SvD intervjuar några förortsbor och en kvinna som jobbat med integration i landet. Intervjun berör den återvandring som förts upp på agendan av SD och som givetvis rör upp känslor i andra läger. ”Oklarheterna är många” skriver SvD:s reporter och artikeln väcker en del frågor som kanske får några att reagera. Det finns ett återvandringsbidrag […]
Content
SvD intervjuar några förortsbor och en kvinna som jobbat med integration i landet. Intervjun berör den återvandring som förts upp på agendan av SD och som givetvis rör upp känslor i andra läger.
”Oklarheterna är många” skriver SvD:s reporter och artikeln väcker en del frågor som kanske får några att reagera.
Det finns ett återvandringsbidrag för enskilda individer och familjer som vill vända hem. Få använder dock denna möjlighet. 2020 kom det bara in 31 ansökningar och i år har endast 9 stycken registrerats. Lägg därtill att få ansökningar godkänns och hela systemet med återvandring är ett misslyckande.
Fast givet är att morot är att föredra framför piska.
Sedan kommer ett stycke som fick mig att haja till. Läs och begrunda.
Förra året registrerade 209 personer födda i Afghanistan att de lämnar Sverige i minst ett år. För Somaliafödda var siffran 886 personer och antalet utvandrade som fötts i Syrien var 851 stycken.
Det handlar alltså inte om personer som utvisas eller avvisas. Och till gruppen tillkommer personer som inte anmält att de lämnat Sverige. Förutom gruppen som åkt till Irak, 712 personer förra året, är destinationen okänd för svenska myndigheter.
Tolkar jag texten rätt kan man i Sverige få bidrag för att återvända till hemlandet under en kort period eller för att bege sig till andra länder än där man är född. Ska inte dessa skattefinansierade bidrag användas i syfte att personerna ska återvända för gott? Eller är det semesterresor vi betalar för pengar vi avstått från våra löner?
Sedan har vi en somalier och en arab som menar att SD:s förslag inte fyller någon funktion. ”Det bidrar inte till integrationen” säger en av dem. Att förslaget tagits fram beror bl.a. på att många inte vill integrera sig. Inte minst för att de inte vill eller för att de saknar respekt för de villkor som det svenska samhället bygger på. ”Det ligger hos politiska partier att skapa bättre system så man lättare kan integrera sig”, säger den andre och förtydligar med de orden att ansvaret ligger hos andra, inte hos de som kommit hit och som bor i de utsatta områdena.
SvD:s artikel avslutar med den f.d. integrationssamordnaren som inte kan undgå att framföra en liten lögn. ”Ska de mammorna skickas hem till ingenting då medan resten av familjen är här”. Som alla vet handlar det inte om att skicka hem någon. De ska istället uppmuntras att återvända frivilligt. Många av de mammor som åsyftas har varken arbetat eller betalat skatt i Sverige, så givetvis trivs de med det faktum att bidragen ändå ramlar in punktligt varje månad. Vore det inte för bidragen och kravlösheten skulle de nog gärna återvända hem, precis av samma anledning som många åker på semester till de länder man flytt från.
Fast sedan instämmer den här kvinnan i det som allt fler tycker. ”Jag kan förstå att människor som begått brott utvisas”. Det borde vara ett givet alternativ, men som bekant sker inte ens det.