← Back to feed

När det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna

Permalink
Published: 2022-02-21 09:25:00
Discovered: 2022-02-21 13:44:16
Hash: bd32da329ba2143c96a09fa3a7c28ff832020cbf
https://petterssonsblogg.se/2022/02/21/nar-det-galler-chefstillsattningar-i-statsforvaltningen-ringer-varningsklockorna/
Description
KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden. Våren 2017 slutade Carin Jämtin som […]
Content
KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden.

Axel Oxenstiernas ord om tjänstetillsättningar 1634 borde gälla än idag: Man måste se på vars och ens kapacitet och varken på vänskap eller släktskap. Bilder från Wikipedia

Våren 2017 slutade Carin Jämtin som Socialdemokratisk partisekreterare. En månad senare utnämndes hon till GD på SIDA och blev därmed ytterst ansvarig för Sveriges cirka 60 biståndsmiljarder. Det intressanta var att hon, till skillnad från 28 andra kandidater, inte sökt tjänsten. Och saknade de kvalifikationer som regeringen satt upp för att söka.

Sverige har genom historien haft en lång tradition av oförvitliga och oberoende statstjänstemän och -kvinnor. Från Axel Oxenstierna och sekler framåt har vi haft svart bälte i statsadministration och jag har själv haft nöjet att arbeta tillsammans med många utmärkt kompetenta kvinnor och män inom staten genom åren.

Men när det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna enligt en rapport från Tankesmedjan Timbro som kom i december. Rapporten undersökte hur regeringens utnämningsmakt (av chefstjänster i statsförvaltningen) hanterats under de senaste sju åren vilket gav ett antal slutsatser vid handen:

Processen saknar ofta helt insyn.

De flesta tjänsterna utlyses inte.

Var femte tjänst gick till någon som inte ens sökte den, vanligtvis en avgången minister eller statssekreterare.

Samtliga utnämningar har beretts internt hos regeringen.

Inget material har offentliggjorts och ingen utnämning har motiverats.

En disproportionell andel av de utsedda har varit Socialdemokrater.

S FÅR 89% AV KAKAN

Hur borde det då gå till? I regeringsformen (en grundlag) står följande: ”Vid beslut om utnämningar skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. Med detta brukar vanligtvis avses personlig lämplighet, utbildningsbakgrund och relevanta kunskaper. Vilken grad av transparens som skall finnas vid utnämningar nämns inte i Regeringsformen men det är ju omöjligt att bedöma om kraven i regeringsformen uppfyllts om det inte finns någon insyn i processen.

I FN:s Korruptionskonvention stipuleras att en stat skall ha system för rekrytering och utnämningar av det offentligas tjänstemän som grundas på ”öppenhet, effektivitet, opartiskhet och objektiva kriterier”. Ett förhållande som alltså långt ifrån alltid tycks föreligga i Sverige.

I Timbro-rapporten konstateras att S lyckats tillsätta partikamrater i 55% av fallen sedan 2014. Men om man också viktar för myndigheternas storlek (det är ju skillnad att bli GD för Arbetsförmedlingen jämfört med att bli ordförande för säg Nämnden för Hemslöjdsfrågor) har S fått hela 89% av kakan.

När en chef för någon av Sveriges nästan 400 myndigheter (Sverige har en ur internationellt perspektiv stor statsförvaltning) ska utses tycks man alltså ibland inte anstränga sig stort mer än att gå in i rummet intill på departementet för att hitta sin kandidat. 

ETT TYGLANDE AV OBEROENDET

Några intressanta exempel ges i rapporten: 

Helene-Hellmark Knutsson, Sven-Erik Österberg, Ulrika Messing, Beatrice Ask, Maria Larsson, listan kan göras lång över de ministrar som fått en fortsättning på karriären genom att tilldelas de landshövdingsposter som sällan eller aldrig utlyses. 

Jan Björklund utsågs till ambassadör i Italien och Håkan Juholt på Island utan att ha sökt tjänsterna.  

Carin Jämtins tillsättning ovan, till de övriga sökandes överraskning får man förmoda.   

Styrelsen för Arbetsförmedlingen som helt plötsligt fick Stefan Löfvens andreman från IF Metall, Anders Ferbe, som ordförande. 

För att plocka några exempel ur högen.  

Vad kommer det sig att man tycks bortse från öppenhet och krav på kvalifikation och alltmer plockar kandidater från det egna partiet? 

För det första är det ett sätt att tillse att den egna politiken genomförs även på tjänstemannanivå, ett slags tyglande av oberoendet om man så vill.  

För det andra kan det nog inte helt uteslutas att utnämningarna är ett sätt att tillhandahålla en karriärmöjlighet för någon som sitter på tjänstemannanivå på departementen eller någon som tröttnat på att sitta i Riksdagen och regering. 

För det tredje kan det ju vara ett sätt att avpollettera någon, inte sällan på en ambassadörspost i ett avlägset land eller landsände, som när Margareta Winberg skeppades till Brasilien av Göran Persson eller Håkan Juholt till Island av Stefan Löfven.  

UTLYS – OCH FÖRKLARA

Så varför är allt det här viktigt? Utöver att det är önskvärt att staten bemannas med så kompetenta personer som möjligt är ju det som vi kan tycka skiljer oss från mindre demokratiskt utvecklade länder att utnämningar till av det allmänna finansierade tjänster inte riskerar att genomsyras av vänskapskorruption och nepotism. Typ. 

Så vad vore en bra process?

För det första bör man utlysa alla tjänster och så småningom förklara hur de tillsatts.

För det andra bör man söka bredare. Liksom det inte är idealiskt att fiska i en stillastående göl utan syresättning och genomströmning kan det vara klokt att söka kompetens i bredare kretsar än på departement och riksdagsgrupper.

För det tredje skulle man kunna använda externa firmor för rekryteringen. Detta skulle ge tillgång till helt nya kandidater utanför den beskurna grupp man nu letar i. Om näringslivet agerade på samma sätt som regeringen skulle det inte finnas rekryteringsfirmor överhuvud taget.

Men det är inte troligt att något kommer att förändras. Det nuvarande systemet, som väl närmast är att beskriva som en kombination mellan feodalism och skråväsende, lär bestå.

Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168

Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

History (2 versions shown )

Changes

From 2022-02-21 09:25:00 (discovered: 2022-02-21 10:30:11) hash: 91a9926e61ad3d36d40325a9f64fdf17da990da5
To 2022-02-21 09:25:00 (discovered: 2022-02-21 13:44:16) hash: bd32da329ba2143c96a09fa3a7c28ff832020cbf
Title
När det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna
Description
KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden. Våren 2017 slutade Carin Jämtin som […]
Content
KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden. Axel Oxenstiernas ord om tjänstetillsättningar 1634 borde gälla än idag: Man måste se på vars och ens kapacitet och varken på vänskap eller släktskap. Bilder från Wikipedia Våren 2017 slutade Carin Jämtin som Socialdemokratisk partisekreterare. En månad senare utnämndes hon till GD på SIDA och blev därmed ytterst ansvarig för Sveriges cirka 60 biståndsmiljarder. Det intressanta var att hon, till skillnad från 28 andra kandidater, inte sökt tjänsten. Och saknade de kvalifikationer som regeringen satt upp för att söka. Sverige har genom historien haft en lång tradition av oförvitliga och oberoende statstjänstemän och -kvinnor. Från Axel Oxenstierna och sekler framåt har vi haft svart bälte i statsadministration och jag har själv haft nöjet att arbeta tillsammans med många utmärkt kompetenta kvinnor och män inom staten genom åren. Men när det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna enligt en rapport från Tankesmedjan Timbro som kom i december. Rapporten undersökte hur regeringens utnämningsmakt (av chefstjänster i statsförvaltningen) hanterats under de senaste sju åren vilket gav ett antal slutsatser vid handen: Processen saknar ofta helt insyn.De flesta tjänsterna utlyses inte.Var femte tjänst gick till någon som inte ens sökte den, vanligtvis en avgången minister eller statssekreterare.Samtliga utnämningar har beretts internt hos regeringen.Inget material har offentliggjorts och ingen utnämning har motiverats.En disproportionell andel av de utsedda har varit Socialdemokrater.S FÅR 89% AV KAKAN Hur borde det då gå till? I regeringsformen (en grundlag) står följande: ”Vid beslut om utnämningar skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. Med detta brukar vanligtvis avses personlig lämplighet, utbildningsbakgrund och relevanta kunskaper. Vilken grad av transparens som skall finnas vid utnämningar nämns inte i Regeringsformen men det är ju omöjligt att bedöma om kraven i regeringsformen uppfyllts om det inte finns någon insyn i processen. I FN:s Korruptionskonvention stipuleras att en stat skall ha system för rekrytering och utnämningar av det offentligas tjänstemän som grundas på ”öppenhet, effektivitet, opartiskhet och objektiva kriterier”. Ett förhållande som alltså långt ifrån alltid tycks föreligga i Sverige. I Timbro-rapporten konstateras att S lyckats tillsätta partikamrater i 55% av fallen sedan 2014. Men om man också viktar för myndigheternas storlek (det är ju skillnad att bli GD för Arbetsförmedlingen jämfört med att bli ordförande för säg Nämnden för Hemslöjdsfrågor) har S fått hela 89% av kakan. När en chef för någon av Sveriges nästan 400 myndigheter (Sverige har en ur internationellt perspektiv stor statsförvaltning) ska utses tycks man alltså ibland inte anstränga sig stort mer än att gå in i rummet intill på departementet för att hitta sin kandidat.  ETT TYGLANDE AV OBEROENDET Några intressanta exempel ges i rapporten:  Helene-Hellmark Knutsson, Sven-Erik Österberg, Ulrika Messing, Beatrice Ask, Maria Larsson, listan kan göras lång över de ministrar som fått en fortsättning på karriären genom att tilldelas de landshövdingsposter som sällan eller aldrig utlyses. Jan Björklund utsågs till ambassadör i Italien och Håkan Juholt på Island utan att ha sökt tjänsterna.  Carin Jämtins tillsättning ovan, till de övriga sökandes överraskning får man förmoda.   Styrelsen för Arbetsförmedlingen som helt plötsligt fick Stefan Löfvens andreman från IF Metall, Anders Ferbe, som ordförande.  För att plocka några exempel ur högen.   Vad kommer det sig att man tycks bortse från öppenhet och krav på kvalifikation och alltmer plockar kandidater från det egna partiet?  För det första är det ett sätt att tillse att den egna politiken genomförs även på tjänstemannanivå, ett slags tyglande av oberoendet om man så vill.   För det andra kan det nog inte helt uteslutas att utnämningarna är ett sätt att tillhandahålla en karriärmöjlighet för någon som sitter på tjänstemannanivå på departementen eller någon som tröttnat på att sitta i Riksdagen och regering.  För det tredje kan det ju vara ett sätt att avpollettera någon, inte sällan på en ambassadörspost i ett avlägset land eller landsände, som när Margareta Winberg skeppades till Brasilien av Göran Persson eller Håkan Juholt till Island av Stefan Löfven.   UTLYS – OCH FÖRKLARA Så varför är allt det här viktigt? Utöver att det är önskvärt att staten bemannas med så kompetenta personer som möjligt är ju det som vi kan tycka skiljer oss från mindre demokratiskt utvecklade länder att utnämningar till av det allmänna finansierade tjänster inte riskerar att genomsyras av vänskapskorruption och nepotism. Typ.  Så vad vore en bra process? För det första bör man utlysa alla tjänster och så småningom förklara hur de tillsatts. För det andra bör man söka bredare. Liksom det inte är idealiskt att fiska i en stillastående göl utan syresättning och genomströmning kan det vara klokt att söka kompetens i bredare kretsar än på departement och

Versions

  1. 2022-02-21 09:25:00
    Discovered: 2022-02-21 13:44:16 Hash: bd32da329ba2143c96a09fa3a7c28ff832020cbf
    Title:
    När det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna
    Description:
    KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden. Våren 2017 slutade Carin Jämtin som […]
    Content
    KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden.

    Axel Oxenstiernas ord om tjänstetillsättningar 1634 borde gälla än idag: Man måste se på vars och ens kapacitet och varken på vänskap eller släktskap. Bilder från Wikipedia

    Våren 2017 slutade Carin Jämtin som Socialdemokratisk partisekreterare. En månad senare utnämndes hon till GD på SIDA och blev därmed ytterst ansvarig för Sveriges cirka 60 biståndsmiljarder. Det intressanta var att hon, till skillnad från 28 andra kandidater, inte sökt tjänsten. Och saknade de kvalifikationer som regeringen satt upp för att söka.

    Sverige har genom historien haft en lång tradition av oförvitliga och oberoende statstjänstemän och -kvinnor. Från Axel Oxenstierna och sekler framåt har vi haft svart bälte i statsadministration och jag har själv haft nöjet att arbeta tillsammans med många utmärkt kompetenta kvinnor och män inom staten genom åren.

    Men när det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna enligt en rapport från Tankesmedjan Timbro som kom i december. Rapporten undersökte hur regeringens utnämningsmakt (av chefstjänster i statsförvaltningen) hanterats under de senaste sju åren vilket gav ett antal slutsatser vid handen:

    Processen saknar ofta helt insyn.

    De flesta tjänsterna utlyses inte.

    Var femte tjänst gick till någon som inte ens sökte den, vanligtvis en avgången minister eller statssekreterare.

    Samtliga utnämningar har beretts internt hos regeringen.

    Inget material har offentliggjorts och ingen utnämning har motiverats.

    En disproportionell andel av de utsedda har varit Socialdemokrater.

    S FÅR 89% AV KAKAN

    Hur borde det då gå till? I regeringsformen (en grundlag) står följande: ”Vid beslut om utnämningar skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. Med detta brukar vanligtvis avses personlig lämplighet, utbildningsbakgrund och relevanta kunskaper. Vilken grad av transparens som skall finnas vid utnämningar nämns inte i Regeringsformen men det är ju omöjligt att bedöma om kraven i regeringsformen uppfyllts om det inte finns någon insyn i processen.

    I FN:s Korruptionskonvention stipuleras att en stat skall ha system för rekrytering och utnämningar av det offentligas tjänstemän som grundas på ”öppenhet, effektivitet, opartiskhet och objektiva kriterier”. Ett förhållande som alltså långt ifrån alltid tycks föreligga i Sverige.

    I Timbro-rapporten konstateras att S lyckats tillsätta partikamrater i 55% av fallen sedan 2014. Men om man också viktar för myndigheternas storlek (det är ju skillnad att bli GD för Arbetsförmedlingen jämfört med att bli ordförande för säg Nämnden för Hemslöjdsfrågor) har S fått hela 89% av kakan.

    När en chef för någon av Sveriges nästan 400 myndigheter (Sverige har en ur internationellt perspektiv stor statsförvaltning) ska utses tycks man alltså ibland inte anstränga sig stort mer än att gå in i rummet intill på departementet för att hitta sin kandidat. 

    ETT TYGLANDE AV OBEROENDET

    Några intressanta exempel ges i rapporten: 

    Helene-Hellmark Knutsson, Sven-Erik Österberg, Ulrika Messing, Beatrice Ask, Maria Larsson, listan kan göras lång över de ministrar som fått en fortsättning på karriären genom att tilldelas de landshövdingsposter som sällan eller aldrig utlyses. 

    Jan Björklund utsågs till ambassadör i Italien och Håkan Juholt på Island utan att ha sökt tjänsterna.  

    Carin Jämtins tillsättning ovan, till de övriga sökandes överraskning får man förmoda.   

    Styrelsen för Arbetsförmedlingen som helt plötsligt fick Stefan Löfvens andreman från IF Metall, Anders Ferbe, som ordförande. 

    För att plocka några exempel ur högen.  

    Vad kommer det sig att man tycks bortse från öppenhet och krav på kvalifikation och alltmer plockar kandidater från det egna partiet? 

    För det första är det ett sätt att tillse att den egna politiken genomförs även på tjänstemannanivå, ett slags tyglande av oberoendet om man så vill.  

    För det andra kan det nog inte helt uteslutas att utnämningarna är ett sätt att tillhandahålla en karriärmöjlighet för någon som sitter på tjänstemannanivå på departementen eller någon som tröttnat på att sitta i Riksdagen och regering. 

    För det tredje kan det ju vara ett sätt att avpollettera någon, inte sällan på en ambassadörspost i ett avlägset land eller landsände, som när Margareta Winberg skeppades till Brasilien av Göran Persson eller Håkan Juholt till Island av Stefan Löfven.  

    UTLYS – OCH FÖRKLARA

    Så varför är allt det här viktigt? Utöver att det är önskvärt att staten bemannas med så kompetenta personer som möjligt är ju det som vi kan tycka skiljer oss från mindre demokratiskt utvecklade länder att utnämningar till av det allmänna finansierade tjänster inte riskerar att genomsyras av vänskapskorruption och nepotism. Typ. 

    Så vad vore en bra process?

    För det första bör man utlysa alla tjänster och så småningom förklara hur de tillsatts.

    För det andra bör man söka bredare. Liksom det inte är idealiskt att fiska i en stillastående göl utan syresättning och genomströmning kan det vara klokt att söka kompetens i bredare kretsar än på departement och riksdagsgrupper.

    För det tredje skulle man kunna använda externa firmor för rekryteringen. Detta skulle ge tillgång till helt nya kandidater utanför den beskurna grupp man nu letar i. Om näringslivet agerade på samma sätt som regeringen skulle det inte finnas rekryteringsfirmor överhuvud taget.

    Men det är inte troligt att något kommer att förändras. Det nuvarande systemet, som väl närmast är att beskriva som en kombination mellan feodalism och skråväsende, lär bestå.

    Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.

    ***

    Stöd bloggen

    Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

    Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168

    Från andra banker konto 8257-933415168

    Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

    Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

    IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
  2. 2022-02-21 09:25:00
    Discovered: 2022-02-21 10:30:11 Hash: 91a9926e61ad3d36d40325a9f64fdf17da990da5
    Title:
    När det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna
    Description:
    KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden. Våren 2017 slutade Carin Jämtin som […]
    Content
    KORRUPTION. Den så kallade utnämningsmakten är sannolikt den viktigaste anledningen till att man är beredd att hiva all ideologi överbord så länge man hamnar i regeringsställning. Tillsättningen av chefstjänster inom statsförvaltningen sker oftast helt utan insyn eller konkurrens och kan strida mot FN:s korruptionskonvention, skriver Staffan Salén på Affärsvärlden.

    Axel Oxenstiernas ord om tjänstetillsättningar 1634 borde gälla än idag: Man måste se på vars och ens kapacitet och varken på vänskap eller släktskap. Bilder från Wikipedia

    Våren 2017 slutade Carin Jämtin som Socialdemokratisk partisekreterare. En månad senare utnämndes hon till GD på SIDA och blev därmed ytterst ansvarig för Sveriges cirka 60 biståndsmiljarder. Det intressanta var att hon, till skillnad från 28 andra kandidater, inte sökt tjänsten. Och saknade de kvalifikationer som regeringen satt upp för att söka.

    Sverige har genom historien haft en lång tradition av oförvitliga och oberoende statstjänstemän och -kvinnor. Från Axel Oxenstierna och sekler framåt har vi haft svart bälte i statsadministration och jag har själv haft nöjet att arbeta tillsammans med många utmärkt kompetenta kvinnor och män inom staten genom åren.

    Men när det gäller chefstillsättningar i statsförvaltningen ringer varningsklockorna enligt en rapport från Tankesmedjan Timbro som kom i december. Rapporten undersökte hur regeringens utnämningsmakt (av chefstjänster i statsförvaltningen) hanterats under de senaste sju åren vilket gav ett antal slutsatser vid handen:

    Processen saknar ofta helt insyn.

    De flesta tjänsterna utlyses inte.

    Var femte tjänst gick till någon som inte ens sökte den, vanligtvis en avgången minister eller statssekreterare.

    Samtliga utnämningar har beretts internt hos regeringen.

    Inget material har offentliggjorts och ingen utnämning har motiverats.

    En disproportionell andel av de utsedda har varit Socialdemokrater.

    S FÅR 89% AV KAKAN

    Hur borde det då gå till? I regeringsformen (en grundlag) står följande: ”Vid beslut om utnämningar skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. Med detta brukar vanligtvis avses personlig lämplighet, utbildningsbakgrund och relevanta kunskaper. Vilken grad av transparens som skall finnas vid utnämningar nämns inte i Regeringsformen men det är ju omöjligt att bedöma om kraven i regeringsformen uppfyllts om det inte finns någon insyn i processen.

    I FN:s Korruptionskonvention stipuleras att en stat skall ha system för rekrytering och utnämningar av det offentligas tjänstemän som grundas på ”öppenhet, effektivitet, opartiskhet och objektiva kriterier”. Ett förhållande som alltså långt ifrån alltid tycks föreligga i Sverige.

    I Timbro-rapporten konstateras att S lyckats tillsätta partikamrater i 55% av fallen sedan 2014. Men om man också viktar för myndigheternas storlek (det är ju skillnad att bli GD för Arbetsförmedlingen jämfört med att bli ordförande för säg Nämnden för Hemslöjdsfrågor) har S fått hela 89% av kakan.

    När en chef för någon av Sveriges nästan 400 myndigheter (Sverige har en ur internationellt perspektiv stor statsförvaltning) ska utses tycks man alltså ibland inte anstränga sig stort mer än att gå in i rummet intill på departementet för att hitta sin kandidat. 

    ETT TYGLANDE AV OBEROENDET

    Några intressanta exempel ges i rapporten: 

    Helene-Hellmark Knutsson, Sven-Erik Österberg, Ulrika Messing, Beatrice Ask, Maria Larsson, listan kan göras lång över de ministrar som fått en fortsättning på karriären genom att tilldelas de landshövdingsposter som sällan eller aldrig utlyses. 

    Jan Björklund utsågs till ambassadör i Italien och Håkan Juholt på Island utan att ha sökt tjänsterna.  

    Carin Jämtins tillsättning ovan, till de övriga sökandes överraskning får man förmoda.   

    Styrelsen för Arbetsförmedlingen som helt plötsligt fick Stefan Löfvens andreman från IF Metall, Anders Ferbe, som ordförande. 

    För att plocka några exempel ur högen.  

    Vad kommer det sig att man tycks bortse från öppenhet och krav på kvalifikation och alltmer plockar kandidater från det egna partiet? 

    För det första är det ett sätt att tillse att den egna politiken genomförs även på tjänstemannanivå, ett slags tyglande av oberoendet om man så vill.  

    För det andra kan det nog inte helt uteslutas att utnämningarna är ett sätt att tillhandahålla en karriärmöjlighet för någon som sitter på tjänstemannanivå på departementen eller någon som tröttnat på att sitta i Riksdagen och regering. 

    För det tredje kan det ju vara ett sätt att avpollettera någon, inte sällan på en ambassadörspost i ett avlägset land eller landsände, som när Margareta Winberg skeppades till Brasilien av Göran Persson eller Håkan Juholt till Island av Stefan Löfven.  

    UTLYS – OCH FÖRKLARA

    Så varför är allt det här viktigt? Utöver att det är önskvärt att staten bemannas med så kompetenta personer som möjligt är ju det som vi kan tycka skiljer oss från mindre demokratiskt utvecklade länder att utnämningar till av det allmänna finansierade tjänster inte riskerar att genomsyras av vänskapskorruption och nepotism. Typ. 

    Så vad vore en bra process?

    För det första bör man utlysa alla tjänster och så småningom förklara hur de tillsatts.

    För det andra bör man söka bredare. Liksom det inte är idealiskt att fiska i en stillastående göl utan syresättning och genomströmning kan det vara klokt att söka kompetens i bredare kretsar än på departement och riksdagsgrupper.

    För det tredje skulle man kunna använda externa firmor för rekryteringen. Detta skulle ge tillgång till helt nya kandidater utanför den beskurna grupp man nu letar i. Om näringslivet agerade på samma sätt som regeringen skulle det inte finnas rekryteringsfirmor överhuvud taget.

    Men det är inte troligt att något kommer att förändras. Det nuvarande systemet, som väl närmast är att beskriva som en kombination mellan feodalism och skråväsende, lär bestå.

    Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.

    ***

    Stöd bloggen

    Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

    Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168

    Från andra banker konto 8257-933415168

    Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

    Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

    IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168