Tornevall Networks

Changes

Versions

1. 2023-06-10 08:49:39

   Discovered: 2023-06-10 13:24:07 Hash: 8b86860e90c99bb46d13e28a54ff60493ece5cd3
   Title:

   Södermanlands regemente: “Det är vi som bestämmer – inte fienden”
   Description:

   HISTORIA. Som ni vet firar Sverige i år 500 år som självständig nation. Även armén firar den aktningsvärda och har gjort en serie besök på olika regementen. Södermanlands regemente har en lång och stolt historia, från att rädda Stockholm i början av 1700-talet till att utbilda de svenska FN-soldater som deltog i Kongo-insatsen. 1944 bombades […]
   Content

   HISTORIA. Som ni vet firar Sverige i år 500 år som självständig nation. Även armén firar den aktningsvärda och har gjort en serie besök på olika regementen. Södermanlands regemente har en lång och stolt historia, från att rädda Stockholm i början av 1700-talet till att utbilda de svenska FN-soldater som deltog i Kongo-insatsen.
   
   1944 bombades Strängnäs och Stockholm av Sovjetunionen av okänd anledning.
   
   När Pettersson var ung och någon enstaka gång gjorde något hyss som ingick i livets utbildning för att bli vuxen fick jag då och då höra att “passa dig, annars kommer ryssen och tar dig”. Uttrycket levde alltså kvar ända till 1950-60-tal, och kanske gör så än idag i Södermanlands skärgård där jag föddes. På andra platser tror jag ingen hotar med ryssen längre eller också sköter sig ungarna bättre än vad jag gjorde.
   
   Nåväl, det är drygt 300 år sedan ryssarnas härjningar drabbade delar av den svenska ostkusten. Under sommaren år 1719 plundrade den ryska flottan från Gävlebukten till Norrköping. Under 41 dagar brändes ett flertal städer, gods och bruk ner och 20000 människor blev hemlösa. De ryska aktiviteterna längs kusten ingick i tsar Peters plan att försöka pressa Sverige i de pågående fredsförhandlingarna för att få ett slut på det Stora nordiska kriget. De kollektiva minnena och berättelser från dessa händelser lever kvar i skärgården och berättas än idag.
   
   TIDIGARE PÅ BLOGGEN 2013-11-21 av Gustav Ruda
   
   Slaget vid Baggensstäket år 1719
   
   Slaget vid Stäket är en stor historisk händelse, inte bara för Saltsjöbaden och Stockholm utan för hela Sverige. Om inte de svenska styrkorna hade motat bort ryssarna 1719 hade vi kanske pratat ryska idag.
   
   Baggensstäket är ett av de två inlopp som finns om man ska färdas med båt in till Stockholm. Här följer historien om slaget vid Stäket:
   
   Efter Karl den tolftes död 1718 försökte den svenska regeringen sluta fred med landets fiender. Förhandlingarna gick bra med England-Hannover, Preussen och Danmark, men Ryssland ville ha de svenska östersjöprovinserna. Detta kunde inte den svenska regeringen gå med på utan sökte stöd hos England för att göra en gemensam aktion mot Ryssland. Samtidigt hölls s.k. skenförhandlingar för att förhala tiden. Då bestämde sig tsar Peter för att skicka sin flotta mot Sverige.
   
   Den ryska flottan som bestod av 30 stora örlogsskepp och 150 galärer medförde sig en besättning av 30.000 man och ett 100-tal hästar. Hela flottan samlades utanför Åland och styrde sin kos mot Sverige.
   
   På den svenska sidan hade man snabbt fått reda på vad som skedde. Den 11 juli iakttogs den ryska flottan vid Söderarm längst ut i Stockholms norra skärgård. Den ryska flottan delade på sig för härjningar utmed kusten. En eskader vände norrut mot Gävle, en liten eskader gick in i Nämdöfjärden och Baggensfjärden men huvuddelen seglade söderut för att ödelägga den Östgötska och Sörmländska skärgården.
   
   Överallt brände ryssarna ner gårdar, förråd, gröda och skog. Under sex sommar-veckor förstörde de för 2 milj. daler silvermynts värde. På morgonen den 27 juli var hela Stockholm i alarm, man hade fått veta att fienden var vid Stäket en och en halv mil från huvudstaden.
   
   Svenskarna hade förutsett att ryssarna skulle ta sig in till Stockholm via Vaxholm och därför placerat sina styrkor där. Men när svenskarna hejdade ryssarna vid Vaxholm fortsatte de ryska styrkorna mot Baggensfjärden och Baggensstäket, vilken nu var den enda väg de kunde ta för att komma in till Stockholm.
   
   Inloppet till Stäket hade korkats igen av Baltzar von Dalheim, en av huvudpersonerna i Slaget vid Stäket. En bit in i Stäket, vid Knapens hål där sundet är som smalast, hade man ordnat en spärr med tre sänkta skutor fyllda med sten. Ytterligare en bit in hade Dalheim lagt några pråmar med kanoner ombord. På varsin sida om Stäket hade man anordnat kustförsvar som var skyddade av en befästning. Dalheim förde befäl över s.k. tremänningssoldater. Det var ungdomar på 15-16 år som led av svält och sjukdomar. Dessa ungdomar skulle nu försvara huvudstaden.
   
   På morgonen den 13 augusti trängde den ryska galärflottan med 6000 man in i Ingaröfjärden. Klockan två på eftermiddagen fick Södermanlands regementes chef order att skynda sig med sitt fotfolk till Stäket. Regementets ordinarie styrka var på 1200 man men nu kunde man endast ställa upp med 700 man. Man hade dock en mycket krigserfaren överste – Rutger Fuchs.
   
   Klockan fyra på eftermiddagen hade 6000 ryska soldater stigit iland på båda sidorna om Stäkets mynning. Den ena gruppen marscherade snabbt framåt men stoppades genom beskjutning. Överste Dalheim befann sig på ”fel” sida om Stäket men lyckades snabbt ta sig över med båt till andra sidan. Där tog han befälet och satte in männen från pråmarna i striden och lyckades tvinga ner ryssarna till stranden.
   
   På andra sidan bjöd ryssarna på svårare motstånd eftersom de var utrustade med handgranater. Men svenskarnas förberedelser gjorde att ryssarnas eldbollar inte nådde fram. När ryssarna inte lyckades på land tog de sjövägen. Fem galärer rodde in i sundet och sköt mot värnet men mötte hård eld från svenska kanoner.
   
   Dalheim satte in alla trupper han hade och under fyra timmar slogs man ute i skogen. Dalheim och hans ungdomssoldater hejdade ryssarna så länge att undsättning hann fram.
   
   Klockan sju på kvällen var fotfolket från Södermanlands regemente framme. Det var verkligen i sista stund de kom fram. Ryssarna hade satt iland 6000 man och dessa soldater hade ställt upp sig i två linjer.
   
   När de svenska styrkorna hade kommit upp på ängen där ryssarna stod började de omedelbart skjuta. Ryssarna som stod tätt intill varandra föll som tändstickor. Svenskarna hade bara 24 skott per man och för en liten stund såg läget mycket kritiskt ut men även det klarade svenskarna på ett mycket bra sätt. Sent på natten hördes marschmusik och sörmlänningarna förstod att förstärkningen från Västmanland och Dalarna var på väg. De svenska styrkorna fick ordern: värjorna ut! Soldaterna gick fram i ett våldsamt anfall och de ryska styrkorna, som aldrig hade mött något motstånd, kunde inte göra annat än att dra sig tillbaka. På den svenska sidan stupade 30 man och 71 sårades. På den ryska sidan stupade över 440 man.
   
   Jag har nu berättat om hur 700 sörmlänningar kunde stå emot 6000 ryssar. De som stått emot ryssarna vid slaget upphöjdes till gudar i huvudstaden, men överste von Dalheim och hans tremänningssoldater glömdes helt bort. Först 1905 när monumentet restes över de män som kämpat mot ryssarna nämndes i första hand överste von Dalheim.
   
   Hur sörmlänningarna organiserade sig vid ofred finns det bestämmelser om i Södermannalagen från 1327. Där beskrivs  hur de vapenföra männen skulle uppbådas och samlas. Den egentliga organisationen av ett regemente i Södermanland skedde i början av 1600-talet i samband med att Gustav II Adolf omorganiserade hela den svenska hären. Uppdraget att organisera regementet gavs åt sörmlänningen Erik Ryning född på Gimmersta i Södermanland. Han blev även regementets första chef 1627, vilket räknas som det år när det fast organiserade regementet grundades.
   
   Under de många krigen under 1600- och 1700-talen deltog regementet på de flesta krigsskådeplatserna i Europa vilket inte minst segernamnen på regementets fana bär vittnesbörd om: Warszawa 1656, Fredriksodde 1657, Tåget över Bält 1658, Fraustadt 1706, Helsingborg 1710, Gadebusch 1712 samt Södra Stäket 1719.
   
   Denna marsch är uppladdad för att hedra de som genom tiderna stupat och för de som stridit för fäderneslandet, Konungariket Sverige! Södermanlands regemente, P 10 år 1634-2005 (1634 långt innan Skåne blev svenskt)
   
   Södermanlands regementes motto: “Regimus neque hostis” (“Det är vi som bestämmer – inte fienden”)
   
   Segrar: Warszawa (1656), Frederiksodde (1658), Tåget över Bält (1658), Fraustadt (1706), Helsingborg (1710), Gadebusch (1712) och Stäket (1719).
   
   -Pettersson som är stolt sörmlänning vill bara tillägga att tiderna har förändras, nu bjuder vi in trupperna och betalar till och med för dem. Södermanlands regemente räddade oss från att bli rysktalande, nu finns inte det kvar, vem som räddar oss från att bli arabisktalande vet ingen…
   
   Mycket är nedlagt, försvaret är en spillra, dragonerna försvunna men Arméns musikkår finns kvar och de spelar dragonernas marsch ibland…
   
   ***
   
   Stöd bloggen
   
   Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
   
   Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
   
   Från andra banker konto 8257-933415168
   
   Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
   
   Du kan även SWISHA till 0760 858 480 
   
   IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
2. 2023-06-10 08:49:39

   Discovered: 2023-06-10 10:56:10 Hash: 122d573e29938963819341d0ad7c41ee40ebf467
   Title:

   Södermanlands regemente: “Det är vi som bestämmer – inte fienden”
   Description:

   HISTORIA. Som ni vet firar Sverige i år 500 år som självständig nation. Även armén firar den aktningsvärda och har gjort en serie besök på olika regementen. Södermanlands regemente har en lång och stolt historia, från att rädda Stockholm i början av 1700-talet till att utbilda de svenska FN-soldater som deltog i Kongo-insatsen. 1944 bombades […]
   Content

   HISTORIA. Som ni vet firar Sverige i år 500 år som självständig nation. Även armén firar den aktningsvärda och har gjort en serie besök på olika regementen. Södermanlands regemente har en lång och stolt historia, från att rädda Stockholm i början av 1700-talet till att utbilda de svenska FN-soldater som deltog i Kongo-insatsen.
   
   1944 bombades Strängnäs och Stockholm av Sovjetunionen av okänd anledning.
   
   När Pettersson var ung och någon enstaka gång gjorde något hyss som ingick i livets utbildning för att bli vuxen fick jag då och då höra att “passa dig, annars kommer ryssen och tar dig”. Uttrycket levde alltså kvar ända till 1950-60-tal, och kanske gör så än idag i Södermanlands skärgård där jag föddes. På andra platser tror jag ingen hotar med ryssen längre eller också sköter sig ungarna bättre än vad jag gjorde.
   
   Nåväl, det är drygt 300 år sedan ryssarnas härjningar drabbade delar av den svenska ostkusten. Under sommaren år 1719 plundrade den ryska flottan från Gävlebukten till Norrköping. Under 41 dagar brändes ett flertal städer, gods och bruk ner och 20000 människor blev hemlösa. De ryska aktiviteterna längs kusten ingick i tsar Peters plan att försöka pressa Sverige i de pågående fredsförhandlingarna för att få ett slut på det Stora nordiska kriget. De kollektiva minnena och berättelser från dessa händelser lever kvar i skärgården och berättas än idag.
   
   TIDIGARE PÅ BLOGGEN 2013-11-21 av Gustav Ruda
   
   Slaget vid Baggensstäket år 1719
   
   Slaget vid Stäket är en stor historisk händelse, inte bara för Saltsjöbaden och Stockholm utan för hela Sverige. Om inte de svenska styrkorna hade motat bort ryssarna 1719 hade vi kanske pratat ryska idag.
   
   Baggensstäket är ett av de två inlopp som finns om man ska färdas med båt in till Stockholm. Här följer historien om slaget vid Stäket:
   
   Efter Karl den tolftes död 1718 försökte den svenska regeringen sluta fred med landets fiender. Förhandlingarna gick bra med England-Hannover, Preussen och Danmark, men Ryssland ville ha de svenska östersjöprovinserna. Detta kunde inte den svenska regeringen gå med på utan sökte stöd hos England för att göra en gemensam aktion mot Ryssland. Samtidigt hölls s.k. skenförhandlingar för att förhala tiden. Då bestämde sig tsar Peter för att skicka sin flotta mot Sverige.
   
   Den ryska flottan som bestod av 30 stora örlogsskepp och 150 galärer medförde sig en besättning av 30.000 man och ett 100-tal hästar. Hela flottan samlades utanför Åland och styrde sin kos mot Sverige.
   
   På den svenska sidan hade man snabbt fått reda på vad som skedde. Den 11 juli iakttogs den ryska flottan vid Söderarm längst ut i Stockholms norra skärgård. Den ryska flottan delade på sig för härjningar utmed kusten. En eskader vände norrut mot Gävle, en liten eskader gick in i Nämdöfjärden och Baggensfjärden men huvuddelen seglade söderut för att ödelägga den Östgötska och Sörmländska skärgården.
   
   Överallt brände ryssarna ner gårdar, förråd, gröda och skog. Under sex sommar-veckor förstörde de för 2 milj. daler silvermynts värde. På morgonen den 27 juli var hela Stockholm i alarm, man hade fått veta att fienden var vid Stäket en och en halv mil från huvudstaden.
   
   Svenskarna hade förutsett att ryssarna skulle ta sig in till Stockholm via Vaxholm och därför placerat sina styrkor där. Men när svenskarna hejdade ryssarna vid Vaxholm fortsatte de ryska styrkorna mot Baggensfjärden och Baggensstäket, vilken nu var den enda väg de kunde ta för att komma in till Stockholm.
   
   Inloppet till Stäket hade korkats igen av Baltzar von Dalheim, en av huvudpersonerna i Slaget vid Stäket. En bit in i Stäket, vid Knapens hål där sundet är som smalast, hade man ordnat en spärr med tre sänkta skutor fyllda med sten. Ytterligare en bit in hade Dalheim lagt några pråmar med kanoner ombord. På varsin sida om Stäket hade man anordnat kustförsvar som var skyddade av en befästning. Dalheim förde befäl över s.k. tremänningssoldater. Det var ungdomar på 15-16 år som led av svält och sjukdomar. Dessa ungdomar skulle nu försvara huvudstaden.
   
   På morgonen den 13 augusti trängde den ryska galärflottan med 6000 man in i Ingaröfjärden. Klockan två på eftermiddagen fick Södermanlands regementes chef order att skynda sig med sitt fotfolk till Stäket. Regementets ordinarie styrka var på 1200 man men nu kunde man endast ställa upp med 700 man. Man hade dock en mycket krigserfaren överste – Rutger Fuchs.
   
   Klockan fyra på eftermiddagen hade 6000 ryska soldater stigit iland på båda sidorna om Stäkets mynning. Den ena gruppen marscherade snabbt framåt men stoppades genom beskjutning. Överste Dalheim befann sig på ”fel” sida om Stäket men lyckades snabbt ta sig över med båt till andra sidan. Där tog han befälet och satte in männen från pråmarna i striden och lyckades tvinga ner ryssarna till stranden.
   
   På andra sidan bjöd ryssarna på svårare motstånd eftersom de var utrustade med handgranater. Men svenskarnas förberedelser gjorde att ryssarnas eldbollar inte nådde fram. När ryssarna inte lyckades på land tog de sjövägen. Fem galärer rodde in i sundet och sköt mot värnet men mötte hård eld från svenska kanoner.
   
   Dalheim satte in alla trupper han hade och under fyra timmar slogs man ute i skogen. Dalheim och hans ungdomssoldater hejdade ryssarna så länge att undsättning hann fram.
   
   Klockan sju på kvällen var fotfolket från Södermanlands regemente framme. Det var verkligen i sista stund de kom fram. Ryssarna hade satt iland 6000 man och dessa soldater hade ställt upp sig i två linjer.
   
   När de svenska styrkorna hade kommit upp på ängen där ryssarna stod började de omedelbart skjuta. Ryssarna som stod tätt intill varandra föll som tändstickor. Svenskarna hade bara 24 skott per man och för en liten stund såg läget mycket kritiskt ut men även det klarade svenskarna på ett mycket bra sätt. Sent på natten hördes marschmusik och sörmlänningarna förstod att förstärkningen från Västmanland och Dalarna var på väg. De svenska styrkorna fick ordern: värjorna ut! Soldaterna gick fram i ett våldsamt anfall och de ryska styrkorna, som aldrig hade mött något motstånd, kunde inte göra annat än att dra sig tillbaka. På den svenska sidan stupade 30 man och 71 sårades. På den ryska sidan stupade över 440 man.
   
   Jag har nu berättat om hur 700 sörmlänningar kunde stå emot 6000 ryssar. De som stått emot ryssarna vid slaget upphöjdes till gudar i huvudstaden, men överste von Dalheim och hans tremänningssoldater glömdes helt bort. Först 1905 när monumentet restes över de män som kämpat mot ryssarna nämndes i första hand överste von Dalheim.
   
   Hur sörmlänningarna organiserade sig vid ofred finns det bestämmelser om i Södermannalagen från 1327. Där beskrivs  hur de vapenföra männen skulle uppbådas och samlas. Den egentliga organisationen av ett regemente i Södermanland skedde i början av 1600-talet i samband med att Gustav II Adolf omorganiserade hela den svenska hären. Uppdraget att organisera regementet gavs åt sörmlänningen Erik Ryning född på Gimmersta i Södermanland. Han blev även regementets första chef 1627, vilket räknas som det år när det fast organiserade regementet grundades.
   
   Under de många krigen under 1600- och 1700-talen deltog regementet på de flesta krigsskådeplatserna i Europa vilket inte minst segernamnen på regementets fana bär vittnesbörd om: Warszawa 1656, Fredriksodde 1657, Tåget över Bält 1658, Fraustadt 1706, Helsingborg 1710, Gadebusch 1712 samt Södra Stäket 1719.
   
   Denna marsch är uppladdad för att hedra de som genom tiderna stupat och för de som stridit för fäderneslandet, Konungariket Sverige! Södermanlands regemente, P 10 år 1634-2005 (1634 långt innan Skåne blev svenskt)
   
   Södermanlands regementes motto: “Regimus neque hostis” (“Det är vi som bestämmer – inte fienden”)
   
   Segrar: Warszawa (1656), Frederiksodde (1658), Tåget över Bält (1658), Fraustadt (1706), Helsingborg (1710), Gadebusch (1712) och Stäket (1719).
   
   -Pettersson som är stolt sörmlänning vill bara tillägga att tiderna har förändras, nu bjuder vi in trupperna och betalar till och med för dem. Södermanlands regemente räddade oss från att bli rysktalande, nu finns inte det kvar, vem som räddar oss från att bli arabisktalande vet ingen…
   
   Mycket är nedlagt, försvaret är en spillra, dragonerna försvunna men Arméns musikkår finns kvar och de spelar dragonernas marsch ibland…
   
   ***
   
   Stöd bloggen
   
   Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
   
   Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
   
   Från andra banker konto 8257-933415168
   
   Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
   
   Du kan även SWISHA till 0760 858 480 
   
   IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168