← Back to feed

Dagens tankeställare 110

Permalink
Published: 2022-08-05 08:46:51
Discovered: 2022-08-05 12:01:09
Hash: e72dfd082041b75cfbc98035f8a57d10feda9d9c
https://petterssonsblogg.se/2022/08/05/dagens-tankestallare-110/
Description
I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram pÃ¥ paradplats i sovrummet. Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals Ã¥r sedan vi sÃ¥gs och jag vet inte om […]
Content
I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram på paradplats i sovrummet.

Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals år sedan vi sågs och jag vet inte om hon överhuvudtaget lever längre. Människan är fullkomligt betydelselös för mig. Anledningen att jag beskriver henne är symboliken.

Fru M var född och uppvuxen ute på vischan. Efter att hon tagit studenten med svaga betyg, flyttade hon till Helsingfors, där hon skrev in sig vid juridiska fakulteten. På den tiden var det ont om lagkunniga i Finland, så under en period fanns det inga inträdesprov. Vilken student som helst kunde traska in och börja studera. Fru M hade siktet inställt på titeln ”vicehäradshövding” och vi i släkten fick höra ordet ett antal gånger. Men allt efter som åren gick, blev det mera tyst om studierna och den juridiska karriären. I stället fick hon jobb på ett fackförbund där hon skötte enklare kontorssysslor ända till pensionen. I denna roll tyckte hon om att svänga sig med uttryck som ”folket ute på fältet” och ”den vanliga arbetaren”, som om hon själv kommit upp i nomenklaturans toppskikt.

Fru M var märkligt sned i ansiktet och led av flera talfel, som kunde göra hennes prat svårt att förstå. Vid en tillställning hade hon fått sig några glas och blev förtrolig med mig. Hon anförtrodde sig om sin nedsatta syn och hörsel och om problem med muskelkoordinationen. ”Men!”, fortsatte hon och anlade en myndig min. ”Det äl dälföl jag blev en tån häl teoletikel.”

Teoretiker! Hoppsan.

Egentligen var det synd om kvinnan, en lindrigt förståndshandikappad hästhalva, men jag berättar om henne eftersom hon är ett praktexempel på kommunismens låga maktbegär. Vi talar om avundens och medelmåttighetens och likriktningens ideologi.

Rune Holmström

PS. När jag tänker efter så hade fru M många likheter med Finlands tidigare president Tarja Halonen. DS.

Foto: Mirja Hussain

History (2 versions shown )

Changes

From 2022-08-05 08:46:51 (discovered: 2022-08-05 10:50:08) hash: dd88bc90c57a5fcc317e726fca7f1fe97c67659f
To 2022-08-05 08:46:51 (discovered: 2022-08-05 12:01:09) hash: e72dfd082041b75cfbc98035f8a57d10feda9d9c
Title
Dagens tankeställare 110
Description
I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram pÃ¥ paradplats i sovrummet. Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals Ã¥r sedan vi sÃ¥gs och jag vet inte om […]
Content
I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram på paradplats i sovrummet. Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals år sedan vi sågs och jag vet inte om hon överhuvudtaget lever längre. Människan är fullkomligt betydelselös för mig. Anledningen att jag beskriver henne är symboliken. Fru M var född och uppvuxen ute på vischan. Efter att hon tagit studenten med svaga betyg, flyttade hon till Helsingfors, där hon skrev in sig vid juridiska fakulteten. På den tiden var det ont om lagkunniga i Finland, så under en period fanns det inga inträdesprov. Vilken student som helst kunde traska in och börja studera. Fru M hade siktet inställt på titeln ”vicehäradshövding” och vi i släkten fick höra ordet ett antal gånger. Men allt efter som åren gick, blev det mera tyst om studierna och den juridiska karriären. I stället fick hon jobb på ett fackförbund där hon skötte enklare kontorssysslor ända till pensionen. I denna roll tyckte hon om att svänga sig med uttryck som ”folket ute på fältet” och ”den vanliga arbetaren”, som om hon själv kommit upp i nomenklaturans toppskikt. Fru M var märkligt sned i ansiktet och led av flera talfel, som kunde göra hennes prat svårt att förstå. Vid en tillställning hade hon fått sig några glas och blev förtrolig med mig. Hon anförtrodde sig om sin nedsatta syn och hörsel och om problem med muskelkoordinationen. ”Men!”, fortsatte hon och anlade en myndig min. ”Det äl dälföl jag blev en tån häl teoletikel.” Teoretiker! Hoppsan. Egentligen var det synd om kvinnan, en lindrigt förståndshandikappad hästhalva, men jag berättar om henne eftersom hon är ett praktexempel på kommunismens låga maktbegär. Vi talar om avundens och medelmåttighetens och likriktningens ideologi. Rune Holmström PS. När jag tänker efter så hade fru M många likheter med Finlands tidigare president Tarja Halonen. DS. Foto: Mirja Hussain

Versions

  1. 2022-08-05 08:46:51
    Discovered: 2022-08-05 12:01:09 Hash: e72dfd082041b75cfbc98035f8a57d10feda9d9c
    Title:
    Dagens tankeställare 110
    Description:
    I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram pÃ¥ paradplats i sovrummet. Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals Ã¥r sedan vi sÃ¥gs och jag vet inte om […]
    Content
    I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram på paradplats i sovrummet.

    Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals år sedan vi sågs och jag vet inte om hon överhuvudtaget lever längre. Människan är fullkomligt betydelselös för mig. Anledningen att jag beskriver henne är symboliken.

    Fru M var född och uppvuxen ute på vischan. Efter att hon tagit studenten med svaga betyg, flyttade hon till Helsingfors, där hon skrev in sig vid juridiska fakulteten. På den tiden var det ont om lagkunniga i Finland, så under en period fanns det inga inträdesprov. Vilken student som helst kunde traska in och börja studera. Fru M hade siktet inställt på titeln ”vicehäradshövding” och vi i släkten fick höra ordet ett antal gånger. Men allt efter som åren gick, blev det mera tyst om studierna och den juridiska karriären. I stället fick hon jobb på ett fackförbund där hon skötte enklare kontorssysslor ända till pensionen. I denna roll tyckte hon om att svänga sig med uttryck som ”folket ute på fältet” och ”den vanliga arbetaren”, som om hon själv kommit upp i nomenklaturans toppskikt.

    Fru M var märkligt sned i ansiktet och led av flera talfel, som kunde göra hennes prat svårt att förstå. Vid en tillställning hade hon fått sig några glas och blev förtrolig med mig. Hon anförtrodde sig om sin nedsatta syn och hörsel och om problem med muskelkoordinationen. ”Men!”, fortsatte hon och anlade en myndig min. ”Det äl dälföl jag blev en tån häl teoletikel.”

    Teoretiker! Hoppsan.

    Egentligen var det synd om kvinnan, en lindrigt förståndshandikappad hästhalva, men jag berättar om henne eftersom hon är ett praktexempel på kommunismens låga maktbegär. Vi talar om avundens och medelmåttighetens och likriktningens ideologi.

    Rune Holmström

    PS. När jag tänker efter så hade fru M många likheter med Finlands tidigare president Tarja Halonen. DS.

    Foto: Mirja Hussain
  2. 2022-08-05 08:46:51
    Discovered: 2022-08-05 10:50:08 Hash: dd88bc90c57a5fcc317e726fca7f1fe97c67659f
    Title:
    Dagens tankeställare 110
    Description:
    I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram pÃ¥ paradplats i sovrummet. Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals Ã¥r sedan vi sÃ¥gs och jag vet inte om […]
    Content
    I tiderna gifte sig en vidunderlig kvinna in i släkten. Det första hon gjorde när hon flyttade in hos sin man, var att hänga upp Lenin i glas och ram på paradplats i sovrummet.

    Jag vill inte gärna kritisera fru M som person. Det är tiotals år sedan vi sågs och jag vet inte om hon överhuvudtaget lever längre. Människan är fullkomligt betydelselös för mig. Anledningen att jag beskriver henne är symboliken.

    Fru M var född och uppvuxen ute på vischan. Efter att hon tagit studenten med svaga betyg, flyttade hon till Helsingfors, där hon skrev in sig vid juridiska fakulteten. På den tiden var det ont om lagkunniga i Finland, så under en period fanns det inga inträdesprov. Vilken student som helst kunde traska in och börja studera. Fru M hade siktet inställt på titeln ”vicehäradshövding” och vi i släkten fick höra ordet ett antal gånger. Men allt efter som åren gick, blev det mera tyst om studierna och den juridiska karriären. I stället fick hon jobb på ett fackförbund där hon skötte enklare kontorssysslor ända till pensionen. I denna roll tyckte hon om att svänga sig med uttryck som ”folket ute på fältet” och ”den vanliga arbetaren”, som om hon själv kommit upp i nomenklaturans toppskikt.

    Fru M var märkligt sned i ansiktet och led av flera talfel, som kunde göra hennes prat svårt att förstå. Vid en tillställning hade hon fått sig några glas och blev förtrolig med mig. Hon anförtrodde sig om sin nedsatta syn och hörsel och om problem med muskelkoordinationen. ”Men!”, fortsatte hon och anlade en myndig min. ”Det äl dälföl jag blev en tån häl teoletikel.”

    Teoretiker! Hoppsan.

    Egentligen var det synd om kvinnan, en lindrigt förståndshandikappad hästhalva, men jag berättar om henne eftersom hon är ett praktexempel på kommunismens låga maktbegär. Vi talar om avundens och medelmåttighetens och likriktningens ideologi.

    Rune Holmström

    PS. När jag tänker efter så hade fru M många likheter med Finlands tidigare president Tarja Halonen. DS.

    Foto: Mirja Hussain