Tornevall Networks

← Back to feed

Dagens tankeställare 97

Permalink
Published: 2022-06-24 07:38:56
Discovered: 2022-06-24 22:43:08
Hash: 481de989d1110c5b8fcdddac6c6d29207ca3dabd
https://petterssonsblogg.se/2022/06/24/416090/
Description
I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten, Finland – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det […]
Content
I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten, Finland – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati.

Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet?

Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan.

När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet?

Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.”

Rune Holmström
History (4 versions shown )

Changes

From 2022-06-24 07:38:56 (discovered: 2022-06-24 19:11:09) hash: 01508bfe3ce51fe4db85f02a9c0f2f59305460f1
To 2022-06-24 07:38:56 (discovered: 2022-06-24 22:43:08) hash: 481de989d1110c5b8fcdddac6c6d29207ca3dabd
Title
Dagens tankeställare 97
Description
I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten Folkpensionsanstalten, Finland – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var […]
Content
I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten Folkpensionsanstalten, Finland – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet? Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan. När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet? Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.” Rune Holmström
From 2022-06-24 07:38:56 (discovered: 2022-06-24 10:04:11) hash: effc4b4fca55f9f03d3449c63c0cc5a6f06d323d
To 2022-06-24 07:38:56 (discovered: 2022-06-24 19:11:09) hash: 01508bfe3ce51fe4db85f02a9c0f2f59305460f1
Title
Dagens tankeställare 97
Description
I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var […]
Content
I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet? Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan. När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet? Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.” Rune Holmström
From 2022-06-24 07:38:56 (discovered: 2022-06-24 09:45:07) hash: 0fa293f9b908d0bc020bba3779e4eeb97153f501
To 2022-06-24 07:38:56 (discovered: 2022-06-24 10:04:11) hash: effc4b4fca55f9f03d3449c63c0cc5a6f06d323d
Title
Dagens tankeställare 97
Description
Dagens tankeställare 97 I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var […]
Content
Dagens tankeställare 97 I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet? Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan. När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet? Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.” Rune Holmström

Versions

  1. 2022-06-24 07:38:56
    Discovered: 2022-06-24 22:43:08 Hash: 481de989d1110c5b8fcdddac6c6d29207ca3dabd
    Title:
    Dagens tankeställare 97
    Description:
    I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten, Finland – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det […]
    Content
    I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten, Finland – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati.

    Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet?

    Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan.

    När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet?

    Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.”

    Rune Holmström
  2. 2022-06-24 07:38:56
    Discovered: 2022-06-24 19:11:09 Hash: 01508bfe3ce51fe4db85f02a9c0f2f59305460f1
    Title:
    Dagens tankeställare 97
    Description:
    I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var […]
    Content
    I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati.

    Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet?

    Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan.

    När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet?

    Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.”

    Rune Holmström
  3. 2022-06-24 07:38:56
    Discovered: 2022-06-24 10:04:11 Hash: effc4b4fca55f9f03d3449c63c0cc5a6f06d323d
    Title:
    Dagens tankeställare 97
    Description:
    I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var […]
    Content
    I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati.

    Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet?

    Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan.

    När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet?

    Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.”

    Rune Holmström
  4. 2022-06-24 07:38:56
    Discovered: 2022-06-24 09:45:07 Hash: 0fa293f9b908d0bc020bba3779e4eeb97153f501
    Title:
    Dagens tankeställare 97
    Description:
    Dagens tankeställare 97 I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati. Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt […]
    Content
    Dagens tankeställare 97

    I tiderna blev jag placerad på jobb på Folkpensionsanstalten – mot min vilja, i annat fall hade jag mistat rätten till arbetslöshetspeng. FPA är en enorm myndighet som handhar utbetalningen av pensioner och arbetslöshetsunderstöd och femtioelva bidragsformer. Med andra ord en mardrömslik byråkrati.

    Första veckan gjorde jag enkla kontorsarbeten och märkte samtidigt att det var något mycket sjukt i organisationen. Exempelvis de medelmåttor som armbågat sig upp i förmansställning brukade sväva längs korridorerna som vore de generaler, medan fotfolket faktiskt viskade när de pratade sinsemellan. Även när de pratade om arbetssaker. Vad är det för en jävla atmosfär att folk ska VISKA på jobbet?

    Nåväl, storchefen förhöll sig välvilligt till mig. I sin lilla paragrafvärld utgick han väl från att jag var glad och tacksam för chansen till arbete, avancemang och ett institutionaliserat liv ända fram till pensionsåldern. Så under andra veckan fick han en snilleblixt: härefter skulle jag sitta vid informationsdisken. Jag ville inte tro mina öron. ”Jag vet ju inte ett skvatt om FPAs regler och rutiner (och ärligt talat så var jag inte intresserad heller).” Chefen tog på sig en knipslug min. ”Det är just det som är idén. På så vis blir du tvungen att ta reda på saker och ting och du lär dig snabbt.” Jag nedlät mig inte till att käbbla, jag bara vägrade sätta mig vid luckan.

    När jag sa upp mig några veckor senare, verkade kalifen ta det som en personlig förolämpning. Vilken fräckhet! En fri fågel som ifrågasatte hans omdöme, karriär och tillvaro genom att ge fan i blanketthelvetet?

    Jag erinrar mig min morfar, som lär ha kommenterat sitt jobb som självständig fiskare: ”Inte är det alltid så roligt att frysa ute till sjöss. Rik blir man inte, och när man lägger ut näten på kvällen, så vet man aldrig om de är kvar på morgonen. Men åtminstone behöver man inte buga och bocka för en enda jävel här i världen.”

    Rune Holmström