”Det är den där Putin!” En dag trasslade jag in mig i en diskussion med en kvinna i samma ålder som jag här i förorten. Damen var väldigt upprörd över Rysslands anfallskrig mot Ukraina. – Det är den där Putin! Han borde skjutas! – Vi kan väl inte förenkla det stormaktspolitiska spelet och personifiera skulden […]
Content
”Det är den där Putin!”
En dag trasslade jag in mig i en diskussion med en kvinna i samma ålder som jag här i förorten. Damen var väldigt upprörd över Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
– Det är den där Putin! Han borde skjutas!
– Vi kan väl inte förenkla det stormaktspolitiska spelet och personifiera skulden i en man? försökte jag resonera.
Människan verkade inte villig eller kapabel att lyssna.
– Jag hoppas ryssarna förlorar kriget så snart som möjligt!
– Och hur hade du tänkt att det skulle gå till i praktiken? Menar du att Rysslands försvar med uppemot en miljon soldater plötsligt skulle lägga ned vapnen, be om ursäkt och åka hem? Att alla kärnvapen och stridsflygplan, missiler och raketer skulle desarmeras och läggas i förråd?
Tanten stirrade på mig än mer stridslystet.
– Är du nåt slags Rysslandsvän? En satans Putinist?
En stram gubbe i samma sällskap hade sitt att säga.
– Visst är det Putins fel. Han är envåldshärskare, alla lyder honom i skräckväldet.
– Riktigt så enkelt är det väl inte. Vi talar om en hel regim, och det finns också motpoler, oligarkerna, militären.
– Såå? Och vad fan vet du om det? frågade karln påstridigt.
– Tja, jag är ingen utrikespolitisk expert som du.
Jag har börjat misstänka att problemet är att jag ger mig in i diskussion med fel sorts människor.