Vem minns inte dåtidens skolavslutningar där svenska flaggor vajade för vinden i flaggstängerna, prydde scenen där rektorn höll tal och hängdes upp i trädgårdar där nyblivna studenter firades av familj och vänner. Idag är det annorlunda och det tar Alice Teodorescu Måwe upp i en krönika. “Det är sorgligt att studenter väljer att vifta med […]
Content
Vem minns inte dåtidens skolavslutningar där svenska flaggor vajade för vinden i flaggstängerna, prydde scenen där rektorn höll tal och hängdes upp i trädgårdar där nyblivna studenter firades av familj och vänner. Idag är det annorlunda och det tar Alice Teodorescu Måwe upp i en krönika.
“Det är sorgligt att studenter väljer att vifta med utländska flaggor”, lyder rubriken i tidningen Focus. Teodorescu Måwe, som själv har rötterna i annat land, är en klok kvinna som ofta lyser upp en annars ganska nattsvart journalisthimmel. Även i denna krönika belyser hon en fråga som andra journalister viftar bort som trams.
Den generella inställningen i dagens Sverige är att vi alla är svenskar, oavsett var du är född och varför du ens kom till Sverige. De här orden i Teodorescu Måwes text är därför värda att notera.
Varför man efter avslutade studier i svensk skola som bekostats av svenska skattebetalare känner ett behov av att manifestera sin koppling till ett annat land…//…hur kan den som inte betraktar sig som svensk förvänta sig att betraktas som svensk av andra…//…Om inte ens de som är födda här kan identifiera sig med Sverige, hur ska vi då ha en rimlig chans att skapa den integration som alla talar sig så varma för
Saken är nog den att väldigt många med rötterna i annat land skiter i Sverige. De sitter inte hemma med familj, vänner och kallar sig svenskar. De spottar på vårt samhällssystem och önskar inget heller än att få leva efter de regler man vant sig vid från hemlandet och få utöva sin egen kultur i det offentliga.