När de fackliga organisationerna väljer att öppet stödja vissa partier…förlåt, ett visst parti och stänger ute politiskt aktiva Sverigedemokrater från att ha förtroendeuppdrag, visar man på ett hyckleri av sällan skådat slag. IF Metalls nu uppmärksammade ändring i sina stadgar visar upp en facklig organisation som inte längre företräder sina medlemmars intresse, utan som istället […]
Content
När de fackliga organisationerna väljer att öppet stödja vissa partier…förlåt, ett visst parti och stänger ute politiskt aktiva Sverigedemokrater från att ha förtroendeuppdrag, visar man på ett hyckleri av sällan skådat slag.
IF Metalls nu uppmärksammade ändring i sina stadgar visar upp en facklig organisation som inte längre företräder sina medlemmars intresse, utan som istället har en prioriterad agenda i att ge sitt parti ett orubbligt stöd. Motiveringen lyder att den som ska ha ett fackligt uppdrag också ska ”dela förbundets grundläggande värderingar och verka i dess anda”.
Är det någon som på fullaste allvar tror att fackligt förtroendevalda inte gör sitt yttersta för att ge medlemmarna bästa möjliga stöd för att den förtroendevalda på sin fritid är politiskt aktiv i Sverigedemokraterna? Det argumentet är väl inövat och för att uttrycka det i hårda ordalag, rent jävla skitsnack.
Minns Ulf Karlström på SSAB i Luleå som av medlemmarna valdes till ordförande på den lokala fackklubben. IF Metall struntade i medlemmarnas vilja och såg till att Karlström förlorade uppdraget. Vi har Mats Fredlund i Kiruna som förlorade sitt uppdrag för Transport då han är aktiv inom SD på sin fritid och för att han ansågs motarbeta fackets värdegrund.
Just detta med ”värdegrund” är intressant. ”Allas lika värde” basuneras ständigt ut från socialistiskt håll, men det gäller inte om man är Sverigedemokrat. Gäller det om man är aktiv moderat eller kristdemokrat? Två partier som inte sympatiserar med Socialdemokraternas politik. Gäller det om sympatierna ligger hos Partiet Nyans eller den terrorklassade vänsterorganisationen AFA? Vi får aldrig veta vad ”allas lika värde” innebär.
Under GP:s artikel finns kommentarer som visar vad vanligt folk tycker och hur många ser på fackens roll i det moderna Sverige. Jag jobbar själv på ett stort företag där IF Metall är den fackliga organisationen. Jag hör varje dag vad folk säger i lunchrummet. Att Miljöpartiet är liktydigt med en svordom råder ingen tvekan om. Det som sägs skulle få både Expo och David Baas att rodna. Det som sägs uttrycks av såväl arbetare med rötterna i Sverige som i andra länder. Visst, det finns ett viss missnöje med regeringens politik så här långt och allt i SD:s agenda hyllas inte unisont. När jag säger att företagets fackliga representant är ganska tyst i lunchrummet, kanske ni ändå förstår hur åsikterna går.
IF Metall borde ge SD sitt stöd för att de slagit för en bibehållen A-kassa. SD vill se förbättringar i pensionssystemet, vilket borde göra fackliga organisationer glada. SD vill precis som Socialdemokraterna se striktare linjer när det gäller arbetskraftsinvandring, något som facken borde uppskatta.
Kommer vi till ”värdegrund och alla lika värde” borde IF Metall och andra fackförbund fråga Magdalena Andersson (S) vad hon menar med att de var Socialdemokraterna som införde en stramare och striktare invandringspolitik där allt fler ska stängas ute. Att SD ökar sitt stöd bland utrikesfödda stod klart redan till valet 2018 och att man blev näst största parti bland första generationens invandrare i årets val, talar sitt tydliga språk.
Förstår då inte invandrare sitt eget bästa? Eller är det så att också invandrare börjar förstå att tidigare regeringars politik lett fram till det Sverige vi ser idag? Dödsskjutningar, nyfattigdom, otrygghet, hög arbetslöshet, utanförskap, vårdkris, klyftor, religiös fundamentalism, brottslighet och ett Sverige där det inte längre lönar sig att arbeta.
De fackliga organisationerna borde kanske sätta sig ned med Clara Aranda, Rashid Farivar, Nima Gholam Ali Pour och Leonid Yurkovskij. Fyra ledamöter i Sveriges riksdag som alla har rötterna i ett annat land och fråga dem om ”allas lika värde och värdegrund”. Eller varför inte Jonas Chongera, pastorn från Kongo Kinshasa eller någon annan av SD:s utrikesfödda representanter ute i kommunerna. Vore det inte intressanta möten att ta upp i en direktsänd debatt hos exempelvis SVT?
Nej, sanningen är nog att de fackliga organisationerna struntar blankt i ”allas lika värde”. LO stod så sent som 2020 upp för en stramare arbetskraftsinvandring. Socialdemokraterna själva ville så sent som i juni minska antalet arbetskraftsinvandrare från 3:e världen. Nej, de fackliga organisationernas repressiva åtgärder mot aktiva Sverigedemokrater och mot SD som parti är inget annat än politiska. S ser SD som det största hotet och redan nu är cirka 25 procent av LO:s medlemmar SD-väljare.
Glöm inte bort att LO är sossarnas förlängda arm…eller är det tvärtom? Det är väldigt svårt att veta ibland.