När den dåvarande chefen för länskriminalen, Börje Öhman, kommer till gården i Brattås utanför Härnösand den 2 juni 2005 har han gott självförtroende. – Jag är inte särskilt orolig över ärendet i sig därför att normalt så är mord – att säga lättuppklarade är väl fel - men de brukar klaras upp i nio fall av tio, säger han i TV4 Nyheterna Story. 70-årige Tor Öberg och hans särbo Gärd Viklund hade blivit brutalt ihjälslagna på den ensliga gården och Börje Öhman tänker att de få grannarna bör ha noterat eventuella avvikelser. ”Det ska inte vara så här svårt” Polisen ställer därför upp kontroller längs vägen in mot Härnösand för att fråga alla som passerar om de sett något annorlunda de senaste dagarna. De får en rad tips om bilar och personer som inte känns igen, men inget av spåren leder vidare. Ett DNA-spår som säkrats på Gärd Viklunds ben testas mot alla polisen kan ta in på förhör, totalt över 800 personer i Sverige och utomlands, men polisen får ingen träff. – Och då så småningom kommer ju naturligtvis tanken, “men hur svårt ska det här vara”. “Det ska inte vara så här svårt, varför kommer vi inte rätt?”, säger Börje Öhman. DNA-träffen: ”Otroligt fascinerande” Nästan 21 år efter morden påbörjar polisen ett arbete med att identifiera den misstänkte genom DNA-baserad släktforskning. En metod som nyligen tillåtits i lag efter att den testats för att identifiera den skyldige till dubbelmordet i Linköping. Och när träffen kommer inser Börje Öhman hur nära de var – åtminstone geografiskt. När de första poliserna kom till gården satt den nu åtalade 45-åringen i sin lägenhet ungefär fyra kilometer därifrån. Och under tiden de höll sina förhör var de ännu närmre varandra. Lägenheten ligger nämligen mindre än en kilometer från polishuset. – Sammantaget är det en stor utredning men den är väldigt gedigen. Och att vi då inte har nått fram till den här personen är ju i sig otroligt fascinerande, säger Börje Öhman. Den misstänkte 45-åringen nekar till brott. Han erkänner att han flyttat Gärds kropp för att han var rädd för att själv bli misstänkt men säger att han inte har dödat henne.
Content
När den dåvarande chefen för länskriminalen, Börje Öhman, kommer till gården i Brattås utanför Härnösand den 2 juni 2005 har han gott självförtroende. – Jag är inte särskilt orolig över ärendet i sig därför att normalt så är mord – att säga lättuppklarade är väl fel - men de brukar klaras upp i nio fall av tio, säger han i TV4 Nyheterna Story. 70-årige Tor Öberg och hans särbo Gärd Viklund hade blivit brutalt ihjälslagna på den ensliga gården och Börje Öhman tänker att de få grannarna bör ha noterat eventuella avvikelser. ”Det ska inte vara så här svårt” Polisen ställer därför upp kontroller längs vägen in mot Härnösand för att fråga alla som passerar om de sett något annorlunda de senaste dagarna. De får en rad tips om bilar och personer som inte känns igen, men inget av spåren leder vidare. Ett DNA-spår som säkrats på Gärd Viklunds ben testas mot alla polisen kan ta in på förhör, totalt över 800 personer i Sverige och utomlands, men polisen får ingen träff. – Och då så småningom kommer ju naturligtvis tanken, “men hur svårt ska det här vara”. “Det ska inte vara så här svårt, varför kommer vi inte rätt?”, säger Börje Öhman. DNA-träffen: ”Otroligt fascinerande” Nästan 21 år efter morden påbörjar polisen ett arbete med att identifiera den misstänkte genom DNA-baserad släktforskning. En metod som nyligen tillåtits i lag efter att den testats för att identifiera den skyldige till dubbelmordet i Linköping. Och när träffen kommer inser Börje Öhman hur nära de var – åtminstone geografiskt. När de första poliserna kom till gården satt den nu åtalade 45-åringen i sin lägenhet ungefär fyra kilometer därifrån. Och under tiden de höll sina förhör var de ännu närmre varandra. Lägenheten ligger nämligen mindre än en kilometer från polishuset. – Sammantaget är det en stor utredning men den är väldigt gedigen. Och att vi då inte har nått fram till den här personen är ju i sig otroligt fascinerande, säger Börje Öhman. Den misstänkte 45-åringen nekar till brott. Han erkänner att han flyttat Gärds kropp för att han var rädd för att själv bli misstänkt men säger att han inte har dödat henne.