Frankrike har skakats av upplopp med anlagda bränder, vandalisering, plundring och våld. Detta efter att en invandrad 17-åring skjutits till döds av polis. Minns ni 12-åriga Lola Daviet och minns ni om det startades upplopp i franska städer efter hennes död? Nahel Merzouk hade rötterna i Algeriet. Hans död ledde till omfattande protester som startades […]
Content
Frankrike har skakats av upplopp med anlagda bränder, vandalisering, plundring och våld. Detta efter att en invandrad 17-åring skjutits till döds av polis. Minns ni 12-åriga Lola Daviet och minns ni om det startades upplopp i franska städer efter hennes död?
Nahel Merzouk hade rötterna i Algeriet. Hans död ledde till omfattande protester som startades i Paris för att sedan sprida sig till andra franska städer. Brinnande bilar, vandaliserade restauranger och plundrade butiker blev plötsligt visualiserat i svenska och internationella medier. Ordet “rasism” smög sig i traditionell svensk ordning in i raderna tillsammans med “polisbrutalitet” och orsaken var förstås att offret hade utomeuropeiska rötter.
I svensk media fick vi intrycket att 17-årige Nahel Merzouk var ett oskyldigt offer för den franska polisbrutaliteten p.g.a. sin utländska härkomst. Det fanns fyra personer på plats och de personerna är de absolut enda som vet vad som hände och varför. Det är de två motorcykelpoliserna och det är nu döde Merzouk och hans kamrat i bilen. Ord står mot ord och svensk media har valt att fokusera på Merzouks kamrats ord. Samtidigt finns en annan version och det är närvarande polisers. Pettersson tog upp detta i ett inlägg.
En av de som tagit upp fallet med Nahel Merzouk är Sinziana Ravini, svensk konstkritiker och teorilärare som är bosatt i Paris. I en text på GP:s kultursidor lyckas hon få med orden “rasism, polisvåld och högerextremism” och hon köper fullt ut orden från den skjutne 17-åringens kamrat. “Polismannens liv var ingalunda hotat, men han riktade vapnet mot Nahel och sköt mot hans bröst”. Som om Ravini var på plats och bevittnade händelsen.
I kommentarerna till artikeln ifrågasätts varför en kulturskribent på en svensk dagstidning tar upp ett dödsfall i Frankrike och varför det inte uppstod samma uppståndelse med kravaller, bilbränder, vandalisering och plundring efter mordet på 12-åriga Lola Daviet?
Minns ni Lola?
Lola Daviet hittades förra året i en resväska, våldtagen och mördad. Fallet väckte ilska och sorg i Frankrike. Dessa känslor följdes dock inte upp av omfattande kravaller i franska städer. Inga upplopp, inga bilbränder, inga vandaliserade restauranger, inga plundrade butiker.
Den enda reaktion som visualiserades var en demonstration som Erik Zemmour (ledare för högerpartiet Reconquéte) arrangerade och en tyst minut som Marine le Pens Nationell samling höll utanför det franska parlamentet. De “högerextrema manifestationerna” som de kallades i media.
Lola Daviets föräldrar uppmanade franska folket att inte göra dotterns död till en politisk fråga. Anledningen var att Lola Daviets mördare är från Algeriet, precis som Nahel Merzouk, och befann sig illegalt i Frankrike efter att hennes studentvisum gått ut.
Att mördaren, Dahbia Benkired, befann sig illegalt i Frankrike gjorde dock frågan till en politisk sådan. Det är samma underlag som används i Sverige, där vi också fått se mord och andra grova brott som begåtts av personer som vistats illegalt i landet. Rakhmat Akilov är kanske det mest kända namnet bland dem.
Lola Daviet var definitivt en oskyldig 12-åring. Frågan är om Nahel Merzouk var den oskyldiga 17-åring som Sinziana Ravini och många andra vill göra gällande?
På bloggen om Lola – Tolv-årig flicka hittad halalslaktad i resväska