger.

Respondenterna uppger vidare att S (60%) och därefter V (45%) är de partier som i mycket eller ganska stor utsträckning försöker vinna röster bland invånarna i miljonprogramsområdena. Bland respondenterna som uppger att religion är mycket eller ganska viktigt för dem svarar 66% att det handlar om S och 50% att det handlar om V.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/vanster.jpg

Under innevarande valkampanj har ett stort antal högerröster uttryckt en oro (för att inte säga stress) över att väljarna i miljonprogramsområdena, väljarna med utomeuropeisk bakgrund, de muslimska väljarna samt de arabisktalande väljarna (samtliga dessa grupper överlappar då varandra) redan har avgjort valet till oppositionens fördel.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/parti.jpg

Tidigare har dessa väljare röstat i mycket liten utsträckning och framför allt andragenerationarna, vilka är på god väg att gå om sina invandrade föräldrar i antal (OBS: det har redan skett i de yngre åldersgrupperna), har framför allt röstskolkat en masse.

I årets val tyder dock allt på att valdeltagandet kommer att gå upp rejält bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund mot bakgrund av att förtidsröstandet har exploderat i förtidsröstningslokalerna i landets miljonprogramsområden. Jämfört med 2022 års val handlar det om en ökning som uppgår till osannolika 100-200% i vissa miljonprogramsområden såsom i Skäggetorp i Linköping, i Tensta i Stockholm och i Bergsjön i Göteborg. Samtidigt har förtidsröstandet ”endast” gått upp med runt 30% i riket i stort.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/hrm1wkgbaaa2bdn.jpg

Eftersom de allra flesta av invånarna i miljonprogramsområdena ser sig som vänster och även röstar vänster och då andelen väljare som är utrikes födda och har utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är fler än någonsin tidigare i 2026 års val så menar många inom högern helt enkelt att högersidan kanske aldrig mer kan komma att vinna ett svenskt val i framtiden.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/alkompis_if0spdupoc.jpg

Tidigare har invånarna i miljonprogramsområdena röstat massivt på S när de väl går och röstar men i årets val tyder en del på att en hög andel av miljonprogramsområdenas väljare kommer att rösta på V. I den arabiskspråkiga webbtidningen Alkompis senaste läsaromröstning uppgav 62% att de kommer att rösta på V den 13 september medan endast 25% svarade att de kommer att rösta på S och med stor sannolikhet beror det på Palestinafrågan.

Samtidigt som den svenska väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare så saknar vi i Sverige data och statistik om etnicitet, religion, språk, etnicitet och ras på grund av den dominerande färgblindheten som lägger sig som en våt filt över alla försök att sätta siffror på den rådande supermångfalden. Vi vet därför i stort sett ingenting om hur Sveriges latinamerikaner, romer, muslimer, buddhister, judar, katoliker, ortodoxt kristna, sydasiater, afrosvenskar, öst- och sydostasiater och så vidare röstar. Avslutningsvis står det dock klart att valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att gå upp i år (och det rejält) samt att S inte längre kan räkna med att dominera så fullständigt som partiet tidigare har gjort bland invånarna i miljonprogramsområdena. Inför framtiden så är det troligt att dessa väljare kommer att fortsätta att främst rösta vänster och därmed är högerns farhågor om att högersidan kommer att få svårt att vinna framtida val grundade i en realistisk bedömning.