Absolut oärlighet. I tiderna hade jag samröre med en familj som hörde till Jehovas vittnen. Trossamfundet lever efter en centralstyrd Sanning och i regelverket ingår allehanda förbud, till exempel mot att fira olika högtider. ”Firar ni verkligen inte jul?” frågade jag mamman i familjen. ”Absolut inte!”, svarade hon och tog på sig en omutlig min. […]
Content
Absolut oärlighet.
I tiderna hade jag samröre med en familj som hörde till Jehovas vittnen. Trossamfundet lever efter en centralstyrd Sanning och i regelverket ingår allehanda förbud, till exempel mot att fira olika högtider.
”Firar ni verkligen inte jul?” frågade jag mamman i familjen.
”Absolut inte!”, svarade hon och tog på sig en omutlig min. Hmpf – att jag överhuvudtaget täcktes ställa en sådan fråga!
Julmat? Nej! Men det var väl inget fel i att äta lite gott under helgen, och då föll det sig naturligt att köpa säsongsprodukter.
Julgran? Tja, pappan i familjen tog inte religionen så allvarligt, så efter några glas glögg gick han ut och köpte en gran. När han började klä den samlade sig familjens fem barn omkring honom och snart deltog alla i bestyret. Det var ju trevligt att pappa och barnaskaran hade en gemensam stund, det kunde man inte neka dem.
Julklappar? Aldrig i livet! Men man kunde väl överraska sina nära och kära med en gåva ibland, oavsett vilken tid på året det råkade vara. Eller ska man kanske inte få visa kärlek och tillgivenhet med en spontan present?
Så på julafton fylkade familjen sig vid ett dignande julbord. I vardagsrummet väntade julklapparna under granen, från den påslagna tv:n klingade glad tomtemusik. Men någon jul firade de inte. Absolut inte!
Påminner om somliga politiska partier, särskilt på vänsterkanten. Man gör precis det som man dyrt och heligt lovat att avstå från, men genom att töja på logik och moral och ändra på språket, så är det plötsligt en helt annan sak.