Tornevall Networks

Det finns nynazistiska grupperingar som ogillar judar och inte sällan anklagas SD av politiska motståndare och vänstermedier för att sprida antisemitism, men riktas anklagelserna åt rätt håll?

Tveklöst uttrycker nazistiska grupperingar ett hat mot Sveriges judiska befolkning och lika tveklöst är att det finns enskilda individer på högerkanten som uttrycker antisemitism i ord och skrift. Fast kommer inte vissa grupperingar och partier väldigt lindrigt undan när ordet antisemitism kommer på tal?

Debatten tar ny fart efter två inslag i medierna de senaste dagarna. I Kvartals fredagsintervju samtalade man med sociologen Jan O Jonsson som forskat och författat en bok om integrationen i Sverige. Inte minst har ungdomar i Sveriges utsatta områden fått komma till tals. Ett av inslagen i undersökningen innebar att personer med olika bakgrund fick fylla i en enkät om sina känslor gentemot andra etniciteter. En etnicitet utelämnades dock, judar. Motiveringen Jan O Jonsson uppgav var att det skulle kunna utlösa en hätsk stämning.

Igår publicerade Expressen ett debattinlägg från Lars Adaktusson, numera ordförande för Vänskapsförbundet Sverige – Israel, i vilken han påtalar hur lätt vänsterns rasism och antisemitism kommer undan radarn. Organisationer knutna till Socialdemokraterna anklagas för att på olika seminarier sprida antisemitiska uttryck och en avsky till staten Israel.

Det sätter givetvis fokus på den öppna antisemitism som i många år förknippats med Socialdemokraterna.

Under 1:a maj 2019 skanderades antisemitiska slagord i det traditionella vänstertåget. Individer med uppenbara rötter i utomeuropeiska länder skanderade antisemitiska slagord under SSU:s fana. SSU:s kommunikationschef försöker förklara bort det och Ilmar Reepalu som deltog i tåget svara ganska ljumt på frågan. Därefter dog debatten ut i media. Ni kan se de antisemitiska slagorden nedan.

Nu är det inte första gången Socialdemokraterna, Ilmar Reepalu och Malmö förknippas med antisemitism.

2010 anklagade Simon Wiesenthal-institutet just Reepalu för att gång efter annan ha uttryckt sig antisemitiskt och för att han inte hindrat de attacker mot judar och israeler som våldsvänstern och MENA-grupper stod för.

Här en attack från vänstern inför en tennis-match mot Israel.

2015 publiceras en text på tankesmedjan Tiden med titeln ”Varför har socialdemokrater svårt att debattera antisemitism”. Tankesmedjan bildades 2006 och drevs då av Socialdemokraterna, LO och ABF. I texten namnges en rad socialdemokratiska politiker som öppet uttryckt sig antisemitiskt och visat sitt ställningstagande för Palestina mot Israel. Författaren, fil. dr Klas Gustavsson skriver bl.a. så här.

Jag har inte hävdat att antisemitismen i dag är ett större problem än andra former av xenofobi (till exempel islamofobin), men att den är särpräglad på ett sätt som gör att socialdemokrater brustit i sin vaksamhet. Det finns alltså ett mönster i hur man bagatelliserat antisemitismen

Att vänstern har en historia av antisemitism vet vi, inte sällan uppbyggd på ett ställningstagande i Palestinafrågan. Fast är vänstern de som kommer undan allra lättast? I Kvartals fredagsintervju nämns inte personerna bakom att Jan O Jonsson och hans team inte ville ta med judar bland övriga etniciteter när enkäten författades, men den som lyssnar förstår säkert ändå.

Det är ingen hemlighet vilka som framför allt trakasserar stadens judar; unga muslimska män med bakgrund i Mellanöstern

Så skriver Naomi Abramowicz i Expressen 2017. Det bekräftas i brittiska The Telegraph 2010 där intervjuade judar säger att ”det nya hatet kommer från muslimska migranter”.

2015 visade Uppdrag Granskning ett reportage om antisemitismen i Malmö. ”Antisemitismen i Sverige kommer inte längre främst från nynazismen” får man i programmet höra.

”Vi ska skjuta judarna” skanderades från en demonstration i Malmö 2017 och belyser bara hur hatet mot judar främst kommer från individer och organisationer med ursprung i MENA-länderna.

Fast det är väl inte riktigt så den allmänna debatten tillåter oss att tro.