Pelusa, en av jordens mest humanistiska och vardagskämpande människor har dött. Alldeles för tidigt. Än ville Pelusa dela med sig av sin värme och sin visshet om att man måste leva sitt liv på ett solidariskt och kollektivt vis. Och än ville vi vara i hans närhet och låta oss inspireras. Pelusa arbetade på fritidsgården […]
Content
Pelusa, en av jordens mest humanistiska och vardagskämpande människor har dött. Alldeles för tidigt. Än ville Pelusa dela med sig av sin värme och sin visshet om att man måste leva sitt liv på ett solidariskt och kollektivt vis. Och än ville vi vara i hans närhet och låta oss inspireras.
Pelusa arbetade på fritidsgården Mixgården i Hammarkullen, Göteborg. Ungdomar, de som var ungdomar förut och många, många andra, vet vad Pelusa betytt för både fritidsgården, för samhället och för Palestinasolidariteten.
När vi visar respekt för människovärdet, när vi uppför oss väl mot varandra, då har alla en plats och vi kan jobba för något bra ihop. Så är andan Pelusa varit med om att arbeta fram på Mixgården.
Det är väsensskilt från vad SD-reklamen för fram i sitt valbudskap, utskickat i massor till göteborgarna. Där ondgör sig och raljerar de över att sossarna, som hör till de styrande i Göteborg för tillfället, vill ”bryta segregationen”. Men när det ska byggas hyresrätter i höghus i gamla villa-områden menar SD att det leder till att (hedervärda?) människor måste flytta. Det handlar då om tvångsförflyttning.
Och inte kan deras (hedervärda?) barn gå kvar i skolor om de inte kan få ha sina skolor ifred från skolkamrater de inte vill ha där. Tvångsförflyttning då med.
Rasism, främlingsfientlighet och högerpolitik är inte vackert. Det blir inte heller vackrare av att smörjas in i snärjande ord om tryggheten som vi alla vill leva i.
Det finns många som arbetar med barn och unga, i sitt jobb eller på ideell basis som idrottstränare eller ungdomsledare med ett ärligt och hängivet engagemang. Men de motarbetas så ofta av samhällets styrande. Budgeten sätts inte efter de mångas behov. Det stöd och erkännande de som ger så mycket av sitt engagemang skulle behöva, är det få som fått uppleva. Vanligare är att mötas av nedskärningar, nedläggningar av väl fungerande verksamheter, hot om nedläggningar, ständiga omorganisationer, indragna träningstider på planerna, höjda lokalhyror för föreningarna och mer som försvårar i stället för att stötta det viktiga arbetet.
Det finns en djup och solidarisk mening i att säga att behoven måste styra budgeten, att det är välfärd inte vapen som behövs, att vi måste sätta människovärdet före marknadsvärdet och som det heter på ”Hammarkulliska”, myntat i protesterna där mot nedskärningarna på 1980- och 1990-talen: Det finns pengar fast i fel fickor.
Pelusa ville aldrig framhäva sig själv, hur stor vi andra än menade att han var. Och, jo, det finns många Pelusa i landet. Gott det. För de goda krafterna måste växa i mod och protest mot högerpolitiken och den ökande repressionen.
Men det är vår Pelusa jag haft lyckan att lära känna. I varje kram du Pelusa så frikostigt gett till så många, har vi känt värme och solidaritet och att vi är en del av en helhet.
Den folkkäre skådespelaren Sven Wollter beskrev sitt liv med att ”ett liv i kamp är ett gott liv”. Det är samma sak. Det är att förstå vad solidaritet är. Vi har inget annat än vår solidaritet. Låt oss vara rädda om den.
Marit Kalleson
Pensionerad förskollärare
ORD FRÅN REDAKTIONEN:
Stämningen var dämpad och sorgsen, men som alltid varm och välkomnande, på Mixgården i Hammarkullen. En central gestalt på fritidsgården, mentor, brobyggare och eldsjäl hade gått bort. Den av alla älskade Norberto Cornaglia, mer känd som Pelusa. Många hade kommit för att hedra honom, umgås och dela sorgen.
Pelusa var en Mixgårdslegendar som genom åren lärt ett oräkneligt antal unga vad det innebär att vara en solidarisk människa. Han var sinnebilden av en samhällsengagerad människa, som hade öga både för det stora och det lilla.
Pelusa var en god vän av vår tidning sedan årtionden tillbaka. Vi lämnade blommor och tände ett ljus på minnesbordet tillägnat honom. Det var ett ljus av många.
Vila i frid. Eller Hasta Siempre, som han kanske hade föredragit.