Koranbränningar och liknade provokationer är uttjatade och har spelat ut sin roll, om de nu har haft någon. Att kritisera och debattera är en helt annan sak och detta sätt att vädra sina åsikter kan/ska överhuvudtaget aldrig ifrågasättas. Pettersson ställde frågan om Salwan Momika utfört sina aktioner på eget bevåg eller på uppdrag av någon? […]
Content
Koranbränningar och liknade provokationer är uttjatade och har spelat ut sin roll, om de nu har haft någon. Att kritisera och debattera är en helt annan sak och detta sätt att vädra sina åsikter kan/ska överhuvudtaget aldrig ifrågasättas.
Pettersson ställde frågan om Salwan Momika utfört sina aktioner på eget bevåg eller på uppdrag av någon? Frågan är givetvis befogad och den givna följdfrågan är vad Momika eller den eventuella uppdragsgivaren ville åstadkomma? Att en kristen irakier som upplevt islam på nära håll vill utöva sin demokratiska rättighet och protestera mot den religionen är en anledning. En annan är att Momika, som har ett temporärt uppehållstillstånd, vill förlänga detta för att i slutändan tilldelas ett permanent med ett medborgarskap som slutpunkt. Det går att spekulera hur länge som helst.
Jag ogillar själv islam varje minut på dygnet, men jag skulle av den anledningen aldrig nedlåta mig till att bränna en koran, vandalisera en moské eller utropa ett hat mot alla muslimer. Att däremot göra sin röst hörd är en demokratisk rättighet och den rättigheten bör alla utnyttja. Skriv insändare i lokaltidningen, rösta på partier som åsiktsmässigt står på samma sida och varför inte engagera sig i något av de partierna eller så startar man en blogg där man kan vädra sina åsikter. Möjligheterna är många så länge man följer de demokratiska spelreglerna.
Pettersson visade en film från demonstrationerna vid Salwan Momikas senaste försök att provocera. I filmen utmärker sig en kvinna, som uppenbart har ett brokigt förflutet, genom att agera hetsigt och utropa både hot och hat mot Momika. Detta lär inte få något rättsligt efterspel, men här görs skillnaden mellan ett demokratiskt styrt land och ett totalitärt.
Kvinnan ifråga har sina rötter i Irak, men har under sina år i Sverige varit en belastning för rättssystemet, säkerligen också för de sociala systemen och utnyttjar nu sina demokratiska rättigheter på öppen gata. Lek nu med tanken att en kristen kvinna protesterar högljutt på en gata i Bagdad då en muslimsk man bestämmer sig för att bränna en bibel offentligt. Lek med tanken att kvinnan vädrar sitt hat mot både mannen och islam, samt utbrister i direkta hot när bibeln brinner. Hur tror ni historien hade slutat för den kvinnan?
Här ser vi den tydliga skillnaden mellan Sverige och de länder i vilka man nu bränner flaggor, utropar krav på hämnd och direkta hot.
Nu dementeras förvisso uppgifterna att Irak tänker bojkotta svenska varor och kanske har man från irakiska myndigheter insett att Irak har betydligt mer att förlora än Sverige. Skulle Irak nu ändå sätta sina hot till verket, bör Sverige slå tillbaks genom att dra in de årliga bistånden till landet. Skulle man från Iraks sida utvisa alla svenskar från landet, inklusive de som eventuellt sitter fängslade, kunde man från Sveriges sida kontra med att utvisa alla irakier, inklusive alla de som de facto sitter fängslade. Spekulativt förvisso, men vilka skulle stå som de stora förlorarna i detta spel?
Att Sverige ska kröka rygg för världens mest lättkränkta religion kan aldrig komma på tal. Talesättet att ge ett finger och de tar hela handen har aldrig kommit så väl till pass som när det gäller islam.
Den avslutande frågan är given. Varför lämnar miljontals muslimer sina hemländer och styr kosan mot demokratier som de innerst inne avskyr? Väl installerade pekar de ständigt på hur de möts av den västerländska rasismen, diskrimineringen och det moderna samhällets alla krav?