Tornevall Networks

Versions

1. 2026-08-29 01:15:45

   Discovered: 2026-08-31 09:35:57 Hash: 538d6676a61c7ce5766aadfb347a08445516abba
   Title:

   ”Jag vill inte recensera public service”
   Description:

   Malin Danielsson tror det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik.
   
   Inlägget ”Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Liberalerna vill göra ett kulturlyft med mer offentliga pengar, samtidigt som partiet vill locka mer privat kapital till kulturen. Kulturpolitiska talespersonen Malin Danielsson försvarar också partiets samarbete med Sverigedemokraterna och säger att det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik – så länge principen om armlängds avstånd hålls. 
   
   Vilka är de tre viktigaste kulturpolitiska frågorna för Liberalerna?
   
   – Först och främst vill vi ha ett kulturlyft under den kommande mandatperioden. Vi behöver satsa mer på kulturen och se till att den blir tillgänglig för fler, inte minst barn och unga. Det är ett av våra vallöften.
   
   Det andra är biblioteken. Där har vi specificerat en satsning på 250 miljoner kronor till framför allt folkbiblioteken. De behöver utvecklingsbidrag för att kunna stärka sin verksamhet i hela landet. Vi ser det som nästa steg efter den satsning vi har gjort på skolbiblioteken och riktiga böcker i skolan.
   
   Det tredje är folkbildningen. Där vill vi satsa på folkbildningen och studieförbunden i synnerhet.
   
   Där har ni ju svängt, om man ser till folkbildningen. Det har skett stora neddragningar under den här mandatperioden. Vad kommer det sig att ni har ändrat uppfattning?
   
   – Egentligen har vi tyckt att folkbildningen ska ha pengar hela vägen, så vi har väl egentligen inte svängt i vår politik. Men under den här mandatperioden har vi gjort en omprioritering. Det handlar om läskrisen i svensk skola.
   
   Vi behövde dels säkerställa att alla skolor har ett skolbibliotek, dels att barnen har riktiga böcker. Vi tror att det är en ödesfråga för bildningen i framtiden. När resurserna inte var obegränsade gjorde vi den här omprioriteringen.
   
   Men studieförbunden har legat oss varmt om hjärtat hela vägen.
   
   Kommer ni att få med er Moderaterna och Sverigedemokraterna på en sådan satsning? Studieförbunden ligger kanske inte riktigt lika varmt om deras hjärtan.
   
   – Det är en fråga som vi har förhandlat in i Sverigelöftet som vi gjort tillsammans med Sverigedemokraterna. Vi vill ha en satsning på studieförbunden och det har de också gått med på.
   
   Det tänker vi att de hedrar när vi sätter oss vid förhandlingsbordet efter valet.
   
   Ni säger att ni vill göra ett kulturlyft. Vill ni därmed ge mer pengar till kulturen från den offentliga kassan, eller vill ni framför allt stimulera privata pengar?
   
   – Vi vill både och. Vi ser att man behöver en stabil offentlig finansiering av kulturen för att säkerställa tillgång till kultur i hela landet, utifrån ett individperspektiv.
   
   Men vi ser också att vi i framtiden kommer att ha det tuffare med de offentliga resurserna. Därför tror vi att det är viktigt att skapa bra förutsättningar för privat kapital att förstärka den offentliga grundplattan.
   
   Vi har inte formulerat exakt hur det ska ske. Det kan gå genom kultursamverkansmodellen, riktade satsningar eller någonting helt annat.
   
   Det är lite spännande med den utredning som kom nu, som ändå pekar på att det finns privat kapital som kan satsas på kultur och kanske framför allt långsiktigt bygga upp någonting. Det är ingen quick fix i morgon. Men det krävs en satsning från det offentliga också. Där någonstans tror jag att vi behöver hitta den: Hur kan vi från det offentliga satsa och samtidigt skapa incitament för privata aktörer att satsa, så att den totala kakan blir större? Det är ju målsättningen – att vi ska kunna få mer fri kultur.
   
   Men det är alltså mer pengar från det offentliga som är Liberalernas utgångspunkt?
   
   – Ja, mer pengar från det offentliga.
   
   Varför är kulturpolitik viktigt?
   
   – Från vår synpunkt handlar det om utbildning och bildning. Någonstans handlar det om att skapa möjligheter för människor att kunna tänka, känna, upptäcka och leva fritt.
   
   Liksom kunskapen som kommer i skolan och bildningen du kan få när du läser böcker, så är kulturupplevelser i stort viktiga för att man som människa ska kunna sätta sig in i andras perspektiv, förstå sig själv och förstå sin omvärld. Ur ett liberalt utvecklingsperspektiv är det viktigt.
   
   Sedan ser vi vad som händer i Ukraina, där Ryssland verkligen attackerar kulturella institutioner, språk och bibliotek. Det handlar någonstans om vilka vi är också. Därför är det viktigt både med vårt kulturarv och med den kultur som skapas nu och som visar vilka vi är i dag och speglar vår samtid.
   
   För oss handlar det mycket om individens frihet. Men också om den samhörighet vi har genom kulturen och genom att kulturen beskriver oss här och nu.
   
   Traditionellt har Liberalerna och Sverigedemokraterna ganska olika syn på vad kulturen ska vara till för. Ni ser kanske ett frihets- och mångfaldsperspektiv, medan SD vill satsa mer på svensk historia och kulturarv. Går det ihop?
   
   – Vi har väldigt olika utgångspunkter. För oss handlar det om att individen själv ska kunna välja vilken väg man tar. Vi ska inte diktera att det här är den rätta kulturen. Går det att förena? Så länge vi håller principen om armlängds avstånd gör det ju det. Vi kan komma överens om att hitta mer pengar till kulturen om vi inte säger exakt hur de ska användas.
   
   Men börjar man tulla på den principen, då är det svårt. Hittills har vi klarat den balansen och kunnat hålla det.
   
   Från Sverigedemokraterna finns det ibland, inte minst i retoriken om public service, en tendens att tulla på principen. Men man har väl inte gjort det i praktiken.
   
   Hur ser ni på utvecklingen av public service? Vilken sorts public service vill ni se?
   
   – Vi tycker att det är jättebra att vi nu har en överenskommelse och ett sändningstillstånd på åtta år för public service, där det är ett fortsatt brett och fritt uppdrag.
   
   Det är faktiskt mer pengar till public service under de kommande åren än vad det har varit tidigare, även om det inte alltid låter så i debatten. Det har funnits en debatt där man velat ha ett avsmalnat public service, och så har det inte blivit. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi landade i det här sändningstillståndet.
   
   Vi tycker att public service gör ett otroligt viktigt jobb. Inte bara ur redaktionell synpunkt och sådant som man gärna pratar om i de här tiderna, utan också i det här att skapa gemensamma referenspunkter.
   
   Jag träffade någon som sa det så väl: När man kommer ny till Sverige försöker man hitta referenspunkterna. Vad ska man prata om på arbetsplatsen eller i skolan? Och så tittar man på Mello och vet vad man ska prata om.
   
   Det finns någonting i det också, den där lägerelden någonstans som skapar en gemenskap och ett vi som också är viktigt. Och den här bredden, att hela befolkningen syns på olika sätt i public service.
   
   Vi är nöjda med överenskommelsen. Sedan vill vi gärna se högre ersättning för markkostnaderna. Vi tycker inte att det enbart är public service som ska stå för det.
   
   Så ni tycker inte att public service är vänstervridet?
   
   – Nej, vi recenserar inte public service på det sättet. Vi upprätthåller armlängds avstånd. Det finns ingen anledning för oss att ha åsikter om innehållet i public service.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Intervjun är del fem i en serie om partiernas kulturpolitik.
   
   Inlägget ”Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.
2. 2026-08-29 01:15:45

   Discovered: 2026-08-29 01:19:33 Hash: 5c2cb494fa37023881df7165c8b9be71216ee42a
   Title:

   “Jag vill inte recensera public service”
   Description:

   Malin Danielsson tror det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik.
   
   Inlägget “Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.
   Content

   Liberalerna vill göra ett kulturlyft med mer offentliga pengar, samtidigt som partiet vill locka mer privat kapital till kulturen. Kulturpolitiska talespersonen Malin Danielsson försvarar också partiets samarbete med Sverigedemokraterna och säger att det går att förena Liberalernas frihetsperspektiv med SD kulturpolitik – så länge principen om armlängds avstånd hålls. 
   
   Vilka är de tre viktigaste kulturpolitiska frågorna för Liberalerna?
   
   – Först och främst vill vi ha ett kulturlyft under den kommande mandatperioden. Vi behöver satsa mer på kulturen och se till att den blir tillgänglig för fler, inte minst barn och unga. Det är ett av våra vallöften.
   
   Det andra är biblioteken. Där har vi specificerat en satsning på 250 miljoner kronor till framför allt folkbiblioteken. De behöver utvecklingsbidrag för att kunna stärka sin verksamhet i hela landet. Vi ser det som nästa steg efter den satsning vi har gjort på skolbiblioteken och riktiga böcker i skolan.
   
   Det tredje är folkbildningen. Där vill vi satsa på folkbildningen och studieförbunden i synnerhet.
   
   Där har ni ju svängt, om man ser till folkbildningen. Det har skett stora neddragningar under den här mandatperioden. Vad kommer det sig att ni har ändrat uppfattning?
   
   – Egentligen har vi tyckt att folkbildningen ska ha pengar hela vägen, så vi har väl egentligen inte svängt i vår politik. Men under den här mandatperioden har vi gjort en omprioritering. Det handlar om läskrisen i svensk skola.
   
   Vi behövde dels säkerställa att alla skolor har ett skolbibliotek, dels att barnen har riktiga böcker. Vi tror att det är en ödesfråga för bildningen i framtiden. När resurserna inte var obegränsade gjorde vi den här omprioriteringen.
   
   Men studieförbunden har legat oss varmt om hjärtat hela vägen.
   
   Kommer ni att få med er Moderaterna och Sverigedemokraterna på en sådan satsning? Studieförbunden ligger kanske inte riktigt lika varmt om deras hjärtan.
   
   – Det är en fråga som vi har förhandlat in i Sverigelöftet som vi gjort tillsammans med Sverigedemokraterna. Vi vill ha en satsning på studieförbunden och det har de också gått med på.
   
   Det tänker vi att de hedrar när vi sätter oss vid förhandlingsbordet efter valet.
   
   Ni säger att ni vill göra ett kulturlyft. Vill ni därmed ge mer pengar till kulturen från den offentliga kassan, eller vill ni framför allt stimulera privata pengar?
   
   – Vi vill både och. Vi ser att man behöver en stabil offentlig finansiering av kulturen för att säkerställa tillgång till kultur i hela landet, utifrån ett individperspektiv.
   
   Men vi ser också att vi i framtiden kommer att ha det tuffare med de offentliga resurserna. Därför tror vi att det är viktigt att skapa bra förutsättningar för privat kapital att förstärka den offentliga grundplattan.
   
   Vi har inte formulerat exakt hur det ska ske. Det kan gå genom kultursamverkansmodellen, riktade satsningar eller någonting helt annat.
   
   Det är lite spännande med den utredning som kom nu, som ändå pekar på att det finns privat kapital som kan satsas på kultur och kanske framför allt långsiktigt bygga upp någonting. Det är ingen quick fix i morgon. Men det krävs en satsning från det offentliga också. Där någonstans tror jag att vi behöver hitta den: Hur kan vi från det offentliga satsa och samtidigt skapa incitament för privata aktörer att satsa, så att den totala kakan blir större? Det är ju målsättningen – att vi ska kunna få mer fri kultur.
   
   Men det är alltså mer pengar från det offentliga som är Liberalernas utgångspunkt?
   
   – Ja, mer pengar från det offentliga.
   
   Varför är kulturpolitik viktigt?
   
   – Från vår synpunkt handlar det om utbildning och bildning. Någonstans handlar det om att skapa möjligheter för människor att kunna tänka, känna, upptäcka och leva fritt.
   
   Liksom kunskapen som kommer i skolan och bildningen du kan få när du läser böcker, så är kulturupplevelser i stort viktiga för att man som människa ska kunna sätta sig in i andras perspektiv, förstå sig själv och förstå sin omvärld. Ur ett liberalt utvecklingsperspektiv är det viktigt.
   
   Sedan ser vi vad som händer i Ukraina, där Ryssland verkligen attackerar kulturella institutioner, språk och bibliotek. Det handlar någonstans om vilka vi är också. Därför är det viktigt både med vårt kulturarv och med den kultur som skapas nu och som visar vilka vi är i dag och speglar vår samtid.
   
   För oss handlar det mycket om individens frihet. Men också om den samhörighet vi har genom kulturen och genom att kulturen beskriver oss här och nu.
   
   Traditionellt har Liberalerna och Sverigedemokraterna ganska olika syn på vad kulturen ska vara till för. Ni ser kanske ett frihets- och mångfaldsperspektiv, medan SD vill satsa mer på svensk historia och kulturarv. Går det ihop?
   
   – Vi har väldigt olika utgångspunkter. För oss handlar det om att individen själv ska kunna välja vilken väg man tar. Vi ska inte diktera att det här är den rätta kulturen. Går det att förena? Så länge vi håller principen om armlängds avstånd gör det ju det. Vi kan komma överens om att hitta mer pengar till kulturen om vi inte säger exakt hur de ska användas.
   
   Men börjar man tulla på den principen, då är det svårt. Hittills har vi klarat den balansen och kunnat hålla det.
   
   Från Sverigedemokraterna finns det ibland, inte minst i retoriken om public service, en tendens att tulla på principen. Men man har väl inte gjort det i praktiken.
   
   Hur ser ni på utvecklingen av public service? Vilken sorts public service vill ni se?
   
   – Vi tycker att det är jättebra att vi nu har en överenskommelse och ett sändningstillstånd på åtta år för public service, där det är ett fortsatt brett och fritt uppdrag.
   
   Det är faktiskt mer pengar till public service under de kommande åren än vad det har varit tidigare, även om det inte alltid låter så i debatten. Det har funnits en debatt där man velat ha ett avsmalnat public service, och så har det inte blivit. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi landade i det här sändningstillståndet.
   
   Vi tycker att public service gör ett otroligt viktigt jobb. Inte bara ur redaktionell synpunkt och sådant som man gärna pratar om i de här tiderna, utan också i det här att skapa gemensamma referenspunkter.
   
   Jag träffade någon som sa det så väl: När man kommer ny till Sverige försöker man hitta referenspunkterna. Vad ska man prata om på arbetsplatsen eller i skolan? Och så tittar man på Mello och vet vad man ska prata om.
   
   Det finns någonting i det också, den där lägerelden någonstans som skapar en gemenskap och ett vi som också är viktigt. Och den här bredden, att hela befolkningen syns på olika sätt i public service.
   
   Vi är nöjda med överenskommelsen. Sedan vill vi gärna se högre ersättning för markkostnaderna. Vi tycker inte att det enbart är public service som ska stå för det.
   
   Så ni tycker inte att public service är vänstervridet?
   
   – Nej, vi recenserar inte public service på det sättet. Vi upprätthåller armlängds avstånd. Det finns ingen anledning för oss att ha åsikter om innehållet i public service.
   
   Jesper Bengtsson
   
   Intervjun är del fem i en serie om partiernas kulturpolitik.
   
   Inlägget “Jag vill inte recensera public service” dök först upp på Dagens Arena.