INSÄNDARE. I början av februari så höll jag på att lasta lite saker i min bil. När jag var klar med det så upptäckte jag en man som uppehöll sig på parkeringen. Till saken hör att jag bor i ett radhusområde med en större gemensan parkering för samtliga fastigheter. Mannen på parkeringen vinkar in en […]
Content
INSÄNDARE. I början av februari så höll jag på att lasta lite saker i min bil. När jag var klar med det så upptäckte jag en man som uppehöll sig på parkeringen. Till saken hör att jag bor i ett radhusområde med en större gemensan parkering för samtliga fastigheter.
På Kopparbergs marknad serverar en man med humor. Bilden har inget med insändaren att göra
Mannen på parkeringen vinkar in en bil från gatan och föraren och mannen börjar prata, samtidigt som de ser sig omkring.
Min gissning är att de tänker parkera bilen. Då jag känner igen de flesta bilar och boende i området, och dessa två var (för mig) obekanta, så frågade jag om de skulle parkera här.
Bägge svarade att det skulle de och att de blivit anvisade av ett parkeringsbolag att adressen var den rätta.
En granne anslöt nu till oss och påtalade att det inte fanns något avtal med något parkeringsbolag och att de antagligen skulle parkera på en parkering som tillhör ett hyreshus. Grannen pekade ut parkeringen, som ligger rakt över gatan.
Föraren hävdade att det var här han skulle stå och att vi fick vända oss till P-bolaget om vi ville att han skulle flytta sin bil. Hans bekant var hela tiden lugn och samtalade med mig och min granne.
När föraren viftade bort oss och försöker lämna bilen och parkeringen så meddelar jag att han inte kan göra på detta sättet och förklarar att samtliga platser är förhyrda och används av någon boende i området.
Föraren lyssnar inte nu heller och jag börjar nu tröttna på honom.
Efter lite ordväxling och höjda röster så vänder han sig mot mig och meddelar att “jag hugger dig”.
Efter det hotet så väljer jag att avsluta samtalet och argumentationen och ringer istället Polisen.
I väntan på Polisen så kommer mannen, inte föraren, fram till mig och ber om ursäkt och försöker förklara att det blivit fel. Jag står fast vid att detta nu är något som får lösas av rättsvårdande myndighet.
När Polisen anländer så tar de upp en anmälan om “olaga hot” samt håller förhör med båda parter.
Så långt är allt i sin ordning.
Det är nu det intressanta börjar.
Polisen meddelar mig att jag ska delges misstanke om brott.
Hemma i mitt kök får jag reda på att jag anmälts för “förolämpning”.
Då jag inte sagt något förolämpande till någon av de två männen så undrar jag hur det kan ha gått till. Polisen säger då att föraren hävdar att jag skulle ha kallat honom för “neger”.
Detta var såklart inte något jag kunde erkänna utan enbart bestrida. Jag föll i skratt och sa att det inte var förvånande att det skulle bli en reaktion från föraren efter att någon haft mage att tillrättavisa honom.
Anmälan om förolämpning är nu avskriven, då den inte kunde styrkas.
Min anmälan om olaga hot är väl på väg genom kvarnarna hos någon myndighet.
Bilen som föraren körde står numera på den parkering som min granne pekade ut. Hade han bara lyssnat från början så hade inget av detta hänt.
Min spaning här är att de som inte vet, kan eller vill uppföra sig i det öppna samhället försöker skrämma oss som vill ha kvar ett öppet och tryggt samhälle.
Detta med händelsen vid badhuset i Lund i åtanke. Nu blev ju konsekvenserna av min insats inte i jämförelse med det som pappan utsattes för, men mönstret är det samma. Är du inte med oss då är du mot oss.
Det finns ingen ånger eller reflektion i handlandet.