Tornevall Networks

Det svenska 1900-talet fortsätter att ta slut i realtid:

Nu väljer det gamla, historiska högerpartiet (d v s M) att sätta sin tillit till det parti som springer ur den så kallade nationella rörelsen (d v s SD) i stället för att uppmana sina väljare att stödrösta på det gamla, historiska liberala partiet (d v s L). År 1934 valde samma parti, som på den tiden hette Allmänna valmansförbundet, att bryta med den nationella rörelsen och i stället börja inleda ett samarbete med L:s företrädare Folkpartiet.

M har nu underkastat sig SD och lämnat över manteln till SD vad gäller den svenska högersidans ledarskap samtidigt som M slutgiltigt kastar loss från sin egen liberala era genom att välja SD före L.

Samtidigt är detta tyvärr sannolikt i linje med M-väljarnas önskan att döma av den rapport som Institutet för framtidsstudier lanserade igår, som bygger på en enkätundersökning som indikerar att M-väljarna har närmat sig SD-väljarna med stormsteg. Dagens M-väljare står m a o numera nära SD-väljarna på ett ideologiskt plan samtidigt som M-väljarna har främjat sig från L-väljarna.

Tidösamarbetet krackelerar just nu inför öppen ridå och i och med att Tidöpartiernas inbördeskrig är här nu så har Kristersson förlorat sitt starkaste kort. Kristersson kunde ju tidigare hävda att Tidöpartiernas lag är enat medan Anderssons lag ständigt ligger i luven på varandra men så är då inte längre fallet. Och så här i efterhand går det inte att säga något annat än att Kristerssons största blunder ägde rum när han i april i år lovade bort hälften av ministerposterna till SD om hans lag återigen vinner valet. SD förbereder sig i sin tur för en valförlust, som kommer att stärka SD:s position och ytterligare försvaga M. Med L ute ur leken och med ett stukat och förnedrat M kommer SD nu att framstå som den självklara ledaren för högersidan i svensk politik.