Den traditionella finska mannen är på många sätt en gåtfull figur. Särskilt här på samhällets nedersta pinnar. I korthet: hela hans tillvaro handlar om att skydda det lilla jaget inombords, och de praktiska följderna kan verka konstiga. I dessa kretsar hälsar folk aldrig på varandra, sådant hör bara inte till. En hälsning skulle innebära risk […]
Content
Den traditionella finska mannen är på många sätt en gåtfull figur. Särskilt här på samhällets nedersta pinnar. I korthet: hela hans tillvaro handlar om att skydda det lilla jaget inombords, och de praktiska följderna kan verka konstiga.
I dessa kretsar hälsar folk aldrig på varandra, sådant hör bara inte till. En hälsning skulle innebära risk för avsnoppning – svaret kunde ju utebli – och därmed skulle man tappa ansiktet och anseendet för gott. Samma gäller artigheter som Tack och Ursäkta. Nej, det gäller att gå omkring och se allmänt hotfull ut, inget mindre duger.
Några diskussioner förekommer sällan i egentlig mening, tigandet avbryts bara då och då av enstaviga utrop eller grymtningar. Att ge sig in i ett meningsutbyte skulle utgöra en enorm risk: man kunde avslöja sin okunskap, man kunde verka som en tjattrande kärring, och överhuvudtaget blir det ändå bara missförstånd och gräl. I de sällsynta fall där gubbarna diskuterar, handlar det om en kamp med hela människovärdet som insats. Någondera har rätt och den andra ska ge med sig. Och när argumenten tryter tar man till knytnäven eller tillhyggen.
En människa som tycker att hånskratt är den enda formen av humor, känner sig instinktivt hotad så fort någon skojar och är på gott humör. Skämtar den där på min bekostnad? Sitter den fan och driver med mig?
En utlandsresa? Nä. Tänk om vi tappar bort oss och måste fråga någon om råd? På konstiga hotell och restauranger vet jag inte hur man beter sig. Förresten kan jag inga språk heller. Hur man än gör, så gör man bort sig. Nej, tacka vet jag mormors stuga och bastu på landet, tryggt och bekant.
Att närma sig det motsatta könet innebär fasansfulla faror för egot. Tänk om jag blir ratad? Befinnes icke önskvärd? Till allmänt åtlöje? På finska finns begreppet Kammarpojkar, det vill säga vuxna män som bor kvar hos föräldrarna. Att flyga ur boet känns för skrämmande. Med åren utvecklas många till smygbögar eftersom de aldrig får ihop det med en kvinna. Men OM den sortens karl lyckas få tag på en kvinna, vilken som helst, oavsett hur hon ser ut eller hurudan hon är till naturen, så klamrar han sig krampaktigt fast i henne. Svartsjukt, som om det gällde ett ägandeförhållande.
Så rinner åren sakta förbi utan att karln någonsin vågar leva. På sin höjd förfaller han i arbetsnarkomani eller tyr sig till flaskan.