En juriststudent menar i en debattartikel att slopad straffrabatt för unga bara är symbolpolitik och föga effektivt mot unga som begår brott. Debattartikeln är publicerad i lokaltidningen och dold bakom en betalvägg. Jag ska ändå återge något av det som står skrivet, så får ni själva avgöra om personen i fråga har rätt. ”…lagstiftning som […]
Content
En juriststudent menar i en debattartikel att slopad straffrabatt för unga bara är symbolpolitik och föga effektivt mot unga som begår brott.
Debattartikeln är publicerad i lokaltidningen och dold bakom en betalvägg. Jag ska ändå återge något av det som står skrivet, så får ni själva avgöra om personen i fråga har rätt.
”…lagstiftning som utger sig för att främja effektiviteten i samhället, men som i själva verket inte duger till mer än att bidra till att lugna en oroad allmänhet”
”Min gissning är att denna åtgärd inte kommer få någon verkan”
”Som regel brukar man säga att hjärnan och dess konsekvenstänk inte nått dess fullständiga utveckling innan 25-års åldern”
”Det måste finnas hopp och en tanke på att framtiden innehåller valmöjligheter för att våra ungdomar ska välja att avstå från kriminaliteten”
”Mot bakgrund av detta vill jag se en mer humanistisk kriminalpolitik. Bestraffning och utfrysning från samhället har sällan gjort någon bättre”
Låt oss börja med första citatet. Allmänheten, åtminstone den hederliga och hårt arbetande, är oroliga över utvecklingen och inte minst för att själva drabbas av de tilltagande och allt grövre brotten. Är det fel?
”Min gissning…”. Här har vi en juridikstuderande som gissar att hans beskrivning av verkligheten är den rätta. Bör inte en blivande jurist hänvisa till grundliga bevis för sina påståenden? Ska man bygga politik och en samhällsutveckling på gissningar, tror jag personligen att vi är illa ute.
Hjärnan är inte utvecklad före man fyllt 25 år. OK, men 18-20 åringar får rösta om vår framtid. De får framföra tunga fordon på hårt trafikerade vägar. De får göra militärtjänst och lära sig hantera vapen. De får arbeta som poliser och säkerhetsvakter. Detta samtidigt som deras hjärnor inte kan skilja på rätt och fel.
Det saknas inte valmöjligheter för ungdomar. Bor du i Sverige har du alla chanser att lyckas efter din egen förmåga. Alla som pluggar blir inte hjärnkirurger eller ingenjörer, men man skapar sig en framtid. Ungdomar, även i förorten, har tillgång till diverse idrottsarenor där de för en väldigt billig peng kan motionera, träna och umgås.
Humanitet ska visas brottsoffren, inte de som utövat våldet. Om inte brott bestraffas är det ett direkt hån mot de som sårats, skadats och fått sina liv förstörda. Det är ett hån mot offrens anhöriga och mot hela det hederliga samhälle som står för både kostnader och avvarar miljontals kronor av våra skattepengar för att finansiera efterspelet av de brott som begås.
Till slut den viktigaste frågan.
Är det en orimlig tanke att en del individer faktiskt vill livnära sig på en kriminell karriär? Tror ni alla vill sitta i en skolbänk och plugga historia, kemi och barnkunskap? Tror ni alla vill kliva upp fem på morgonen för att åka till ett lågavlönat jobb man inte vill ha? Tror ni alla vill spara i tio år för att kunna köpa den där fräsiga bilen eller dyra klockan?
Personligen tror jag det är daltandet, naiviteten och kravlösheten som skapat det Sverige som växt fram. Det är samhället som ska diktera villkoren gentemot den kriminella sfären och inte tvärtom. Börjar man inse det, så är mycket, om än inte allt, vunnet.