”Putinism” återigen. Hur mycket jag än avskyr diktaturer, så måste jag i rättvisans namn säga att Putins Ryssland också har en rad goda sidor värda att notera. Konflikten i Ukraina fördunklas av propaganda från alla håll och parter. ”Sanningen är krigets första offer.” Många som har svalt västerländsk propaganda otuggat begriper inte att kriget är […]
Content
”Putinism” återigen.
Hur mycket jag än avskyr diktaturer, så måste jag i rättvisans namn säga att Putins Ryssland också har en rad goda sidor värda att notera.
Konflikten i Ukraina fördunklas av propaganda från alla håll och parter. ”Sanningen är krigets första offer.” Många som har svalt västerländsk propaganda otuggat begriper inte att kriget är framtvingat av USA under en långvarig process. Därtill har förvånansvärt många missat att striden inte handlar så mycket om en motsättning mellan väst och öst, mellan ”demokrati” och totalitarism, allra minst mellan ”de goda och de onda”. Detta är först och främst en kamp mellan globalism och nationalism.
För att bevara nationens suveränitet har Ryssland hållit statsskulden på möjligast låg nivå. År 2013 låg den på knappa 8% av BNP, i fjol på drygt 16%, enligt Wikipedia. Att jämföra med de flesta länder i Väst. ”Den som är satt i skuld är icke fri.”
I det ryska samhället är det konservativa värderingar som gäller. Eller kan någon tänka sig en bögparad på Röda torget i Moskva? Har tokfeministerna tagit ledningen i politik och näringsliv? Håller Ryssland på att rasera sin ekonomi på grund av klimathysteri? Och kristendomen lever fortfarande, trots 70 år av kommunistisk förföljelse.
Med detta sagt vill jag inte förhärliga Ryssland, jag är väl medveten om att landet brottas med ofantliga problem. Jag lyfter bara fram några nyanserande fakta i gyttret av svartvita känsloutbrott.