Därför har vi större ansvar för Ukraina än för Somalia och Afghanistan

Permalink

Published: 2022-03-23 12:16:14

Discovered: 2022-03-23 14:49:07

Hash: d63612e7fc9113697d47366dd2805448c4cbec05

https://petterssonsblogg.se/2022/03/23/darfor-har-vi-storre-ansvar-for-ukraina-an-for-somalia-och-afghanistan/

Description

INVANDRING. Att påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning, oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är ogenomtänkt, omdömeslöst och rentav smaklöst. Ukraina är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det, skriver Christian Sonesson (M) och Louise Erixon (SD) på Expressen. Samtidigt som […]

Content

INVANDRING. Att påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning, oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är ogenomtänkt, omdömeslöst och rentav smaklöst. Ukraina är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det, skriver Christian Sonesson (M) och Louise Erixon (SD) på Expressen. 

Christian Sonesson. Pressbild Staffanstorps kommun

Louise Erixon SD, pressbild, Sölvesborgs kommun 

Samtidigt som de ryska bomberna faller över Ukrainas befolkning så ser vi den största flyktingsituationen i Europa sedan andra världskriget. De allra flesta som flyr tillhör särskilt utsatta grupper bestående av barn, kvinnor och äldre, medan de flesta män och även många kvinnor stannar kvar och strider för sitt lands frihet.

Sverige ska naturligtvis hjälpa Ukraina på många sätt, en viktig hjälp att ge är att ge skydd åt de som flyr. Inte minst av skälet att kriget sker i Europa dvs i vårt absoluta närområde. Tyvärr är dock möjligheterna att hjälpa de nu flyende långt mer begränsade än vad som hade kunnat vara fallet om inte Sverige tagit emot så många under åren kring 2015, tyvärr på ett i många fall lättsinnigt sätt och där många även saknade verkliga skyddsskäl.

Flyktingmottagning ska vila på en realistisk grund och utgå från rationella argument eftersom flyktingmottagning kostar. Att hjälpa genom mottagande är naturligtvis ibland det enda rätta, men man måste vara ärlig med att det kommer med ett pris. Att inte ha ork, vilja eller mod nog att slå fast att det är skillnad på flyktingar och på ekonomiska migranter är att ljuga för svenska folket, och det är tyvärr vad som skett i Sverige under lång tid. Istället har det förts fram att flyktingmottagning innebär en ekonomisk vinst för landet – vilket är fel.

Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig till just Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse.

En sådan svekfull retorik kommer vi aldrig att ägna oss åt. Att dessutom påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning – oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är inte bara ogenomtänkt och omdömeslöst utan faktiskt även smaklöst.

Det är bara drygt 80 mil från våra kommuner till Ukraina. Det är alltså en resa på 80 mil från fred till fullskaligt krig. Från vår vardag till en fasansfull verklighet där miljoner av kvinnor, barn och äldre flyr undan Putins skoningslösa bomber – samtidigt som männen stannar kvar och slåss. De slåss för sin historia, för sitt land och i grunden för sin identitet och frihet. Inte minst slåss de för att de som nu flyr ska ha någonting att återvända hem till.

Tydliga skillnader jämfört med tidigare

Vid en jämförelse mellan flyktingsituationen åren 2014–2016 med dagens situation så noterar vi avsevärda skillnader.

Den geografiska aspekten är naturligtvis uppenbar och tidigare berörd. Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig just till ett av världens nordligaste länder, Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse. Ekonomiska migranter är ett mer adekvat begrepp i sammanhanget. Deras eventuella skyddsbehov hade kunnat tillgodoses i något av alla de länder som de passerade på vägen till Sverige.

Att människor betraktas som flyktingar då de lämnar det ena säkra landet efter det andra för att nå ett specifikt land, måste betraktas som en vänsterliberal omskrivning av begreppet flykting.

Då män – nu kvinnor och barn

Det finns även en tydlig skillnad gällande vilka som sökte sig till Sverige under åren kring 2015 kontra dagens flyktingsituation. Då var det företrädelsevis unga män som lämnade sina länder, medan de sköraste grupperna, kvinnor, barn och äldre lämnades kvar. Nu ser vi att det är en stor majoritet av kvinnor och barn som kommer från Ukraina.

Vår devis, då som nu, är att vi ska hjälpa flyktingar i dess närområde. Ukraina, som ett europeiskt land, är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det.

Permanenta uppehållstillstånd ett märkligt krav

Vid den förra flyktingsituationen lyftes ofta argument fram som att flyktingarna måste ges permanenta uppehållstillstånd eftersom det skulle underlätta en integration. Det är i sig ett märkligt argument som heller knappast kan bedömas som särskilt verkningsfullt. Gällande de ukrainska flyktingarna så får de tillfälliga uppehållstillstånd och mycket talar för att dessa flyktingar kommer att vilja återvända till Ukraina, den dag det går, för att återuppbygga sitt land.

En del kommer naturligtvis bli kvar i Sverige då de får arbete eller träffar kärleken, men de kommer att ha betydligt lättare att anpassa sig till det svenska samhället eftersom likheterna är avsevärt större mellan den svenska samhällssynen och den i ett annat europeiskt land.

Tyvärr har Sverige, på grund av en tidigare ansvarslös och naiv invandringspolitik, knappa resurser att tillgodose de enorma behov som kriget i Ukraina nu medför. Om beslutsfattare tagit mer rationella beslut tidigare så hade vårt land varit betydligt bättre rustat för dagens situation.

Vi ska naturligtvis se till att våra kommuner hjälper de barn, kvinnor och äldre som nu är på flykt. Detta är ingen omsvängning av vår politik utan ett logiskt och fullkomligt rimligt ställningstagande utifrån den politiska linje som vi alltid stått vid.

Christian Sonesson (M) Kommunstyrelsens ordförande, Staffanstorps kommun

Louise Erixon (SD) Kommunstyrelsens ordförande, Sölvesborgs kommun

-Pettersson säger att 

från Ukraina till Sverige är det 80 mil fågelvägen med Polen mellan

från Afghanistan till Sverige är det runt 450 mil och många fredliga länder efter färden

från Somalia till Sverige är det drygt 600 mil med massor av rika på vägen

Sedan kan man undra varför den rika muslimska världen inte tar emot muslimska flyktingar? 

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168

Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

History (2 versions shown )

Changes

From 2022-03-23 12:16:14 (discovered: 2022-03-23 13:20:08) hash: 825e3c7e09ee1fffbcce48d7f2d718d670893542

To 2022-03-23 12:16:14 (discovered: 2022-03-23 14:49:07) hash: d63612e7fc9113697d47366dd2805448c4cbec05

Title

Därför har vi större ansvar för Ukraina än för Somalia och Afghanistan

Description

Content

INVANDRING. Att påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning, oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är ogenomtänkt, omdömeslöst och rentav smaklöst. Ukraina är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det, skriver Christian Sonesson (M) och Louise Erixon (SD) på Expressen. Christian Sonesson. Pressbild Staffanstorps kommun Louise Erixon SD, pressbild, Sölvesborgs kommun Samtidigt som de ryska bomberna faller över Ukrainas befolkning så ser vi den största flyktingsituationen i Europa sedan andra världskriget. De allra flesta som flyr tillhör särskilt utsatta grupper bestående av barn, kvinnor och äldre, medan de flesta män och även många kvinnor stannar kvar och strider för sitt lands frihet. Sverige ska naturligtvis hjälpa Ukraina på många sätt, en viktig hjälp att ge är att ge skydd åt de som flyr. Inte minst av skälet att kriget sker i Europa dvs i vårt absoluta närområde. Tyvärr är dock möjligheterna att hjälpa de nu flyende långt mer begränsade än vad som hade kunnat vara fallet om inte Sverige tagit emot så många under åren kring 2015, tyvärr på ett i många fall lättsinnigt sätt och där många även saknade verkliga skyddsskäl. Flyktingmottagning ska vila på en realistisk grund och utgå från rationella argument eftersom flyktingmottagning kostar. Att hjälpa genom mottagande är naturligtvis ibland det enda rätta, men man måste vara ärlig med att det kommer med ett pris. Att inte ha ork, vilja eller mod nog att slå fast att det är skillnad på flyktingar och på ekonomiska migranter är att ljuga för svenska folket, och det är tyvärr vad som skett i Sverige under lång tid. Istället har det förts fram att flyktingmottagning innebär en ekonomisk vinst för landet – vilket är fel. Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig till just Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse. En sådan svekfull retorik kommer vi aldrig att ägna oss åt. Att dessutom påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning – oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är inte bara ogenomtänkt och omdömeslöst utan faktiskt även smaklöst. Det är bara drygt 80 mil från våra kommuner till Ukraina. Det är alltså en resa på 80 mil från fred till fullskaligt krig. Från vår vardag till en fasansfull verklighet där miljoner av kvinnor, barn och äldre flyr undan Putins skoningslösa bomber – samtidigt som männen stannar kvar och slåss. De slåss för sin historia, för sitt land och i grunden för sin identitet och frihet. Inte minst slåss de för att de som nu flyr ska ha någonting att återvända hem till. Tydliga skillnader jämfört med tidigareVid en jämförelse mellan flyktingsituationen åren 2014–2016 med dagens situation så noterar vi avsevärda skillnader. Den geografiska aspekten är naturligtvis uppenbar och tidigare berörd. Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig just till ett av världens nordligaste länder, Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse. Ekonomiska migranter är ett mer adekvat begrepp i sammanhanget. Deras eventuella skyddsbehov hade kunnat tillgodoses i något av alla de länder som de passerade på vägen till Sverige. Att människor betraktas som flyktingar då de lämnar det ena säkra landet efter det andra för att nå ett specifikt land, måste betraktas som en vänsterliberal omskrivning av begreppet flykting. Då män – nu kvinnor och barnDet finns även en tydlig skillnad gällande vilka som sökte sig till Sverige under åren kring 2015 kontra dagens flyktingsituation. Då var det företrädelsevis unga män som lämnade sina länder, medan de sköraste grupperna, kvinnor, barn och äldre lämnades kvar. Nu ser vi att det är en stor majoritet av kvinnor och barn som kommer från Ukraina. Vår devis, då som nu, är att vi ska hjälpa flyktingar i dess närområde. Ukraina, som ett europeiskt land, är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det. Permanenta uppehållstillstånd ett märkligt kravVid den förra flyktingsituationen lyftes ofta argument fram som att flyktingarna måste ges permanenta uppehållstillstånd eftersom det skulle underlätta en integration. Det är i sig ett märkligt argument som heller knappast kan bedömas som särskilt verkningsfullt. Gällande de ukrainska flyktingarna så får de tillfälliga uppehållstillstånd och mycket talar för att dessa flyktingar kommer att vilja återvända till Ukraina, den dag det går, för att återuppbygga sitt land. En del kommer naturligtvis bli kvar i Sverige då de får arbete eller träffar kärleken, men de kommer att ha betydligt lättare att anpassa sig till det svenska samhället eftersom likheterna är avsevärt större mellan den svenska samhällssynen och den i ett annat europeiskt land. Tyvärr har Sverige, på grund av en tidigare ansvarslös och naiv invandringspolitik, knappa resurser att tillgodose de enorma behov som kriget

Versions

2022-03-23 12:16:14

Discovered: 2022-03-23 14:49:07 Hash: d63612e7fc9113697d47366dd2805448c4cbec05

Title:
Därför har vi större ansvar för Ukraina än för Somalia och Afghanistan

Description:
INVANDRING. Att påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning, oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är ogenomtänkt, omdömeslöst och rentav smaklöst. Ukraina är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det, skriver Christian Sonesson (M) och Louise Erixon (SD) på Expressen. Samtidigt som […]

Content

INVANDRING. Att påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning, oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är ogenomtänkt, omdömeslöst och rentav smaklöst. Ukraina är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det, skriver Christian Sonesson (M) och Louise Erixon (SD) på Expressen.

Christian Sonesson. Pressbild Staffanstorps kommun

Louise Erixon SD, pressbild, Sölvesborgs kommun

Samtidigt som de ryska bomberna faller över Ukrainas befolkning så ser vi den största flyktingsituationen i Europa sedan andra världskriget. De allra flesta som flyr tillhör särskilt utsatta grupper bestående av barn, kvinnor och äldre, medan de flesta män och även många kvinnor stannar kvar och strider för sitt lands frihet.

Sverige ska naturligtvis hjälpa Ukraina på många sätt, en viktig hjälp att ge är att ge skydd åt de som flyr. Inte minst av skälet att kriget sker i Europa dvs i vårt absoluta närområde. Tyvärr är dock möjligheterna att hjälpa de nu flyende långt mer begränsade än vad som hade kunnat vara fallet om inte Sverige tagit emot så många under åren kring 2015, tyvärr på ett i många fall lättsinnigt sätt och där många även saknade verkliga skyddsskäl.

Flyktingmottagning ska vila på en realistisk grund och utgå från rationella argument eftersom flyktingmottagning kostar. Att hjälpa genom mottagande är naturligtvis ibland det enda rätta, men man måste vara ärlig med att det kommer med ett pris. Att inte ha ork, vilja eller mod nog att slå fast att det är skillnad på flyktingar och på ekonomiska migranter är att ljuga för svenska folket, och det är tyvärr vad som skett i Sverige under lång tid. Istället har det förts fram att flyktingmottagning innebär en ekonomisk vinst för landet – vilket är fel.

Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig till just Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse.

En sådan svekfull retorik kommer vi aldrig att ägna oss åt. Att dessutom påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning – oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är inte bara ogenomtänkt och omdömeslöst utan faktiskt även smaklöst.

Det är bara drygt 80 mil från våra kommuner till Ukraina. Det är alltså en resa på 80 mil från fred till fullskaligt krig. Från vår vardag till en fasansfull verklighet där miljoner av kvinnor, barn och äldre flyr undan Putins skoningslösa bomber – samtidigt som männen stannar kvar och slåss. De slåss för sin historia, för sitt land och i grunden för sin identitet och frihet. Inte minst slåss de för att de som nu flyr ska ha någonting att återvända hem till.

Tydliga skillnader jämfört med tidigare
Vid en jämförelse mellan flyktingsituationen åren 2014–2016 med dagens situation så noterar vi avsevärda skillnader.

Den geografiska aspekten är naturligtvis uppenbar och tidigare berörd. Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig just till ett av världens nordligaste länder, Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse. Ekonomiska migranter är ett mer adekvat begrepp i sammanhanget. Deras eventuella skyddsbehov hade kunnat tillgodoses i något av alla de länder som de passerade på vägen till Sverige.

Att människor betraktas som flyktingar då de lämnar det ena säkra landet efter det andra för att nå ett specifikt land, måste betraktas som en vänsterliberal omskrivning av begreppet flykting.

Då män – nu kvinnor och barn
Det finns även en tydlig skillnad gällande vilka som sökte sig till Sverige under åren kring 2015 kontra dagens flyktingsituation. Då var det företrädelsevis unga män som lämnade sina länder, medan de sköraste grupperna, kvinnor, barn och äldre lämnades kvar. Nu ser vi att det är en stor majoritet av kvinnor och barn som kommer från Ukraina.

Vår devis, då som nu, är att vi ska hjälpa flyktingar i dess närområde. Ukraina, som ett europeiskt land, är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det.

Permanenta uppehållstillstånd ett märkligt krav
Vid den förra flyktingsituationen lyftes ofta argument fram som att flyktingarna måste ges permanenta uppehållstillstånd eftersom det skulle underlätta en integration. Det är i sig ett märkligt argument som heller knappast kan bedömas som särskilt verkningsfullt. Gällande de ukrainska flyktingarna så får de tillfälliga uppehållstillstånd och mycket talar för att dessa flyktingar kommer att vilja återvända till Ukraina, den dag det går, för att återuppbygga sitt land.

En del kommer naturligtvis bli kvar i Sverige då de får arbete eller träffar kärleken, men de kommer att ha betydligt lättare att anpassa sig till det svenska samhället eftersom likheterna är avsevärt större mellan den svenska samhällssynen och den i ett annat europeiskt land.

Tyvärr har Sverige, på grund av en tidigare ansvarslös och naiv invandringspolitik, knappa resurser att tillgodose de enorma behov som kriget i Ukraina nu medför. Om beslutsfattare tagit mer rationella beslut tidigare så hade vårt land varit betydligt bättre rustat för dagens situation.

Vi ska naturligtvis se till att våra kommuner hjälper de barn, kvinnor och äldre som nu är på flykt. Detta är ingen omsvängning av vår politik utan ett logiskt och fullkomligt rimligt ställningstagande utifrån den politiska linje som vi alltid stått vid.

Christian Sonesson (M) Kommunstyrelsens ordförande, Staffanstorps kommun

Louise Erixon (SD) Kommunstyrelsens ordförande, Sölvesborgs kommun

-Pettersson säger att

från Ukraina till Sverige är det 80 mil fågelvägen med Polen mellan

från Afghanistan till Sverige är det runt 450 mil och många fredliga länder efter färden

från Somalia till Sverige är det drygt 600 mil med massor av rika på vägen

Sedan kan man undra varför den rika muslimska världen inte tar emot muslimska flyktingar?

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168

Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
2022-03-23 12:16:14

Discovered: 2022-03-23 13:20:08 Hash: 825e3c7e09ee1fffbcce48d7f2d718d670893542

Title:
Därför har vi större ansvar för Ukraina än för Somalia och Afghanistan

Description:
INVANDRING. Att påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning, oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är ogenomtänkt, omdömeslöst och rentav smaklöst. Ukraina är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det, skriver Christian Sonesson (M) och Louise Erixon (SD) på Expressen. Samtidigt som […]

Content

INVANDRING. Att påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning, oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är ogenomtänkt, omdömeslöst och rentav smaklöst. Ukraina är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det, skriver Christian Sonesson (M) och Louise Erixon (SD) på Expressen.

Christian Sonesson. Pressbild Staffanstorps kommun

Louise Erixon SD, pressbild, Sölvesborgs kommun

Samtidigt som de ryska bomberna faller över Ukrainas befolkning så ser vi den största flyktingsituationen i Europa sedan andra världskriget. De allra flesta som flyr tillhör särskilt utsatta grupper bestående av barn, kvinnor och äldre, medan de flesta män och även många kvinnor stannar kvar och strider för sitt lands frihet.

Sverige ska naturligtvis hjälpa Ukraina på många sätt, en viktig hjälp att ge är att ge skydd åt de som flyr. Inte minst av skälet att kriget sker i Europa dvs i vårt absoluta närområde. Tyvärr är dock möjligheterna att hjälpa de nu flyende långt mer begränsade än vad som hade kunnat vara fallet om inte Sverige tagit emot så många under åren kring 2015, tyvärr på ett i många fall lättsinnigt sätt och där många även saknade verkliga skyddsskäl.

Flyktingmottagning ska vila på en realistisk grund och utgå från rationella argument eftersom flyktingmottagning kostar. Att hjälpa genom mottagande är naturligtvis ibland det enda rätta, men man måste vara ärlig med att det kommer med ett pris. Att inte ha ork, vilja eller mod nog att slå fast att det är skillnad på flyktingar och på ekonomiska migranter är att ljuga för svenska folket, och det är tyvärr vad som skett i Sverige under lång tid. Istället har det förts fram att flyktingmottagning innebär en ekonomisk vinst för landet – vilket är fel.

Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig till just Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse.

En sådan svekfull retorik kommer vi aldrig att ägna oss åt. Att dessutom påstå att Sverige skulle ha ett lika stort ansvar och åtagande för flyktingmottagning – oavsett var i världen en flyktingsituation uppstår, är inte bara ogenomtänkt och omdömeslöst utan faktiskt även smaklöst.

Det är bara drygt 80 mil från våra kommuner till Ukraina. Det är alltså en resa på 80 mil från fred till fullskaligt krig. Från vår vardag till en fasansfull verklighet där miljoner av kvinnor, barn och äldre flyr undan Putins skoningslösa bomber – samtidigt som männen stannar kvar och slåss. De slåss för sin historia, för sitt land och i grunden för sin identitet och frihet. Inte minst slåss de för att de som nu flyr ska ha någonting att återvända hem till.

Tydliga skillnader jämfört med tidigare
Vid en jämförelse mellan flyktingsituationen åren 2014–2016 med dagens situation så noterar vi avsevärda skillnader.

Den geografiska aspekten är naturligtvis uppenbar och tidigare berörd. Människor som reser från avlägsna delar av världen, genom ett pärlband av andra länder för att söka sig just till ett av världens nordligaste länder, Sverige, kan knappast betraktas som flyktingar i ordets rätta bemärkelse. Ekonomiska migranter är ett mer adekvat begrepp i sammanhanget. Deras eventuella skyddsbehov hade kunnat tillgodoses i något av alla de länder som de passerade på vägen till Sverige.

Att människor betraktas som flyktingar då de lämnar det ena säkra landet efter det andra för att nå ett specifikt land, måste betraktas som en vänsterliberal omskrivning av begreppet flykting.

Då män – nu kvinnor och barn
Det finns även en tydlig skillnad gällande vilka som sökte sig till Sverige under åren kring 2015 kontra dagens flyktingsituation. Då var det företrädelsevis unga män som lämnade sina länder, medan de sköraste grupperna, kvinnor, barn och äldre lämnades kvar. Nu ser vi att det är en stor majoritet av kvinnor och barn som kommer från Ukraina.

Vår devis, då som nu, är att vi ska hjälpa flyktingar i dess närområde. Ukraina, som ett europeiskt land, är definitivt i vårt närområde medan exempelvis Afghanistan, Somalia och Syrien inte är det.

Permanenta uppehållstillstånd ett märkligt krav
Vid den förra flyktingsituationen lyftes ofta argument fram som att flyktingarna måste ges permanenta uppehållstillstånd eftersom det skulle underlätta en integration. Det är i sig ett märkligt argument som heller knappast kan bedömas som särskilt verkningsfullt. Gällande de ukrainska flyktingarna så får de tillfälliga uppehållstillstånd och mycket talar för att dessa flyktingar kommer att vilja återvända till Ukraina, den dag det går, för att återuppbygga sitt land.

En del kommer naturligtvis bli kvar i Sverige då de får arbete eller träffar kärleken, men de kommer att ha betydligt lättare att anpassa sig till det svenska samhället eftersom likheterna är avsevärt större mellan den svenska samhällssynen och den i ett annat europeiskt land.

Tyvärr har Sverige, på grund av en tidigare ansvarslös och naiv invandringspolitik, knappa resurser att tillgodose de enorma behov som kriget i Ukraina nu medför. Om beslutsfattare tagit mer rationella beslut tidigare så hade vårt land varit betydligt bättre rustat för dagens situation.

Vi ska naturligtvis se till att våra kommuner hjälper de barn, kvinnor och äldre som nu är på flykt. Detta är ingen omsvängning av vår politik utan ett logiskt och fullkomligt rimligt ställningstagande utifrån den politiska linje som vi alltid stått vid.

Christian Sonesson (M) Kommunstyrelsens ordförande, Staffanstorps kommun

Louise Erixon (SD) Kommunstyrelsens ordförande, Sölvesborgs kommun

-Pettersson säger att

från Ukraina till Sverige är det 80 mil fågelvägen med Polen mellan

från Afghanistan till Sverige är det runt 450 mil och många fredliga länder efter färden

från Somalia till Sverige är det drygt 600 mil med massor av rika på vägen

Sedan kan man undra varför den rika muslimska världen inte tar emot muslimska flyktingar?

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168

Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

Tornevall Networks