Tornevall Networks

← Back to feed

De utlandsadopterade fortsätter att ”förfölja” och hemsöka den samlade svenska radikalhögern även i 2026 års val

Permalink
Published: 2026-08-21 07:44:57
Discovered: 2026-08-28 10:12:33
Author: Tobias Hübinette
Hash: 2a10dfbf2a09e1e839e2359b4fffd2a1ff22edd6
https://tobiashubinette.wordpress.com/2026/08/21/de-utlandsadopterade-fortsatter-att-forfolja-och-hemsoka-den-samlade-svenska-radikalhogern-aven-i-2026-ars-val/
Description
Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt […]
Content
Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt har adopterat flest barn från andra länder per capita (och därefter kommer just Danmark och Norge).

Visserligen krävde flertalet västeuropeiska radikalhögerpartier tidigare att adoptioner av utomeuropeiska barn skulle stoppas såsom franska RN (som på den tiden hette FN), holländska CD och belgiska VB men numera är det nog bara i Sverige (och återigen möjligen också i Danmark och Norge) som denna typ av partier fortfarande känner att de måste nämna och ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina olika valmanifest och program. Ända sedan den internationella adoptionsverksamheten uppstod på 1960-talen och än mer under verksamhetens blomstringstid på 70-, 80-, 90- och 00-talen, har de olika högerextrema partierna och organisationerna i Sverige känt sig tvingade att ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina princip-, handlings- och valprogram och just i årets val gäller det SD, AfS, Örebropartiet (ÖP) och NMR.

Utöver den (världs)rekordhöga demografiska närvaron av adopterade i just Sverige så beror fixeringen vid de utlandsadopterade från radikalhögerns sida också på att den utomeuropeiska invandringen kom igång långt senare till Sverige än till andra västländer, då Sverige inte hade några utomeuropeiska kolonier i närtid såsom exempelvis Storbritannien, Belgien, Frankrike och Nederländerna hade. Internationell adoption utgjorde därför en betydande del av hela den utomeuropeiska invandringen till Sverige under många årtionden på raken och de utlandsadopterade utgjorde länge en hög andel av samtliga invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund.

Så sent som 1980 var nästan en tredjedel av alla utomeuropéer i Sverige exempelvis adopterade och så sent som 2000 utgjorde de adopterade runt en tiondel av landets utomeuropéer. Eftersom invånarna med utomeuropeisk bakgrund utgör en rasfråga för radikalhögern så innebär det helt enkelt att de olika partierna och organisationerna tvingades förhålla sig till den internationella adoptionsverksamheten redan från start.

Den svenska radikalhögern har i åratal gnuggat sina geniknölar i jakten på den perfekta lösningen för de adopterades del, vilka ju skiljer sig väsentligen från andra utomeuropeiska invandrare och inte minst då kanske 99% av de adopterade som får barn, får barn med en majoritetssvensk eller åtminstone med en vit person: är de en del av svenskheten eller ej?, ska de steriliseras eller ej?, ska de repatrieras eller ej?, vad ska hända med deras adoptivföräldrar? och så vidare.

I årets val är den osäkerhet och förvirring som alltid har omgärdat en så svårkategoriserad och ”svåråtgärdad” grupp som de adopterade som synes fortsatt stor att döma av de olika skrivningarna. Den gemensamma nämnaren som går att urskilja (och det från SD till NMR) är att den samlade svenska radikalhögern har tvingats acceptera att landets över 60 000 utlandsadopterade på något sätt ingår i svenskheten liksom att de symboliserar den ”ultimata” assimilationen in i svenskheten.

”Bli som de adopterade, och du får vara med i svenskheten” och samtidigt slippa att riskera att bli repatrierad, är kort och gott det samlade budskapet till alla invandrare (och deras barn och efterkommande) vilka i sin tur förstår att det är fullständigt omöjligt för dem (och deras barn och efterkommande) att någonsin kunna bli så assimilerade in i svenskheten som de adopterade har blivit.
History (2 versions shown )

Changes

Diff Side by side
From 2026-08-21 07:44:57 (discovered: 2026-08-21 07:45:27) hash: 8f327176a6d1545a716c2978ec27b080e3769ca2
To 2026-08-21 07:44:57 (discovered: 2026-08-28 10:12:33) hash: 2a10dfbf2a09e1e839e2359b4fffd2a1ff22edd6
Title
De utlandsadopterade fortsätter att ”förfölja” och hemsöka den samlade svenska radikalhögern även i 2026 års val
Description
Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt […]
Content
Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt har adopterat flest barn från andra länder per capita (och därefter kommer just Danmark och Norge). Visserligen krävde flertalet västeuropeiska radikalhögerpartier tidigare att adoptioner av utomeuropeiska barn skulle stoppas såsom franska RN (som på den tiden hette FN), holländska CD och belgiska VB men numera är det nog bara i Sverige (och återigen möjligen också i Danmark och Norge) som denna typ av partier fortfarande känner att de måste nämna och ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina olika valmanifest och program. Ända sedan den internationella adoptionsverksamheten uppstod på 1960-talen och än mer under verksamhetens blomstringstid på 70-, 80-, 90- och 00-talen, har de olika högerextrema partierna och organisationerna i Sverige känt sig tvingade att ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina princip-, handlings- och valprogram och just i årets val gäller det SD, AfS, Örebropartiet (ÖP) och NMR. Utöver den (världs)rekordhöga demografiska närvaron av adopterade i just Sverige så beror fixeringen vid de utlandsadopterade från radikalhögerns sida också på att den utomeuropeiska invandringen kom igång långt senare till Sverige än till andra västländer, då Sverige inte hade några utomeuropeiska kolonier i närtid såsom exempelvis Storbritannien, Belgien, Frankrike och Nederländerna hade. Internationell adoption utgjorde därför en betydande del av hela den utomeuropeiska invandringen till Sverige under många årtionden på raken och de utlandsadopterade utgjorde länge en hög andel av samtliga invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund. Så sent som 1980 var nästan en tredjedel av alla utomeuropéer i Sverige exempelvis adopterade och så sent som 2000 utgjorde de adopterade runt en tiondel av landets utomeuropéer. Eftersom invånarna med utomeuropeisk bakgrund utgör en rasfråga för radikalhögern så innebär det helt enkelt att de olika partierna och organisationerna tvingades förhålla sig till den internationella adoptionsverksamheten redan från start. Den svenska radikalhögern har i åratal gnuggat sina geniknölar i jakten på den perfekta lösningen för de adopterade adopterades del, vilka ju skiljer sig väsentligen från andra utomeuropeiska invandrare och inte minst då kanske 99% av de adopterade som får barn, får barn med en majoritetssvensk eller åtminstone med en vit person: är de en del av svenskheten eller ej?, ska de steriliseras eller ej?, ska de repatrieras eller ej?, vad ska hända med deras adoptivföräldrar? och så vidare. I årets val är den osäkerhet och förvirring som alltid har omgärdat en så svårkategoriserad och ”svåråtgärdad” grupp som de adopterade som synes fortsatt stor att döma av de olika skrivningarna. Den gemensamma nämnaren som går att urskilja (och det från SD till NMR) är att den samlade svenska radikalhögern har tvingats acceptera att landets över 60 000 utlandsadopterade på något sätt ingår i svenskheten liksom att de symboliserar den ”ultimata” assimilationen in i svenskheten. ”Bli som de adopterade, och du får vara med i svenskheten” och samtidigt slippa att riskera att bli repatrierad, är kort och gott det samlade budskapet till alla invandrare (och deras barn och efterkommande) vilka i sin tur förstår att det är fullständigt omöjligt för dem (och deras barn och efterkommande) att någonsin kunna bli så assimilerade in i svenskheten som de adopterade har blivit.

Versions

  1. 2026-08-21 07:44:57
    Discovered: 2026-08-28 10:12:33 Hash: 2a10dfbf2a09e1e839e2359b4fffd2a1ff22edd6
    Title:
    De utlandsadopterade fortsätter att ”förfölja” och hemsöka den samlade svenska radikalhögern även i 2026 års val
    Description:
    Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt […]
    Content
    Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt har adopterat flest barn från andra länder per capita (och därefter kommer just Danmark och Norge).

    Visserligen krävde flertalet västeuropeiska radikalhögerpartier tidigare att adoptioner av utomeuropeiska barn skulle stoppas såsom franska RN (som på den tiden hette FN), holländska CD och belgiska VB men numera är det nog bara i Sverige (och återigen möjligen också i Danmark och Norge) som denna typ av partier fortfarande känner att de måste nämna och ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina olika valmanifest och program. Ända sedan den internationella adoptionsverksamheten uppstod på 1960-talen och än mer under verksamhetens blomstringstid på 70-, 80-, 90- och 00-talen, har de olika högerextrema partierna och organisationerna i Sverige känt sig tvingade att ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina princip-, handlings- och valprogram och just i årets val gäller det SD, AfS, Örebropartiet (ÖP) och NMR.

    Utöver den (världs)rekordhöga demografiska närvaron av adopterade i just Sverige så beror fixeringen vid de utlandsadopterade från radikalhögerns sida också på att den utomeuropeiska invandringen kom igång långt senare till Sverige än till andra västländer, då Sverige inte hade några utomeuropeiska kolonier i närtid såsom exempelvis Storbritannien, Belgien, Frankrike och Nederländerna hade. Internationell adoption utgjorde därför en betydande del av hela den utomeuropeiska invandringen till Sverige under många årtionden på raken och de utlandsadopterade utgjorde länge en hög andel av samtliga invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund.

    Så sent som 1980 var nästan en tredjedel av alla utomeuropéer i Sverige exempelvis adopterade och så sent som 2000 utgjorde de adopterade runt en tiondel av landets utomeuropéer. Eftersom invånarna med utomeuropeisk bakgrund utgör en rasfråga för radikalhögern så innebär det helt enkelt att de olika partierna och organisationerna tvingades förhålla sig till den internationella adoptionsverksamheten redan från start.

    Den svenska radikalhögern har i åratal gnuggat sina geniknölar i jakten på den perfekta lösningen för de adopterades del, vilka ju skiljer sig väsentligen från andra utomeuropeiska invandrare och inte minst då kanske 99% av de adopterade som får barn, får barn med en majoritetssvensk eller åtminstone med en vit person: är de en del av svenskheten eller ej?, ska de steriliseras eller ej?, ska de repatrieras eller ej?, vad ska hända med deras adoptivföräldrar? och så vidare.

    I årets val är den osäkerhet och förvirring som alltid har omgärdat en så svårkategoriserad och ”svåråtgärdad” grupp som de adopterade som synes fortsatt stor att döma av de olika skrivningarna. Den gemensamma nämnaren som går att urskilja (och det från SD till NMR) är att den samlade svenska radikalhögern har tvingats acceptera att landets över 60 000 utlandsadopterade på något sätt ingår i svenskheten liksom att de symboliserar den ”ultimata” assimilationen in i svenskheten.

    ”Bli som de adopterade, och du får vara med i svenskheten” och samtidigt slippa att riskera att bli repatrierad, är kort och gott det samlade budskapet till alla invandrare (och deras barn och efterkommande) vilka i sin tur förstår att det är fullständigt omöjligt för dem (och deras barn och efterkommande) att någonsin kunna bli så assimilerade in i svenskheten som de adopterade har blivit.
  2. 2026-08-21 07:44:57
    Discovered: 2026-08-21 07:45:27 Hash: 8f327176a6d1545a716c2978ec27b080e3769ca2
    Title:
    De utlandsadopterade fortsätter att ”förfölja” och hemsöka den samlade svenska radikalhögern även i 2026 års val
    Description:
    Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt […]
    Content
    Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt har adopterat flest barn från andra länder per capita (och därefter kommer just Danmark och Norge).

    Visserligen krävde flertalet västeuropeiska radikalhögerpartier tidigare att adoptioner av utomeuropeiska barn skulle stoppas såsom franska RN (som på den tiden hette FN), holländska CD och belgiska VB men numera är det nog bara i Sverige (och återigen möjligen också i Danmark och Norge) som denna typ av partier fortfarande känner att de måste nämna och ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina olika valmanifest och program. Ända sedan den internationella adoptionsverksamheten uppstod på 1960-talen och än mer under verksamhetens blomstringstid på 70-, 80-, 90- och 00-talen, har de olika högerextrema partierna och organisationerna i Sverige känt sig tvingade att ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina princip-, handlings- och valprogram och just i årets val gäller det SD, AfS, Örebropartiet (ÖP) och NMR.

    Utöver den (världs)rekordhöga demografiska närvaron av adopterade i just Sverige så beror fixeringen vid de utlandsadopterade från radikalhögerns sida också på att den utomeuropeiska invandringen kom igång långt senare till Sverige än till andra västländer, då Sverige inte hade några utomeuropeiska kolonier i närtid såsom exempelvis Storbritannien, Belgien, Frankrike och Nederländerna hade. Internationell adoption utgjorde därför en betydande del av hela den utomeuropeiska invandringen till Sverige under många årtionden på raken och de utlandsadopterade utgjorde länge en hög andel av samtliga invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund.

    Så sent som 1980 var nästan en tredjedel av alla utomeuropéer i Sverige exempelvis adopterade och så sent som 2000 utgjorde de adopterade runt en tiondel av landets utomeuropéer. Eftersom invånarna med utomeuropeisk bakgrund utgör en rasfråga för radikalhögern så innebär det helt enkelt att de olika partierna och organisationerna tvingades förhålla sig till den internationella adoptionsverksamheten redan från start.

    Den svenska radikalhögern har i åratal gnuggat sina geniknölar i jakten på den perfekta lösningen för de adopterade del, vilka ju skiljer sig väsentligen från andra utomeuropeiska invandrare och inte minst då kanske 99% av de adopterade som får barn, får barn med en majoritetssvensk eller åtminstone vit person: är de en del av svenskheten eller ej?, ska de steriliseras eller ej?, ska de repatrieras eller ej?, vad ska hända med deras adoptivföräldrar? och så vidare.

    I årets val är den osäkerhet och förvirring som alltid har omgärdat en så svårkategoriserad och ”svåråtgärdad” grupp som de adopterade som synes fortsatt stor att döma av de olika skrivningarna. Den gemensamma nämnaren som går att urskilja (och det från SD till NMR) är att den samlade svenska radikalhögern har tvingats acceptera att landets över 60 000 utlandsadopterade på något sätt ingår i svenskheten liksom att de symboliserar den ”ultimata” assimilationen in i svenskheten.

    ”Bli som de adopterade, och du får vara med i svenskheten” och samtidigt slippa att riskera att bli repatrierad, är kort och gott det samlade budskapet till alla invandrare (och deras barn och efterkommande) vilka i sin tur förstår att det är fullständigt omöjligt för dem (och deras barn och efterkommande) att någonsin kunna bli så assimilerade in i svenskheten som de adopterade har blivit.