Anders Lindberg från Aftonbladet är stående gäst i SVT, där han ofta ges möjligheten att försvara ståndpunkter som löper sida vid sida med public service egna. Jens Ganman och Adam Cwejman är två journalister som inte alltid följer den politiskt korrekta mallen och som därför ses mer sällan eller aldrig i debatter och public service […]
Content
Anders Lindberg från Aftonbladet är stående gäst i SVT, där han ofta ges möjligheten att försvara ståndpunkter som löper sida vid sida med public service egna. Jens Ganman och Adam Cwejman är två journalister som inte alltid följer den politiskt korrekta mallen och som därför ses mer sällan eller aldrig i debatter och public service studios. Här två läsvärda texter av dessa bägge sistnämnda herrar.
Jens Ganmans text har rubriken “Les Misérables med Magdalena Andersson” och belyser hennes och socialdemokraternas något förenklade syn på viktiga frågor.
Ett exempel Ganman tar upp är Socialdemokraternas utspel på 1:a maj, där Magdalena Andersson utannonserade att partiet i sin vårbudgetproposition utlovade 700 miljoner till kommunerna för att dessa ska anordna sommarlovsaktiviteter med gratis lunch. Miljoner som särskilt riktas till mer socioekonomiskt utsatta kommuner i syfte att minska utanförskapet och nyrekryteringar till de kriminella gängen.
Jens Ganman svarar på detta med sitt ironiska och lätt humoristiska vis. “Inget fel i att vilja ge fattiga barn mat och rolig sommarlovssysselsättning, men effekten på den organiserade brottsligheten torde bli marginell. Vi har 13-14-åriga kontraktsmördare springande på gatorna och det fenomenet har djupare rötter än att ungar i förorten saknar lokal”. Sveriges kommuner har i ett stort antal år satsat miljoner i socioekonomiskt utsatta områden (jämför gärna den satsningen med de uteblivna satsningarna i orter på landsbygden) och kanske korvgrillning hjälpt några ungdomar från att dras in i kriminalitet. Det är i sådana fall bra, men i det stora hela har situationen förvärrats betydligt bara under det senaste året.
Övriga exempel och citat får ni själva läsa i den utmärkta artikeln.
Adam Cwejman tar upp en fråga i GP som sällan ställs i den offentliga debatten. Rubriken lyder “Varför tar Sverige emot fler flyktingar än Saudiarabien?
Cwejmans text belyser det faktum att rika länder med samma språkliga och kulturella förutsättningar struntar i att ta ansvar för flyktingar från närliggande områden. Det är nog många i Sverige som undrar varför araber från Mellanöstern och exempelvis afghaner tar sig hundratals mil för att komma till områden i världen med främmande språk, kulturer som är raka motsatsen till vad de är vana vid och samhällen de sedan vill förändra.
I artikeln nämner Cwejman den pågående konflikten i Sudan, som drivit tiotusentals sudaneser på flykt. Fattiga grannländer som Sydsudan och Tchad har tagit emot de flesta så här långt, men i texten nämns också hur sudaneser togs sig till Italien i stora skaror under 2010-talet för att därifrån fortsätta vidare ut i Europa. Stenrika arabländer som Saudiarabien, Qatar och Kuwait tog knappt emot några och gör det inte heller idag.
Fortsätt läs Adam Cwejmans text om den märkliga fördelningen av världens flyktingar. Där finns en och annan fråga som FN, EU och diverse intresseorganisationer borde besvara.