Tornevall Networks

Ny forskning antyder att havsströmmarna inom Amoc-systemet (Atlantic Meridional Overturning Circulation) försvagas hastigare än förväntat och konsekvenserna kan bli ödesdigra. En varning som bland annat klimatforskarna Johan Rockström och Wendy Broadgate uppmärksammat i ett debattinlägg i SvD.

Amoc är ett stort system av havsströmmar i Atlanten, däribland Golfströmmen, som flyttar värme från tropikerna norrut mot Arktis. Det har en avgörande roll i att reglera klimaten i Europa. 

Amoc styr värme, syre, kol och näringsämnen i haven och har stor betydelse för ekosystemet och havet som kolsänka. Värmetransporten innebär bland annat att norra Europa har betydligt mildare klimat än andra områden på samma breddgrad. 

Havscirkulationen har sin grund i vattnets densitet, vilket avgörs av vattentemperaturen och salthalten hos en viss volym havsvatten på en viss plats. Skillnaden i densitet mellan en plats och en annan driver den termohalina cirkulationen (den vattencirkulation som som förekommer i djuphavet). 

När det tunga salta vattnet kyls sjunker det och strömmar söderut igen. Den är avsevärt långsammare än strömmen vid havsytan. Den låga hastigheten innebär att det tar 1000 år att byta djuphavsvattnet.

Våra utsläpp orsakar stigande temperatur, mer nederbörd och smältande isar, vilket gör att systemet saktar in. FN:s klimatpanel IPCC bedömde 2021 att Amocs kollaps inte är trolig före år 2100. Ny forskning pekar dock mot betydligt högre risk enligt klimatanalyser baserad på IPCC data.

Så har forskare vid Utrecht Universitet upptäckt via en så kallad modellanalys att temperaturen som sådan inte själv avgör Amocs utveckling, det är accelerationen som är kritisk. Är värmeökningen modest verkar Amoc behålla stabiliteten även vid en temperatur på 5 grader över nuvarande nivå. Vid snabb uppvärmning kan den kollapsa snabbare än de 2 graders höjning som är Parisavtalets röda linje.

Copernicus klimattjänst rapporterar att Västeuropa upplevt sin varmaste juni-juli-period av extremvärme denna sommar. Juli såg också den högsta havsytetemperaturen någonsin, påverkad av El Nino-effekten. I samband med starka och omfattande marina värmeböljor nådde temperaturen utefter Atlantkusten och västra Medelhavet drygt 21,6 grader Celsius, det vill säga 2,8 grader över genomsnittet 1999-2020.

Jämfört med tidigare decennier har inlandsisen på Grönland minskat kraftigt. Cirka 216 miljarder ton is försvinner i snitt ut i Atlanten varje år. Dess inlandsis täcker en yta tre gånger större än Sverige.

Sannolikheten för en drastisk inbromsning eller till och med en kollaps bedöms till ungefär 10 procent. Det kan verka som en avlägsen risk men följderna vore katastrofala. För Sverige skulle det innebära fler extremt kalla vintrar, kortare växtsäsonger, häftigare vinterstormar och utökad isutbredning. Detta samtidigt som större delen av jorden fortsätter att värmas upp.

Konsekvenserna för hela samhällslivet skulle bli mycket stora. Vårt energisystem, transporter, jordbruk, fiske och livsmedelsförsörjningen skulle utmanas på okänd nivå. Utsattheten öka med ekonomiska och politiska kriser som följd.

Likväl som de nu märkbara följderna av uppvärmningen, som extremtemperaturer, torka, bränder och översvämningar, bör Sverige betrakta Amoc som en strategisk risk som kräver uppmärksamhet redan idag, hävdar klimatforskarna.

Rockström och Broadgate föreslår bland annat en statlig utredning som analyserar säkerhetsriskerna kopplade till en avmattning av Amoc, investering i övervakningssystem av havsströmmarna samt påskyndandet av åtgärderna för att minska koldioxidutsläppen. Vår regering för istället en politik på tvärs mot klimatforskningens propåer. Skattelättnader på fossilbränslen, minskad reduktionsplikt och klartecken för fortsatt kalhuggning och avverkning av gammalskog.